Trees of Peace

INSPIRERAD AV VERKLIGA HÄNDELSER

I APRIL 1994 INLEDDES FOLKMORDET PÅ TUTSIERNA I RWANDA.

ÖVER EN MILJON MÄNNISKOR MÖRDADES PÅ TRE MÅNADER.

DET VAR KULMEN PÅ VÅLDET MELLAN HUTUERNA OCH TUTSIERNA

SOM HADE ANSTIFTATS AV BELGISKA KOLONISATÖRER PÅ TIDIGT 1900-TAL.

NÄR HUTU-PRESIDENTEN MÖRDADES I APRIL

BÖRJADE HUTUERNA MASSMÖRDA TUTSIERNA.

MODERATA HUTUER TVINGADES ATT DELTA I MORDEN,

ANNARS DÖDADES DE SJÄLVA.

Många anser att det inte var en olycka utan ett lönnmord.

Generalmajor Juvénal Habyarimana…

NETFLIX PRESENTERAR

…sa att RPF fortfarande anser…

VETENSKAPSAKADEMIN NEW HOPE

Vem sköt ner presidentens flygplan,

och hur kommer den här vändningen att destabilisera den redan sköra…?

Ingen av oss menstruerar längre.

Ingen av oss går på toaletten.

Jag känner hur min ande

längtar efter den långa sömnen.

Livet lämnar kroppen.

Mina ben tynar bort.

Vi trodde aldrig att vi skulle vara här så länge.

Men vi skjuter upp det oundvikliga.

Jag skriver det här för att de som hittar våra kroppar

ska veta hur länge vi satt här.

Har jag sagt vad jag heter?

Jag heter Annick Irakoze.

Annick! Ma puce! Jag har en till.

DAG 1

Jag kommer snart.

När det är säkert för er att komma ut.

Nu!

Jag älskar dig, ma puce.

DAG 2

Hutumännen marscherade över vår gård med macheter.

De var täckta av blod,

och de sa: "höga träd".

"Hugg ner de höga träden."

Det är ingen fara. Du drömde. Här.

Vatten.

Här.

Änglarna är med oss.

-Det är snart över. -Det ska bli bra, Mutesi.

-Francois… -Hur vet du mitt namn?

Du sa det igår när du kom hit.

Francois hittade dig i brunnen.

Du är hutu, och du är med barn.

En pojke. En hutupojke som kommer…

-Jag heter Jeanette. Det här är Annick. -Jag är hutu.

Men jag är moderat.

Mitt liv är också i fara.

Vi är i mitt hus, under golvet i köket.

Vi byggde det här själva för att förvara mat i.

Vi är tryggast här i ett par dagar.

Tills det blir bättre.

Men vi måste vara tysta.

Jag…

-Jag är bara… -Det här är Peyton från USA.

Hon är volontär på Saint Joseph.

Var är toaletten?

-Det mörknar nu, vi kan smyga dit. -Nej.

-Det är en för stor risk. -Vad gör vi då?

Var ska vi kissa?

-Vi kan inte. Vi behöver… -Vad? Vad behöver vi mer?

Francois ger oss vad vi behöver.

Det är snart slut.

Förlåt.

Förlåt, jag…

Var är den?

Var inte rädd.

Man kan låsa utifrån.

Låsa vad?

Det här rummet.

Luckan.

Var inte rädd.

Är vi inlåsta här?

Mutesi.

Mutesi!

Det är ett skafferi, det är inte avsett för människor.

När luckan stängs så låses den.

Vi är säkra här.

Francois säger att det snart är slut.

FN kommer snart.

Belgiska armén är här.

Tänk på något annat. Det gör jag.

Bara tills imorgon.

Nej.

Mutesi.

Det är ingen fara. Det är bara jag.

Jag har en idé för toaletten, men jag behöver din hjälp.

Det är ett hål precis här.

Vi bryter av den.

Ett varv till.

Dra.

Vill du…?

Gå du först.

Jag skulle kunna gråta.

DAG 3

-Tack. -Är Francois din man?

Fem år. Men vi har känt varandra sedan vi var små.

Nästan hela livet. Redan på lågstadiet sa han

att han hade paxat mig. Jag var hans.

Det är bra att ni inte har fått barn än.

Då skulle han vara där ute och hugga sina vänner.

Kanske dig också.

Berätta om dig, Peyton.

Varför kom du hit?

-Peace Projects. -Ja. Det ser vi.

Men varför?

Ingen anledning.

Hur blir man nunna i den här världen?

Men, mitt barn, Gud tillhör inte den här världen.

Han skapade den men tillhör den inte.

Men det enda vi vet är det vi kan se, eller hur?

Det vi kan känna fysiskt. Allt kan förändras bara så där.

Det händer något

som ändrar allting.

Det verkar fungera så i världen.

Man vet aldrig vad som väntar en.

Varje gång man tror att man gör det händer alltid något annat.

Är det därför du inte har barn?

Annars vore de här istället för oss.

Barn har inte varit Guds plan för oss.

Vi har inte kunnat.

Det kommer att ske.

Har du fått missfall?

Fyra.

Missfall?

Den här gången…

Den här pojken är det.

Hör du, kom igen.

-Cristophe ska stampa på dig senare. -Christophe är borta.

-Pappa säger för alltid. -Borta?

Var är han? Varför?

Christoph var en kackerlacka.

Hallå! Vad håller ni på med?

Identitetskort! Nu!

Jag har det inte med mig.

-Vi är hutuer, jag lovar. -Håll käften!

Ja.

Är Godefroid din pappa?

Känner du pappa?

Fotboll?

Det här är ingen tid för lek.

-Är ni stolta hutuer? -Ja.

Det här landet är er bördsrätt.

Inte kackerlackornas.

Du är tillräckligt gammal.

-Du ska alltid bära legitimation. -Ja, sir.

Visa att du tillhör den bättre rasen.

Det här är utrensningens tid.

Gör din del, broder.

Jag tar bollen.

Gå!

Hämta bollen.

Spring!

Hallå! Vad sysslar du med?

Snygg boll.

Ni två, gå hem. Du, broder, följer med mig.

Kom!

Klappa först.

Sen möts högerhänderna i mitten, sen vänsterhänderna.

-Ja. -Det här har jag lekt förut.

Jisses, du är ju bra.

Jag menar det. Det här är ingen tid för lek.

Vad ska vi göra annars?

Bubbelgum, bubbelgum på ett fat.

Hur många bitar vill du ta?

Mutesi, hur många?

Nio.

Ett, två, tre, fyra, fem,

sex, sju, åtta, nio.

Och det blir inte du.

Annick, inte du.

Flytta bort foten.

Vad händer med den det blir?

Den det blir ska jaga…

Den det blir ska…

…förklarar tum-krig.

Fem, sex, sju, åtta. Kan du med din tumme måtta?

Jag fick dig.

DAG 4

En kvinna gömmer sig.

En kvinna gömmer sig.

Hon kan komma hit. Vi kan ropa på henne.

Nej, det är farligt.

-Vi kan inte lämna henne. -Vi kan inte ropa.

Vi kan kasta ut något till henne.

Jag struntar i om det smakar piss, bara man blir full på det.

Jag känner honom. Pascal.

Han går i vår kyrka. Han hjälper henne.

Tack, Jesus.

Är han hutu?

Ja, men han är som du.

Du kan inte lita på honom även om du känner honom.

Nej.

Jag känner honom.

Lita på mig.

Lita på Gud.