Doom Patrol

FRAMTIDEN

NUTID

Det här är inspelning 297.

Observationer av Doom Patrol, av dr Harrison, dag 93.

Codpieceuppdraget:

Jag är förbluffad av alla psykologiska problem de har.

Det har gått tre månader. Mitt beslut att stanna ger utdelning.

Den här usla cirkusen-

-har agerat som ett superhjälteteam med det passande namnet Doom Patrol.

CLOVERTONS KREDITFÖRENING

Rita har fått en huvudroll som teamledare.

Ingen ville ha jobbet.

Redo? Inta era positioner. Tagning!

Men den misslyckade dramaläraren-

-och amatörteaterstatisten verkar ha hittat sin nisch.

Tro det eller ej, men hon har lett "Lagens väktare"-

genom sju framgångsrika uppdrag.

Kära Rita tar sig an jobbet med stor entusiasm.

Trots bristen på samarbete och respekt från lagkamraterna.

SLUT

Några frågor?

Ja, att inte jaga Codpiece och inte ha kodnamn.

En fråga börjar med "vem", "vad", "var", "när" eller "varför".

Varför får du välja kodnamn? Dina suger.

När du ägnar dagar åt att planera uppdrag-

-skär dig på papper och får bläck på fingrarna kan du välja kodnamn.

Tills dess är du Robotman.

Dr Harrison är Crazy Jane.

Larry är Negative Man, Vic är Cyborg-

och Rouge, du är Dogshit McGivens.

Ritas ilska mot Madame Rouge är lika glödande som alltid.

Rouge sväljer stora doser av hennes skit-

-för att hon vill gottgöra för Malcom och Systraskapet.

Även om det går emot hennes sanna natur.

Ja. Bra val, Elasta-Woman. Tack.

Hatet mot Rouge och att inte få respekt-

-gav Rita idén att sätta The Brains robothuvud på tidsmaskinen.

Nu slipper vi rusa fram genom rymdtiden fasttejpade på Shipley.

Hon löste även problemet med minnesförlust efter tidsresor.

Konstigt nog, med maneter.

Jag vet inte varför det funkar. Men det gör det.

Nej, tack.

Codpiece har rånat en bank.

Kan vi lägga på en rem?

Ingen tar en full sats från den här kanonen.

-Så barnsligt! -Överkompenserar du inte?

-Tillbaka till era positioner! -Så äckligt.

Robotman, ta vänster flank!

Robotman!

-Clifasaurous! -Vänster flank. Uppfattat!

Fan! Fan! Fan!

Dogshit McGivens, dra till dig elden, medan de andra sätter sig i säkerhet.

Menar du allvar?

-Gör det bara! -För helvete!

Inte bakom busken! Hans ammunition går rakt igenom.

Precis som min multimanhammare.

Kan du försöka att inte vara äcklig i två sekunder?

Rita försöker kontrollera allt teamet gör.

Hon står inte ut med att förlora ännu en närstående.

Diagnos:

En perfektionist och narcissist med överlevnadskuldkänslor och PTSD.

Vic och hans far reparerade det mesta av Robotmans mosade kropp.

Men incidenten med testikelvarelsen ledde till globala förseningar.

De väntar på delar till hans andra arm.

Okej. Jag ska slita kuken av honom.

Nej! Jag är ändå tacksam för min usla lilla kropp.

Varje dag utan jätteroboten är en välsignelse.

Jag misstänker att Cliff har lågt IQ på grund av dåliga gener-

-Floridas kommunala skolor och ångor från rallybilar.

Diagnos: En träskalle av första graden.

Hjälten tidigare känd som Useful-

-har funnit sig till rätta som teamets IT-grupp.

Utan teknologin vill Rita att han håller sig utom fara.

Men Vic är missnöjd med sin nya roll och vill göra mer.

Elasta-Woman, en fiende är på väg. Elasta-Woman!

-Hallå! Det räcker där! -Nej, nej. Gör inget.

Jag är inte med i Codpieces gäng. Jag är bara IT-killen.

Vadå "bara IT-killen"? Du är en viktig del av hans ondska.

Du är grunden han bygger sina avskyvärda framgångar på.

Ja. Jag är oumbärlig. Jag är visst viktig.

Är du okej?

Ja, men vänta lite. Jag kan inte göra det om folk pratar.

Skit också!

Vad var din del av planen?

Var det att bråka med en nörd med rövbazooka?

-Men han var... -Jag vill inte höra det.

Håll dig till planen, eller stanna hemma.

Vic tar den rödhåriga skolfrökens förmaningar-

som brist på tro på hans förmåga.

Han inser inte att hon tacklar egna problem.

Tillsammans utgör de en malström av psykologiska brister.

Vic kastade sig in i striden mot ett pucko med en rumpkanon.

Han är inte lika modig när det gäller att fullfölja-

-löftet han gav sig själv, att finna lycka.

Diagnos: Personlighetsstörningar och relationsrädsla.

Larry och Keeg kommer bra överens.

Det kan vara det första rapporterade fallet-

-av en värd som utvecklar Stockholmssyndromet mot sin parasit.

