Anne with an E

EN ORIGINALSERIE FRÅN NETFLIX

EN PERFEKT KYRKOGÅRD AV BEGRAVT HOPP

SVÄR DU ATT VARA MIN BÄSTA VÄN FÖR ALLTID?

MAN BEHÖVER STORA ORD FÖR ATT UTTRYCKA STORA IDÉER

FÖR ATT SOVA I ETT TRÄD I MÅNSKENET

Marilla, det vore himmelriket

om du låter mig gå på faster Josephines fest.

Jag är ledsen, men jag har sagt nej.

Du får inte bli överdrivet ivrig och sjuk.

-Det är inte farligt att vara ivrig. -Snälla...

Vi har pratat om det här. Flickor i din ålder ska inte gå på fester.

Du är för ung för att umgås med vuxna.

Jag har aldrig varit på fest förut.

Det hinner du med under ditt långa liv.

Huvudvärk?

-Det var länge sen du hade det. -Säg inget till Anne.

Det går över snart, som det alltid gör.

Jag har en stark arbetsmoral och jag har hittat mitt kall.

Jag ska bli läkare.

-Det ligger för mig. -Fascinerande.

Jag hade hoppats på extrahjälp från er utanför klassrummet.

Så jag kan läsa ikapp det jag har missat.

Det är även en chans att motbevisa dem som tror att ni ogillar att undervisa.

Jag ber bara om lite av er tid, sir.

Var det allt?

Min tid?

Borde din pappa ge bort sin skörd bara för att nån vill ha den?

Känner sig förtjänad av den?

Det borde han inte. Tid är pengar, mr Blythe.

Min pappa är död, sir.

Ja.

Metaforen gäller ändå.

Vart tog du vägen? Jag väntade.

Pappa är förkyld. Vi går inte heller på festen.

Vad? Men...

Då så, små intelligenta varelser. Öppna era böcker.

Vi fortsätter där vi slutade.

Är det inte livets mening att söka det som lockar?

Skulle man le till döds, eller?

Vi har aldrig blivit inbjudna förr.

Men Gud förbjude, så blir pappa förkyld.

Det är absurt att damer inte får resa utan en man i sällskap.

Ja.

Har jag berättat att faster Josephine har anlitat en världskänd pianist?

-Vad? -Ja, en världskänd...

Cole, vad... Vad gör du?

-Kära nån. -Vad gör du?

-Låt bli. -Nej, vänta.

Låt bli, sa jag!

Cole, varför gör du så?

Den borde ha varit bättre nu.

Det blir den. Du behöver bara tid...

Jag tog bort stödet för flera veckor sen. Det är inte som förr.

-Jag kan inte teckna längre! -Cole.

-Det är... -Snälla.

Cole, nej...

Cole, vänta.

Cole!

-Du kan inte bara vända ryggen till... -Jag vill inte prata om det.

Bara...

Kan inte dagen bli kallare och matcha stämningen?

Det är därför faster Josephine har fest.

En fest med sommartema för att jaga bort den dystra vintern.

Det kan inte bli mer perfekt. Det är vad vi behöver.

Särskilt Cole.

Cole är en man! Diana, tänk om vi kan övertyga

dina föräldrar att låta Cole följa med till Charlottetown?

Då måste Marilla ge med sig.

Hon kan inte säga att en fest inte är för barn om ni båda åker.

-Cole är lång. -Är det inte precis vad du behöver?

-Nu, när du är så ledsen? -Att gå på fest?

-I ett rum fullt av främlingar? -En ny miljö. Du slutar tänka...

Jag får aldrig lämna gården en lördag.

Om jag kommer på en plan, gör du det då?

Okej.

Dubbelspelets penna.

Ett perfekt verktyg för att dikta upp en perfekt lögn.

En liten lögn. För ett gott ändamål.

Öva in era repliker. Vi får bara en chans.

"Eftersom Cole har ett ärende i Charlottetown...

...är han perfekt förkläde...

Varför vill familjen Barry att min son åker till Charlottetown?

Vi har ont om tjänstefolk just nu, så...

Eftersom Cole måste åka till Charlottetown...

...blir han perfekt förkläde för oss på festen.

-Han får betalt, så klart. -Så klart.

-Har du uträttat sånt här förr? -Ja, inget känns bättre

-än ett väl utfört jobb. -Så du är ansvarsfull?

Kan det här leda till ett arbete?

Nu, när Cole och Diana får gå,

eftersom deras föräldrar anser att en pianokonsert är lärorikt,

hoppas vi att du tänker om.

Du får bestämma, Michael.

Matthew.

