The Motorcycle Diaries (Diarios de motocicleta)

Det här är inte en berättelse om hjältemodiga dåd.

Det är ett brottstycke ur två liv som löpte sida vid sida en tid-

-med gemensamma strävanden och drömmar.

Ernesto Guevara de la Serna, 1952

Plan: att tillryggalägga 8 000 km på fyra månader.

Tillvägagångssätt: improvisation.

Mål: att utforska Latinamerika, som vi bara känner till genom böcker.

dagbok från en motorcykel

Utrustning: "Den starka."

En Norton 500 -39, som är trasig och läcker.

Förare: Alberto Granado, min tjocke vän, 29 år och biokemist.

Vagabond och vetenskapsman.

Förarens dröm: att avsluta resan på sin 30-årsdag.

Andrepilot: jag, Ernesto Guevara de la Serna "El Fuser", 23 år.

-Ska Ernesto ut och resa? -Nej, det ska han inte.

Får jag följa med?

-Jag är ledsen, pappa, men... -Du är ju snart färdig läkare.

Det är ingen brådska.

Läkarstuderande, specialist på spetälska...

amatörrugbyspelare...

...och då och då astmatiker.

Rutt: från Buenos Aires till Patagonien och sen Chile.

Sen norrut, 6 000 m upp på Andernas ryggrad till Machu Picchu.

Därifrån till spetälskekolonin San Pablo i peruanska Amazonas.

Slutmål: Guajira-halvön i Venezuela på kontinentens norra spets.

Vi slår oss ner på Guajira, spetsen på denna fantastiska kontinent.

Magarna full av vin och två tropiska skönheter, förhoppningsvis systrar.

Den 4 januari är du väl klar med dina prov?

Vi kan göra en avstickare till Miramar och hälsa på din fästmö.

-Min fästmö... -Ett par dagar.

-Fuser, titta på den där typen. -Än sen?

Vill du sluta som han? Det vill du inte, Fuser.

Du vill bara få dig ett ligg i varje land i Sydamerika.

I varje stad, om vi har tur. Det ger extra krydda.

Vad vi hade gemensamt: vi var rastlösa drömmare-

som älskade att resa.

Buenos Aires, Argentina 4 januari 1952

Vi har inte hela dagen på oss.

-Är det inte för mycket saker? -Inte för en Norton 500.

Oroa dig inte för din son, han är i goda händer.

Det kommer att bli tufft.

Jag har alltid drömt om att göra nåt sånt-

-och om jag vore några år yngre skulle jag följa med.

Tänk att jag gör resan för oss båda.

Men...jag litar på dig.

-När kommer revolutionen? -Här? Om hundra år.

-Ska ni redan åka? -Ja, jag åker nu.

Kom bara ihåg att du måste ta dina mediciner...

-...och skriva till mig. -De vackraste brev du har läst.

Hej då!

Hej då, syster! Sköt om dig!

Juan Martin...

Skriv till mig.

-Skickar du vykort? -Nu räcker det, jag vill inte gråta.

Precis som Don Quijote hade Rocinante...

-...har vi "den starka". -Som pissar olja.

Jag vill bara säga att i detta ögonblick-

-ger Fuser och jag oss av på en resa-

-som leder till nya länder, där vi får höra nya sånger, äta nya frukter.

Jag ställer dig till svars för allt som händer Fuser.

Oroa dig inte. Han kommer tillbaks som den läkare vi alla vill ha.

Det är dags för avfärd!

Hej då!

Galning!

"Kära mamma. Vi har lämnat Buenos Aires bakom oss."

"Vi har också lämnat"-

-"fakulteten, proven och de sövande föreläsningarna."

"Framför oss brer hela Latinamerika ut sig."

"Från och med nu litar vi bara till 'Den starka'."

"Vi ser ut som äventyrare. Vi väcker beundran och avund överallt."

Ge järnet, Mial! Full fart!

Lägg inte av!!!

-Vad hände? -Skitcykel!

"Det är skönt att vi har lämnat 'civilisationen'"-

"och kommit närmare jorden."

-Vad är det som händer? -Vi håller på att tappa väskorna.

-Hur gick det, Fuser? -Bra, och du?

Hur gick det, lilla hund?

Hur gick det?

-Vad fan är det där? -Vad ser det ut som?

Du är en urusel motorcykelförare.

-Vad fan gör hunden här? -Den är till Chichina - "Comeback".

Lyft upp motorcykeln.

Miramar, Argentina 13 januari 1952, 601 km

Var fan är vi? I Schweiz?

God dag!

-Chichina? -Hon är på stranden med familjen.

Motorcykeln går inget vidare, va?

-Berätta lite om din resa, Esteban. -Den var fantastisk.

Jag deltog i ett seminarium i Cambridge-

-och tillbringade några veckor i London, en fascinerande stad.

Vilken förmån!

-Esteban tar snart doktorsexamen. -Just det.

-I medicin? -Nej, juridik.

Ett, två, tre, fyra. Tango, Fuser.

-Det är din tur nu. -Jag har aldrig sett ett svin dansa.

-Kom igen! -Lägg av!

Med den här foten. Bakåt, åt sidan...

-Vad skrattar du åt? -Dig.

