Expats

FASTLANDET

Clarke.

Clarke. Hallå!

Okej.

Hallå!

Ursäkta mig!

Margaret.

Hallå!

- Hallå? - Hej!

Vänta!

Kom tillbaka! Hej!

Öppna dörren! Öppna...

Margaret.

Öppna då!

Herregud, vad...

Hallå?

Hallå?

Hallå?

Lite kaffe?

Det är äckligt.

Puri, kan du ta med dig väskan med kläder som vi ska donera?

Lägg undan de här?

Lägg kashmiren i malpåse.

Jag vill inte ha ännu flera malätna plagg, som förra året.

När du går till affären, köp lite färsk mango, mogen.

Den är till mamma som kommer i morgon.

Men, frun. Sam är här om fem minuter.

Varför? Jag behöver honom först i eftermiddag.

Men, frun. Han hämtar din mamma på flygplatsen precis just nu.

Nej, Puri. Det är imorgon.

Nej, frun. Hon sitter i bilen.

Hon förlorar en dag. LA ligger efter.

Hon åkte vår tid igår, alltså...

Fan också, helvete!

Hallå?

Vad... jag vet inte...

Hallå?

Tjena, hej.

Hej.

Vi är tillsagda att komma hit.

Vi blev hitkallade.

Av mr Chang.

Polisen. Vi kommer från Hongkong.

Nej.

Nej.

- Nej, förlåt. - Nej. Vänta.

Inspektör Chang sade att...

Kan du hjälpa oss?

Vart ska vi gå?

- Snälla du. - Snälla.

Tack.

Ser du nu? Ibland måste man mana på.

Herregud.

Margaret.

Tack.

Tack så mycket.

Vänta nu.

Hon låste just in oss här.

Hon låste dörren. Hallå!

Hallå!

- Hej! - Margaret.

Kom tillbaka!

Kom tillbaka!

- Hallå! Hallå! - Margaret!

Släpp ut oss!

Kom tillbaka!

Lämna oss inte inlåsta här!

Hej!

Vanligtvis gör jag en ganska grym cappuccino.

Jag har inte min maskin, så får du ta mig på orden.

Det här är fattigmansversionen.

Jag gjorde den på skolan.

Fan, jag saknar maskinen.

Det är de små sakerna. Som att få temperaturen perfekt,

skummet precis lagom.

Jag kan inte bara hämta den.

Inte idag i alla fall.

Min svärmor har förmodligen kommit nu.

Hon och frun har nog rykt ihop om något redan.

Du är så gammal.

Du har en svärmor. Och hår i öronen.

När blev du så intresserad av mina öron?

Bara något jag sett.

Göra slut?

Kanske.

Skit.

Okej.

Men på allvar?

Vad gör du?

Om öronhåret stör så tar vi bort det.

- Med vodka? - Med vodka.

Se och lär.

Du tänder eld på dig själv.

Nej, du skall.

Är du full ännu?

Hade jag gått iväg annars?

Litar du på mig?

Kör, älskling.

Säg aldrig älskling.

Sved nu då.

Ta-da!

- Det fungerade. - Jaså?

Gud. Det funkade.

Vilka andra "gubbtricks" kan du?

Jag undrar eftersom du är rynkigare på dagen än på natten.

Ja.

Vad döljer sig riktigt bakom dessa urgamla ögonveck?

Bara spindelnät.

Precis som i din lilla skitlägenhet.

Jag skulle kanske också bo fint,

om jag växt upp i en vit familj i övre medelklassen

med ett hus i London och en stuga i Cotswolds,

och föräldrar som kunde köpa

en jävla universitetsplats var som helst i världen,

bara så att jag kunde sälja min själ för att bli ännu en rik jävla advokat.

Lite av pengarna skulle gå till en personlig tränare.

Stackars lilla, fattiga Mercy. Helt ensam. Ingen vill komma och hälsa på henne.

Inte ens hennes mamma.

Du är ett svin.

Då är du en brud som säkert gillar bacon.

När du slickar mig känns det som att sitta i en blöt pöl.

Och sedan, när du blir riktigt kaxig,

blir du som Hannibal Lecter, rena dammsugaren.

Men du kommer ju, inte sant?

Så mycket tänder. Varför alla tänder?

När du kommer låter du som en bräkande get.

Din röv hänger som min farfars och han är 85.

Han har varit allvarligt sjuk.

Och din andedräkt luktar skunk.

Du är både alkis och bedragare.

Du tappade bort ett barn och förstörde en familj.

Förlåt. Jag borde inte ha sagt så.

Du talade sanning. Det är vad vi gör, visst?

Det var orättvist. Jag gick för långt.

Du vann rättvist.

- Öppet och ärligt. - Mercy...

Herregud, är det Harpreet?

Åtta år av balettlektioner och titta.

Hon går som Hulken.

- Hej, Harpreet. - Hej, mamma.

Vaknade du nyss?

Nej, mamma. Sam kan du ta ut väskorna?

- Ja, frun. - Tack.

Har du borstat tänderna?

Ja, mamma.

Det luktar inte så.

Jag använder eko-tandkräm. Den saknar väl den giftiga, kemiska lukten.

- Jag tycker inte om det. - Okej.

Var är dina skor?

Går i tofflor när jag kommer?

De stöder inte fotvalven och du som är plattfot.

Vill du gå som en apa?

Kul att se dig också, mor.

Jag gjorde narr av din mormor som använde tofflor,

fast hon visste bättre.

De är fula, men de är så bekväma.

Jag har ett par åt dig.

Tack, mamma.

Mannen där har ett vackert rött läppstift.

Mamma! Hon kan höra att du pratar om henne.

Hon tror att kläderna gör henne till en man.

Men, vad fan.

För helvete.

Kom igen nu.

Okej, du. Kan jag bara få...

Jag saknar pizza.

Hur kan du tänka på mat i det här läget?

Om vi hade åkt när vi tänkte,

skulle vi äta pizza i New York just nu.

Vi tog beslutet tillsammans. Du ville ju stanna.

Nej, jag accepterade det. Jag ville inte.

Kom igen, Margaret.

På tal om skuld. Var hittade du den där tjejen?

Var jag hittade? Du var ju där.

Jag ville inte anställa henne.

- Jag anställde inte. - Du lämnade barnen.

- Du tvingade mig. - Jag jobbade!

Du kunde ha tagit Essie.

Det var ju bara att passa barnen.

Fan.

Jag är ledsen.

Vi borde inte prata om något av det här.

Nej, jag vill.

Mina tankar snurrar på kring den där semestern.

När Gus ramlade ur sängen och jag vaknade ur den djupa sömnen.

Jag fångade Gus innan han slog i golvet...

Och...

Vi skrattade, minns du?

Vi tog det som ett bevis på att jag inte sover.

Det bara kommer och går.

Man bara håller koll på dem varje sekund, även när man blundar.

Men jag fångade inte Gus den kvällen.

Det var jag som lät honom falla.

Jag förstår inte hur det hände. Jag kommer aldrig att förstå.

Jag menar, vad för slags mamma

tappar bort sitt barn?

Det gjorde du inte.

Nej.

De tog honom

för att han liknade mig.