East Wind (Vent d'est)

Den anklagade förstår brottets allvar.

Genom att stjäla från lagret, stal han från sina kamrater.

Jag kräver strängast möjliga straff.

Han erkänner sig skyldig. Han ångrar sig och ber om förlåtelse.

Kriget är nästan över. Jag ber krigsrätten att visa nåd.

Häng honom!

Avrättning!

Denna sanna historia började 2 maj, 1945-

i neutrala Liechtenstein-

-några dagar innan andra världskrigets slut.

Kurt!

Skjut inte!

Det är en rysk general!

Kör.

Herr befälhavare...

Soldater på väg till Schellenberg. Vid gränsen för fem minuter sedan.

Jag är osäker. Kanske ett regemente.

De är ryssar i tyska uniformer.

Nej, inte Röda armén. Det är ryssar klädda som tyskar.

Vad är det, fader?

En statshemlighet?

Håll posen!

Hur ska jag måla av dig om du inte sitter still?

Om du vill ha mig, Anton, fråga bara.

Vill du ha mig?

Tvätta av händerna först.

-Tänker du svara? -Ryssjävlarna tog oss på sängen!

Det var bara två vakter.

De sköt, men svinen bara fortsatte-

-och slapp igenom. En välutrustad här.

Och deras kvinnor! Kan du tro det?

De tog med sig kvinnorna också.

Vad har du mot kvinnor?

Herr Ziegler?

-Jag tar inte emot dem! -Tar du inte emot dessa pengar?

Tar du emot guld?

Ministerns order. Officerarna ska bo här med sina familjer.

-Vem betalar? -Vägrar du, beslagtas lokalerna.

Som furste av Liechtenstein kan du inte vägra ta emot dem, Franz.

De blir avrättade.

Ziegler vet det mycket väl. Han känner till bolsjevikerna.

Och Tito. Det är hans plikt som präst att beskydda dem.

Som parlamentsordförande har han andra uppgifter.

De ber om vår hjälp. Deras liv står på spel.

Ziegler oroar sig för våra egna medborgare. Har vi mat åt ryssarna?

Vi har fått leveranser från Röda korset.

Men de är fler än 500 stycken!

Vi är 12 000.

Jag skrek åt dig...

Förlåt mig, kära du.

-Gjorde du? Det märkte jag inte. -Inte det?

Vad sa Ziegler, ordagrant?

Att tyskarna kan komma och sluka oss imorgon.

Det är vad han mest av allt fruktar. Jag med.

Vid Jalta beslutades det alla alla ryssar-

-tillbaka till Sovjet. Ingen vill stöta sig med Stalin.

Så vi är i fara?

Ja... Det är möjligt.

Beskydda oss, fader. Välsigna mig.

Åh, tack.

Madame, detta är det godaste bröd jag någonsin smakat.

Och ert kaffe är lika bra som brödet.

Ursäkta mig.

Goddag, fader.

Jo...

Jag antog att vi skulle träffas förr eller senare.

Ja, om det är ni som ansvarar för soldaterna.

Holmston-Smyslovsky. General i 1:a nationella ryska armén.

Men iförd tysk uniform.

Vi kämpade med tyskarna mot bolsjevikerna.

Alltså, Sovjets armé. Och bara mot den.

Jag ber om ursäkt att vi tränger oss på, men det var för en god sak.

För att rädda 500 män som hotas till livet.

Måste jag tigga om er medkänsla?

Eller tigga om nåd för att få er förlåtelse, fader?

Vi talas vid där ute.

Flytta på vägspärren!

Lycka till.

Oroa dig inte. Vi ses ikväll.

Alla dessa flyktingar... Det är hemskt. Kan vi göra något mer?

Ja, de kommer också att dö.

Liksom alla de andra, om ni skickar tillbaka oss till Feldkirch.

De allierade i väst vill överlämna oss till Stalin och hans slaktare.

Det är inte sant.

Det här ger er fri lejd.

Förlåt mig, fader, men bolsjevikerna torkar sig bara i häcken med det.

En anstötlig kommentar, general.

Mer anstötlig än 500 lik som ruttnar precis på andra sidan gränsen?

Sådan grymhet är omöjlig! Det är jag övertygad om!

Om det var sant, vore jag inte här.

Alla dessa människor är katoliker. Barn av kyrkan.

Svinen ni vill överlämna oss till tror inte ens på Gud.

Minns ni vad Röda armén gjorde mot våra nunnor?

De våldtog dem som vilddjur på kyrkornas altaren.

Och de skar ut prästerna tungor-

för att hindra dem att förkunna.

Hur vågar du predika för mig?

Tror du inte jag vet vilka ukrainarna där ute är?

De tömde Warszawas getton. De skickade judar till Auschwitz!

