Words on Bathroom Walls

Först trodde de att det var något fel på mina ögon.

-Ett eller två? -Ett.

Jag skulle ge mycket för lite vanligt glaukom.

Okej, klart.

För kort efter...

...började jag höra rösterna.

-Den här vägen. -Adam.

Gå inte den vägen.

-Lyssna. -Kom igen. Du klarar det.

Adam!

De berättade säkert om matlagningen.

Kalla det vad du vill. Förströelse, självmedicinering...

Men det var det enda som fick dem att tystna.

Allt bra?

Klandra inte mamma för att hon inte såg först.

Hon har haft mycket.

När pappa bestämde att faderskapet tog kål på hans kreativitet...

...fick vi ta skitmackan vi serverades och göra den ätbar.

Så jag lagade mat. Och lagade mat.

Måltiderna blev mitt bidrag till vår underdoghistoria.

Det är jättegott!

Dessutom blev jag väldigt bra på det.

Det är precis lagom mycket spiskummin.

Sen flyttade Paul in.

Det är intressant.

Det är så gott, raring!

Mitt hem var sig inte likt.

Så jag gick ut mycket.

Att komma in på kockskolan nästa höst var som en oas-

från containerbranden i min hjärna.

Jag behövde bara hålla ögonen på priset och bida mina tid.

Hur svårt var det att dölja mitt begynnande vansinne-

för skolans oförlåtande ekosystem?

Kolla in det här. Vi blev äntligen bjudna på fest hos Sarah.

Den här får vi inte missa. Du kommer väl?

Ska jag hämta dig ikväll?

Vem är det?

Sarah? Mitt livs kärlek?

Ett tag var det bara röster.

Just det, Sarah.

Mina föräldrar provseparerar igen. De har skuldkänslor, så jag får ta bilen.

Till festen?

Jag tror verkligen att ikväll...

Adam.

Adam!

Här borta.

-Va? -Försiktigt, skiten är het som lava!

-Förlåt. -Vad gör du?

Här, Adam!

Todd.

Adam!

Vi måste gå nu.

Lugn, chefen. Vi fixar det här.

Gör något, snälla!

Det gör ont!

Hallå, grabben!

Vill du att vi ska skydda ditt magra arsle? Stick!

Gå, Adam!

Lugna ner dig!

Lugna ner dig. Det går bra.

Bara lugna ner dig. Lugn.

-Släpp mig! -Andas.

Bara var lugn.

Slappna av. Bara andas.

De kallade det min första psykotiska episod.

-Hallå... -Då fick vi reda på vad jag är.

Schizofreni, en kronisk psykisk sjukdom där man tappar verklighetsuppfattningen-

-kan hallucinera och få hörselvillor, bli paranoid, ha vanföreställningar.

Därav showen på kemin.

Ett överflöd av skit, i princip.

Det försvinner aldrig, blir aldrig normalt.

Slut.

Först blev jag avstängd från skolan.

Ska du fortfarande gå på Sarahs fest nästa helg?

Todd brännskadades och behövde hudtransplantation.

-Var är tvångströjan, missfoster? -Nu hatar han mig.

-Gå till klassrummet. -Missfoster!

Det gör alla.

Sen gömde Paul alla knivar.

Jag säger det bara.

Han kanske måste dit där de kan ta hand om honom.

Professionellt.

Bara säg till när jag ska knäcka skallar.

Djupa andetag, Adam. De menar väl.

Mammorna tränar för tiokilometersloppet.

Ska vi kolla?

När de väl dykt upp försvann de aldrig.

Som en grupp rumskompisar.

Där är Rebecca.

En blandning av Dalai Lama och Coachella.

Alltid zen. Jag har inget emot henne.

Sen har vi Livvakten, det är ju uppenbart.

Han har humör, men är lojal.

Du måste alltid akta dig.

Till sist har vi Joaquin.

Han är den kåta kompisen från en tonårsfilm från 90-talet.

Han är alltid där och säger högt sånt man bara tänker.

Jag vet.

Det är mycket.

Det är där du kommer in, nu när mamma är på jakt efter ett botemedel.

Precis som andra självbedragande mammor vi mött-

-i samma väntrum där de hoppas på samma läkare-

och tyst ber om samma sak:

"Bota mitt barn."

Abilify. Risperdal.

Clozapine. Stelazine.

