Legend of the Lost

- Snälla monsieur Dukas. - Iväg med er.

Främlingen vill träffa er, excellens.

- Iväg med er. - Han har en guldklocka.

Han ger bort pengar.

Pengar? Stopp! Stoppa begravningståget! Halt, allihop.

Det bådar otur att stanna.

Vår hedersgäst, shejk Nuwas, har inte bråttom. Var är främlingen?

Hitåt!

Jag heter Anatole Dukas, prefekt i den här staden.

Det är mig en ära att hälsa er välkommen hit.

Jag heter Paul Bonnard.

Jag var på ert kontor och damerna hjälpte mig att hitta er.

Bra gjort, mina barn.

Om ni letar efter rum eller vill växla pengar...

står jag till tjänst, monsieur.

Tack så mycket.

Jag hoppades att ni kunde rekommendera en guide.

En guide? Vart vill ni åka?

Till Saharaöknen.

Underbart! Jag har en perfekt man...

och jag bistår med utrustningen.

Jag vill inte besvära er.

Det är en ära.

Kom till mitt kontor efter begravningen, så presenterar jag er för en duktig guide.

- Hur dags? - KL. 17.00.

Bra.

Du där!

Skäms på dig! Att utnyttja en gäst.

- Ge mig den. - Vänta.

Det här ska du få sota för.

En skam för Timbuktu. Ta tjuven till fängelset.

Ursäkta, men jag föredrar att inte anklaga denna unga kvinna.

Men ett brott har begåtts.

Ett bötesbelopp kanske tillfredsställer samhällets samvete.

Ni är ett exempel på nobless.

Du är fri. Du kan gå.

Du har den här gentlemannen att tacka.

Tack, sir.

Så genant.

Ursäkta, nu måste jag återvända till shejk Nuwas begravning.

- Kl. 17.00 på kontoret. - Kl. 17.00.

Var snäll och ge inte bort några pengar medan jag är borta.

Kom nu, så går vi.

- Varför tog du den? - För att jag ville ha den.

Varför bad du inte om den, då?

Du får den.

- Säkert? - Javisst.

Tack.

Joe! Joe January!

Han är inte här ikväll, monsieur Dukas.

Joe, Joe January.

Ser ni nåt ni gillar?

Knappast. Bor de här kvinnorna här?

De är stadens döttrar.

Joe! Joe January!

Monsieur Bonnard, den här unga damen tar hand om er ett litet tag.

Jag har ett officiellt ärende att ta itu med.

Vakta vår gäst väl.

- Excellens. - Är Joe January här?

- Han har flyttat in. - Flyttat in?

- Ja, med alltihop. - Med alltihop?

- Mår du inte bra, Joe? - Stick.

Kan vi gå nån annanstans? Jag har viktig information.

Jag råkar sitta i fängelse.

- Men dörren står öppen. - Inte intresserad.

Vad är det? Har du tappat förståndet?

Jag sattes i fängelse, det minns du väl?

Att dricka sig full och slå sönder stolar var illa nog, men bomber!

Du tillverkade bomber!

Det var inga bomber, det var fjärde juli.

Vad är det för fel på fjärde juli?

Har du inte hört talas om George...

- Vem? - Du skulle inte förstå.

Jag förstår en hel del, om du bara...

- Sluta gapa på mig. - Jag gapar inte!

Jag talar lugnt och vänligt. Du är fri.

Jag har betalat dina böter, 200 Franc, som alltid...

och skrivit upp det i min bok.

Du är en skurk. Du har bestulit mig på allt jag har.

Du har gett mig massor med böter och satt upp dem i din bok.

Så vad händer?

Jag ger dig allt jag tjänar men är ändå skyldig.

En liten drink och du mår bättre.

Din fete skurk!

Du gav mig 30 dagar och 270 dagar dessförinnan.

Räkna ut det!

Jag har rätt till 300 dagars fängelse.

På regeringens bekostnad.

- Tänk på... - Sluta gapa och stick härifrån.

Jag gapar inte.

Men tröttnar ni på att föda mig och ge mig gratis husrum, säg bara till...

så promenerar jag ut härifrån som en fri man.

Du kan få din frihet fortare än du tror.

Nej, inga tricks.

