The World at War

En dag sommaren 1944, på den här vägen-

kom soldaterna.

Nu bor ingen här längre.

De stannade bara i några timmar.

När de drog vidare var ett samhälle som funnits i 1 000 år-

förstört.

Det här är Oradour-sur-Glane i Frankrike.

Den dag då soldaterna kom, samlade man ihop invånarna.

Männen fördes till garage och lador.

Kvinnor och barn fördes bort längs den här vägen.

De föstes ihop i den här kyrkan.

Härifrån hörde de hur deras män blev skjutna.

Därefter dödades även de.

Några veckor senare var många av dem som utfört morden-

själva döda...i strid.

Oradour återuppbyggdes aldrig. Ruinerna står kvar som monument.

Det representerar martyrskapet hos tusentals martyrer-

-i Polen, i Ryssland, i Burma, i Kina...

l en värld i krig.

EN VÄRLD l KRlG

ETT NYTT TYSKLAND

Tyskland 1933.

Gatorna fylldes av entusiastiska människor.

Nationalsocialisterna hade fått makten i ett land-

-plågat av arbetslöshet, förbittrat av landförluster-

och politiskt demoraliserat.

Det här var kanske början på nåt nytt.

De flesta anser att nazisterna är både märkliga och fanatiska.

Men man kanske inte ska tänka så mycket.

Hitler kom till makten just när han började förlora i popularitet.

De som gjorde Hitler till rikskansler, sa: "Vi anlitar honom".

Deras galjonsfigur var den åldrige presidenten von Hindenburg.

Kommunisterna och socialisterna försökte ta Hitler med fattning.

Konservativa antinazister fann tröst i att Hindenburg-

-var känd för sitt förakt för "den vulgäre lille korpralen".

Med låtsat allvar deltog Hitler och hans män-

i riksdagens högtidliga öppnande.

Partiets styrka hade byggts upp med våld.

De trodde aldrig att de skulle få makten på lagligt vis.

När det gamla riksdagshuset brann-

-upphävde Hitler alla medborgerliga rättigheter.

Hans anhängare tyckte att de hade en enorm tur.

Hindenburg, symbolen för kontinuitet presiderade-

-medan de tog makten under en fernissa av laglighet.

l mars, när riksdagen gav Hitler rätt-

-att styra utan dess samtycke, teg Hindenburg.

Den laglige rikskanslern var på väg att bli laglig diktator.

Hitler utropade Det nya Tyskland.

Det skulle vara i 1 000 år.

Det nya Tyskland började gripa fiender:

Kommunister, socialister, uppnosiga journalister-

och även riksdagsledamöter.

l koncentrationslägret Oranienburg-

-var förhållandena till en början mera primitiva än brutala.

Vid den tiden var lägren underställda Sturm Abteilung, SA.

De var snarare tyranner än mördare.

Hitler inledde genast sin kampanj mot judar.

SA organiserade bojkotter mot judarnas butiker.

Målet var att få tyskarna att tänka och handla antisemitiskt-

-utan närmare eftertanke. Omvärlden var chockad.

Men många ansåg att förföljelserna var nazistiska extremisters verk.

Herr Hitler skulle sätta stopp för sådant när han kände sig säkrare.

Även en kulturell revolution följde.

Den tyska kulturen skulle renas från all judisk-bolsjevikisk smitta.

Böcker brändes på bål.

Många som kastade in dem var elever och lärare.

Flammorna steg och de intellektuella flydde.

Författare och forskare berikade Västeuropa och USA.

Hundra år tidigare hade den tysk-judiske poeten Heine-

vars böcker nu brändes, varnat:

"Där man bränner böcker, kommer man att bränna människor."

Hitlers beundrare visade sin lojalitet på nya sätt.

De gifte sig eller gifte om sig vid en nazistritual.

Nazisterna hade kraftigt stöd bland de arbetslösa-

-men mindre stöd bland organiserade arbetare.

Partiets vänsterflygel ville upprätta en arbetarrörelse.

Hitler valde en lättare väg.

Han gjorde första maj till helgdag.

Dan därpå upplöste han fackförbunden.

Nazisterna hade sitt största stöd i medelklassen.

Ruinerade affärsinnehavare, fattiga kontorister-

-hantverkare som slogs ut av massproduktionen.

Det var de som beundrade Hitler.

Till dem som hade fått det svårare hörde småbönderna.

Hitler hade rekryterat dem under depressionen.

Han sa att deras blod och jord var Tysklands guld.

Han stiftade lagar som gav dem rätten till sin jord.

Och han gav dem bröd.

Versaillesfördraget från 1919-

-hade gjort Tyskland betydligt mindre.

Alsace-Lorraine och Saarland hade gått förlorade.

Ostpreussen var avskuret av Polen.

Schlesien var delat mitt itu.

Danzig lydde under Nationernas förbund.

För en tysk patriot stod Versaillesfördraget för ofrihet.

Hitler var den frälsare som gränsmonumenten talade om.

"Tyskar, glöm ej vad hatet har bestulit er på."

"lnvänta den stund som hämnar detta blodiga brott."

Utomlands fanns de som beundrade det nya Tyskland.