Nämn en medicin och jag har provat den.

Några förändringar?

Nej.

Ändå har mamma inte gett upp hoppet.

En av oss hoppas i alla fall.

FÅTT DIAGNOSEN SCHIZOFRENI?

En ny behandling för schizofreni är här... TOZAPREX

Där har ni det.

Hela den bedrövliga historien. Tro vad ni vill.

Eller strunta i det.

Det enda skälet till att vi är här är mammas ofrånkomliga envishet.

Jag försöker inte skita på ditt livs arbete-

-men jag tillhör en elitklubb de kallar "behandlingsresistent".

Vi lär inte få något: "Det är inte ditt fel"-ögonblick från "Will Hunting".

Så varför avvisar du mig inte i all tysthet från den kliniska studien-

och besparar oss båda besvikelsen?

Okej?

Patentens namn: ADAM PETRAZELLI

ANSÖKAN GODKÄND

Okej, raring. Dags att gå.

Jag vill inte vara försökskanin. Vi vet inte vad som händer om jag tar den.

Du kanske mår bättre. Du kanske kliver ur sängen ibland.

-Det kan hända. -Men tänk om jag tappar allt hår?

Om jag blir blind? Tänk om det är giftigt?

Vem skulle vilja förgifta dig?

-Vi är klara. -Vi kommer snart.

Kom! Jag känner på mig att det blir bra.

Svik oss inte.

-Får jag ta det senare? -Okej.

Klä på dig.

Vi måste åka till Brasilien.

Det här ser trevligt ut.

KATOLSK SKOLA

-Men jag är inte ens katolik. -Katoliker tänker ändå mest på närvaron.

-Trevligt att träffas, mr Petrazelli. -Detsamma.

Ta av den.

Jag är glad att ni kom allihop.

Den enda som inte kan avvisa en är väl Jesus?

Han menar nog att vi är tacksamma att Adam får börja mitt i skolåret.

Vår Herre tar till sig alla barn, även de med utmaningar.

Vi är noga med att...

Kom igen. Låt mig sköta henne.

-Det blir bara problem. -Vi vill ge dem redskap att...

Skyll dig själv.

-Är något fel? -Nej.

Bara, oj!

Vilken skyltning.

Ja, på St. Agatha finns de allra bästa.

Inte bara från skoldistriktet, utan från hela landet.

Men det gäller mer än så.

Moral och spirituell integritet är också av stor vikt.

Som ni vet vore Adams intagning i en sådan enastående akademisk kultur-

beroende av en del saker.

Det finns vissa förväntningar, oavsett av hans medicinska problem.

Det blir inget problem.

-Eller hur? Adam? -Ja, visst.

Jag är redo att utmärka mig.

Det står här...

...att Adam medverkar i en klinisk studie för att förbättra sitt tillstånd.

Ja, han började precis.

Och hur känner du dig?

Heltänd.

Jaha...

...vi kan ta emot Adam.

På villkoret att han håller 3,5 i genomsnittsbetyg-

-och får över 90 procent på det årliga utvärderingsprovet.

Och så behöver vi månatliga uppdateringar om hans psykiatriska behandling.

-Inga problem. -Tack så mycket.

Ni är väl diskreta?

Vi hade problem med mobbning på hans förra skola.

Det kanske vore bäst. Det är onödigt att oroa i onödan.

Tack. - Adam?

Adam?

Jag behöver använda toaletten.

Ett ögonblick.

Hallå!

Vad är det?

Såg du inte hur han dömde mig?

-Vem? Paul? -Ja.

Han bryr sig om dig. Men han kommunicerar inte som oss.

Kallar du det här kommunikation?

Du mår bättre när du börjar med medicinen.

-Ett diskret byte av ämne. -Du hörde henne.

Du måste ta studien på allvar och anstränga dig här, annars...

-Annars vad då? -Inget avgångsbetyg.

Ingen kockskola i höst.

Det här är din sista chans. Vi kan behandla det här.

Du minns vad doktorn sa.

-Bara för att du är sjuk... -Är jag inte själva sjukdomen.

Det är svårt att inte känna så när alla behandlar en så.

Jag kommer strax.

JESUS ÄLSKAR DIG INTE OM DU ÄR HOMO

Moral och spirituell integritet, visst.

Hur svårt är det att mötas på toan som vi sa?