The Reckoning

Inspirerad av verkliga händelser.

ENGLAND, 1665 Den stora pestens år

Pesten har spridit sig över landet, dödat tiotusentals människor

och förstört familjer och samhällen.

Endast några lyckliga få förskonas en utdragen och plågsam död.

Gripna av rädsla och misstänksamhet

tror människorna att pesten är djävulens och hans medhjälpares verk.

Häxfinnarna, Guds hängivna tjänare, utnyttjade denna vidskeplighet

och hade rätt att arrestera, förhöra och avrätta

alla som de misstänkte för häxeri.

Den är perfekt.

Jag gjorde den här till dig.

När jag inte kan vaka över er gör han det,

liksom han alltid gör.

Ska du verkligen inte stanna?

Jag önskar jag kunde.

Jag tycker inte om när du är borta, särskilt inte nu med allt som händer.

Jag är snart tillbaka.

Allt är där. Bra jobbat.

Tack, Ben.

Skål.

Joseph!

-Godsägarn! -Hur mår din familj?

Bara bra. I dessa tider är det välsignelse nog.

I tider som dessa skulle jag inte låta en kvinna som Grace vara ensam.

-Låt mig tända din pipa. -Tack.

Låt honom vara, Leonara. Han är en gift man.

-Joseph? -Ingen fara, älskling. Lägg dig igen.

Nej, kom inte närmare.

Du skrämmer mig. Vad är det?

Rör mig inte! Snälla.

Herregud, det är sjukdomen.

Det är bara feber. Jag vill inte att du och Abi ska få den.

Nåväl...

Jag hämtar fläderbär och röllika i skogen för att göra en stärkande dryck.

Det bör hjälpa mot febern.

Grace...

Grace.

Jag älskar dig.

Jag är snart tillbaka.

Ursäkta... Godsägaren vill tala med er.

-Godsägarn? -Mrs Haverstock.

Ni brukar inte göra hembesök.

Jag hörde ett rykte om att er make hade fallit offer för sjukdomen.

Synd att liemannen högg ner honom så ung, men Herrens vägar är outgrundliga.

-Det är sant. -Och ni själv och barnet?

Vi måste vänta ut det i ensamhet och be för att Herren ska ha skonat oss.

Och vad gör ni då sen? Ni tänker väl inte bo kvar här ute?

En klen ung kvinna ensam på den här isolerade platsen.

Jag är inte ensam. Jag har min dotter och arbete att utföra. Jag måste framhärda.

Jag förstår. Jag utgår från att ni kan betala ert arrende.

Det förfaller om en vecka, och om ni inte betalar kommer ni att förlora allt.

-Er sympati är rörande. -Vakta tungan, kvinna!

Jag visar sympati när jag vill det. Det här är affärer, inget annat.

Vi har alla våra ställningar i livet, och tyvärr är er lägre än min.

Jag kommer tillbaka. Om ni lever väntar jag mig att ni betalar hela summan.

Om inte, då är det slut.

Oroa er inte. Ni ska få era pengar.

Den här gången hände det.

Jag är säker på det.

-Säker på vad? -Jag är med barn.

-Hur kan du veta det? -Sånt vet en kvinna bara.

Kom här.

-Kate? -Grace?

-Det är ingen fara. Vi visar inga tecken. -Det är kanske ändå klokt att...

-Tack och lov! -Strunt i det...

-Vi fruktade det värsta. -Skönt att se att du är frisk.

Det var tråkigt att höra om Joseph. Han var en god vän.

Tack, Morton. Det betyder mycket.

-Vart ska du? -In till staden.

Nej, det är för farligt. Sjukdomen härjar där!

-Hon ska in till staden! -Varför göra nåt så dumt?

Jag har inget val. Jag måste göra en sak.

Låt mig ta hand om Abi. Du rider snabbare och kan återvända fortare.

Som du vill.

Du och Morton har varit som min familj ända sen jag kom hit.

Lyd då mitt systerliga råd och skynda dig.

Dödens skugga hänger över staden.

Jag blir inte kvar längre än nödvändigt.

Jag är tillbaka innan mörkret faller.

-Mr Tuttle? -Ja, det stämmer.

Ni känner inte mig, men ni var vän med min make, Joseph Haverstock.

Det var jag. Det är en förbannad skam, det som hände.

-Jag beklagar förlusten. -Han var väl alltid hygglig mot er?

Kom till saken, mrs Haverstock.

Jag avskyr att komma hit så här, men jag har ingenstans att vända mig.

Jag behöver pengar. Ett litet lån.

Jag förstår.

Jag kan inte hjälpa er.

Men...godsägaren vräker oss om vi inte betalar.

-Det är svåra tider. -Måste jag böna?

Att böna hjälper inte!

Det är sjukdomen. Folk är rädda.

De har sett djävulen under sängen eller i vedskjulet.

För två dagar sen grep han Molly Prior för häxeri.

-Hon är en harmlös gumma! -Hon erkände alla anklagelser.