Idag? Ikväll?

Pappa har bett faster Rosana att hålla ögonen på mig.

Mamma har lovat madonnan vallfärda till hennes helgedom om vi gör slut.

Ju djupare de gräver ner diamanterna-

-desto mer fast besluten blir piraten att stjäla dem.

Den här diamanten har inget emot att bli stulen.

Vad är det? Dansa!

Titta på dem.

Titta på hembiträdet.

Vi kollar badrummet.

God natt.

God natt.

Faster Rosana, vilket rum ska jag sova i?

Försvinn, Comeback!

-Hur länge skulle vi vara här? -Det vet du.

Två dagar. Hur länge har vi varit här?

-Ska du operera med ståltråd också? -Sex dagar, Fuser!

De kommer att döda oss!

Om du stannar kan vi göra många saker, men bara om du stannar.

-Det där lät inte bra. -Vad vill du att jag ska säga?

-Att jag ska vänta på dig? -Jag kommer tillbaka, har jag sagt.

-Hunder bevisar det. -Tyckte du inte om den?

Vad vill du, Ernesto? Vad vill du höra?

Att jag ska vänta i evighet på att du kommer tillbaka?

-Vad är det med dig? -Vad vill du?

Jag skulle vilja att du alltid var så här, tyst.

Jag vill titta på dig, för jag kommer inte att se dig på länge.

Jag ska vänta på dig, men dröj inte en evighet.

-Hur länge är en evighet? -Nu är du ute på hal is.

Jag ska inte röra dig igen.

Gjorde jag illa dig?

Det är ett trick, ett jättefult trick.

Då så, turturduvor, det är dags för avfärd. Fuser...

Sköt om dig, Ferreyra. Tack för allt.

I båten hörde jag fötterna plaska

Jag anade de mörka ansiktena, märkta av hunger

Mitt hjärta var en pendel mellan henne och gatan

Jag vet inte hur jag fick styrkan att slita mig loss från hennes ögon

Hon svepte in sin ångest i tårar

-Är det Lorca? -Nej.

-Neruda? -Nej.

-Vem är det då? -Jag minns inte.

Jag är så snorig...

Hur blev det med Chichina? Inget?

Inte ens efter att du gett henne en renrasig schäfer?

Fick du åtminstone se ett bröst?

Så du fick se brösten, Ernesto?

Skalpell.

-Amerikanska dollar? -15.

-Chichina? -Ja.

Jag har ju sagt att den tjejen passar dig perfekt. Nu ska vi äta gott!

Nej, pengarna ska jag spara tills vi kommer till USA.

Hon bad mig att köpa en baddräkt åt henne. Jag lovade henne det.

-Va? -De pengarna ingår inte i budgeten.

-Han testar mig, men jag ska... -Pratar du med motorcykeln igen?

Den där tjejen förvrider huvudet på dig!

Bli inte arg på mig.

Hej!

Piedra de 'Aguila, Argentina 29 januari 1952 - 1 809 km

-Hur känns cykeln? -Ståltråden gör underverk.

Förbannade skitcykel!

Hur gick det, Fuser?

Det var kurvan.

Titta på avgasröret. Satan!

Ge mig fler pinnar!

Det var du som valde den här platsen.

-Håll fast där! -Håll fast på din sida först!

Kom igen!

Fan i...!

-Floden tar det. -Fånga det!

-Det är borta. -Ja, ta det bara...

-Ska vi gå upp till gården? -Med de snobbarna?

Vi söker hjälp här nere bland vanligt folk.

-Vad ska vi signalera? -Röd oktober.

-Vad är Röd oktober? -Du har väl din id-handling?

-God kväll. -Vad vill ni?

Det kanske inte ser ut så men vi är läkare-

-från Buenos Aires och Cordoba. Vi reser genom landet.

Vi reser genom landet för att genomföra ett forskningsprojekt-

-för att finna en bot för en av 1900-talets värsta sjukdomar-

-som förbrukar vår energi och gör Argentina helt beroende.

Om ni läste medicinsk litteratur skulle ni precis som vi märka...

Vad sjutton vill ni två luffare?

Vinden tog vårt tält. Vi är utsvultna och behöver tak över huvudet.

Där ute finns det ett skjul med bra golv. Ni kan sova med daglönarna.

Vi är faktiskt läkare...

Jag tycker om ditt ansikte. - Inte ditt, tjockis.

-Det blir bra. -Ja, tack.

"Kära mamma, vi kör fortfarande hårt"-

-"men sanningen att säga blir 'Den starka' allt svagare."

San Martín de los Andes, Argentina 31 januari 1952 - 2 051 km

"Det är ont om pengar och mat men så fort vi får chansen"-

-"tigger vi tak över huvudet och mat..."

"...med hjälp av vårt hemliga vapen, Albertos osvikliga munläder."

En farsot som äventyrar Argentinas utveckling.

-Så ni är läkare? -Nej, Alberto är biokemist.

-Och jag studerar till läkare. -Han är i praktiken färdigutbildad.

Jag vill att ni tittar på en svullnad som jag har i nacken.

-Herr... -von Puttkamer.

Gör det ont?

-Det är en tumör. -Vad då tumör?!