Infamous

Okej, här är hon: Kitty Dean!

16 november 1959

Bönhörd

Det är fyra grader i New York denna förmiddag. Klockan är 10.49.

RIK LANTBRUKARFAMILJ MÖRDAD

Man, fru och två barn hittas skjutna i hemmet i Kansas

Ska jag ringa och boka vårt bord till lunchen?

Toppen.

Och, Big Mama... Kom med mycket skvaller.

Allt med honom är ämnat att väcka uppmärksamhet.

Utseendet, uppträdandet och givetvis rösten.

Rösten?

Till den lyckliga sälle som aldrig har hört den kan jag bara säga:

Föreställ dig hur brysselkål hade låtit-

om brysselkål kunde prata.

Han är så förtrollande.

Man glömmer snabbt världens mest oförglömliga ljud.

Här är ett ord jag hatar: excentrisk.

Excentrisk är vad trista typer kallar en i mina ögon intressant människa.

Många kallar mig excentrisk-

för att jag får hela skon putsad: ovansida, sidor och sulor

Vissa kallar det excentriskt att min husa stryker mina pengar var morgon.

När jag sa det till Truman, vet ni vad han sa?

Han sa inte: "Så excentriskt." Han sa: "Så underbart!"

Man kan förlåta folk för mycket om de tycker om en.

Han är jätterolig var man än är.

Och han är nåt så sällsynt som en bra talare och god lyssnare.

Hur kunde Leland ledsna på dig? Man behöver ju bara titta på dig.

Han lyssnade på mig som på en högtalare på stationen.

Tillräckligt för att höra om det är nåt viktigt.

Han är ihop med Pamela och jag måste gå vidare.

Jo, men tour New York delas upp i ett Slim- och ett Pamela-läger.

Babe och jag leder slimiterna. -Tru-hjärtat...

Har du hört det om Tracy? -Ja, hon får ögonen fixade.

Lite mer än så. Hon for iväg för att göra abort.

Vem är pappan? Inte Dick, väl?

Chas Fitzgerald. -Perfekt! Vet Dick det?

Dick bör få veta att barnet är hans. -Det går ju inte, han är steril.

Alla vet det. -Ja, nu vet de det säkert.

Har du läst tidningen?

En artikel fastnade i mina tänder som en liten klistrig karamell.

Vad då?

En förmögen lantbrukarfamilj i Kansas-

mördades mitt i natten på otäckast tänkbara sätt.

Vet de av vem?

Ingen aning. Men det påverkar inte artikeln som jag vill skriva åt dig.

Jag vill se hur morden påverkar en ort där alla litar på varandra.

Det kan vara bra att inte veta vilka mördarna är.

Exakt. För det jag föreställer mig att alla nu är rädda för är:

"Vem av oss gjorde det hemska?"

Förut tänkte de: "Där är han som alltid lägger sig i." Nu tänker de:

"Mördade du dem?" -Vad hemskt att du ska till Kansas.

Vem ska jag då prata med? -Har du hört det om Tracy?

Ögonen? -Mer. Abort.

Jag mötte henne på Sotheby's. Hon köpte en förtjusande Degas.

Som gjord för vår gästtoalett, men Bill vill ha Giacometti-gubben där.

Ingen vill gå på toa och hitta en gubbe där.

Det vet jag av bitter erfarenhet. -T-bone...!

Vem sa det om Tracy? -Slim. Men jag lovade att tiga.

Jag säger det till dig bara för att du är min bästa vän.

Som min äldsta och bästa vän, tycker du att Kansas-grejen är bra?

Skojar du? Småstadsköret, misstankarna och skvallret?

Det är kanske mer din värld än denna.

Hur dödades de? -Hagelgevär.

Men förvaltaren bor 100 meter bort. Varför hörde han inte fyra skott?

Han kanske mördade dem.

Kanske. Men offren var bundna med munkavle, så mördarna var minst två.

En med vapen som får dem att lyda-

en som binder dem och får dem att ångra det.

Pappan och pojken sköts i källaren, mamman och flickan i sina sängar.

Hur vet du allt det? -Jag ringde åklagaren.

Får jag säga vem det är som ringer? -Ja, raring. Truman Capote.

Åklagaren talar inte med okända kvinnor.

Vad sa du då?

Vem sa att jag är okänd?

De kan snart bedöma mig. Jag åker dit ner om en vecka.

Vilka av dina pillerburkshattar tror du att de gillar bäst?

Varför kom inte Jack? Om han är din kille är han alltid välkommen.

Truman och jag trivdes bättre med varandra än med andra-

men vi var inte ler och långhalm.

Han är mycket social. Det är inte jag.

Särskilt inte i det där gänget.

Jack gillade oss inte.

Han är lika charmig som en kanyl.

Jack är så otroligt stelbent, så oerhört "ja, så är det bara".

Innan han mötte Truman var han gift med skådespelerskan Joan McCracken.

De dansade ihop i "Oklahoma!" och han var tokig i henne.

Sen drog han ut i kriget och när han kom hem-

berättade hon att hon hade varit otrogen.

Han kände sig så förödmjukad-

att han inte bara avslutade äktenskapet den kvällen-

utan slutade att ligga med kvinnor och bytte till karlar.

Tänk att bota sin avsky för otrohet genom att börja ligga med karlar.

Om du möter mördaren då?

Och om han tror att du vet? Han har mördat fyra. Skulle han skona dig?

Är det så du vädrar din oro?

