Dexter

I tidigare avsnitt:

Folk gillar att låtsas vara monster. Jag låtsas att jag inte är det.

Det som präglade mig lämnade ett tomrum efter sig.

Så jag blir expert på att smälta in.

De får det att se så enkelt ut att komma andra människor nära.

Men om jag hade känslor skulle jag ha känslor för Deb.

-Att vara en bror, att ha en vän... -Jag kan bara lita på dig.

Att ha en familj.

Om man spelar en roll länge nog, blir den sann då?

Det slutar illa när nån kommer nära.

-Du ska få! -Harry hade rätt.

-Jag har aldrig känt så här. -Du har aldrig haft en son tidigare.

Jag är fortfarande den jag var och är. Men vem kommer jag att bli?

Kamouflage är naturens bästa trick.

De är inget mer än mänskliga sköldar för Arthur.

-De lever med ett monster. -Jag är inte som han!

Jag måste döda honom.

Jag har också en familj.

Jag trodde att jag kunde förändras.

Men det kvittar vad jag gör. Det är jag som är felet.

Vad har du för plan?

Jag kan inte hämnas Ritas död, men kan hjälpa Lumen få sin hämnd.

I hennes ögon är jag inget monster.

Jag känner det inte längre.

Var inte ledsen att mörkret är borta. Jag kan bära det åt dig.

Hon fick mig att tro att jag skulle kunna vara mänsklig.

Men önskningar är för barn.

Ibland verkar allt gå snett.

När man drabbas av tragedier trots att man gör sitt bästa.

-Larmcentralen. -Jag har blivit knivskuren.

-Var är ni? -Jag behöver hjälp.

Knivskada i lagerområdet. Var god dröj för adress.

Och andra gånger går allt perfekt. Så har det senaste året varit.

Hej, Ben och Roger. Det ni har hållit på med är fel.

Vad är det som händer? Hur vet du vad vi heter?

Ni hjälpte vissa patienter och lät andra dö.

Ni gjorde så att de dog, för att kunna skörda deras organ.

Polisen grep akutläkaren som sålde dem och avslutade utredningen.

Men jag visste att det fanns en leverantör.

Så jag gjorde mina efterforskningar och nu ligger ni här.

-Vi försökte bara... -Nej! Ni försökte bara tjäna pengar.

Det var allt.

Mörka perioder kan smyga sig på oss när som helst.

Men jag har också märkt att jag kan härda ut och övervinna det-

och det har gjort mig starkare...

...smartare och bättre.

Allt är bra i min lilla del av världen.

Dexter!

Det är inte som ni tror. Det är det verkligen inte.

Angel passade Harrison när jag tog ett snabbdopp.

Det var en suverän idé att köpa lägenheten intill.

-Nu kan du komma och gå som du vill. -Vi behövde nåt större.

-Hur funkar det med min syster? -Harrison älskar henne.

-Somnade han? -Han sover som...ett litet barn.

Vi ska på förskoleintervju i morgon.

-De växer fort. Lycka till. -Tack.

-Vi kanske ska åka. -Om du inte vill att jag stannar.

Nej, åk ni. Men jag behöver hjälp i morgon kväll.

Klassträffen. Jag har skrivit upp det.

Behåll skjortan på.

Hej, killen. Det är en stor dag i morgon.

Alla går vi framåt.

Vi ger barnen struktur så att de känner sig trygga-

samtidigt som vi utmanar dem.

Våra elever garanteras plats i vår grundskola-

-som samarbetar med några av de främsta universiteten i landet.

Antagningsprocessen är rigorös.

Alla kommer inte in. Vem rekommenderade oss?

-Angel Batista. -Vår kollega inspektör Batista.

Det är vi som skyddar er om det händer nåt olyckligt.

-Inspektör Batistas dotter gick här. -Det gick bra för Angels dotter.

-Är ni också katolik, mr Morgan? -Nej, det är jag faktiskt inte.

Även om det finns en viss lockelse tror jag inte att det är för alla.

-Är ni protestant? Judisk? -Nej.

Muslim?

-Tillhör ni inget religiöst samfund? -Nej.

-Vad tror ni på, mr Morgan? -Inget. Jag tror inte på nånting.

-Harrison verkade trivas. -Han tyckte nog mest om kakorna.

Och han har redan fått vänner.

Du är inte såld på stället, va? Beror det på det religiösa?

Tror du verkligen inte på nåt?

-Jag tror väl på ett antal principer. -Vadå för principer?

Regler för hur jag ska bete mig för att inte hamna snett.

Jag är ingen jättereligiös person, mamma fick släpa mig till kyrkan-

-men dina regler låter som nåt man lär en hundvalp.

-Är det så hemskt? -Det låter kallt och tomt.

-Gör det? -Ja.

Du får tro på vad du vill, eller inte alls.

Men det handlar inte bara om dig nu.

Du måste tänka på vad du vill att Harrison ska tro på.

Vi ses på stationen på LaGuertas maskerad.

Jag har funderat på vad jag inte vill föra vidare - min mörka passagerare-

men inte vad jag vill föra vidare.

God eftermiddag, ärade kollegor-

-släkt, vänner och representanter för pressen.

Idag befordras en av Miamipolisens främsta, Maria LaGuerta.

-Var har du varit? -Uträttat ärenden.

-Hon kom till roteln för tolv år sen. -Varför luktar du gammal tant?

-Det är parfym från köpcentret. -Du brukar lukta korv.

Det var för tidigt för korv.

