Romeo + Juliet

Två ädla familjer i det sköna Verona, där detta utspelas-

-har sedan länge legat i strid, med blodsutgjutelser till följd.

Ur dessa fientliga läger föds ett kärlekspar.

De är olycksförföljda och dör, med dem begravs även kriget.

Det var en kärlek märkt av död på grund av fäders fiendskap.

Rapport följer.

I DET SKÖNA VERONA

Två ädla familjer i det sköna Verona, där detta utspelas-

har sedan länge legat i strid-

med blodsutgjutelser till följd.

Ur dessa fientliga läger-

föds ett kärlekspar som tar sina liv.

JULIAS FAR

JULIAS MOR

ROMEOS FAR

ROMEOS MOR

POLISCHEFEN

GUVERNÖRENS SON

ROMEOS BÄSTA VÄN

ROMEO OCH JULIA

En hund av huset Capulet kan sätta mig i fart.

- Era jävla tiggare! - Ruttna i helvetet!

MONTAGUE-POJKARNA

- Grälet är mellan våra chefer. - Och oss, deras män.

CAPULET-POJKARNA

Hubbel, bubbel, tjejer och trubbel.

Jag är läckert kött.

EN CAPULET

- Här står en Capulet. - Jag är med dig.

Jag biter tumme åt dem.

Jag är med dig.

- Biter du tumme? - Ja, det gör jag.

- Ät oss? - Är lagen på vår sida?

Jag biter inte tumme åt er.

- Vill du bråka? - Nej, sir!

- Min chef är lika bra som din. - Inte bättre?

- Nu kommer han. Säg bättre. - Ja, bättre!

Lögn! Dra, om ni är män.

Galningar, ni vet inte vad ni gör.

ROMEOS KUSIN

Stoppa undan era vapen.

GJUT OLJA PÅ ELDEN

JULIAS KUSIN

Drar du mot småpojkar?

Benvolio, du ser din död i synen.

Jag stiftar fred, hjälp mig att skilja dem åt.

Fred?

Fred?

Jag hatar ordet.

Som jag hatar helvetet och varje Montague.

Och dig.

Träd fram.

- Jag griper till vapen. - Låt din ovän vara.

Fredens fiender, fäll era vapen till marken.

Fäll ur blodig hand era hätska vapen.

Tre fejder för er skull, Capulet och Montague, har stört lugnet på våra gator.

Bryter ni gatufriden igen får ni böta med era liv.

Ack, Romeo, var är han denna tiden?

En glädje att han ej deltog i striden.

Min fru, i lunden strövade er son.

Där går han att med egna tårar vattna morgondaggen.

Han kommer hem, min dystre son, stänger in sig på sin kammare-

-slår fönstret till för dagens ljus, skapar åt sig en konstgjord natt.

Hatfull kärlek, kärleksfullt hat.

Ett allt, av ett intet skapat.

Tung lätthet, allvarsam lek.

Ett vanskapt kaos av former sköna.

Hans mörka sinne bådar ofärd.

Goda råd kan vara lösningen.

Lämna oss ensamma.

Jag talar med honom.

Då kör vi.

God morgon, kusin.

Är dagen ung?

- Hur är det med dig? - Sorg gör tiden tung.

- Var det min far? - Ja.

- Vilken sorg förlänger dina timmar? - Jag saknar det som minskar tiden.

- Är det kärlek? - Obesvarad.

Att kärleken, som tycks så mild, kan vara så motsträvig och vild.

Även kärleken, som med bindel går, i all sin blindhet sina syften når.

Var ska vi äta?

Vad gäller striden? Säg inget, jag vet.

Hat är stort, men kärlek större.

Hatfull kärlek, kärleksfullt hat, ett allt- av ett intet skapat.

Tung lätthet, allvarsam lek, ett kaos av former sköna.

En fjäder av bly...

Du skrattar ej?

- Gråter snarare. - Ät vad, min vän?

- Ditt hjärtas kval. - Farväl, kusin.

Jag följer dig. Du gör orätt om du lämnar mig.

ÅRETS UNGKARL

Montague är fälld till samma böter. Två gubbar bör kunna hålla fred.

Båda är ni hedervärda män och har kivat alltför länge.

- Vad säger ni om mitt frieri? - Alltjämt detsamma.

Min dotter är ännu ung i världen. Först om två år får hon stå brud.

- Många yngre är lyckliga mödrar. - Tidigt gift, tidigt vissnad.

I afton är det fest.

Då skall ni se, i mitt ringa hus, unga flickor göra natten ljus.

Syna dem alla och tag den bästa.

Säg ärligt vem du älskar.

- Jag älskar en kvinna. - Jag tänkte att det var kärlek.

- Hon är skön. - Skönt mål är lättast träffat.

Nu bommar du, hon träffas ej av Amors pil.

Hon slår tillbaka kärleksböner och öppnar ej sin famn för guld.