En utländsk herre har anlänt till Timbuktu.

Han är full med pengar. Han heter monsieur Bonnard.

Råna honom, du.

Vem vill råna honom?

Monsieur Bonnard planerar en expedition till vårt älskade Sahara.

Jag har gjort inköp för hans räkning.

Det tror jag säkert.

Jag sa till honom att det bara finns en i hela Afrika...

som känner Sahara som sin egen ficka och det är Joe January.

Har han nog med pengar för att få ut mig ur det här paradiset?

Du behöver bara fråga honom.

Du har sagt nog.

Överenskommet. Ni reser imorgon bitti.

Jag har beställt åsnor. De är redo att packas.

Jag trodde vi skulle ta kameler.

- Har du nånsin ridit en? - Nej.

Vi tar åsnor.

Om ni berättar vart ni är på väg kan jag beställa extra utrustning.

Långt in i öknen.

Missförstå mig inte, monsieur Bonnard.

Det är inte min sak, men nu när vi blivit vänner...

- trodde jag att ni skulle berätta. - Vadd?

Tänker ni fotografera eller hälsa på vänner...

Nej.

Då är ni väl en resenär som uppskattar exotiska platser.

Nej, jag är ingen resenär.

Lägg av, Dukas.

Det är inte din sak vart han åker, eller varför.

Hur länge ska resan vara?

Tio veckor, eller mer.

- Tur och retur? - Nej. Enkel.

Det är rätt långt.

Vi klarar oss med två packåsnor och två att rida på.

Vi behöver två till, till resan tillbaka.

Två till? Sex?

Okej. Slutligen: Hur mycket?

- Hur mycket vill ni ha? - Ni lär vara rik.

- Jag är inte rik. - Min turdag.

Om jag får sköta förhandlingarna...

Håll dig utanför det här, käre vän.

Jag tar jobbet om det ger mig pengar att ta mig härifrån.

Hur mycket behövs för det?

Jag är skyldig den här blodsugaren ca 1 000 dollar.

Och dig då, Dita?

Säg ett par hundra till.

Och 2500 för en båt från Dakar.

Kan ni betala 4 000?

Ja.

Bra. Avgjort. Och utan tidsspill.

Ni har anställt en guide...

Håll mun.

Gratulerar till avtalet, Joe.

Vi ses senare. Kom, jag bjuder på en drink.

Nej.

Varför inte? Det är min sista kväll.

Kanske min sista i Timbuktu.

Vi borde ta avsked.

Vi har inte tid för nöjen.

Vi måste välja ut åsnor för morgondagen. Kom.

Du stjäl mindre om jag är med.

Håll ett öga på plånboken, Bonnard.

Ursäkta Dita, men det ligger i mitt intresse.

Bonnard.

Mr Bonnard.

Kvinnor.

Inte jag.

Världen är full av blodtörstiga diur.

Men det finns bara en sort som är elak.

Människan.

Djur dödar, men människan gör värre än så.

Hon skadar.

Jag hatar människor.

Det är morgon. Jag måste gå.

Nej.

Jo, och du måste gå och sova.

Nej.

Prata med mig.

Du är som ett litet barn som ber om sagor.

Ett barn.

Om jag ändå vore det.

Om jag kunde börja om på nytt...

Det kan du.

Alla kan göra det som de vill.

Synden gör ingen syndare.

Synden är ett sår som kan läka.

Inget napp? Då drar vi.

Ut härifrån!

Om ni vill skrubba ren Ditas själ, inte mig emot.

Men det tar nog ett tag.

Skratta dt mig du, för att en man pratar med mig hela natten...

som om jag vore mänsklig.

Skratta du, ditt ökensvin!

Jag hatar högljudda slampor.

Snusk! Det är vad du är!

Det var inte snällt sagt.

Om ni vill sitta här och förvirra damen, så varsågod.

Vi kan resa imorgon. Öknen ligger kvar.

- Nej. Jag måste resa. Är åsnorna packade? - Ja.

Okej, jag följer med er.

Har ni betalat för den här?

Ja.

Varför lämna kvar nåt som frestar damen.

Vi är redo om en kvart...

såvida ni inte har andra planer.

Är han en vän till dig?

Ja.