Superman & Lois

Mina mest levande minnen...

...är från dagarna då mitt liv förändrades.

När jag kom till jorden och kände solen i ansiktet för första gången.

Det är en pojke.

När jag hörde mina föräldrars röster.

Min mor kallade mig "deras största överraskning".

Och nog fanns det mycket av den varan.

Jag minns att jag älskade Smallville: Människorna. Gemenskapen.

Hur det lilla var det stora.

Jag trodde att jag skulle bo där för evigt.

Pappa? Pappa! Ring 911!

Men min fars död satte mig på en annan bana.

Så småningom flyttade jag till Metropolis...

...för att bli den jag var ämnad att vara.

-Här, kompis. -Tack. Häftig dräkt.

Tack. Min mamma har gjort den.

Men mitt allra mest levande minne var dagen då jag träffade henne.

Vi är Metropolis mest pålitliga vänner.

-Kom ihåg det. -Ja, sir.

Lane visar dig hur allt går till.

Lane?

Vem sa åt dig att ha slips?

Lombard, va? Strunta i honom.

Men han kan ordna VIP-biljetter till Meteors. Gillar du baseboll?

Självklart. Vem gillar inte s största hobby, miss Lane?

-Säg Lois. Vad hette du nu igen? -Kent. Clark. Clark Kent!

Ledsen.

-Jag har aldrig träffat en Clark. -Jag har aldrig träffat en Lois.

Jo, en lärare i lågstadiet hette ju Lois Hannigan-

så tekniskt sett är du den andra...

Vi blev förälskade.

Jag berättade för Lois vem jag var och var jag kom ifrån.

Vi gifte oss, skaffade gemensam bostad...

Tvillingarna föddes.

De var så olika som bröder kan vara.

Jonathan var lätt.

Alltid glad, alltid leende.

Bra jobbat, älskling!

Med Jordan var det...svårare.

Utbrott, nattskräck...

För ett år sen fick han diagnosen social fobi.

Och plötsligt är jag här.

Jag bor i Metropolis-

-med två tonårssöner, är gift med världens berömdaste journalist...

...och försöker göra världen tryggare för människorna jag älskar.

Här, här!

Hallå! Hallå!

-Hur långt har vi tills den smäller? -Max två minuter.

-Nedfallet? -Så långt som Metropolis.

Kom igen, Superman.

-Värmeväxlaren är frånkopplad. -Var är vattentankern?!

Vi behöver vatten i reaktorkärlet-

-annars får vi en härdsmälta i Fukushimas omfattning.

Den håller på att svalna.

Precis som Oyster Creek. Samma spricka i kyltornet.

Hur kommer det sig att ingen vid anläggningarna såg nåt?

Jag vet inte, men sprickorna var orsakade av människor.

Det är det som bekymrar mig.

Du har jobbat över mycket på sistone. Är det lugnt för min dotter?

Det är inte henne jag behöver bekymra mig för.

Snart nappar abborrarna igen.

Jag tänkte ta med Jonathan och fiska. Kanske Jordan också den här gången?

Jag ska prata med Lois om datum. God natt, generalen.

Och budbilen krockade med din bil?

Var det en civil skåpbil? Dröj ett ögonblick.

Jag måste ge Foswell artikeln i morgon bitti.

Din mat står i kylen. Jonathan har nyheter. Och be Jordan om ursäkt.

Du missade terapitiden i dag.

Ledsen för det där.

Hur vet du det? Du har aldrig träffat henne.

-Hej, du hade nåt att berätta? -Ett ögonblick, Eliza.

Jag har blivit startande QB.

-I high school-laget? -Japp.

Som första förstaårselev nånsin. De äldre är rätt förbannade.

Bry dig inte om dem.

Det är ju grymt. Du skulle sett deras miner.

Pappa...

-Bra, okej... - Hej, Eliza! -Hej.

-Grattis. -Tack, pappa.

-Jag är stolt över dig. -Tack.

Hej.

Oj. Du är bra som Superman.

Superman är trist. Jag är Raiden.

Ledsen att jag missade terapin i dag.

-Jag var i Wichita för att skriva... -Mamma berättade.

High school börjar i morgon. Är du nervös?

Det är okej om du är det. Första året var jobbigt för mig.

Har jag berättat om den gången när...?

Ja, du blev fasttejpad i en traktor. Livet är annorlunda i Metropolis.

Okej. Om du behöver nåt eller vill prata...

...då finns jag här.

-Du, pappa. -Ja?

Musiken...

Just det.

Mamma Missat samtal

Jag såg dig på nyheterna.

-Kom du just hem? -Ja, för en liten stund sen.

Jag vet att du har mycket att stå i, men du måste vara hemma mer.

Jag har ett ansvar gentemot världen som...du vet vem.

Du har ett större ansvar gentemot din familj - som far.

