The Chemistry of Death

-Får jag godis? -Du måste vänta tills vi är framme.

-Men jag är hungrig! -Gå ditåt.

-Du ändrar hela tiden. -Gå bara ditåt så får du godis sen.

Sam?

Sam?

Hallå! Sam!

Vill du fortfarande ha godis?

Det låter som att ni fick en chock. Därför ringde er mamma mig.

-Kan ni berätta vad ni såg? -De vill inte säga det.

Det är okej. Ni vet väl att ni inte är i knipa?

Men ibland hjälper det att prata om saker.

Det var en ängel, hon hade vingar.

-Änglar flyger, din idiot. -Hon kanske föll.

Ängeln kanske sov.

-Minns ni var ni såg henne? -Willow Hole, i skogen.

-Kan du ge dem nåt? -Kan vi...?

Den bästa medicinen är vila. Håll deras rutiner.

Märker du förändrat beteende, ring mig, dag eller natt.

Vi får se hur det går, terapi är nåt vi kan kolla på.

Du kan få försöka övertala Gary om det.

-Får vi gå ut nu? -Bara i trädgården.

-Kom. -Gå inte längre, pappa är på väg hem.

De blir smutsiga igen så fort han går ut på planen.

Men för Gary är ytan viktig.

-Vi vet inte vad de såg. -Jag tror att det var Sally Palmer.

Varför säger du så?

Jag drömde om henne. Hon stod vid busshållplatsen och grät.

Jag frågade vad det var, men hon sa inget.

Jag såg nedåt gatan och när jag vända mig tillbaka var hon borta.

Vi drömmer av en orsak.

-Miss Yates? -Ja, tack för att ni kom.

Jag är assistent Hodges. Vi behöver prata med era söner om vad de såg.

Det är nog bättre om ni pratar med oss.

-Och du är...? -Dr Hunter från mottagningen i byn.

-De måste visa oss vad de hittade. -Nej, de går inte ut i skogen igen.

Jag vet var det är, jag kan ta med dem.

-Tack. -Följ mig.

-Har du barn? -Nej.

De blir lite fåniga när skolan börjar igen. Det är nog ett hjortkadaver.

Här är det. Stigen går åt vänster, där är Willow Hole.

-Följer du inte med? -Nej.

Inom fyra minuter efter döden börjar människolik brytas ned.

En förvandling som fortsätter långt efter att hjärtat stannat.

När förruttnelse får kroppens egna bakterier att förstöra sig själv-

-frigörs näringsämnen och blir en bankett för många olika organismer.

På det sättet är döden långt ifrån slutet, utan faktiskt en ny början.

Det förflutna är inte glömt, utan dolt.

De utströdda mönster och följder som döden medför blir nu ledtrådar-

-för att förstå livets sista ögonblick.

Hallå?

Sally?

Det är David.

Sally?

Det är David.

Hur länge sen var det du sist såg miss Palmer?

-Ungefär räcker. -För ett par veckor sen.

Det var en grillfest på The Black Lamb, en pub i byn.

-Var hon med dig? -Nej, men vi pratade.

Och efter att inte ha sett henne sen dess beslöt du att komma hit idag?

Jag var i närheten, jag tog era poliser till Farnham Woods.

Ja, jag vet. Försökte du inte ringa henne?

-Nej. -Vad är er relation?

Vänner, antar jag.

-Hade hon familj? -Inga barn.

Ingen familj i närheten vad jag vet.

-Andra pojkvänner? -Jag var inte hennes pojkvän.

-Jag känner henne inte så väl. -Väl nog för att gå in i hennes hus.

Okej. Det räcker för tillfället. Hur kan jag få tag på dig?

-Manham Village läkarmottagning. -Okej. Tack.

-Förlåt att jag är sen. -Det är väl inget brott...än. Är det?

Janice, du är otrolig. Jag kanske måste ställa in ditt sabbatsår.

David, jag tog din patient 12.30.

Misstänkt blindtarmsinflammation. Jag skickade henne till akuten.

Du ser ut som om du sett ett spöke.

Inte jag. Sam och Neil Yates trodde att de hittat en ängel...

...i Farnham Woods. Jag...tror att det var ett lik.

-Milda makter. -Hur mår pojkarna?

Chockade. De tar in det. Jag kollar till dem imorgon.

-Herregud. -Har de nån aning om vem?

Linda var orolig för Sally Palmer. Jag tittade in hos henne.

Nåt var fel där. En trasig mugg på golvet.

Ett halvskrivet brev till Linda.

-Vi får se. Jag... -Fruktansvärt. Inte i Manham.

-Du ska få anteckningarna. -Jag ringer samtalet.

David, om du tittar till pojkarna igen, var försiktig.

Jag har känt Linda och Gary längre än du.

-Gary har lugnat sig lite, men ändå. -Jag gör bara mitt jobb.

-Ändå. Det är dig jag är orolig för. -Jag klarar mig.

Jag fick ditt meddelande, imorgon 16.00 för George Mason.

-Du vet var jag finns. -Tack.