Ni ska få ett råd, för Joseph var min vän och förtjänade inte att dö så.

Lämna staden medan du kan.

Den dagen då Joseph var här, vad hände då?

Han lämnade av säden och drack en sejdel som vanligt.

Men det var en man här som hade sjukdomen.

Joseph drack ur fel sejdel.

Bara ett misstag...

...men efter den stunden var det ute med honom.

Såg ni detta?

-Jag hörde det. -Av vem?

Godsägaren, förstås.

Gör det du måste, min kära.

Grace?

God morgon, mrs Haverstock.

-Ni vill ha era pengar, antar jag. -Ingen brådska. Får jag komma in?

Jag bli alltid imponerad över att så många kan leva på så lite.

Hur går det för er? Det måste varit svårt med tanke på allt som har hänt.

Vi klarar oss.

-Har ni nåt att dricka? -Vi har bara öl.

Ett kallt glas öl vore perfekt.

Stackars barn. Det blir inte lätt att växa upp utan far.

Min mor dog när jag var barn,

och jag tror att det är därför jag saknar mer ömma känslor.

Så hemskt att höra. Om er mor, alltså...

Nej då, hon var en hora.

Min far slog ihjäl henne med en kastrull för att hon såg på en annan man.

Tack. Vräkning gör en så törstig.

Då har ni ölpengar här ett tag.

Tre månader minst.

Jag är imponerad.

Men efter det, då? Ska ni bruka jorden och samtidigt sköta ett spädbarn?

-Vi klarar oss. -Ni kommer att misslyckas.

Ni kommer bara att ha skjutit upp det oundvikliga.

Tre månader till.

Är ni nöjd?

Det behöver inte vara så här. Vi kan nå en överenskommelse.

Ni kan betala arrendet på andra sätt.

-"Andra sätt"? -Låt oss inte skräda orden...

Ni har fått era pengar. Var nu snäll och gå.

Du borde skatta dig lycklig! Tror du att jag erbjuder alla det här?

Släpp mig!

Rör inte vid mig!

Jag såg hur du visade upp din mjuka kropp för Joseph, som agn på en krok,

och lockade honom med din mjuka fitta.

Snälla, sluta!

Du känner mig, va? Och du älskar det!

Du äcklar mig!

Ut härifrån!

Du har inte råd att vara kräsen, inte efter din mans olycka.

-Ut! -Tvinga mig, då.

Det ger dig inte så lätt. Det gillar jag.

Bättre så! Ställ dig på knä.

Slappna av. Du kanske till och med njuter av det.

Försvinn nu härifrån!

Flytta dig, din lille skit!

Du ska få betala, sköka!

Kom!

De mördade henne.

-Vad pratar du om? -Jag har aldrig berättat om min mamma.

Jag var mycket ung.

De grep henne i början av sabbaten.

Min far försökte hindra dem men kunde inte göra nåt.

Några dagar senare kallades vi till slottet Blackthorn för att få höra domen.

Hela byn kom. De var för farligt att låta bli.

De fruktade domaren Moorcroft, häxfinnaren.

-Ska din skam falla på din dotters axlar? -Våga dig inte göra henne illa!

Bekänn då, annars dömer du både henne och dig själv.

-Jag bekänner väl... -Hur sa?

Fan ta dig, jag bekänner!

Moorcroft förklarade min mor vara en häxa och dömde henne till döden.

Bränn henne.

Jag förstod inte vad som hände.

Jag visste bara att de tog min mamma.

Förlåt, Grace. Jag var inte stark nog.

Var inte rädd.

Lova att alltid stå för det du tror på. Låt ingen tala om för dig vem du är.

För bort henne.

Jag tvingades se på...

...när de brände henne levande.

Jag borde ha berättat det för dig. Du förtjänar att få veta vem jag är.

Jag vet vem du är...

...och jag älskar dig.

Det här, vi...

...det är det enda viktiga.

Du är barnet är det mest värdefulla jag har.

Jag gör vad som helst för att skydda er.

Jag vet.

Din mor...

-Hon var oskyldig. -Det kvittar. Hon bekände.

Det gör henne till häxa.

Tuttle! En öl, och låt det gå fort.

-En tuff dag, godsägarn? -Vakta din oförskämda tunga!

Jag bara frågade.

Det var den förbannade Haverstock-kvinnan.

Jag skulle bara hämta arrendet. Hon blev ursinnig och flög på mig.

-Hon tänder inte på dig, menar du. -Det syns i ditt ansikte.

Ett ord till...!

Ni ska betala arrende snart, va? Jag vill inte behöva höja det.

Det gäller er alla. Jag äger er! Kom ihåg det!

Vad jag menar är: Vet nån egentligen vad som hände med Joseph?

Hon säger att sjukdomen tog honom, men hon och barnet, då?

Jag säger er det, det pågår nåt ondskefullt där borta.

Jag såg henne i stan häromdagen. Hon uppförde sig jäkligt märkligt.

Jag hörde att hon och Molly Prior var nära vänner.