Blindspot

Uppdraget var framgångsrikt. Men jag fick inte tag på allt.

-Hur illa är det? -Jag fick improvisera lite.

-Kött på burk. Det är pålitligt. -Inget kött alls är ännu pålitligare.

Ursäkta? Jag har ju sagt åt dig att inte köpa tjeckiska majschips.

De smakar som pepprig kartong.

Du får ta upp det med den som kom på sysslohjulet.

-Det var du. -Jag gillar dem.

En vis man sa: "Man får det man får, och fäller ingen tår."

Han blev mördad i fängelset, men principen gäller ändå.

Ja! Äntligen.

Eftersom jag inte längre har tillgång till FBI:s system...

Vi sörjer förlusten.

Allt vi gör på nätet tar evigheter. Vanliga datorer är så långsamma.

Vi har gått igenom RFID-enheten som vi fick från Hades.

Vi vet att Madeline försöker bygga en kemisk bomb eller bomber.

-Men vi vet inte varför hon gör det. -Och vi vet inget om vapnen.

Förrän nu. Jag hittade en låst fil på hårddisken-

-och lyckades ta mig förbi lösenordet.

Den där jagade Dabbur Zann förra året.

De försökte få oss att stjäla den.

-Vad är det? -Jag vet inte.

Så bomben har ingått i Dabbur Zanns planer länge.

Vi kan inte låta dem få den.

Jag försöker ta reda på mer om bomben. Låt mig jobba ifred.

Du... Jag fixade din grej också.

Säg till om det är fel, eller om jag ska köpa nåt mer.

-Patterson lär ju äta upp alla chips. -Det här blir bra.

Om du vill prata om nåt som oroar dig är jag alltid RFL.

Ursäkta?

Redo för att prata om vad det nu är som oroar dig.

Jag måste byta om.

-Hej. -Hej.

Jag ville kolla hur du mår. Det är en tuff dag för dig.

Jag håller mig sysselsatt.

Vi kan ju inte fira Bethanys födelsedag med henne-

-så jag gjorde nåt till dig som hon skulle ha gillat.

Har du ramat in den? Tack.

Det här är första födelsedagen jag missar.

Jag vet inte ens var hon är.

Och jag kan inte kontakta henne, det skulle vara farligt för oss alla.

Allie skyddar henne tills det här är över.

Kommer hon att förklara var jag är? Eller varför jag är på flykt?

Hur förklarar man det för en fyraåring?

Det kan man nog inte.

Det är jobbigt att inte få träffa nära och kära.

Jag önskar att det var jag som skyddade henne.

Du måste lita på att Allie fixar det.

Jag måste prata med Rich om några saker.

-Klarar du dig själv? -Ja, det är ingen fara.

Hej.

Jag måste be dig om en tjänst, men ingen annan får veta nåt.

Jag gillar luriga Jane Doe. Vad vill du ha hjälp med?

Vill du krydda livet i bunkern? Inte med mig, alltså. Förlåt.

Jag vill att du ser till att Allie och Bethany mår bra.

Det blir inte lätt. Allie gick under jorden med Bethany.

Och Allie är US Marshal. Hon vet hur man gömmer sig.

Kurt behöver det här. Och jag vill överraska honom med goda nyheter.

Här är en lista med troliga alias.

Jag ska göra mitt bästa. Det är allt jag kan lova.

Jag har hittat bevisregistreringen av Jane och Wellers mystiska bomb.

Den fanns på en gammal anarkistsida som la ut stulna dokument.

Tyvärr är den enda informationen när den kom till bevislagret.

-Den 24 maj 2011. -Det känner jag igen.

Det var min första dag på FBI:s kontor i New York.

Vänta lite.

Vi beslagtog ett vapen och grep personerna som hade gjort det.

-Minns du nåt mer från den dagen? -Nej.

Försök. Allt kan vara användbart.

-Jag kommer inte på nåt. -Försök att minnas nåt, Tasha.

Vi förhörde en kvinna. Jag minns inte vad hon hette.

Det blev skottlossning där kemikalierna förvarades.

Så du minns inga detaljer från när ni stoppade brottslingar-

som hade superdödliga bomber?

Vet du hur många gånger vårt team har räddat världen?

Vi börjar från början. Hur såg din morgon ut?

Jag var nyutbildad. Jonas Fischer var vårt befäl.

-Innan han blev rysk spion? -Men han var ändå jobbig.

Välkomna till New York-avdelningen av Federal Bureau of Investigation.

Vägen ni har valt blir inte lätt.

Om ett år är hälften av er borta, och har valt en mindre krävande väg.

Men nu är det dags att välja arbetsplats.

Nu. Välj en arbetsplats och bekanta er med den.

Den är er enda vän här, och ni kommer att umgås mycket.

-Du sitter på min stol. -Jaså? Och vem är du?

Edgar Reade. Vem fan är du?

Så din första dag, när du stötte på vapnet Madeline tänker använda...

Träffade jag Reade.

Det blir jobbigt, men vi måste gå igenom allt.

Dina minnen kan hjälpa oss att stoppa Madeline.

Jag försöker. Men det var för länge sen.

-Vi börjar med det vi vet. -Okej.

Ni slog till mot en byggnad där man tillverkade samma slags bomb-

-som Madeline och Dabbur Zann planerar att använda.

Vad minns du mer?

Jag minns vissa delar av dagen, och andra delar...

...minns jag inte.

För några år sen träffade jag en kille i Nepal som lärde mig en...

...experimentell hypnosmetod.

Jag behöver rökelse, en vaktelfjäder och en massa lugnande.

Att minnas kan vara svårt.