Verkar det inte farligt? -Följ med då.

Nej, jag försöker skriva min bok.

Då blir det "o sole mio" som åker.

Inget får hända dig. -Jag är oförstörbar

Vilket alla beklagar. -Inte jag.

Följ med. Din bok är klar. -Det låter spännande.

Men jag vill börja på min nya bok innan "Dödssynden" släpps.

Hur nära boningshuset sa du att förvaltaren bodde?

Nelle växte upp med honom. Hon byggde den andra pojken-

i "Dödssynden" på Truman. Passande kallade hon pojken Dill.

Folk nämner alltid hans upprymdhet-

men mitt i alla klart lysande lågor-

finns det också lite blått.

Trumans föräldrar lämnade honom i tidiga år till äldre släktingar

Truman dolde skammen över föräldrarnas frånvaro-

med storslagna berättelser om äventyr och ära.

"Pappa är inte här, han är pilot."

"Mamma är modell, men de ska hämta mig."

Han sa alltid: "De ska hämta mig."

Varje år vid jul-

paraderade vår skola genom stan.

Ett år skrev Truman till föräldrarna att han var paradens stjärna-

trots att han bara var en snöflinga som jag.

Men det funkade.

De telegraferade och skrev att de skulle ta tåget från New Orleans.

De skulle stå vid kanonen på torget för att kunna jubla åt honom.

Vi marscherade genom stan och när vi närmade oss kanonen-

såg jag honom kämpa för att se sina föräldrar

När vi kom till kanonen stannade han.

Han glömde att vi skulle marschera i takt.

Han stannade och han stirrade.

De hade inte kommit.

Jag trodde att han skulle bryta ihop.

Då kastade han upp armarna i luften-

och snurrade hela vägen över

Han hjulade.

Och sen igen-

och igen-

hela vägen nerför gatan.

Tills hans tårar var borta.

Truman avgudade Nelle. Hon och Jack var hans enda ickesocietets-vänner.

Men det sved i honom när hon fick Pulitzerpriset.

Han kunde unna henne ett pris, men bara om han själv hade fått två.

Brott har alltid intresserat mig. Pappa var advokat, min syster också.

Jag läste också juridik-

men jag tappade kontrollen eller tog mitt förnuft till fånga före examen.

Men när Truman bad mig följa med till Kansas-

slog han an rätt sträng.

Kriminalinspektör Dewey!

Har ni några spår? -Inget jag kan diskutera.

Var det mer än en mördare? -Ingen kommentar

Klart det var mer än en. Om inte mördaren var hypnotisör.

Hur sa, frun?

Det är ologiskt att tro att mördaren var ensam. Offren var ju bundna.

Då hade han fått släppa vapnet och då hade de sprungit för livet.

Jag vet inte vem ni är -Eller vad.

Jag kommer utombys ifrån. -Vilken tidning?

Husmodersjournalen?

Jag är inte journalist. Jag är författare.

Kan jag få se ert presskort? -Kors, jag bär inget sånt.

Men jag har passet i hotellrummet.

Ska ni med och se på min lilla bild?

Jag vill också höra hur detta hemska brott har tärt på den tillitsgrund-

som ert samhälle vilar på.

Nej. -Och jag... va?

Ingen reporter får särskild åtkomst.

Jag skriver ingen nyhetsartikel. Jag är från The New Yorker

Jag skriver en psykologisk exposé om hur en by påverkas av så hemska mord.

Jag tänker inte slarva. Jag ska bemöda mig om varje ord och ljud.

Slutresultat måste bli lika bländande och unikt som ett Fabergéägg.

Och jag måste lösa ett brott. -Jag struntar i om det blir löst.

Det gör inte jag. Familjen Clutter gick i vår kyrka, de var våra vänner.

Ingen åtkomst.

Du är mycket, mycket rävaktig.

Jag får jobba extra hårt för att ta mig runt era rävaktiga manér.

Visst är han rävaktig? - Men oroa er inte, jag...

Vad härligt det var när du sa att du struntade i om mordet klarades upp.

Vill ni ha en cocktail? -Ja, en gin och tonic.

En J&B med is, en smula citronskal och halvan nåt stänk vatten.

En vad då med is?

J&B.

Det är en whiskysort, vännen.

Ska jag se om vi har den? -Det vore en fantastisk början.

Ja, frun.

Vi får nog trippa fram lite tystare.

Du om nån vet ju hur omöjligt det är för mig att förändra mig.

Du ska inte gifta dig och få barn, men kanske smyga in på kattassar.

Det är inte lönt. Den här katten har långa, bullriga naglar!

Jag ringer Deweys kontor i morgon och ber om en riktig intervju.

Det passar nog hans fåfänga bättre. Till dess börjar vi prata...

Tack! Vi börjar prata med folk. Då behöver vi inte hans välsignelse.

Vi pratar med folk på gatan.

Och på vårt trevligaste sätt, för att göra folk goda till mods, säger vi...

Frun!

Får vi fråga om de ohyggliga morden ute på Clutters gård?

Du kanske ska skippa ordet "ohyggliga".

Herrn! Herrn!

Ursäkta, herrn.

Vi vill prata med er om de tragiska händelserna den 15 november

Ledsen, mina damer.

Kallar folk mig "dam" av elakhet eller ser de ingen skillnad?

Jag är ingen kraftkarl, men inte ens Ethel Merman har det här.

Nej, hennes är kraftigare.

Mr Capote?