Z

-Josh, kom ner och ät! -Okej.

Ät upp, kompis.

-Har du gjort läxorna? -Ja.

Självklart, det gör han alltid.

Okej, nycklarna... Nycklarna?

-Var är mina nycklar? -Allvarligt?

-Du är patetisk. -Visst ja.

Jag testade dig bara. Det var ett test. - Du körde.

Tack ska du.

Nu drar jag. Knogar, pang på. Snyggt.

-Tack, älskar er. -Hej då, pappa!

Skynda på, de är snart här.

Hej.

-Hej, Daniel. -Hej, Josh.

-Det ser ut som du gett upp. -Jo, det håller honom tyst under färden.

-Är tjejträffen fortfarande aktuell? -Allt för att undslippa monstret.

-Sköt er i skolan nu. -Hej då, älskar dig, mamma.

Lycka till nu. Hej då.

Jag såg att en del av er svarade med siffror. En del glada ansikten.

Jag gillar alla svaren, men hur många muffins ska vi äta?

Ja, varsågod.

Hör du?

Vänta lite.

Hit du kan flytta din gubbe. Du först.

Okej. Sen sätter vi dem på linje.

Och vi sätter in fyra, fem eller sex var.

Hur många vill du sätta in först?

Sex? Okej, jag kör också med sex. Visst, jag tar sex också.

-Jag tror Josh har en låtsasvän. -Vad gulligt.

Jag antar det.

Okej, dags för nattinatti.

Godnatt mamma, godnatt pappa och godnatt Motchie.

-Ingen annan? -Godnatt Chewie.

-Okej, får jag en puss. -Godnatt mamma.

Älskar dig.

-Öppet eller stängt? -Öppet.

-Hej då, mamma! -Hej då, gubben.

-Hej, Daniel! -Bälten.

Tack.

Hinner inte, ledsen

Hej, mamma... Hur mår du?

-Var är din syster? -Hon kommer snart.

Vill du ha nånting?

Jag såg din pappa.

Han var precis sig lik.

Han hade inte åldrats nåt.

Jag kände doften av hans cologne.

-Är det till din nya vän? -Jag tror inte vi träffats.

Vad heter din nya vän?

Vill du inte berätta?

Han vill inte det.

-Jaha? -Okej.

De vill veta vad du heter.

Okej. Japp.

Okej, det låter bra.

-Z? -Japp.

-Trevligt att träffas, Z. -Han tycker likadant.

Okej, han är väldigt artig.

Mamma, gå inte på golvet! Stanna!

Golvet är het lava. Gå bara på stenarna.

-Okej, bra. Kom igen, läggdags. -Nej, nej, nej, du smälter!

Kom, det är dags att borsta tänderna. Sätt fart!

Kom igen nu!

Ett steg... Kom igen nu.

Golvet är hett.

-Nu sitter du fast, Z! -Okej, kom igen, Josh!

Godnatt mamma, godnatt pappa, godnatt Motchie, godnatt Chewie.

Vill du verkligen fortsätta att säga godnatt till honom?

Bara för att han dog betyder inte att han inte kan höra mig.

Okej, då så.

-Älskar dig. -Jag älskar dig.

Vänta... Stäng den!

-Är du säker? -Ja, Z gillar när det är mörkt.

Vad ska vi göra åt?

-Göra åt vad? -Vad tror du?

Vadå? Han läskiga låtsasvän?

Ingen aning. Han växer väl ifrån det.

Ja...antagligen.

Sa Daniel nånting? Sa han att de inte skulle komma i dag?

Josh, sa Daniel nåt?

Ha en bra dag.

Älskar dig.

Hallå?

Vem är det?

Det är aldrig lätt att ha såna här samtal.

Jag förstår inte. Är han avstängd på obestämd tid.

Josh är en av mina favoritelever.

-Vad har han gjort? -Jag vet inte var jag ska börja.

Hans språk är oacceptabelt...och nu har han börjat slå klasskamraterna.

Slå?

Det står detaljerat i röda korten ni fått hem.

Vilka röda kort?

Här. Visst är det din mans namnteckning?

Ledsen, Beth, men så länge Josh inte kan uppföra sig i klassrumssituationen

har jag inget annat val.

Josh gick ut utan tillåtelse och vägrade komma tillbaka.

Josh trakasserade andra elever både verbalt och fysiskt.

Josh har använt vulgärt språk och har fortsätt trots att man bett honom sluta.

