Doom of Love (Aşkın Kıyameti)

NETFLIX PRESENTERAR

Jag sov fridfullt mitt i ett evigt mörker.

Sömn är skönt när man inte har några svar. Därför sov jag i flera månader.

Jag drogs mot ett ljus, men livet ville ha mig tillbaka.

Firat?

Min son!

Salih!

-Vad är det? -Han tittade. Han tittade, Salih.

-Han tittade. -Va?

-Min son… -Hallå?

-Säg någonting. -Sonen min.

Säg något, älskling.

Jag älskar dig så mycket.

-Tittar han på mig? -Sonen min.

-Jag tror det. -Han tittar.

Sonen min.

Mamma?

Ja?

Ja, vad är det, älskling?

Vad hände med de andra?

Mamma.

ISTANBUL, ETT ÅR TIDIGARE…

Har inte en enda person dött den senaste veckan?

Ville inte någon uttrycka sin sorg genom oss?

Vet ni hur många som dör varje vecka här?

Va? Ni gör inte det.

Vi tjänar våra pengar på det. Hur kan ni inte veta det?

Jag ska berätta: 210 personer. Och det är bara om dagen.

Melda, gångra 210 med 7 åt mig.

-Genom huvudräkning? -Gör som du vill.

Sju, två, fjorton…

Sju gånger två… Det blir 1470.

Tack. 1470 personer.

Varje vecka dör 1470 människor, och vi får inte göra en enda dödsruna?

Ovanför oss gör Açar reklamtavlor, men vi?

EN TRAGISK BORTGÅNG

Vi blir utarmade.

Det blir tidningarna också.

Tidningarna utarmas, Firat.

Ska vi göra vår egen dödsruna?

Ja.

Då blir det väl så.

Det var det. Vi lägger ned idag.

Vad ska jag göra? Det gick helt enkelt inte.

Jag vet att jag är skyldig er och staten pengar.

Jag löser det så fort som möjligt.

Önska mig lycka till.

-Det gör jag. -Och…

Det är inte ert fel. Det är helt och hållet mitt.

Säg inte så.

FIRATS ANNONSBYRÅ

Jag har pratat med dem.

Ingen pressar dig. Betala när du kan.

Okej?

Just det.

Jag och Serhat tänkte åka på en festival. Du borde följa med.

Som om jag, med så mycket att fira, skulle ha lust med det.

Det är inget firande. Vi ska göra yoga och sånt.

-Du behöver rensa tankarna. -Jag har inga tankar att rensa.

Var inte så hård mot dig själv, okej?

-Du… -Vad?

Kom igen. Var inte så deppig. Res dig.

Det är klart nu. Vi packar resten sen.

Serhat har förresten tjänat en hel del pengar på Bitcoin.

Jaha?

Han kanske kan betala en del av skulden om du frågar snällt.

Jag tänker inte be om pengar.

Okej, Firat. Jag ska inte ta upp det igen.

Jag hoppas att de du är skyldiga pengar är lika snälla som du.

-Förresten… -Vadå?

Hur mycket har han tjänat?

På Bitcoin, alltså.

Jag bjuder på en kaffe. Kom.

Köp bara.

Man tjänar inte pengar utan att ta risker. Vad är det du inte förstår?

Varsågod, vännen.

Man kan inget vinna utan att riskera nåt att förlora.

Ja, okej. Jag vet.

Ät lite.

Köp de mindre valutorna också.

Ripple och så vidare.

Okej.

Om vi gör det…

Jag förstår.

Då gör vi så.

-Pratar han alltid i telefon? -Han har fullt upp idag bara.

-Varför vet jag inte. -Han pratar bara om pengar.

Han har faktiskt ett stort hjärta.

Gör han? Hur mycket kostade det?

Lägg av.

Ripple ska upp i rätten den 9 februari.

Hallå? Det är dålig mottagning.

I slutet av februari, sa ni. Tack ska ni ha.

Vi hörs senare. Hej då.

Hallå?

Har du tid att prata?

-Vem är det? -Firat. Jag är i baksätet.

Jag hade inget val.

Snyggt!

Du skulle se din min. Rätt åt dig.

Där fick du mig. Det ger jag dig.

Hur är läget? Kom nu.

-Ska vi verkligen göra yoga, Melda? -Ja.

-I tre dagar? -Ja!