Amerika har nåtts av rapporter om er nya regering-

-vilket har lett till demonstrationer.

Det amerikanska folket har nu insett att dessa historier är rena påhitt.

Tyskland har fått ett nytt livsmod-

-under er store ledare och rikskansler Adolf Hitler.

Tyskland kommer att överleva-

-för idag har ni världens bästa centralregering.

Tyskland var egentligen en röra av interna motsättningar-

-sammanhållet av nazisternas bälte. Bältesspännet var Hitler.

Det värdefullaste vi har i den här världen-

är vårt eget folk!

För detta folk-

och med detta folk-

ska vi kämpa-

och aldrig vackla, aldrig tröttna-

-aldrig vika, och aldrig förtvivla!

Länge leve vårt parti! Länge leve vårt tyska folk!

Det var det enda parti som lovade oss en bättre framtid.

Och tanken var-

att det bara skulle lyckas-

-om vi som nation kände laganda, solidaritet.

Alla måste dra åt samma håll, i stället för att träta-

-om små meningsskiljaktigheter, om utrikes- och socialpolitik osv.

Vad lovade han? Arbete och bröd till massorna.

De miljoner arbetare som var utan arbete och mat.

l dagens välfärdsstat betyder arbete och mat ingenting.

Men då var det grundläggande behov.

Det löfte som man inte kan förstå i dag-

var då som ett löfte om paradiset.

Det var en perfekt grogrund för en profet att säga:

"Jag ska föra er till det förlovade landet och frälsa er från ondo."

Alla som sa nåt sånt skulle tas emot med entusiasm.

Vissa sa förstås att han var en falskt profet.

Men vem visste vem som hade rätt? Då visste ingen det.

Julen 1933. Det första året i Hitlers rike.

Fred på jorden.

Koncentrationslägren var fulla, riksdagen en marionett-

partier och fackföreningar upplösta.

lnga judar i förvaltningen. Den fria pressen strypt.

lnga medborgerliga rättigheter.

Tyskland befann sig i konstant undantagstillstånd.

Adolf Hitlers stat var allsmäktig.

Men han kände sig hotad.

Han fruktade sina konservativa rivaler. Han fruktade armén.

Han fruktade de revolutionära delarna av partiet.

Som SA-ledningen.

Även armén hatade SA.

Hitler såg ett sätt att få generalerna med sig-

och bana väg för sig själv.

Chefen för SA var en av hans äldsta kamrater, Ernst Röhm.

Den 30 juni 1934 anhölls Röhm...och sköts.

Hans SA-befäl och över hundra andra sköts också.

En våg av mord sköljde över Tyskland.

Mördarna var från den nya styrkan - SS.

De var Hitlers livvakt och blev nu hans personliga terrorredskap.

Göring höll en presskonferens i propagandaministeriet.

Goebbels var propagandaminister, men han hade klokt nog-

-stannat hos Hitler, för Göring avskydde honom.

Han kunde ha tagit tillfället att röja honom ur vägen.

Göring träffade den utländska pressen.

Alla telefonförbindelser med utlandet var redan brutna.

Göring steg fram och sa:

"Ni grabbar gillar ju en bra story."

Han använde det engelska ordet. "Jag har en story till er."

Och så berättade han hur han och Hitler den natten och morgonen-

-hade slagit ner oppositionella krafter på höger- och vänsterkanten.

Röhm hade blivit skjuten. En ny revolution hade förhindrats.

Han nämnde också i en märklig passage general von Schleicher-

-som hade varit Hitlers föregångare som rikskansler.

Sen lämnade han rummet, men återkom efter en stund och sa:

"Jag uttryckte mig kanske inte tydligt nog"-

-"angående general von Schleicher. Han sköts vid gripandet i morse."

Den 30 juni 1934 var en ytterst viktig dag.

Det stod nu klart att den här regeringen-

hade börjat mörda.

De sköt ett stort antal människor-

-utan att ställa dem inför rätta. De bara dödade dem.

Det handlade inte bara om direkta fiender till Hitler.

Det var inte bara SA-chefen Röhm-

-utan också andra människor som de inte gillade.

De gjorde det bara samtidigt.

Samma sommar försvann ännu en rival.

President Hindenburg dog i sin säng den 2 augusti.

Medan den gamle ännu levde, hade Hitler avskaffat presidentämbetet-

-och utnämnt sig själv till Führer och rikskansler.

lnnan Hindenburg hade begravts, tog Hitler över makten över armén.

De väpnade styrkorna fick svära en ny trohetsed.

Tidigare svor de lojalitet mot författningen-

-men nu svor de trohet mot Hitler personligen.

Jag svär vid Gud...

...med denna heliga ed...

...trohet mot det tyska rikets och det tyska folkets Führer...

...Adolf Hitler.

För tyska officerare var eden nästan en fysisk realitet.

Hitler hade snärjt dem. De kunde inte visa olydnad mot honom-

-utan att visa olydnad mot fosterlandet.

Hitler höll takten uppe. Samma månad-

-skulle tyskarna ännu en gång rösta om hans maktövertagande.

Valapparaten använde hot, propaganda-

-förfalskning och bluff och var vältrimmad.

Hitler fick 90 % av rösterna.