Ibland handlar det inte om tiden som har gått, utan om minnena.

Så glöm detaljerna ett tag. Fokusera på dina känslor den dagen.

Det kändes...som att jag inte gillade honom.

Kaffe? Nej, te har samma fördelar-

-men utan den brända smaken och darrningarna.

Darrningar... Det får Fischer veta när han parar ihop agenter.

Kul. Men jag har två vändor i Afghanistan i bagaget.

Vad gjorde du innan det här? Lapplisa? Trafikvakt?

Polis. Flest gripanden i mitt distrikt.

Så trevligt för dig och ditt distrikt.

Hur går det här, då?

Agent Wellers specialstyrka har visst en ledig plats.

-Vad krävs för att bli påtänkt? -Ni är visst lika som bär.

Agent Reade ställde samma fråga tidigare i dag.

Ni är inte de enda med ambitioner. Men ambition kräver tålamod.

-Alla får kämpa sig upp. -Har vi inte gjort det?

Ni är lite för styva i korken.

Och agent Read, om ni vill bli tagen på allvar här-

-bör ni inte klä er som om ni städade ur garaget.

Ni har mycket att lära er om respekt och ödmjukhet.

Lyckligtvis är ni på rätt ställe. Följ med mig.

Välkomna till De kalla fallens berg.

Ni ska sortera alla akterna till sina olika avdelningar-

-och se till att varje fall innehåller lämplig dokumentation.

-Allihop? -Välkomna till New York-avdelningen.

Det här känns meningsfullt.

Jag bidrar när jag avslutar fallet med pengatvätt på en tvättomat.

Här har vi nåt. Ett lik hittades i floden med tecken på förgiftning.

Det låter som en överdrift. Vänta lite, det här var underligt.

Minns du inte innehållet?

Inget konkret. Förgiftning, hittades i floden.

Nåt annat fångade din uppmärksamhet. Vad såg du?

Det handlade om vad jag inte såg.

Det fanns två giftiga substanser i kroppen, men bara en var namngiven.

-Det saknades information. -Vi bad labbet om hjälp.

Vi pratade med nån tekniker.

Många viktiga saker försvinner här. Vi behöver en översyn.

-Vi behöver hjälp med rapporten. -Men ni verkar ha fullt upp i dag.

Tvärtom, tvärtom. Det brukar vara värre.

-Beskriv labbteknikern. -Tafatt, kanske lite underlig.

-Det var jag, Tasha. -Nej.

Vem mer säger "tvärtom, tvärtom"?

-Det var du. -Bra första intryck.

-Helt otroligt. -Det var länge sen.

Och ni ser alla likadana ut i era vita labbrockar.

Det brukar vara värre. Och vi nybörjare måste hålla ihop.

Okej, jag letar i gamla gemensamma filer.

Nån måste godkänna det här.

Men mina chefer är opassliga, så jag har en egen lösning.

Vi vill inte orsaka problem.

Om de vill hålla mig borta får de höja säkerheten.

Så där. Hejsan.

Förutom en kemikalie jag inte minns-

-som fanns med i den första rapporten-

-nämner den mer ingående rapporten en andra kemikalie jag inte minns.

Åh, nej. Det här är inte bra.

När man kombinerar kemikalierna bildas en extremt giftig gas.

-Två kemikalier som ni inte minns? -Det var länge sen!

Den här livsfarliga blandningen, den här gasen...

-Vi kallar den Dödsgas 2000. -Det gör vi inte.

De tänker använda gasen i bomben som Kurt och Jane skulle stjäla.

Så de testade Dödsgas 2000 på den döda personen i floden.

Madeline planerar att göra många såna vapen.

Kan vi kontakta lokala kemikalieleverantörer?

Absolut. Men de köper troligtvis ämnena från kriminella källor.

Och vi har bara "en kemikalie jag inte minns".

-Fortsätt, du måste minnas nåt. -Eller kanske inte.

Allt kanske är borta.

När jag försöker tänka tillbaka ser jag inte fallet eller ledtrådar.

Jag ser bara Reade.

Det är honom jag ser.

Vi måste lösa det här, men jag har inget att komma med.

Det hjälper inte att gå igenom det om och om igen. Det gör bara ont.

Bryt.

Vi behöver alla en paus.

Jane.

Jag fick en träff på Bethany. Det är inte bra.

En flicka som liknar Bethany skrevs in på sjukhus för några dagar sen.

-Vi måste väl berätta för Kurt? -Nej, det stannar mellan oss.

Hörde jag verkligen rätt? Jag har troligtvis inga egna barn-

-men bör man inte berätta sånt här för en förälder?

Jag vill inte hålla tyst.

Men vi oroar inte Kurt innan vi vet allt.

Vi kan ju inte göra nåt åt det.

-Är det Bethany? -Med 90 procents säkerhet.

Allie har ändrat nån liten detalj i deras historia, vilket är smart.

-Det gör det mer osäkert. -90 procent är säkert.

Om det är hon ligger hon på sjukhus och får behandling av läkare.

Vad mer kan Kurt göra för henne?

Men om han får veta det här-

-kommer han att ta rakaste vägen dit, oavsett riskerna.

Jag ber dig inte att ljuga.

Jag ber dig att hålla tyst och gräva vidare tills vi vet mer.

Visst.

Att vi håller saker hemliga för varandra har ju aldrig gått snett...

Förlåt, jag fixar det.

Hur går det?

Madeline och Dabbur Zann försöker bygga hemska gasvapen-

-och det enda som kan hindra dem är att Zapata minns nåt användbart-

från ett tio år gammalt fall.