Var det inte en festival? Vi kan titta på de andra.

Jag lovade att vara med en gång. Det borde du också göra.

Vem är det nu?

Serhat.

-Vad är det? -Lämna mobilen, annars har jag sönder den.

Jaja, som du vill. Ta det lugnt. Vi är här för att meditera.

Lugna ner dig.

Jag går nu. Bli inte sena.

-Är vi här för att meditera? -Ja.

Vad är det här för ställe?

Vi pratar om pengarna snart, så att jag kan åka imorgon.

Var inte så löjlig. Lev i nuet för en gångs skull.

Strunta i allt annat och kom nu. Ikväll ska vi bara ha kul och dansa.

Det blir yoga imorgon bitti.

-Imorgon bitti? -Ja.

Vilken tid?

Som de flesta av er vet, har vi alla våra egna avsikter.

Det är de som driver oss.

I denna övning ska vi tömma våra själar på tid och materialistiska ting.

Vi börjar med mantrat.

Jag ska förklara vad det innebär,

så att våra nya vänner inte blir allt för konfunderade.

Allt och alla här består av jord och ljus.

Inget mer än jord och ljus. Tänk inte på något annat.

Vi börjar med "Nirvana Shatakam".

En applåd för våra vänner som ackompanjerar oss med musik:

Yusuf, Lidya och vår kirtan -kör.

Jag översätter texten.

"Jag är inte sinnet.

Jag är inte intellektet.

Jag är inte samvetet.

Jag är inte himlen.

Jag är inte jorden.

Jag är inte kroppen.

Jag är inte andningen.

Jag är varken känd eller okänd.

Jag är varken synlig eller osynlig."

Jag mår redan bättre av att vara här.

Hur känner ni?

Alltså… "Jag är ingenting."

Översättningen är svårare att förstå än den indiska versionen.

Vad hette den? "Nirvana Shakitan"? "Shakatan"?

-Fattade du verkligen inte? -Gjorde du det?

Ja, självklart. Allt består av jord och ljus.

Vad är så svårt att förstå?

Dessutom är yogin berömd. Hon kan prata med de döda och sånt.

-Med de döda? -Ja.

-Det är absurt. -Du behöver inte tro på det.

"Jag är varken känd eller okänd." Vad ska det betyda?

-Firat, hängde du verkligen med? -Nej, men rösten var förtrollande.

Förstod ni åtminstone vad avsikten var?

Hon menar att vi ska frigöra oss själva från den materialistiska världen och…

Frigöra oss från den i tre dagar. Vad är så svårt att förstå?

Det tror jag nog att ni kan förstå.

Var bara lite spirituella ett tag.

Varför är så hon upprörd?

Hallå, vänta!

Oroa dig inte, mamma. Jag är lycklig.

Jag tänker inte komma tillbaka. Varför håller du på så här?

Men mamma…

Varför gråter du?

Varför blir du så arg av sånt som inte gör mig arg?

Nej.

Nej, mamma. Jag vill inte prata med honom. Nej…

Jag vill inte, mamma. Jag vill inte prata med honom!

-Det behövs inte. Jag hittar den. -Du borde inte ha slängt iväg den.

Den är nog här nånstans.

Vad har du för nummer? Jag kan ringa den.

Ja, just det.

Gärna. Tack.

Så där.

-Är den på ljudlöst? -Nej, den borde ringa.

Skärmen tänds väl åtminstone.

Jag hör den. Där är den.

-Här. -Vad bra.

Tack så mycket.

-Är allt bra? -Det är bättre nu.

Den hamnade åtminstone inte i vattnet.

Sången var så stillsam förut, men nu…

Ja.

Där är man den man själv vill vara, men här…

Ja.

Firat heter jag.

Jag ville säga mitt namn.

Du kan slänga iväg det närhelst du känner dig arg.

Jag heter Lidya.

-Lidya. -Exakt. Släng det inte i vattnet bara.

-Tack än en gång. -Förresten…

Hur avancerad är du?

-Jag syftar på yogan. -Jaha.

-Jag är egentligen musiker. -Okej.

-Ibland spelar vi på såna här ställen. -Jaha, okej.

Det är dåligt betalt men trevligt. Man betalar inte för boendet heller.

Vet du vad?

Jag ville spela darbuka som liten.

Slagverk fanns inte där jag växte upp, så jag hade inget coolare att välja.