The Staircase

"JAG FÖDDES FÖR DETTA.

JAG EXISTERAR FÖR DETTA:

ATT VITTNA OM SANNINGEN,

OCH ALLA NI SOM STÅR PÅ SANNINGENS SIDA, LYSSNA."

"SANNINGEN?" SADE PILATUS, "VAD ÄR SANNING?"

37

24 FEBRUARI 2017 DURHAM, NORTH CAROLINA

...dryga två timmar här hos Boeing...

...lite längre än Boeing hade förväntat sig.

...en välbekant scen.

Överst på listan: Jobb, jobb och jobb.

Skit också.

Jaha.

...och att köpa amerikanskt.

Vi vill ha produkter tillverkade av våra arbetare, i våra fabriker

och märkta med fyra magiska ord:

"Made in the USA".

Är barnen här?

Barnen? Nej, Michael. Nu åker vi!

Det är lite svårt att höra här, när alla skanderar "USA".

...stor dag för Boeing.

Nu du, din jävel.

-Durham 112, vad har hänt? -Cedar Street 1810. Skynda!

9 DECEMBER 2001 40

-Vad har hänt? -Min fru! En olycka!

-Hon andas fortfarande. -Vad för olycka?

Hon föll nedför trappan. Hon andas fortfarande.

-Skynda er! -Är hon vid medvetande?

Är hon vid medvetande?

Nej, det är hon inte.

-Hur många steg föll hon? -Va?

Hur många steg?

15, 20... Jag vet inte.

Skicka hit nån direkt, snälla!

Ambulansen kör iväg samtidigt som jag ställer frågor.

Herregud.

FEM MINUTER SENARE

-Durham 112, vad har hänt? -Var blir de av? Detta är Cedar 1810!

Hon andas inte.

Kan ni skynda er?

Lugna er, de är på väg.

Är du säker på att hon inte andas?

Herrn?

Vilken mesig fest.

Hoppas ingen såg oss gå ut tillsammans.

Är dina föräldrar vakna?

Ja, men de ser oss inte gå in.

Okej. Bra.

Todd? Vakna, Todd.

Helvete!

-Vad är det som pågår? -Bor du här?

Nej, men mina föräldrar gör det. Vad är det som pågår?

-Har du druckit? -Va? Nej.

Eller jo, vi var just på en julfest längre ner på gatan.

-Todd? -Tillhör hon också familjen?

-Jag är en vän. -Nej, hon är en vän.

Kan ni släppa in mig?

-Okej, men bara du. -Tack.

Pappa? Kathleen?

Vet vi tid för döden?

Vad är det som pågår? Vad är det som pågår?

Vad i helvete?

-Bor du här, herrn? -Ja, vad har hänt?

Pappa! Vad har hänt, pappa? Vad har hänt? Mår du bra?

Vad har hänt med Kathleen?

Kathleen.

-Nåt är fel. Nåt är fel. -Vad hände, pappa?

Herregud.

-Är hon död? -Jag är rädd för det.

-Vad hände? -Din far ringde 112,

och berättade att hans fru fallit nerför trappan.

Hon föll?

Gud, är...

Kan man rädda henne?

Nej. Hon är borta.

Hon är död.

Kathleen är död, pappa.

Pappa!

Få bort honom från henne!

Herrn, du måste... Herrn!

Du måste släppa, herrn.

Han måste släppa, herrn.

Nu, herrn.

Du måste släppa taget, pappa. Snälla.

-Du måste släppa taget. -Låt honom sitta ned.

Jag har dig. Jag har dig. Jag älskar dig. Jag har dig.

Konstapeln! Jag behöver hjälp här.

Kan jag få lite hjälp, tack?

-Är hon din mor? -Min styvmor, ja.

-När är ni här? -Om fem.

Uppfattat. Jag har maken och styvsonen här i köket.

-Obducenten är på väg. -Vad händer nu?

Det kommer lite folk hit.

Du och din far kan stanna här.

-När träffade du din mor senast? -Ikväll.

Helvete, han mår inte bra.

-Kan nån få tyst på hundarna? -Bråkade de?