Larry har släppt taget nog för att dela sitt liv och sin kropp med Keeg-

-på ett sätt han inte kunde med Negative Spirit eller familjen.

Larry intalar sig att hans nya liv med neonblodigeln är bra nog-

-men sanningen är att han längtar efter mer.

Jag mår bra, kompis. Det är bara du och jag.

Diagnos:

Gammalt hederligt självförakt med en gnutta medberoende.

Madame Rouge vägrar att ta maneter på varje uppdrag.

Det ger henne en kort respit-

-från att minnas sveket mot Malcom och Systerskapet.

Ursäkta mig! Vad var det jag skulle göra?

Vad? Minns du inte?

Förvandla dig till nåt som psykar honom.

Visst, ja.

Herrejävlar! Snyggt, Rouge!

Hånar du min kropp?

Det är ren ondska. Inte ens jag går så långt.

Jag ska döda dig! Stenhårt!

VAPEN

Men Rouges minne återvänder alltid med full kraft.

Hon har skapat en otäck ritual som är en form av självskadebeteende.

Resultatet är alltid detsamma och hon tvingas inse-

-att hon har skickat hundratals människor i glömska.

Även om den är allomfattande är hennes smärta stillsam.

Den sorten som alltid ligger pyrande under ytan.

Den letar efter nåt att fästa vid, men hittar inget.

Diagnos: Självföraktande dörrmatta med sociopatiska tendenser.

Själv har jag hittat min plats bland de vandrande tragedierna.

En som utnyttjar mina specifika talanger.

Vem är du egentligen arg på, herr Codpiece?

Det kan inte vara på mig. Du känner mig inte ens.

Jag får bara ringa ett samtal, dr H, men jag tror att du har rätt.

Det borde vara till min mamma.

Doom Patrol är de dysfunktionella beteendenas Eldorado.

Jag kan publicera flera volymer baserade på mina observationer.

Tack.

Tyvärr har jag varit splittrad-

mellan mitt jobb och mina plikter.

Det är för mycket. Abuelita skakar bara två gånger.

Jaså?

Varför är du här, H?

För att fråga dig samma sak.

De andra letar efter Kay. Varför gör inte du det?

Jag kan slösa bort tid på bättre sätt.

Som att försöka äta mitt eget ansikte.

-Så du är inte orolig för flickan? -Det är klart att jag är orolig.

Men Kay byggde det här stället.

Vill hon inte bli hittad hittar vi inte henne.

Så du är här i hennes minnen och njuter av varma drycker.

Jag gör faktiskt nytta.

Jag försöker lista ut vad hon behöver.

Vill du veta vad jag tror?

Ja, mer än nåt annat i hela mitt eländiga liv.

Jag tror att du är på semester här.

Du gömmer dig i flickans minnen för att undvika ansvar.

Så lättad du måste vara över att inte ha bördan på dina axlar.

Eller så är det bara bittert.

Flickan försvann trots allt under din uppsikt.

Var gick du läkarprogrammet?

Var det universitetet Jag-såg-en-jävla-massa-pratprogram?

Ha det så trevligt här, Jane.

-Ser det bra ut? -Ja.

Så genom att trycka på en mobiltelefon-

-teleporterade hon en busslast näthatare till Fantomzonen.

De verkade inte bry sig.

Men vi fritog dem ändå.

-Sylvia Med Mobilen? -Just det.

-Vad var din roll i det hela? -Jag? Ja...

Jag laddade ner telefonmanualen från internet.

Den är över tio år gammal. Den var svår att hitta.

-Du verkar ha fullt upp. -Ja.

Men ger du dig snart av för att finna lyckan?

Jag dumpade inte min teknik för att reta dig.

När ska du förstå att valet handlade om mig?

-Det var ingen anklagelse. -Förlåt.

Det är inte så lätt som jag trodde.

Det är väl läskigt att försöka hitta sig själv?

Jag tar mig hellre an näthatare.

Nej, ge dig själv tid. Du når fram.

-Vi är klara här. -Tack för hjälpen, pappa.

-Han kommer att bli glad. -Inga problem. Det var kul.

-Ja, det var det. -Vi samlar trupperna.

Okej!

Vem ska vi hamra rättvisa i?

-Är det min armjävel? -Det är det faktiskt.

Ja, jävlar! Så satans grymt!

Vad gör alla andra här?

Vi kunde inte göra din arm exakt som den var.

Vi bestämde oss för att göra den bättre.

Det ser ut som samma gamla robotarm, med samma usla robotfingrar-

-som jag inte kan skriva eller bowla med.

Vi gav dig känsel.

I ett finger.

Men med tiden, om allt fungerar som det ska-

-sprider sig naniterna till de andra fingrarna.

-Får jag känsel i hela handen? -Det är planen, Robotman.

Oj!

Vad kan jag säga?

Tack! Från djupet av mitt icke-existerande hjärta.

-Okej. Inga problem. -Okej, kompis.

Så här säger man "dra åt helvete" i England.

Nu kan vi kalibrera din känsel. Vi börjar med bomullen.