Pojkarna behöver se hur en stark, tillgiven och sårbar man ser ut.

Som din far var mot dig.

Snart ska de ge sig ut i världen. Du måste vara närvarande.

Jag försöker verkligen.

Jag vill inte göra nån besviken.

Var det...

Var det lika svårt för dig och pappa?

Era liv är mycket mer komplicerade än vad våra nånsin var.

Och kom ihåg att livet är lite annorlunda i Smallville.

-Är allt som det ska? -Jag behöver bara lägga mig ner.

Ta och sov lite, mamma. Jag älskar dig.

-God natt, vännen. -God natt.

Tack.

-Mer juice? -Det är bra, tack.

Kan jag få lite hjälp?

Din mamma ringde om att träffas.

-Ska vi till farmor? -Det vore på tiden.

Smallville - där man kan tillbringa ett år på en eftermiddag.

Så farligt är det inte.

Ska du gå klädd så där i dag?

Nån fick visst "slå mig på käften"-pm:et.

Du ser ut som en deltagartrofé.

Du borde titta på en video som förklarar vad stil är.

Nu räcker det, båda två. Gå, er skjuts är här.

Hej då.

-Jag älskar er. -Lycka till i dag.

-Du är bekymrad för Jordan. -Han var upprörd i går kväll.

Om han visste var du egentligen är...

Dina föräldrar berättade när du var sex år.

Jag bodde på en gård och hade superkrafter.

-Tror du inte att Jonathan har nåt? -Enligt proverna är det osannolikt.

Han ska bli quarterback i en av landets mest framstående skolor-

som förstaårselev.

Det betyder inte att han har krafter.

Har du sett honom kasta en djupledspassning?

Och Jordan, då?

Han skulle känna sig ännu mer utanför än han redan gör.

Lita på mig - jag har varit med om det.

-Vi är sena. -Det är för farligt att berätta.

Det är farligare att låta bli.

Försäger de sig en endaste gång så vet hela världen vem jag är.

Vad?

-Din far håller med mig. -Spelar pappas åsikt roll nu?

De är bara 14 år. De behöver inte veta ännu.

-Vad händer? -Troupe har fått sparken.

Fler uppsägningar? Jag visste att Morgan Edge skulle skära ner-

men det här är ofattbart.

Kent! Har du tid en stund?

Gav Foswell dig sparken?

Hellre jag än nån annan.

-Jag har ju ett annat jobb. -Foswell är bara Edges springpojke.

Miljardärerna som köper upp medier använder digitaliseringen-

-som förevändning för att förgöra journalismen.

De bryr sig inte om nyheter eller fakta, bara om klick.

Du kommer att behöva en ny ursäkt för att vara borta hela tiden.

Vi berättar inte för pojkarna.

Hej, mamma. Förlåt, den här morgonen har varit...

Doktor Frye?

Clark.

Hur kunde du...?

Stroken...

Trogne Gud, skapelsens Herre.

Du önskar att inget som din Son frälst går förlorat-

-när vi återbördar vår systers aska till jorden...

...för att leva med Dig och alla Dina barn...

...alltid och för evigt.

Amen.

Clark!

-Vad är det? -Klockan är ett.

Du måste svälja medicinen med nåt.

-Är du mamma? -Nån måste se efter dig.

Clark och hans pappa kunde skörda fortare än nån annan gård i trakten.

-Hur går det för er, mr Branden? -Vi sålde till Oberlee Foods i fjol.

-Jag är hemskt ledsen. -Det är tufft för familjegårdar...

Minns du flickan från sommaren då vi bodde här?

-Sarah Cushing. -Ja, hon är här.

-Var? -50 meter bort, på väg hitåt.

Om du skyndar hinner du gå in och byta om till...

...en helt ny människa.

Jag beklagar sorgen, Clark.

Hon var alltid så snäll mot mig. Mot oss alla.

Härligt att se dig, Lana.

Kul att se dig, Lois. Synd bara att omständigheterna är som de är.

Det är kul att se dig också.

Du minns väl våra söner Jonathan och Jordan.

Det här är våra döttrar. Den minsta är Sophie.

Hon med ständigt bister uppsyn är Sarah.

Jag beklagar sorgen.

Hon var så speciell. Även pappa - som hatar alla - tyckte om henne

Ett hus fullt av tjejer. Alltid nån som är förbannad på en.

Mamma... Det är han.

Din pappa och jag gick i high school med mr Kent.

Du dejtade honom.

Det var därför pappa blev sur när du var inne på hans Facebook.

Gå och lek nu, sötnos.

-Hur mår du? -Jag behöver verkligen ett glas.

Så ska det låta. Häng med.

Jag trodde inte att ni skulle minnas mig från den sommaren.

Klart vi gör, men du har ändrat... på allt.

Min bror menar att vad du än gjort så passar det dig verkligen.