-Det var era soldater! -Nej! Mitt folk gjorde inte det!

Det finns avskum överallt!

Här, liksom på andra ställen.

En mördares huvud är som frukt.

Man ser inte det ruttna inuti, förrän det skärs upp.

-Ni verkar upprörd. Är allt väl? -Han vill inte ge sig av.

Skulle inte jag heller vilja, i hans ställe.

Kan ni presentera oss?

Dr Joseph Hoop, vår regerings premiärminister.

General...

Smyslovsky.

Doktor Hoop...

Är Smyslovsky ett ryskt namn?

Nej, min herre. Finskt. Men för ryssarna är det sak samma.

Jag vill inte vara ohövlig, men kan ni ursäkta oss ett tag?

Jag går och avslutar frukosten. Jag står till ert förfogande.

Nå?

Han har 500 vältränade, beväpnade män.

De är ett hot mot vår säkerhet. Han kan ta över landet på en dag.

Det stämmer.

Om han gör det, anfaller de allierade honom-

och hela vårt land läggs i ruiner.

Det stämmer.

Jag föreslår att vi kontaktar Frankrike eller USA via Schweiz-

och överlämnar problemet åt dem.

Och vi... tvår bara våra händer?

Vi har inget val.

Vi har ingenstans att internera dem.

Det är snart val. Det har du väl inte glömt?

Och det finns inga bevis för att de kommer att bli dödade.

Blotta möjligheten gör att jag vill hjälpa dem.

Då talar jag med hans höghet.

Slöseri med tid. Han har redan bestämt sig.

Sitt kvar.

Låt mig presentera doktor Hoop, Liechtensteins premiärminister.

Min fru, grevinnan Irena.

Jag har hört att ni är polack. Ert modiga land har fått lida mycket.

Tack.

Jag besparar er mina officerares barbariska namn.

Ni måste förstå att vi befinner oss i ett känsligt läge i Liechtenstein.

Det finns många potentiella faror.

General... Kan ni svära på hedersord, att varken ni eller era män-

-inte gjort något de allierade kan betrakta som en krigsförbrytelse?

Ja, min herre.

På hedersord.

Tack.

Om ni underställer er Genève- -konventionen som krigsfångar-

är vår furste, Frans Josef-

-beredd att bevilja politisk asyl åt er och era män.

På vissa villkor.

Dessa människor kom till vårt land utan inbjudan.

Men vår älskade furste har i sin godhet beviljat dem en viss tids asyl.

Snart kan dessa stackars människor kanske återvända hem.

Men tills kriget är över, delar vi vårt dagliga bröd och våra hem med dem.

I gengäld arbetar de på era gårdar och era fält.

Bröder, jag ber att ni är förstående.

Inga provokationer.

Och heller ingen fraternisering.

Var på er vakt. Och framför allt, inget umgänge-

-mellan dessa män och vårt lands kvinnor.

Våra sista timmar som soldater.

Nu blir vi civila. Vi ska se ut som civilister.

Männen ska jobba här i landet.

Jag vet inte hur länge situationen varar-

-men lita på att jag gör allt jag kan för att se till-

-att vi utlämnas till ett land där vi kan vara trygga.

Jag är personligen ansvarig för disciplinen. Jag gav mitt hedersord.

Förhållanden mellan våra män och lokala kvinnor är strängt förbjudna.

Ja.

Fylleri och våld mot befolkningen medför fängelsestraff.

De skyldiga överlämnas till de allierade.

Se till att alla förstår dessa order.

Ursäkta mig, general. De söker er.

Tack, Lisa.

Mina herrar...

Vi talas vid senare.

Skjut på.

Jag har sagt till flickan att vi inte får störas.

Ni har en viss fördel.

Ursäkta mig?

Ni känner till mitt namn, men jag vet inget om er eller era vänner.

Ursäkta, jag glömde det. Allan Dulles från USA:s Secret Service.

Vi vill gärna tala med er.

Slå er ned.

-Ni har gjort bra ifrån er under kriget. -Jaså?

Ja, general.

Jag har följt 1:a arméns framsteg.

Och jag såg er inte! Slarvigt av mig.

Östfronten angår inte oss.

Vi vill inte lägga oss i Sovjets angelägenheter.

Beklagligt.

Är det?

Ni i Väst måste förstå-

-att jag utkämpade ett krig med heder, för en god sak.

Det kan diskuteras.

Problemet är inte den goda saken, utan tidpunkten.

-När hade det passat bättre? -Alltid farligt att ha rätt för tidigt.

Det gällde Galileo och det gäller korståg mot bolsjevikerna.

Vill vill be er om hjälp, general.

Och i gengäld kanske vi kan erbjuda er hjälp.

Amiral Wilhelm Canaris.