Fint.

Det passar bra till din bild, visst?

Ja, det är bra.

Fröken Jenny! Fröken Jenny!

Neil? Neil?

Neil, hör du mig? Neil?

MANHAM FÅGELRESERVAT

-De har tagit rördrommens ägg. -Nej!

De jävlarna skar igenom tre jävla staket. Du får hålla ställningarna.

-Leta reda på bidragsansökningarna. -Vad ska du göra?

Ju mindre du vet, desto bättre. Wifit är nere igen, kolla på det.

-Dan, lasta det. -Ja.

Mår du bra? Ja?

-Hej. -Tack för att du kom så fort.

-Det här är Neil. Han svimmade. -Hej igen. Hur mår du?

-Jag mår bra. Det är okej. -Hände nåt?

-Sas nåt, eller... -Som jag sa till fröken, jag mår bra.

Bra. Får jag ta din puls? Tack. Hur gick det för Norwich förra veckan?

-Jag hejar på Ipswich. -Förlåt. Ipswich, då?

-De fick stryk av QPR. -Neil är en stjärnspelare.

Jaså? Vilken position? Anfall?

Mittfältare. Anfallarna gör alla mål, men mittfältarna är viktigast.

Ja. Du är nog matchklar, unge man. Du blir bra.

-Är föräldrarna på väg? -Hans pappa.

Kan du vänta här en stund? Vi ska prata lite utanför. Duktig pojke.

-Vi håller extra koll på honom. -Bra. Hur är det med Sam?

Han mår bra. Men det måste vara en chock för alla.

Jag är främling i Manham. Det är bara min andra termin.

-Var är Neil? -Här inne.

-De borde inte varit i skolan idag. -Sam, mår du bra?

-Jag tar med dem ut och fiskar. -Okej.

-Hej då. -Det är faktiskt en bra idé.

Ja, att fiska. Är det läkarens inrådan om rektorn frågar?

Ja, varför inte?

-Jag hoppades få prata med dig. -Okej.

-Kom in. -Tack. Fint ställe.

Det är en fin by, Manham.

-Lite omväxling från London. -Ja.

Jag forskade lite efter vår pratstund.

Du har ett imponerande cv, dr Hunter. Få se...

Efter läkarexamen doktorerade du i rättsantropologi-

-följt av en tid på University of Tennessees likfarm.

Vilken karriärist. "Entomologins roll i tid sen döden-analys".

"Den mänskliga förruttnelsens kemi".

Ja, jag skrev dem.

Men här är du och låtsas vara en landsbygdsläkare.

Jag kan inte låta bli att undra varför du inte nämnde det.

Det finns många rättsantropologer. Jag kan ge dig nummer.

Ja, men du är här nu. Vi kollade samtalslistorna.

Sally Palmer har inte sms:at eller ringt sen grillfesten.

-Utan bekräftelse sitter jag fast. -DNA.

-Det tar en vecka. -Fingeravtryck.

-Ingen hud kvar. -Anhöriga.

Hon har en bror vi försöker hitta.

Hur länge hon varit död vore en bra start. Du är specialist på det.

-Snälla, du måste ta en titt. -Det var ett annat liv.

Beklagar, jag kan inte.

Okej. Jag lämnar mitt privata mobilnummer.

Du kan ringa mig när som helst. Dag eller natt.

Tack.

-Tack, Andrew. -Jag betalar.

Sjyst, kompis. Skål.

Kan vi sätta oss? Jag stukade knät när jag jagade tjuvjägare.

-Det är säsong. -Ska jag ta en titt?

Nej, det är inte så illa. De lär behöva dig om jag får tag på dem.

-Pratar du med nån särskild, polarn? -Hur sa, Shane? Sköt ditt.

-Sitter nån...? -Läget, Tina? Får vi klämma oss in?

-Om ni har duschat. -Han har det, för oss båda.

-Hej. Doktorn. -Hej. Vill du...?

-Nej tack. -Vem är det?

En journalist från Norwich, Kamal. Han har bjudit på många drinkar.

-Jävla Brenners ger sin sida först. -Lugn, kompis.

Vet du hur svårt det är att få rördrommar att häcka?

-Kan du spela dart? -Inte direkt.

-Toppen, då kanske jag slår nån. -Säkert?

-Ja, kom. -Lycka till.

Nästan. Ska jag förklara reglerna igen?

Jag blir bättre.

Min app bråkar när jag dricker mer än två pints.

-Diabetiker? -Ja, typ 1.

-Jag är stabil, men... -Jag har det.

Jag är usel på att ha på mig armbandet. Okej.

Snyggt.

Det är så stört. Ett lik har hittats och ingen pratar om det.

Ja, det är en engelsk specialitet att stoppa huvudet i sanden.

-Det är därför alla är här ikväll. -För att ignorera det? Jag förstår.

Att inte veta är värst. Vem det är, hur de dog. Var det mord?

-Ja, hoppas polisen har svar snart. -Ja, byn behöver veta.

Lugna dig, för fan.