- Har hon svurit att förbli orörd? - Ja, det är synd och skam.

- Tänk inte mer på henne. - Hur kan jag glömma?

Festa din blick på andra skönheter.

- Romeo, är du galen? - Mer bunden än en galning.

Fängslad utan föda, piskad och plågad.

God dag, min man.

INGEN BRICKA, INGET VAPEN

Capulet håller fest.

Ett utsökt sällskap. Signor Placentio med fru och barn, änkan Vitruvio och söta Rosalina...

Din älskade Rosalina och Veronas alla skönheter.

Man behöver inte heta Montague för att knäcka en butelj vin.

Jämför din hjärtanskär med andra och din svan blir en kråka.

Andras skönhet bryr mig föga, jag vill sola mig i hennes öga.

CAPULETS RESIDENS

Amma! Var är min dotter?

Jag har kallat på henne.

Här är jag. Vad vill ni?

Lämna oss ensamma.

Nej, kom. Ni ska lyssna.

Min dotter är nu i en vacker ålder.

- Det näpnaste barn jag ammat. - Jag var redan mor vid dina år.

Men du är ännu ungmö.

Kort sagt: Ädle Paris friar till dig.

Vilken man, min fröken.

- Veronas sommar har ej sådan blomma. - Han är den skönaste blomman.

I afton ser du honom. Studera då hans ljuva drag av skönhets penna skrivna.

Men kärleksboken saknar band, måste bindas av en makas hand.

Allt hans goda utav dig skall delas, allt har du - som för mannen felas.

Rund blir flickan, när hon får man...

- Kan du ge Paris ditt hjärta? - Jag ska se om jag vill ge.

Men längre ej ögats pil sig svingar än ert bifall ger den vingar.

- Gästerna är här. - Gå! Vi kommer.

Lägg glada nätter till glada dagar...

Din tönt i taft! Svält ihjäl!

INBJUDAN MERCUTIO OCH VÄNNER

- Romeo, dansa. - Nej, inte jag.

Ni har lätta skor och sinnen, min själ är tung som bly.

Låna Amors vingar och flyg.

- Hans pil har sårat mig för djupt. - Den kelna varelsen?

Är kärleken kelen? Nej, hård och vass som törne.

Är kärleken hård, var hård mot den.

Alle man, upp på dansgolvet.

- Det är inte förståndigt. - Varför inte?

- Jag drömde i natt. - Drömmar är lögn.

Det händer att man drömmer sant.

Kom drottning Mab på besök?

Hon är feers barnmorska-

ej större än agaten i åldermannens ring.

Hon åker med ett spann av lätta solgrand över mänskors näsor när de sover.

Vagnen är en tom hasselnöt. Kusken är en mygga.

När hon färdas i älskandes hjärnor drömmer de om kärlek.

Advokaten drömmer om arvode.

Soldaten drömmer om kniv på oväns strupe.

Då spritter han upp och vaknar, svär tre böner och somnar om.

Hon är maran som rider flickor när de sover på rygg-

och härdar dem till kvinnor.

Det är hon!

Lugn, Mercutio, lugn.

Du ordar om ett intet.

Sant

Jag talar om drömmar-

-foster av en tanklös hjärna avlade av tomma fantasier-

-tunna som luften, flyktigare än vinden som friar till frusna nordens barm-

men snart susar bort mot varma södern.

Den vinden blåser bort oss.

Nu kommer vi för sent.

För tidigt, fruktar jag.

Jag anar något ont, som ännu bland stjärnor hänger.

Något som begynner sin ofärd med denna nattens fröjd.

Något skall jaga livet ur mitt bröst.

Det blir en ond död.

Men han som styr färden må föra seglen.

Framåt, muntra bröder.

FESTEN BÖRJAR HOS CAPULET

Drogen verkar snabbt.

Jag minns när jag ännu kunde viska sött till söta flickor.

Frökens mor kallar.

- Vill du inte dansa? - En ung man.

Törs den slaven komma här och flina åt vår högtid?

Den syndar ej som dräper honom.

- Vart stormar du åstad? - Romeo Montague.

Är det Romeo? Låt honom vara.

Jag vill inte att han blir förolämpad i mitt hus.

- Tålamod, se bort från honom. - Jag tål honom ej.

Han skall tålas.

Han skall, säger jag.

- Det är fel. - Inget bråk när jag har gäster.

Har mitt hjärta älskat förr?

Säg nej, mitt öga. Vad skönhet är, jag anat föga.

Om jag ett helgonskrin med oren hand berör...

...mina läppar, pilgrimer med kinder röda, vill bota med en kyss.

Er hand gör blott vad andakt bjuder.

Pilgrimen får helgonet beröra, hand i hand är pilgrimskyss.

Har helgon ej läppar?

Till böner blott.

Låt läppar följa händers skick.