Volver

ATT ÅTERVÄNDA

Lägg stenar i vasen, Paula!

-Förbannade blåst! -Putsa bokstäverna ordentligt.

-Vad många änkor det finns i byn. -Kvinnorna lever längre här.

-Utom mamma. -Hon hade tur.

-Säg inte så! -Hon dog i pappas famn, hennes allt.

Att bli innebränd... Det kan knappast finnas värre sätt att dö på.

-De sov. De märkte inget ens. -Men ändå... Så du pratar, Raimunda!

Hej, Agustina.

-Hej, Agustina. -God dag, Manola.

Var det något mer, mamma?

-Nej, men så roligt! -Ser man på!

Är det här Paula? Så stor hon är!

-Ge henne en puss. -Hon har din fars ögon.

-Hur mår du? -Så där. Jag är inte frisk.

Jag har tittat till graven. Den här blåsten är hopplös!

-Den är vacker. -Att sköta den ger mig ro.

Jag sitter ofta här för mig själv.

-Nu måste vi hälsa på moster Paula. -Titta in hos mig efteråt.

-Hur mår Paco? -Han är kvar i Madrid och jobbar.

Mamma, är det sant att Agustina sköter sin egen grav?

Det är sed här. Man köper en jordlott och sköter den, medan man är i livet.

-Vad sjukt! -Det är sedvänjor.

Jag kör.

Moster Paula! Det är Raimunda.

Ta inte hela dan på dig. Jag vill inte åka hem i mörkret.

-Skratta inte åt moster nu. -Det luktar fortfarande mamma här.

Hur mår moster?

-Så smal du är! Har du fött barnet? -För fjorton år sen!

-Så tiden går. Vilka är det här? -Sole och min Paula.

Samma namn som jag!

Och Sole.

Ska vi gå in i matrummet?

-Sole ser ut som en riktig surpuppa. -Men moster då!

...gnistorna blåser in i snårskogen.

Resultatet blir den mest tragiska branden på 13 år.

-Får jag stänga av? -Jag ser ändå inte.

Bränder är hemska. Det var så dina morföräldrar dog.

-Varför gick jag in hit? -Jag vet inte, moster. För att prata?

-För att hämta något att äta? -Ja, titta på skänken.

Mina ben tar kål på mig.

Titta, rån! Precis som mammas. Varsågoda.

Hur var det på kyrkogården? Er mamma är så glad.

-Skrubbade ni stenen ordentligt? -Naturligtvis.

Om hon kunde, skulle hon tvätta den själv.

Men det kan hon förstås inte.

Nej, det förstås.

Blir det inte ensamt i det här stora huset?

-Moster skulle må bättre på ett hem. -Jag har det bra som det är.

-Jag går på toaletten. -Gå du.

Moster kan inte bo ensam. Jag är orolig. Hur går det med maten?

Bra. Agustina köper bröd och er mamma lagar maten.

Behöver jag något, ringer jag bara till affären.

Så omtänksamt, moster!

Titta, det står ditt namn på och allt.

-Ska vi gå? -Ja.

-Vi ska gå nu. -Mina ben tar kål på mig.

-Sitt kvar. -Det går inte för sig.

Nästa gång följer moster med hem.

Huvudsaken är att du kommer tillbaka.

Moster har blivit förfärligt skröplig.

Sköt om sig.

-Kör försiktigt! -Jadå! Jag älakar moster.

-Ska vi hälsa på Agustina? -Ja.

Kom in!

Nå?

-Hur var det med moster? -Illa.

-Jag förstår inte hur hon klarar sig. -Hon behöver aldrig gå ut.

Hon har alltid brödpengarna i beredskap. Kom, vi går ut på gården.

Den stackaren vet inte ens vilket år det är.

Hon pratar om mamma som om hon levde.

För henne är hon inte död. Hon kan inte ta in det. Sätt er.

Jag tänkte betala dig för att titta till henne.

Det behövs inte. Det gör jag så gärna.

Jag skulle vilja ta hem henne, men då blir jag tvungen att kasta ut min man.

Jag knackar på hennes fönster varje morgon och väntar tills hon svarat.

-Jag håller ett öga på henne. -Jag är så tacksam.

Jag hoppas...

...att någon gör detsamma för min mamma, var hon än är.

Titta, så modern hon var!

Den enda hippien i byn.

Här är hennes plastsmycken.

-De är urhäftiga. -Kvalitetsplast.

-Varje joint påminner mig om henne. -Just en snygg förebild för Paula!

-Har du inte hört något än? -Nej.

-Hon är som uppslukad av jorden. -Och din syster Brígida?

Hon är i Madrid och gör succé i skräp-tv.

-Jag har inga pengar på kontot. -Bra! Då får vi vila från telefonen.

-Du kan få låna min. -Nej, du blir ruinerad!

Brígida gör så många program att hon ska köpa lägenhet i Madrid.

-Och spela in en skiva. -Hon gillade att sjunga.

För att inte tala om henne! - Minns du när ni två...

...du kan väl ha varit 13 år... gick på provsjungning?

-Det har du aldrig berättat! -Det var din mormors påhitt.