Jag tillåter det.

Vi får åka!

-Vi får åka! -Jag vet!

Kom och hjälp mig packa.

Mina puffärmar får inte bli skrynkliga.

Du mår dåligt, så det kändes som rätt beslut.

-Du får tid att... -Jag mår bra.

Det är ingen fara.

Jag är glad att Jeannie gav tillbaka den.

-Vad hade jag annars tagit på mig? -Jag har inga festkläder.

Det spelar säkert ingen roll.

Du kanske orkar kliva upp imorgon, mamma. Vila nu.

Jag längtar tills jag kan berätta allt. Jag har lämnat nåt så du inte glömmer mig.

Jag älskar er.

Anne!

Nu åker vi.

Okej.

Välkomna, underbara. Det är här som brottet kommer att utspela sig.

Jösses.

Jag har drömt om fester,

och även om jag anser att jag har livlig fantasi,

har jag aldrig fantiserat om nåt sånt här.

Jag ser fram emot att höra Cécile Chaminade spela.

Miss Barry är generös i fråga om att hjälpa folk överleva vintern.

Vad underbart.

Jag kan inte ta på mig äran för Gertrudes idé.

Det var hennes kväll.

Jag klarade inte av att hålla festen i fjol.

Utan henne.

Men tiden går vidare, inte sant?

Hur hamnade du i det här fiaskot?

Cole var vår hjälte.

Utan honom hade vi inte fått komma.

-Konstnären i dig måste älska det här... -Anne.

-Det är fortfarande du. -Inte längre.

Men jag är ändå glad att vara här.

Nu ordnar vi middag åt er och sen är det sovdags.

Det är en stor dag imorgon.

Kom, Cole.

Av alla fester jag varit på, blir det här min favorit.

Ja? Kom in.

Är nåt på tok?

Jag har aldrig varit på fest förut.

Kan du berätta vad jag ska förvänta mig

och hur jag ska uppföra mig och hur jag ska...vara?

Förvänta dig att ha väldigt kul.

Och du behöver inte vara annat än dig själv.

Jag brukar göra just det och det slutar med att jag inte passar in.

-Jag verkar inte vara som alla andra. -Då har du hamnat på rätt fest.

Jane Eyre.

Jag minns att du läste den i fjol.

Får jag låna den?

Gertrude skulle nog inte ha nåt emot det.

Det var hennes böcker.

De ligger kvar där hon lämnade dem.

Det var det du menade med att ni var gifta, på sätt och vis.

Ja.

Jag har aldrig läst kapitel tio. Det har varit som ett hål i min själ.

Det måste ha varit hennes favoritavsnitt.

Hon kunde citera många texter av många författare.

Hon var en själsfrände.

Hon läste alltid högt på den här festen.

Det vore en ära om du gjorde det å hennes vägnar.

Nåt ni både älskade?

Bra.

Diana, kom med mig.

Jag är så spänd för din skull. Cécile vill träffa dig.

Cécile?

Det var enastående.

Vederkvickande från början till slut.

Jag är så glad att ni är nöjd, miss Barry.

Josephine, är du snäll. Det här är min brorsdotter Diana.

Trevligt att träffa er, miss Chaminade.

Så underbart. Detsamma.

Diana är själv en blivande pianist.

Berätta lite för henne om ditt liv.

Jag ser världen och delar med mig av mina alster.

Det är ett fantastiskt liv om man gillar att jobba hårt och resa.

Är det nåt du strävar mot, Diana?

-Strävar mot? -Med musiken.

En karriär med pianospelet.

Nej.

Jag antar att jag kan fortsätta spela på fritiden,

-om min make tillåter det. -Se dig omkring, kära du.

Oavsett vad du har fått höra,

måste ditt liv inte vara en exakt kopia av dina föräldrars liv.

Äktenskap är underbart om man gifter sig av kärlek.

Men du kanske önskar nåt mer än att bara sköta ett hushåll?

Jag...

Du måste spela nåt för oss, ma chérie.

Nej, jag... Jag är inte...

Ursäkta mig. Det var underbart att träffa er.

Ursäkta mig.

Ursäkta mig.

Förlåt mig.

Jag älskar din frisyr.

Tack.

Men vad har vi här, då?

En bondpojk. Det måste du vara.

En sorgsen bondpojk.

-Klädd i brunt. -Ibland tänker jag

att jag vill lämna allt och bli bonde. Leva det enkla livet.

Dagen börjar när solen går upp och slutar när den går ner.

Varför är du så sorgsen?

Det måste vara det bruna.

Ni, unge man, är inte alls klädd för en fest med sommartema.