Becoming Astrid (Unga Astrid)

Kan jag få se på ert pass?

Ert pass.

Ja, nu är vi här.

Mor? Nu är jag här med Astrid Ericsson.

Marie.

Hade du en bra resa?

Det är Esse. Mitt andra svenska fosterbarn. - Kan du inte ta honom?

Du är inte min första svenska flicka.

Kom. Så ska jag visa dig var du ska bo.

Lägg dig lite. Det behöver du helt säkert.

Har du svullna ben?

Får jag bara känna och se om barnet har vänt sig rätt?

Jag tar bara upp här.

Ja. Där ligger huvudet.

Känn.

Uh! Jösses.

Där är ett litet knä. Det är en livlig liten människa.

Och andas ut. Andas ut.

Och lägg tillbaka huvudet. Kom. Så där. Bra.

Nästa gång håller du inne luften.

Ja, det är bra. Ja, mer, mer. Bra. Allt vad du kan.

Håll luften inne. Och prova igen. Kom.

Vi kan se huvudet nu. Och krysta till nu, kom igen.

Och andas, andas, andas.

Då tar vi en paus. Ja, det är bra. Det är så fint.

När jag säger till ska du andas. Då ska du flämta.

Det kommer nu. Det kommer nu. Igen.

Ta i. Håll andan. Kom. Ja.

Andas ut, andas ut. Så.

Så är han där. Så är han född.

- Så kom han ut. - Det är så fint. Ja.

Det är en fin pojke. Ja.

Så.

Så där. Så ska du se.

Där kan du se.

Där är han.

Så.

Så. Om du håller den här. Så där.

Det kan göra riktigt ont den närmaste veckan.

Men du får inte mjölka ut. Då fortsätter du göra mjölk.

Ja.

Kom. Du måste hinna med ditt tåg, Astrid.

Så. Du klarar det. Kom igen.

Han ligger så fint där borta. Här är han.

Du får gärna ta upp honom.

Det var bra att du kom. Det är det inte så många som gör.

Är du hungrig igen, Lassemand?

Han ska bara ha en ren blöja.

Ja, det är skruven utan ände.

Nej... nej. Se här.

Så där ja. Ja, det hjälpte humöret, va?

När vi kommer hem ger vi honom lite talk i rumpan. Den är lite röd.

Tiden går, Astrid.

Nej. Tråkigt att det inte går mer.