Dune

Drömmar är meddelanden från djupet.

Min planet Arrakis är så vacker när solen står lågt.

Och böljande över sanddynerna syns kryddan i luften.

I skymningen landar kryddskördarna.

Utomvärldingarna skyndar sig för att undvika dagens hetta.

De plundrar vår mark inför ögonen på oss.

De har aldrig visat mitt folk annat än grymhet.

Utomvärldingarna, huset Harkonnen, kom hit långt innan jag föddes.

Deras grepp om kryddproduktionen har gjort dem obscent rika.

Rikare än självaste kejsaren.

Våra krigare kunde inte befria Arrakis från Harkonnen.

Men en dag, genom ett kejserligt påbud, var de borta.

Varför valde kejsaren den vägen?

Och vilka blir våra nästa förtryckare?

ÅR 10191

CALADAN HUSET ATREIDES HEMVÄRLD

Bra att du är uppe tidigt.

Din far vill ha dig i full utstyrsel inför kejsarens härold.

Full utstyrsel?

- Militär? - Ceremoniell.

Varför allt omak när det redan är bestämt?

Det är en ceremoni.

Tack.

Vill du ha det, får du tvinga mig.

- Använd Rösten. - Jag vaknade precis, mamma.

Ge mig vattnet.

Glaset hör dig inte. Befall mig.

Ge mig vattnet.

- Nästan. - 'Nästan'?

Bene Gesserits färdigheter tar åratal att lära sig, Paul.

Du ser trött ut.

Har du drömt igen?

Nej.

Extrema temperaturer och förrädiska väderhändelser

gör livet utanför städerna på Arrakis ytterst svårt

med sandstormar kraftiga nog att skära igenom metall.

Endast infödingarna, fremennerna, har anpassat sig väl nog för att överleva.

De bosätter sig i de mest oländiga områdena...

och delar djupöknen med de enorma sandmaskarna som de kallar 'shai-hulud'.

Exponeringen för kryddan har gett stamfolket deras karaktäristiska blå ögon:

'Ibads ögon.'

Mycket mer vet man inte om fremennerna, annat än att de är farliga och opålitliga.

Fremenangrepp gör kryddskördandet extremt farligt.

För fremennerna är kryddan en helig hallucinogen

som förlänger livet och ger stora hälsofördelar.

Inom imperiet används kryddan av Rymdgillets navigatörer

för att finna säkra vägar mellan stjärnorna.

Utan kryddan vore interstellära resor omöjliga

varför den med god marginal är universums dyrbaraste ämne.

Le, Gurney...

Det gör jag.

Vad kostar det dem att resa ända hit för en formalitets skull?

Tre navigatörer. Totalt 1 460 062 solari, tur och retur.

Genom hans nåd, Shaddam IV av huset Corrino

härskare på guldlejontronen och padishahkejsare i det kända universum

står jag inför er som Skiftets härold.

Vittnen är medlemmar av kejserliga domstolen

representanter från Rymdgillet samt en syster från Bene Gesserit.

Kejsaren har talat.

'Huset Atreides skall omedelbart ta kontrollen över Arrakis

och tjäna som dess förvaltare.'

Accepterar ni?

Vi är huset Atreides.

Det finns inget anrop vi inte besvarar, det finns ingen tillit vi sviker.

Kejsaren ber oss att skapa fred på Arrakis.

Huset Atreides säger ja!

Atreides!

Ert sigill.

Då är saken klar?

Saken är klar.

- Nå? - Stabilisatorerna sitter för löst.

- Vi rapporterar det. - Tack, min vän.

- Duncan. - Min gosse!

Paul, min gosse...

Du ska alltså till Arrakis imorgon med förtrupperna?

Ja, jag ska till till Arrakis med förtrupperna.

- Jag vill att du tar mig med dig. - Vill du?

Det var synd. För jag säger nej.

Duncan...

Vill du att jag ställs inför krigsrätt? Vad har du i kikaren?

- Kan jag lita på dig? - Det vet du.

Jag har haft drömmar.

Om Arrakis och fremennerna.

Okej. Och...?

Jag såg dig.

Med fremennerna.

Då hittar jag dem alltså. Det var ju ett gott omen.

Lanville!

Jag såg dig ligga död.

Fallen i strid.

Jag kände att om jag hade varit där, hade du överlevt.

- Jag har inte tänkt dö. - Du skämtar bort det.

Det är alltså därför du vill följa med. Lyssna... Drömmar blir bra berättelser.

Men allt som har betydelse sker när vi är vakna.

- Har du fått lite större muskler? - Har jag?

Nej.

Du.

Vi ses på Arrakis, min gosse.

Far, jag ber om att följa med Duncan Idaho på hans spaningsuppdrag till Arrakis.