Nej.

De drack och skojade.

Har ni nån sorgterapeut eller så?

Vi kan begära en.

Om han inte kan kontrollera sig själv,

kan ni ta lite frisk luft.

Ja. Nu snyggar vi till dig lite.

Kom.

Jag har dig.

Vad hände, pappa?

Vi stod där ute.

Och sen gick hon in.

Och sen gick jag in.

Och så hittade jag henne där.

Kom, pappa. Nu snyggar vi till dig. Här.

Okej. Här inne, inspektören.

Det är han vid vasken.

Mitt namn är inspektör Bordon. Vänligen sluta med det där.

-Stäng av vattnet, tack. -Okej, men...

Jag har bett om en sorgterapeut, kommer det nån eller inte?

Mr Peterson, huset är numera betraktat som en brottsplats.

Alla måste stanna kvar tills vidare.

TRE MÅNADER FÖRE KATHLEENS DÖD

Okej, kom igen nu.

-Tack. -Tack.

-Här. -Tack.

En gnutta till dig, bara.

Tack.

Lite mer till mig. Bara en droppe.

-Säkert? -Mmm.

Okej. Tal, tal, tal...

Kom igen, nu Martha! Tal!

Tack, mamma,

för allting.

Och för den fantastiska lappen.

Jag förväntar mig att du och pappa hälsar på mig i San Francisco.

Såklart vi ska.

Jag älskar dig.

Vänta nu, har ni börjat utan mig?

Där är du ju. Vi ska strax äta.

Att du aldrig kan komma hem i tid.

Vad sägs om en puss?

Du stinker. Gå och duscha, så sparar jag ett glas åt dig.

Pappa?

Margaret, hämta din mors porslin,

och de fina linneservetterna.

-Detta är ett särskilt tillfälle. -Jag tar gafflarna.

Hennes lilla flicka ska börja på college.

-Jag älskar dig. -Jag vill också ha.

-Okej. -Tack, mamma.

Upp med er nu, innan ni får mig att gråta.

Och hämta er bror.

Todd. Todd!

Inte den blicken. Och hämta salladsskålen.

Jag fick aldrig nån lapp när jag flyttade.

Det är ju nåt annat, och det vet du.

Dessutom...

...berättar jag inte lika mycket för dem.

Nej, även där måste jag lida.

Todd!

FUTAZI RAKA RÖR

-Vad? Jag talar i telefon! -Maten är nästan klar.

Det jag menar, Nate, är att vi skulle kunna tjäna mycket mer

på alla skolstartgrejer.

Vi borde mobba dem till att köpa grejer.

Precis!

Det kunde göras med humor, typ...

"Väskor med hjul är för nollor."

"Här är de bästa ryggsäckarna"

och så länkar till dem.

Hej.

Hej.

Ett ögonblick, Nate.

-Vad? -Middagen är klar.

Jag ska bara avsluta ett samtal.

På mitt kontor.

Vi ska fira Martha, Nate. Jag ringer upp dig sen.

Hämta bägaren, Todd.

Okej.

Snyggt.

-Hur var det? -Mycket snyggt.

-Utmärkt. -Man måste...

-Snyggt! -Det är...

Alltså, för att fortsätta traditionen

instiftad av farbror Bill och min käre gamle Papa,

det som britterna kallar "att skicka bägaren vidare".

Men med en Peterson-twist.

-Kathleen. -Ja?

-Du börjar. -Gud. Okej.

Skicka vidare.

Då vill jag skåla för...

...vår vackra dotter Martha.

-Oavsett med vilken hårfärg... -Vad sägs om blått?

Blått, grönt, spelar ingen roll.

Jag gillade det.

Du är vacker. Och du är min dotter.

Varje dag kommer att vara ett äventyr,

så se till att stanna upp och uppskatta dina goda dagar.

Du måste hinna tänka "Detta är en av mitt livs bästa dagar,"

så att du kan hämta den ur minnet längre fram,

uppskatta den, luta dig mot den när du har en sämre dag,

för så många bra dagar bara väntar.

För Martha.