Firebird

Svarta taggar och rosor, leenden och tårar.

De är sammanflätade och växer så nära.

Dima, vänta!

- Jag vann! - Okej.

- Vi går tillbaka nu. - Lugn!

- Sergej? Sergej... - Bara en gång till, på kul!

- Försten till klipporna! - Visst, men du förlorar. Beredda?

Luisa, fort!

Stanna! Identifiera er!

- Stanna, annars skjuter jag! - Popov! Det är Sidorov!

Sidorov?

Du igen!

Kurilka, klockan nio.

Nästa gång skjuter jag dig.

- Volodja! - Popov är enkel. Två paket cigg.

- Man ska känna dem. - Alla gör inte det.

Men du kan göra det, Luisa. Jävla stenar!

BASERAD PÅ EN VERKLIG HÄNDELSE

HAPSALS FLYGBAS SOVJET-OCKUPERADE ESTLAND, 1977

Upp med er!

Era jävla råttor! Långsamma! Dumma!

Odugliga råttor! Mamma kan ni inte springa till!

Fortare!

- Givakt! - Lediga!

Kamrat överste, andra skvadronen är redo.

En dag öppnar översten flygrapporterna, och hittar dina anatomidiagram.

Det är det svåraste provet.

Sedan väntar bara vetenskaplig kommunism. Jag får inget liv!

Det kommer att vara värt det. Nu gör vi morgonrapporten.

Selenov: 1,24.

- Tokarev: 1,12. - Har du tänkt över överstens erbjudande?

Ge mig en anledning att tacka ja.

Två anledningar, då!

Du kan göra karriär här, istället för att stapla hö på landet.

Vad ska man annars göra?

- Sergej, Luisa, vänta! - Sergej, ta en bild på oss!

Inte nu igen!

- Jag går till matsalen. - Snälla...

Le den här gången!

Kamrat löjtnant... vi blev beordrade att ta en bild till veckotidningen.

Lediga. Jag tar en bild av alla tre.

Lite åt höger.

- Var ligger överstens kontor? - Jag visar er, kamrat löjtnant.

Sedan NATO ökade närvaron kring gränserna, har jag fyra MiG i luften hela tiden.

Vi antar att varje B-52 bär stridsspetsar.

Om så bara en skulle passera, skulle den få öppen gata till Leningrad.

- Ni ska förhindra detta. Förstått? - Ja, kamrat överste.

Välkommen, löjtnant Matvejev. Ni kan gå.

Skicka in honom.

Unge man, jag hörde att du tackade nej till mitt erbjudande att stanna?

- Vad har du för planer? - Jag åker hem och arbetar, kamrat överste.

Visst. Kör nu löjtnanten till officerskasernen.

- Du kommer att få fler uppgifter. - Ja, kamrat överste.

Kalfaktorn. Ja, kamrat major.

Nej, han har inte kommit tillbaka.

- Jag ger besked direkt, kamrat major. - Varsågod.

- Vi kan tyvärr inte framkalla bilder. - Nu kan ni det.

- Framkallar ni också bilder? - Ja.

- Jag gör klart det där. - Ja, kamrat löjtnant.

- Ansöker om att få gå. - Beviljas.

Soldat!

Tack, kamrat löjtnant.

Matvejev... du går ut med högsta betyg, va?

Man säger att de som är duktiga i flygskolan inte lyckas i luften.

Jag fick veta att en viss pilot här har problem att lyckas. Vi får se.

Fan! Volkov har vakten i natt.

Han väckte andra enheten för att han hittade en fimp på gården!

De fick springa en mil och ge fimpen en begravning.

Vilket as! Vad är det?

Någon får i alla fall ligga ikväll!

Matvejev!

Där rök min chans.

Nu fattar jag varför hon inte ville bada.

Vad är det med dig?

Jag sa ju det, du är förälskad!

Sergej, gör något åt det innan det är för sent!

Skvadronens säkerhet är högsta prioritet.

Ni kommer att tvingas välja mellan att missa målet och rädda er kamrats liv.

Det är en tunn gräns mellan mod och hänsynslöshet.

I morgon fortsätter vi med anfall på hög höjd. Det var allt.

- Menige Serebrennikov. - Kamrat löjtnant.

- Lediga. Är Luisa här? - Nej, hon är på personalavdelningen.

- Jag kommer tillbaka senare. - Får jag ställa en fråga, kamrat löjtnant?

Vill ni framkalla bilder senare?

Hårdare! Det ska bli skinande rent.

Ett kärleksbrev från ännu en beundrare.

- Det har redan öppnats, igen. - Spännande att läsa din mammas brev...

Kom! Vi spelar durak i Lenin-rummet.

- Sergej! Vakna ur dina dagdrömmar! - Kanske senare.

Ta tag i hörnet

och försiktigt

lägger du det i handfatet.

- Så här, kamrat löjtnant? - Det var bättre.

Och säg Roman.

Du har blick för andra människor, Sergej.

Du fångar deras kärna, deras själ.

Jag letar efter något djupare... men jag får inte tag i det.

Hur menar du?

När man tar en bild

är det något i det ögonblicket som försvinner för alltid.

