Sharpe's Company

Spanien, 1812. Wellington påbörjar invasionen av Spanien från Portugal-

-medan Napoleon är upptagen i norra Europa.

För att lyckas måste Wellington inta de två stora forten vid gränsen.

I söder Bajadoz, och i norr Ciudad Rodrigo.

- Gode gud. - Armen, hugg av den!

- Är han död? - Är du full, mr Price?

- Ja. Är översten död? - Inte ännu. Det finns hopp.

Hallå, ni två... Ta tillbaka honom.

Vi är inne! Hör ni jublet? Ciudad Rodrigo är intaget.

Han ser död ut, tycker jag.

Högg du av armen? Jag tyckte jag såg det.

Sharpe... Du lever!

Ja, inte tack vare ingenjörerna.

Det var klättrande män som gick över murarna.

Jag varnar er. Det kommer inte att gå bättre vid Badajoz.

- Överste Lawford förlorade en arm. - Arm eller inte, han är ute ändå.

Det är sant. Då försvinner mitt hopp om uppflyttning.

Kom igen, Sharpe. Vi har alltid användning för dig.

Vad är jag då? När Lawford är borta, en lidandets kapten.

Det är allt jag är.

Min armé är odjur. Vid tillfälle plundrar, våldtar och super de.

Men de har prövats och lovats plundring.

Gud må förbanna dem, jag är inte benägen.

Badajoz blir deras straff. Det står på tur.

Angående vad? De enda hållbara verktyg jag har är franska.

Är det inte en skam att de har bättre verktyg?

Jag kan inte vad ingenjörer ska. Få män att bryta in och storma.

- Inte undra på att de dör som flugor. - Jag undrar inte, överste Fletcher.

Ser ni Picton? Mina män kallar honom björnen med den ovårdade armén.

Unge Lawford förlorade en arm. Jag behöver ett nytt befäl.

Har ni en kandidat bland era oborstade män?

Är jag annorlunda?

Hur menar du?

Jag har fött ett barn.

- Ett barn...? - En dotter.

- Mitt...? - Vårt

- Är du arg...? - Nej.

Varför skulle jag vara det?

Soldater behöver sällan barn.

Vad ska hon heta?

Antonia.

Antonia.

Min mor hette så.

Antonia...

- Var är hon? - Badajoz.

I staden?

- Jag är ledsen, hon var sjuk. - Då får vi ta henne därifrån.

Hon är fortfarande bebis.

Badajoz är det enda stället jag har. Det är min familj.

Teresa... Vi måste ta henne därifrån. Efter belägringen kommer ingen ut.

Ja... Du är annorlunda...

- Han har en bebis, Sharpe. - Eller hur, furir?

Det har han, i Badajoz.

- Bra plats att vara på. - Han får ut henne snart.

Tillstånd att avvika, sir.

Jag fick syn på min kvällsmat.

Utan tillstånd att avvika från ledet...

...blir ni antagligen hängd.

Varsågod.

När ska jag ge dig tillstånd, Teresa?

Alla män skulle ha döttrar.

De blir söta i munnen.

Señor. Quanto pengar...

...för att spika fast sulan i skon. Que?

Jag vet inte hur han får till det med tungan.

Snärtar konversationen som en portugis.

Vad hade ni gjort för att bli pryglad?

- Vem är du? - Vem fan är ni?

Jag får er pryglad igen, för ni har inte län er, verkar det som.

Jag är befäl över det lätta kompaniet. Och du?

Jag ber om ursäkt. Jag är rekryt Matthew från Lissabon.

William, vid South Essex.

Sharpe, kapten i 95:e regementet.

Jag är befäl över South Essex ...för tillfället.

Jag ber om ursäkt, sir.

Du såg min rygg, Matthews.

Jag pryglades för något jag inte gjort.

Man får ofta skulden för något man inte gjort.

Men som officer pryglas man aldrig.

Även om man bär skulden.

Jag heter Harry Price. Jag var sjuk av alkohol.

Hur mår ni? Gör ni affärer? Fem guineas?

- Gör det inte? - Inte?

Han lovar att betala tillbaka, och hoppas att du dör i Bajadoz.

- Så ohövligt, Richard. - Sant dock, eller hur?

Var ska ni vara William? Bland rekryterna.

Har du redan tappat bort dem? Hämta dem!

Det ska jag göra.

Soldater... Halt!

Höger om!

- Furir Hakeswill... - Tillstånd att tala, sir?

Jag har inget att säga, sir. Vilken överraskning.

Sharpie...

Inte död ännu. Kapten Morris?

Major Morris, sir. "Ale and earty", Dublin, sir.

- Och ni kommer till mig? - Lång väg, sir.

- Jag var förtvivlad. - Vänster om!