...inte alltid en enkel uppgift.

-Vad de har mysigt. Tror ni... -Aldrig. De avskyr varandra.

Det gjorde du och Quinn också, och nu bor ni ihop...

...min amiga cubana.

-Se där. -De är lite väl kärvänliga.

Mina damer och herrar, låt mig presentera intendent LaGuerta.

Ännu en som går framåt.

Tack. Tack.

-Intendent LaGuerta. -Biträdande polismästaren.

Vilket vackert tal. Det var nästan som om...

Som om du hade skrivit det själv?

Jag kunde inte ta några risker. Du var väldigt övertygande...

Skippa skitsnacket. Hit med boken.

Var glad att det var jag som hittade den. Kan du tänka dig rubrikerna?

"Biträdande polismästare Matthews med i bordellmammans svarta bok."

Ska du prata om integritet? Du stack när maken inte gynnade din karriär.

-Det är inte sant. Det vet... -Glöm det. Jag är inte intresserad.

Var försiktig. Nu spelar du med de stora grabbarna.

Håll ihop och häng på mig, allihop.

Se er omkring. Det här är Miamipolisens mordrotel.

Och det här är dess hjärta - mitt labb.

-Vem är du och varför är du i vägen? -Peter, professor Masukas elev.

Jag undervisar på fortsättningskursen i rättsmedicin.

Kriminalassistenter Morgan och Quinn.

Det där är inspektör Batista. - Det här är rättsmedicinens framtid.

Framtiden ser väldigt ljus ut.

Kom igen. Nästa anhalt är mitt labb, sen blodanalysen-

-och sen det som alltid är slutstationen - bårhuset.

-Jag kanske borde undervisa. -Ja, i hur man raggar lammkött.

-Vilka är de där? -Det tråkigas framtid.

Snygg kavaj. Piffar du upp dig inför klassträffen?

Har du hört nåt från Harrisons förskola? Tiden går, Dex.

Tänk att du ska på klassträff. Du hatade ju high school mer än jag.

Det ska bli kul att träffa sina gamla...vänner.

-Du vill få ett ligg. -Avslöjad...

Janet Walker. Men jag kände henne som Janet McKellen.

Jag hade inga vänner i skolan, men hon var alltid snäll.

Hon och Joe Walker utsågs till det vackraste paret.

Joe visste knappt att jag existerade.

Joe var footballslagets kapten. Han var hårdhänt, även mot Janet.

De gifte sig och flyttade till Virginia.

Jag hade nästan glömt henne när jag såg hennes dödsannons.

Hon hittades död - självmord sades det - med blod under naglarna.

Hur kunde det hamna där? Det måste ha varit nån annans.

Kanske nån hon rev när hon försökte slå sig fri.

Kanske nån som kommer på klassträffen.

Närmare kanten. De gillar grunt vatten.

Sydliga vattensnokar i Florida lägger inte ägg.

De föder levande ungar.

20-30 åt gången, ibland ännu fler.

Där. Och hon är dräktig.

Det gör henne tjock och slö.

Bra gjort.

De är många.

Vi behöver bara sju stycken.

High school, en kombination av ett arbetsläger-

-och ett hönseri i tredje världen. Otroligt att jag inte dödade nån.

Jag var osynlig i skolan, bara en skugga i korridoren.

-Dexter! -Alan.

-Det bästa biologilabbteamet nånsin! -Absolut.

Jag har aldrig sett nån dissekera ett grisfoster lika fort som du.

Det var väldigt lärorikt.

Och nu är du nåt slags blodstänkshöjdare. Grymt!

-Vi borde kolla in aktiviteterna. -Ja, gör det.

Jag är bara här för en aktivitet.

Och där är han.

Fortfarande i centrum.

Jag har slipat en del av klassringen så jag kan ta ett blodprov av Joe.

-Dexter! -Mindy, mitt sällskap på vårbalen.

Som hölls här. Jag beklagar det som hände din fru.

-Tack. Det var hemskt, men... Du vet. -Ja. Självfallet.

-Har du gift dig? -Ja. - Älskling.

Det här är min fru Heather.

-Du var den siste man jag dejtade. -Bra att jag kunde vara till hjälp.

Hej Dexter, jag läste om dig i tidningen.

-Dexter? -Trisha.

Du ser fantastisk ut. Vi måste sätta oss och prata.

-Nu direkt? -Jag måste hälsa på lite folk först.

Dexter Morgan, nån har tydligen tränat!

Jag gör mitt bästa.

-Jag beklagar det som hände din fru. -Vi läste om det.

Tack.

Du har drabbats av en tragedi, ser bättre ut nu än för 20 år sen-

och har ett coolt jobb.

-Allt sammantaget gör det dig... -...populär.

-Hur känns det? -Hemskt.

De flesta här skulle vilja vara populära.

De har inte gaffatejp, plastfilm och en kirurgisk såg i bilen.

-Det är inte hela världen, Dex. -Jag är van att flyga under radarn.

Flyg lite högre, då.

-Vad ska jag göra, då? -Ha kul.

Att vara blodanalytiker är mer ett kall än ett jobb.

-Ni är moderna amerikanska cowboys. -Ja.

Yee-ha!

Jag ska ta en till.

Joe, hej.

Dexter! Hur är läget?

Snyggt, lite av mitt eget blod...

-Livet, du vet... -Jag vet, kompis. Jag vet.

-Det ser ut att ha gått bra för dig. -Ja, jag flyttade till Virginia.