Dickinson

IDAG ÄR VALDAG! RÖSTA!

CIRKUS I STADEN!

Det är ologiskt.

Whigs har kontrollerat distriktet i flera år.

De har aldrig förlorat ett val. Hur kan det plötsligt bli så jämnt?

Förändringens vind blåser väl.

Vind?

Snarare en jordbävning.

Som om hela landet rasar samman.

Nej, jag...

Nå...

...har du redan röstat?

Ja. På vägen hit.

Kan Whigs räkna med ditt stöd?

Jag brukar inte rösta efter partifärg.

Jag är mer oberoende.

Tja, det är väl bra att en man tänker själv.

Jag instämmer.

Mrs Dickinson, vem skulle ni rösta på?

- Om ni fick rösta. - Jag?

Lustig fråga. Jag har aldrig tänkt på saken.

Inte? Jag trodde att ni var suffragett.

Hur vågar ni förolämpa mig så?

- Pappa! - Herregud.

- Det är så spännande! - Herregud!

Visst är det spännande.

- Det är valdag. Självklart. - Vad? Nej, vi menar inte det.

Vem bryr sig om val när man inte får rösta?

Vi pratar om...

-...cirkusen! - Cirkusen kommer till Amherst!

Ja, den börjar idag! De sätter upp tältet nu!

- De har lejon... - Lejon.

...och tigrar och...

De har siamesiska tvillingar.

Du vet? Siamesiska tvillingar.

Får vi gå? Snälla?

Cirkus?

Så depraverat.

"Depraverat"? Vad menar du?

Cirkusar är nästen för lastbarhet.

De är tarvliga och grova och helt olämpliga för unga damer.

Nej. Det kom en cirkus till Ohio, och det blev så mycket våldsamheter

att halva staden blev skadade och resten åkte i fängelse.

Nej, cirkusar är fulla av tjuvar och skojare, zigenare...

Och de där damerna sen?

Så kallade "akrobater",

minimalt påklädda, som säkerligen kommer att driva omkring

och visa upp sig som billiga h... Jag tänker inte säga det.

Nej. Cirkusen är ingen plats för er flickor.

Så följer du med oss?

- Ithamar, vi behöver prata. - Ja, det är därför jag är här.

Vi går en sväng. Promenera med mig.

- Det är jämnt. - Det vet jag väl.

- Det behöver du inte säga. - Det skulle inte vara jämnt.

Nej. Demokraterna gjorde knappt en ansats.

Er hatt, sir. Ni lämnade den i droskan.

Tack. Jag älskar den hatten.

Men det är inte demokraterna.

- Det är Knownothings. - Vilka då?

Knownothings. Känner du inte till Knownothings?

Jo, jag vet allt om Knownothings.

- Bra. - Du kan väl påminna mig.

Du vet alltså inte.

Det är för många partier att hålla reda på. Varför inte bara två?

Å andra sidan kanske du vet men spelar ovetande,

för när en medlem av Knownothings tillfrågas om sin rörelse

förväntas de säga att de inte vet något.

- Förvirrande. - Ja.

Så jag kanske frågar dig just nu

och du säger att du inget vet,

och det kan vara ditt sätt att säga

att du egentligen tillhör partiet.

Låt oss anta att jag inte är det.

- Förklara varför det är så jämnt. - För att Knownothings

faktiskt vet en del om hur man vinner.

De kanske vinner!

Goda scones. Visste du att scones uppfanns på 1500-talet?

- Ursäkta, kan de vinna, sa du? - Ja.

- Slå mig? - Ja, Edward, tyvärr.

Omöjligt. Det här är Massachusetts.

Här har Whig-kandidaten vunnit ända sedan republiken grundades.

Ja, tiderna förändras.

Mr Dickinson!

- Vad ska vi ha till middag? - Jag bryr mig inte. Välj du.

Vad sägs om morkulla?

Eller vildhöna? Eller snäppa, fasan, ljungpipare, ripa,

stekt hare eller hjortstek?

Kan jag slippa det här samtalet?

Knownothings valplattform bygger på populistisk ekonomisk retorik

och inföddas rädsla för invandring.

- En berusande brygd. - Obehagligt.

Ja, men det fungerar.

Menar du att folk faktiskt röstar på dem?

Just det.

Det visar sig att folk tycker om när man pekar ut skulden för deras problem.

- Och Knownothings skyller på... - Invandrare, katoliker, irländare...