Jag är ledsen, men ungar hamnar i bråk ibland, såna är de.

Vår unge är avstängd, bra jobbat, bra föräldrar.

Han tar inte ansvar för nåt, utan skyller allt på hans nya bästis.

Okej, så vad vill du göra?

Att skapa en låtsasvän kan ha flera orsaker.

Leda, ensamhet, ett behov att sätta gränser.

Ibland för att kunna agera ut.

Behöver han inte ta nåt?

Beth, vårt barn ska inte medicineras.

Det är inte nödvändigt. Många barn utvecklar låtsaskompisar

och ofta kan det vara en positiv erfarenhet.

Finns det nåt vi kan göra för att hjälpa honom vara mindre...

...destruktiv, typ?

Ni kan försöka leka mera med honom hemma.

Ni kan finnas där för honom som hans "vän" gör.

Få honom att förstå att det är okej att vara sig själv med

verkliga människor.

-Är det allt? -Jag tror det.

Jag tror att han är en helt normal åttaårig kille.

Okej.

Trevligt att ses igen, Beth. Jag önskar omständigheterna varit annorlunda.

-Vi ska gå, Josh. -Kom igen, Z!

-Z? -Ja, han kallar honom det.

Tack för allt. Vi återkopplar om några dagar.

-Ja, självklart. -Tack så hemskt mycket.

Hej, Josh!

Du måste hälsa på mamma.

Hon...ser inte ut att må bra.

-Hon frågar efter dig hela tiden. -Jag klarar inte av att se henne sån.

Det kanske får mig att tycka synd om henne.

Det tror jag inte är möjligt.

Vad har hon sagt?

Hon pratar mycket om pappa.

Han har roligt. Jag önskar jag hade en sån vän.

Det är bara att hitta på en. Det gjorde han.

Kevin.

Kevin?

Josh?

Josh?

-Josh. -Z, vill inte ha kanter på sin smörgås.

-Okej, gubben. Får jag den... -Nej, han är hungrig.

Okej, men ge mig kniven. Var försiktig nu.

Vi gör färdigt den i morgon. Nu går vi och lägger oss igen.

Är den här till mig?

Vad ska ni två ha för er i dag?

-Vi ska till Play Zone! -Se till att mamma har kul, lillgrabben.

Och du kommer ihåg att vara... kompisen han behöver.

Okej, jag måste kila. Älskar er. Knogar...okej.

Jag ska ta dig!

Jag vann, du förlorade!

-Kom igen, vi åker den stora rutschkanan. -Nej, jag gillar inte den.

-Jo, jo, jo, jo! -Nej, jag vill inte. Du får åka.

Titta på mig, mamma!

Kom och lek!

Josh!

Josh!

Josh!

Josh!

Där fick jag dig!

Du skulle sett din min! Helt otroligt!

-Mamma! -Ja.

-Kan Z och jag få lite mjölk? -Visst.

-Hej, hur var det på Play Zone? -Helt fantastiskt.

-Hon var för feg för stora rutschkanan. -Som vanligt.

Vänta! Ta mellanmjölken.

Nu ska du höra. Säg att ni går till lilla och sen smyger du in på stora.

Hon skulle inte fatta nåt.

Tror du Z bjuder på lite vitlöksbröd? Tack, Z.

Gör inte så, snälla.

Inte som om den är verklig.

Får jag ditt glas?

Tack.

Hej!

Vad har du på hjärtat? Är det ett visst brev? Kanske det sista?

Det var nåt som hände.

Vad menar du?

Josh lekte på Play Zone och...

...det var bara ett kort ögonblick.

Jag såg...jag såg nåt.

Jag såg Z.

Herregud, jag hade inte tänkt säga nåt.

Men för några kvällar sen när jag skulle gå och lägga mig

kan jag svära på att jag såg nåt som stod i hörnet och iakttog på mig.

Först ville jag inte tro det.

Jag blundade och intalade mig själv att det inte var där.

Men det var det.

Nånting var där.

Verkligen?

Nej, det var min jacka.

Z finns inte. Skärp dig.

Tack.

Det var vår grabbs låtsaskompis.

Åh, herrejösses.

Upp med hakan! Jag gillar baseball

-Jag spelar center field. -Javisst.

-Där är en galen tiger! -Eller är det en leopard eller gepard?

-Hur ser hon ut? -Likadan, bättre.

Du borde gå upp.

Lik skrämmer skiten ur mig.

Det är vår mamma.

Ja...

Z.