Det kommer aldrig tillbaka.

- Som ett spöke som flyr denna värld. - Jag visste inte att du var filosof.

Vi behöver något att dricka.

Så jag gav honom en lägre poäng. Radion smälte nästan av hans ilska!

Han skrek som om jag hade legat med hans fru!

- Känner du till den här? - Tjajkovskij.

När jag först hörde den, var jag fjorton.

Min bästa vän Misja var med i den.

Jag har aldrig sett riktig balett.

Hur kan du vara så okulturell, som kommer från Orel?

Jag gick mycket på teater, innan jag blev en fånge här.

Nu kan jag inte göra det.

Vi kollar på bilderna.

Lugn, soldat!

Jag borde gå tillbaka. Jag borde inte ha kommit.

- Sov av det här istället! - Nej...

- Jag säger att jag behövde dig i hangaren. - Nej, jag måste gå. Jag kan inte stanna.

Lyssna nu! Om du snubblar omkring så där, så kommer du att få städa toaletterna.

Fan också!

Ta på jackan, för helvete!

Kan du inte klä dig som de andra grisarna?

Lebedev, gav jag dig tillåtelse att lämna kasernen igår?

- Nej, kamrat sergeant. - Så varför i helvete rökte du utomhus?

Vad är det med dig?

- Varför stirrar du på mig? Är du pervers? - Nej, sergeant!

Varför i helvete ser du ut så, då?

Vad fan flinar du åt?

Spöa upp pervot!

Spöa upp pervot!

Är du döv, för fan? Spöa upp rövknullaren!

- Till era stationer! Stridsövning! - Till era stationer!

När jag kommer från huvudkontoret, ska jag visa en sak.

- Vad då? - Det får du se.

"FIREBIRD" HAR PREMIÄR IMORGON

Du har inte sagt ett ord sedan vi åkte.

Så dålig var den väl inte?

Nej, jag älskade den! Förlåt.

När jag och min bästa vän Dima var på teater.

Så ville jag aldrig att det skulle ta slut.

Dima hade ingen mamma, och jag hade ingen pappa.

Det skapade ett osynligt band mellan oss.

Vi skrev hemliga brev till varandra och skrev under med "Valentin".

- Valentin? - Zubkov. Piloten som blev skådespelare.

Vi ville vara som honom.

Vi lovade varandra att studera teater i Moskva tillsammans.

Vad hände?

Det var bara en fånig dröm.

STOPP! GRÄNS - INTRÄDE FÖRBJUDET

Vad ska du göra efter detta?

Åka hem till gården. Hjälpa mamma och skaffa ett jobb.

Vore det inte bättre att studera i Moskva och söka jobb på Mosfilm?

- Jag skulle aldrig komma in. - Hur vet du det?

De tar bara in tjugo elever.

Det finns hundratals rekryter här, men översten valde dig.

"Det är inte stjärnorna som avgör vårt öde, utan vi själva."

Shakespeare.

Kör åt sidan. Det kan ta tid.

Titta! De dansar med varandra.

Fan också! Det där var inget blåbär.

Har du en tjej där hemma?

Nej. Har du?

Fan! Gränsvakter!

Vad hände med dig igår? Jag trodde att du skulle träffa henne.

- Jag fick köra löjtnanten. - Så sent? Vi väntade på dig.

Luisa pratade om honom hela tiden. Jag sa åt henne att sluta och då gick hon hem.

- Vart körde du honom? - Han skulle på teater.

Och sen?

Vi blev uppehållna på vägen hem.

- Vad? - Sergej, vad är det?

- Jag var upptagen. - Du har en annan tjej, va?

- Berätta! Vem är hon? - Någon som vill byta?

- Kolja, jag kan byta med dig. - Bra, Sergej!

Kom igen, Sergej!

- Hur är han? - Vem?

Löjtnant Matvejev.

Inte som andra officerare.

Jag trodde väl det.

Jag måste köra honom till Tallinn i helgen. Vart ska jag ta honom?

Jag kan följa med och visa honom runt, om Löjtnant Matvejev går med på det.

- Vill du det? - Ja.

Stalin står på en grön äng.

- Det finns en bonde där. Stalin, nej... - Om du ska berätta, berätta ordentligt!

Skit på dig!

En lantarbetare tar emot Stalin på sin potatisodling.

Kamrat Stalin, vi har så mycket potatis,

att om vi staplade dem ovanpå varandra, skulle de nå upp till Gud, säger...

Fortsätt, menige Serebrennikov.

Fortsätt! Jag älskar roliga vitsar.

Fortsätt!

"Men Gud finns ju inte", svarar Stalin.

"Precis", svarar bonden. "Det gör inte potatisen heller.”

"Det gör inte potatisen heller."

Den var bra.

Följ mig.

Att berätta skämt av sådan karaktär kan påverka din framtid.

Vi har ett enormt ansvar för hur vi påverkar samhället.

Välj dina skämt med mer omsorg.

- Det ska aldrig hända igen, kamrat major. - Jag hoppas det. För din skull.

En sak till.

Enligt kalfaktorns loggbok återlämnade du, efter senaste resan, bilen kl. 22:34.