- Jag har studerat fremenspråket. - Uteslutet. Du reser dit med oss andra.

Jag tränar jämt, men får aldrig ta risker!

Du vet vad det handlar om, Paul. Du är huset Atreides framtid.

- Farfar slogs mot tjurar för nöjes skull! - Javisst!

Och se vad det blev av honom.

Jag behöver ha dig vid min sida.

På Arrakis hamnar vi i oerhörd fara.

Vilken fara? Fremennerna? Öknen?

Politisk fara.

De stora husen ser oss som ledare, vilket hotar kejsaren.

Genom att ta Arrakis från Harkonnen och ge den till oss

lägger han grunden för ett krig som försvagar båda husen.

Men står vi fast och kommer över Arrakis verkliga kraft blir vi starkare än nånsin.

Genom att skörda kryddan och kuva fremennerna, precis som Harkonnen?

Nej. Genom att ingå en allians med fremennerna.

Det är vad Duncan Idaho ska ordna.

På Caladan har vi regerat genom luft-och sjöherravälde.

På Arrakis måste vi bygga upp ett ökenherravälde.

Jag vill att du sitter med i rådet och lär dig vad jag gör.

Men tänk om jag inte är det?

Inte är vad?

Huset Atreides framtid.

Jag sa också till min far att jag inte ville ha den här.

Jag ville bli pilot.

Det har du aldrig berättat.

Din farfar sa: 'En stor man söker inte ledarskapet.

Han kallas till det, och svarar.'

Och om du svarar nej...

förblir du ändå allt jag någonsin begärt att du ska vara.

Min son.

Jag fann min egen väg. Du kanske finner din.

Till deras minne...

gör ett försök.

Ha aldrig ryggen mot dörren. Hur många gånger måste vi säga det?

- Dina fotsteg röjde dig, Gurney Halleck. - Någon kan imitera min gångstil.

Jag hör skillnaden. Är du den nya vapenmästaren?

Med Duncan Idaho borta måste jag göra mitt bästa.

- Välj klinga. - Jag har haft en jobbig dag.

Sjung en sång istället.

Ohyfsat.

- Kom an, då. - Gamla gubbe...

En långsam klinga penetrerar skölden.

- Jag är inte på humör. - 'På humör'? Vad spelar det för roll?

Man strider när man måste, oavsett humör. Kämpa!

Kom då!

- Nu har jag dig. - Ja.

Men titta ner. Du hade följt mig i döden.

Du blev visst på humör.

- Blir det så illa? - Du förstår visst inte.

Du inser inte allvaret i det vi har råkat ut för.

I åttio år har Arrakis tillhört huset Harkonnen.

Åttio års ägo av kryddfälten. Kan du föreställa dig deras förmögenhet?

Jag vill se det i din blick. Du har inte mött Harkonnen. Det har jag.

De är omänskliga, brutala!

Du måste vara redo.

GIEDI PRIME HUSET HARKONNENS HEMVÄRLD

Herr baron.

Rabban...

De sista av våra skepp har lämnat Arrakis. Vi är klara.

Utmärkt.

Hur kan vi tillåta det här, farbror? Hur kan kejsaren...

ta allt vi har byggt upp och ge det till den där hertigen? Hur?!

Var inte så säker på att det är en kärlekshandling.

Vad menar han?

När är en gåva icke en gåva?

Atreides röst hörs allt starkare...

och kejsaren är en avundsjuk man.

En farlig, avundsjuk man.

Paul.

Paul, vakna.

- Vad är det? - Klä på dig och följ med.

Vad är det här?

Den Vördade Modern Gaius Helen Mohiam är här.

Min lärare under min tid hos Bene Gesserit och nu sanningssägare åt kejsaren.

Hon vill träffa dig.

Varför då?

Hon vill veta mer om dina drömmar.

Hur känner hon till dem?

- Och varför är dr Yueh här? - Han behöver inte lång tid.

Goddag, unga herrn. Er mor har bett mig att kontrollera era värden.

Vad händer?

Bene Gesserit säger att de tjänar ett högre syfte.

Men, utan avsikt att ringakta er mor:

De tjänar också sina egna syften.

- Vad menar du? - Gå försiktigt fram.

Hans hjärta är lika starkt som alltid.

Berätta inte för någon om det här.

Paul...

Kom ihåg din utbildning.

Vem är du?

En blick full av trots, liksom fadern.

Lämna oss.

Du måste göra allt den Vördade Modern begär.

- Ni avspisar min mor i hennes eget hem. - Kom hit! Knäböj!

Hur vågar ni använda Rösten mot mig?

Sätt höger hand i skrinet.

Din mor bad dig lyda mig.

Mot din hals håller jag gom jabbar.

En förgiftad nål. En omedelbar död.

Prövningen är enkel.

Om du drar ut handen ur skrinet, dör du.