- Och vi skyller inte på någon. - Just det. Vi har inte valt en fiende.

- Ett förbiseende, verkar det. - Ja, så här i efterhand.

Så jag kan förlora, trots allt?

- Jag vet inte, det är jämnt. - Jämnt?

För fan.

Låt det bli jämnt, då. Vet du vad, Ithamar?

Jag tror på det här landet, och på de goda.

Jag tror att de goda vinner till slut, för vi älskar Amerika.

Och när invandrare kommer hit välkomnar vi dem med öppen famn och säger:

"Välkomna. Sätt er. Ät en varmkorv."

Vi sparkar inte ut folk.

Nej.

Och vad de här Knownothings beträffar

verkar de behöva lära sig lite om

en sak som heter patriotism.

Och generositet. Och stolthet.

Kära nån, Maggie, vad har hänt?

Det är mina bröder.

De skulle rösta i morse men blev attackerade.

Den ena blev halvt ihjälslagen.

Attackerade av vilka?

Knownothings!

De hatar oss för att vi är irländare.

Du ser, Edward. Det börjar gå överstyr.

Vet ni, mr Dickinson,

mina bröder och jag kom hit för att undslippa förföljelse.

"Frihetens land", fick vi höra.

Men det är likadant här som i Irland.

Vi kanske borde resa hem igen.

Maggie, förlora inte tron på vårt land än.

Du ska få se.

Heder och anständighet kommer att segra.

Snart blir jag vald och kan representera dig och dina bröder.

Och jag ska se till att sådana saker aldrig kan hända igen.

Jag hoppas att ni har rätt.

Jag vet att jag har rätt.

VI FÖRLORAR - FÖR ATT VI VINNER

Än sen om jag aldrig får se en elefant?

Jag såg ett moln en gång som liknade en elefant.

Tråkigt att din pappa inte låter dig gå.

Han låter mig inte göra något alls.

Som du nog har märkt.

Ja, ingen läsning, ingen simning...

Och ingen cirkus.

Så... vad tänker du göra i stället?

- För att roa mig, menar du? - Ja.

Hur ska Emily Dickinson roa sig?

Mm.

Jag vet inte.

Jag kanske stannar här hemma.

Jag kanske konverserar med en mal.

Jag har ett förslag.

Vad är det där?

En poesitävling.

Idag är sista dagen att lämna in bidrag, står det.

"Vi söker efter Amhersts oupptäckta lyriska geni."

Det är du, jag menar, baserat på vad jag har läst kan det vara du.

Jag känner till tävlingen.

Gör du? Har du redan sänt in ett bidrag?

Minns du samtalet vi hade nyss? Om min far.

- Jaha. - Just det.

Ingen läsning, ingen simning, ingen cirkus och ingen poesi.

Åtminstone inte offentligt.

Skulle han verkligen bry sig om ifall du deltog i en poesitävling?

Du känner honom bestämt inte än.

Tydligen inte.

Enligt min far är kvinnor som söker litterär berömmelse inte bättre än...

...nåja...

...låt oss säga "akrobater".

Det var synd, för...

...jag tror att om du deltog...

...skulle du vinna.

"Ingen känner denna lilla Ros"

Jaså, där är du.

Jösses.

Jag har letat överallt.

Hej, Em.

Vad gör du här? Att stirra på gravstenar är väl min grej.

- Vi har ett problem. - Vad då?

Någon är begravd på Sues plats.

Vem tusan är Ichabod Beecher?

Det är Beechers barn.

Ett av dem, borde jag säga.

Stackars familj. Så många barn. Vartenda ett dog.

Men varför är det här döda Beecher-barnet begravt så nära vår plats?

De miste väl så många barn att de fick slut på plats.

Tråkigt, men jag ska begravas precis här,

och som min fru bör Sue begravas bredvid mig.

Eller hur?

Varför inte flytta på det döda barnet?

Vad?

Jag kan inte flytta på ett dött barn.

Vad skulle Beechers säga?

Ingenting.

De har inte bott i Amherst på länge. De flyttade tillbaka till England.

Jaha.

Och barnet dog för 27 år sedan. Han är praktiskt taget vuxen nu.

Jaha.

- Det är sant. - Ja.

Jag har löst ditt problem. Nu måste du lösa mitt.

Vad är det?

The Springfield Republican håller en poesitävling.

- Idag är sista dagen att lämna in bidrag. - Du tänker väl inte delta?

- Nej. Pappa skulle slå ihjäl mig. - Just det.