Din mamma kanske håller sig undan för att inte förstöra din systers karriär?

Nej, mamma skulle älska att vara med i tv. Hon var galen i sådant.

-Vill ni ha lite? -Nej, nej...

Jag odlar majan själv. Titta, vilka fina plantor!

Vi måste gå.

Har ni anmält det för polisen?

Brígida tycker inte det behövs. Hon har sagt det på tv.

Det är polisen ni måste anmäla det till, inte tv.

Vad vet jag!

Det är inte första gången hon sticker.

Men hon är aldrig borta så länge. Det har gått över tre år.

Ge inte upp hoppet. Och sköt om dig, du ser vissen ut.

-Vilken vacker nerium. -Den slapp bladlöss i år.

-Men jag har tappat aptiten. -Kan det vara jointarna?

Vore det inte för dem, åt jag inget alls.

Din pappas ögon.

En joint gör mig lite hungrig... och avslappnad.

Kör försiktigt!

Gissa vad jag såg utanför badrummet.

Vad då?

-En träningscykel. -Lägg av!

-Vad ska moster med en cykel till? -Precis, hon har förlorat förståndet!

-Prata inte så där om moster, Sole. -Hon kände ju inte ens igen oss.

Det är vinden. Den satans östanvinden driver folk från vettet.

-Munkarna är jättegoda. -Hur bakar hon utan att se ett skvatt?

-Hej, Regina. Ska du jobba? -Vad ska man göra?

-Du kan väl skjutsa henne? -Vart ska du?

Sätt av mig i centrum, så blir det bra.

-Tack. -Hej då.

-Hej, pappa. -Hur är det?

Har ni haft roligt?

På kyrkogården? Driver du med mig?

-Har du fest för dig själv? -Vad menar du?

Sitt ordentligt, Paula!

-Kan jag få en öl till? -Är du på skämthumör?

-Kom igen, en öl till. -Har du inte druckit nog?

Du måste jobba i morgon.

Jag är ledig i morgon. I övermorgon också.

Jag har fått sparken.

Satan! Jag får skaffa ett jobb på söndagarna, min enda lediga dag.

Jag ska söka jobb men nu vill jag se matchen!

Glöm fotbollen, det är slut med kabel-tv!

Är vi fattiga, ska vi leva som fattiga! -Paula, lägg på genast!

Här är middagen, om ni vill ha!

-Är du arg? -Nej.

Jag är orolig för moster.

Hon är sämre än någonsin. Hon kände inte ens igen Paula och Sole.

-Jag vet inte hur det ska gå. -Det ordnar sig.

Låt mig vara, Paco.

-Vad är det? -Jag är helt slut och måste upp tidigt.

Då gör jag jobbet.

Var inte så jobbig!

-Kalla mig inte jobbig igen. -Förlåt.

-Vad gör du här? -Jag väntar på dig.

Varför det?

Jag ringde för att be dig köpa bröd.

Men det har du förstås inte gjort.

Du är genomblöt. Hur länge har du stått här?

Ett tag.

-Har du varit med dina kompisar? -Nej.

-Jag har inte varit någonstans. -Varför svarade du inte då?

Vad är det?

Har det hänt något?

Svara! Vad har hänt?

Var är pappa?

Han är...

-Var? -I köket.

Vad har hänt?

Jag stod i köket, med ryggen mot pappa.

Plötsligt kastade han sig över mig. Han var full.

Jag frågade vad han gjorde, men han sa att han inte var min pappa.

Jag knuffade bort honom.

Men han reste sig och la armarna om mig igen.

Jag knuffade honom igen.

Han knäppte upp gylfen. Han sa att vi inte gjorde något fel-

och att han inte var min pappa.

Jag tog fram en kniv ur lådan och hotade honom-

men bara för att skrämma honom.

Han trodde inte på mig.

Han sa att jag inte skulle våga...

...och så kastade han sig över mig.

Vad tänker du göra, mamma?

Jag vet inte.

Gå och byt om innan du får lunginflammation.

Paula! Kom ihåg att det var jag som dödade honom.

Du såg ingenting, för du var ute.

Du måste komma ihåg det.

-Öppna inte! -Vem kan det vara?

Jag vet inte. Gå till ditt rum.

Raimunda! Det är Emilio.

Jag kommer!

-Hej. -Förlåt att jag stör.

Jag åker til Barcelona. Kan du visa restaurangen om någon vill se den?

-Javisst, men jag är aldrig hemma. -Paco är ju hemma hela dagarna.

Paco... Den stackaren har äntligen fått jobb. Han börjar i morgon.

-Har du gjort dig illa? -Nej då. Kvinnobesvär...

Fast nu när Paco börjar jobba kommer jag att ha mer tid över.

Ge mig nycklarna.

Det här är min brors nummer. Det andra är min mobil.

-Åker du i morgon? -I morgon bitti.

Hur mycket begär du? Jag har alltid gillat restaurangen.

-Synd att du inte gillade ägaren med. -Snälla Emilio...

Fem miljoner, men det är förhandlingsbart.

-Vi kommer att sakna dig. -Och jag kommer att sakna er flickor.

-Lycka till. -Tack.

-Ska Emilio flytta? -Ja.