Snabb marsch!

Om ni rör någon av mina män, så dödar jag er.

Första raden, en kliv framåt marsch!

Order, till vapen!

Ut med rensarna!

Matthews, skicka iväg den där kraken.

Nej. Jag gör det.

Furir Hakeswill... Ni kan utgå.

Tack, sir.

Förbannade jävel.

Ta namn, Matthews.

- Namn! - Black, sir.

Öppna era ben och ligg still som om ni vore död.

Så ska det se ut.

Er mor var en koppbesmittad sugga som sålde sig till en padda.

Mor...

Mr Sharpe, sir! Miss Teresa...

Han försökte ta fördel av mig.

Tillåtelse att göra slut på honom, sir?

Upp! Upp med dig!

Officerers kött, är hon inte, sir?

En portugisiska hora. Tenho rendimentos.

Hur mycket, sen-hora.

Håll käften, och lyssna.

Tre regler, hör du på, furir?

Sir!

Sharpes regler som gäller för lätta kompaniet.

Första: kämpa bra och hårt.

Andra: bli inte full på egen hand.

Tredje: Stjäl bara från fienden och när ni svälter.

Stå rakt. Armarna vid sidan. Uppmärksamhet!

Man rör sig inte när en officer talar.

Det ska ni veta!

- Om ni inte vill slå mig Obadiah. - Obadiah?

Ni dör om ni slår en officer, Obadiah.

Död... Men han kan inte dö.

Se på halsen. De har försökt hänga honom, men han dog inte.

- Jag kan döda honom. - I varje strid försöker någon.

Ser ni hur han står uppmärksamt?

Ni lyder alltid en officer, eller hur Obadiah?

Därför gillar de honom.

Jag skulle kunna döda honom här och nu, men inför hans offer.

Det är en plikt, för han är ond, Obadiah.

Stick ut. Ut med dig!

Ut!

Och du är den skitigaste jag irländare jag sett.

Harper! Låt han vara.

Uppmärksamhet!

Upp. Bon från honom.

Mr Sharpe?

Sir.

- Känner ni min fru? - Nej, sir.

Hon känner er i alla fall. Kom förbi mig kl 12.30.

Ska bli, sir.

Deltar du i rävjakt hemma, Sharpe?

Nej-

Obadiah och en skurk som heter Morris-

-slog en indian nästan död för skoj skull, till jag stoppade dem.

De skyllde på mig, och jag fick prygel.

Se på honom, Pat. Han tär på sina män.

Han tar saker, bälten och väskor.

Han förklarar dem förlorade och pryglar om han inte får betalt.

Och han misshandlar män tills deras fruar kommer till honom.

Det kallar jag våldtäkt.

Jag har sett hans son förut. En ond man i ett moln av vitputs.

Han beordrar salut och lyder officerarna, så han klarar sig.

Men vi som kommer nerifrån ser igenom honom.

Det gör vi.

Har ni plikter? Då ska jag se till att hon är säker.

Så hon spionerar för er nu?

Är ni en av Wellingtons utforskande officerer?

Jag vet vem ni är. I Badajoz?

Jag oroar mig inte för henne. Snarare för er.

- Ska vi gifta oss? - Jag ska fråga din dotter.

Fråga henne. Fråga min dotter.

Hämta henne innan vi belägrar, Teresa.

Antonia... Antonia!

- Han jagar inte, Jack? - Nej, han kommer nerifrån.

Lawford försäkrade att han var en god officer. Och Lawford är inte dum.

Vi ni inspektera regementet själv, kl 16.00, sir?

Det gör jag. Gör dem klara på vem som har befäl och vad de krigar för.

Sharpe kan inte vara kapten, nu när Rymer har kommit.

Han slogs med sina furirer.

Han gör så. Men Wellington gillar honom.

Och jag gillar Wellington. Synnerligen efter Talavera.

Wellington skickar män på murar, dock.

Om fransmännen fäller en mur, överhopar han med män direkt.

- Ni vinglar, sir. - Ibland, sir.

Försök att stå mer rakt.

Det verkar, sir, som att jag påverkas av vinden mer än andra.

Jag är lite som ett pilträd, sir.

Mr Sharpe är här, sir.

Be honom komma in, Price.

- Vad vill du göra med Price, sir? - Jag agerar adjutant.

- Vill du ha honom som adjutant? - Nej.

Inte längre. Ni ska in, Richard.

Sharpe! Sätt er.

Har ni sett min fru? Jag respekterar och äskar henne djupt.

Hon gillar er.

Det har hon skrivit.

- Price... Är han en suput? - Inte en droppe i strid.

Hör på Jack. Jessica gillar honom, eller hur?

Jag har sagt det och han är ödmjuk nog att bli förvirrad.