Divorce

Kom igen, Raiders! Fixa det!

Försvar!

Se upp för anfallet!

Du, skulle det vara konstigt om jag bjöd ut Frances?

- Kom igen, Raiders! - Vad?

- Kom igen, Cecily! - Bilda försvarsmur!

Blockera, Lila!

Så ja, Lila. Blockera!

- Aj då. - Gick det bra, Lila?

Glöm det och koncentrera dig nu, Dufresne!

Jag kände er aldrig när ni var ihop.

Det var som att ni inte var gifta.

- Hon är så gullig. - Gullig?

Kom igen!

Men bara om det inte känns konstigt.

Inte konstigt alls.

Kör hårt, Raiders!

- Mår hon bra? - Ja, hon blöder bara lite.

Hon tyckte att det såg coolt ut på tröjan.

Hur är det i fågelbranschen?

Det är bra.

Jag organiserar en stor utflykt i helgen.

- Jaså? - Det är bara ett tillfälligt jobb.

Det där samtalet med Jackie... Jag har lite dåligt samvete.

Jag gick på lite för hårt.

Du satte henne på plats. Inte så svårt då hon är sängliggande.

Jag fattar. Jag tänkte komma över med middag i morgon.

Vad? Varför skulle du göra det?

Jag vill inte att det är spänt mellan oss.

Och jag kan ta med Henry.

- Så du får träffa Henry. - Robert!

Träffa den nye mannen.

Visst. Så du är inte ledig längre? Inte öppen för förslag?

Jag antar det.

- Bra. - Hej.

Hallå där, vinnare. Vidare i ligan.

- Lila är helt otrolig. - Ja, det är hon.

Hon har det efter pappa. Kanske lite från mamma.

- Då så. Det är jättebra. - Ja.

Det är... Ha det så kul med...

...saker och ting. Och Tom och collegediskussionerna.

- Och middag. - Ja. I morgon.

- Med lite olika personer. - Bra match.

Bra match.

- Vi ses. - Lycka till, fjant.

Kommer de?

Är du redo för nåt lite jobbigt?

Jäklar. Just det, de nya dräkterna.

- Jag skulle betala i går, men... - Nej, det är inte det.

Jag visste redan att du var hopplös.

- Jag tänkte bjuda ut dig. - Oj.

Jag kollade med Robert och det var okej.

Så han gav mig tillstånd?

Nej, det är inte så, men vi är ju kompisar.

Jag ville inte gå över nån gräns eller göra nåt konstigt.

Har du lust att gå på Friendly's och ta en milkshake nån gång?

Tack, det är vänligt av dig.

Men... Jag träffar nån.

Det visste jag inte. Robert sa inget om det.

Jag berättade det just.

Rätt åt mig som bjuder ut nån ansikte mot ansikte.

- På nätet ser de inte när man gråter. - Säg inte så där.

Men kom ihåg att en platonisk milkshake bara är ett samtal bort.

Okej, det ska jag.

Grymt. Gå hem, se till att dricka. Bra jobbat, ses på måndag.

Grymt. Du är grym.

Jag är tillbaka. Har du saknat mig?

Fan. Chip och Joanna kan dra åt helvete.

- Vad gör du? - Viker biskopsmössor.

Det är Henry och Frances.

Jag har sett henne slicka pulvret av en Cheeto.

Vikta servetter behövs inte.

Jag vill att kvällen ska bli bra-

- så jag fokuserar på det enda jag kan kontrollera.

Jäklar.

Vad då? Bara en enkel kavaj och slips.

Vem försöker du imponera på?

Jag kan ha hittat en köpare till ert hus.

Mitt och Frances gamla hus?

Men det är inte till salu.

Jag nämnde det för en vän som har kunder som letar hus där.

Känner du Brenda Sykes?

Bara tanken på att den stora gapiga munnen ska gasta-

och spotta där mina barn växt upp.

Hyresgästerna ska ju flytta så jag trodde ni var redo att sälja.

Kanske, men jag måste prata med Frances om det först.

Okej.

Det här är värdelöst.

Är du redo?

- Bra. - Är du?

Ja då. Det blir en kväll fylld av skämt och vänskap.

Men om jag börjar prata om min katt, Peanuts...

- Du har ingen katt. - Nej.

Det är kod för "nu sticker vi".

Just det. Jag fattar.

Välkomna. Stig in, främlingar.

- Här är hon. Hej. - Hej. Tack för att ni kom.

Tack själv. Robert och Jackie, det här är Henry.

- Henry. - Robert.

Du blir snyggare för varje dag.

Nu vet jag hur kycklingar har det.

För mycket mat, instängd och med groteskt stora bröst.

- Pastelitos. - Tack.

Kom in, stadsbor.

- Lite mer av Oklahomas bästa? - Ja, tack.

Så du har en flyttfirma.

Ja, jag vadar i bubbelplast.

Våra jobb kompletterar varandra. Vi fixar hus, ni fyller dem.

Jag är så glad att vi gjorde det här.

Jag också. Vi såg fram emot det.

Jag var så till mig att jag inte kunde sova.

Jag skrev om det i dagboken.

Vem vill inte gå på en middag där alla ligger-

- med nån som brukade ligga med nån annan vid bordet?

- Precis. - Han har inte alls fel.

Det var därför jag ville att ni skulle träffa honom.

- Det är dags att gå in. - Okej.

- Ursäkta, finns den en toalett här? - Nej.

Hej.

Flip flops på våning sex. Vita strumpor finns på Kohl's.

- Jag är Taylors morfar. Snattaren. - Just det.

- Vi träffades förra veckan. - Arg morfar.

Gordon blir bra.

Jag vill tacka dig. Taylor och jag kommunicerar bättre nu.

Vad bra. Hur är det med henne?

Bra. Hon pratar om att börja skolan igen.

Hon gläntar till och med på fönstret när hon röker gräs.

Och du tänkte skicka henne på uppfostringsanstalt.

Du fick mig på andra tankar. Jag är skyldig dig en middag.

Som en riktig middag?

Eller en riktig lunch.

Och så råkar man på det här, inspirationsfågeln.

- Inspirationsfågeln? - Den har jag inte hört nåt om.

Den fågel som förändrar dig.

Den som får dig att bli fågelskådare.

Min är nog skogssångaren.

Måste ni möblera om mycket för att få plats med bebisen?

Inte än. Bebisen ska sova hos oss ett tag.

Det finns en liten sak man fäster på sidan av sängen-

- så man vänder bara på sig och tar fram bröstet.

Hur länge ska det vara så?

- Med Ella växte det fram. - Växte?

Tills hon var elva. Då ville hon ha nåt eget. De mognar ju.

Men det var annorlunda för det var ju bara vi två.

Men det är nåt fint med att dela en familjesäng.

Man kommer varandra så nära.

- Har du barn, Henry? - Styvbarn.

När Ursula och jag träffades var de åtta och tio. Det räckte.

- Så Ursula är ditt ex? - Ja.

- Är hon också vit? - Robbie?

Vad är det för fel på dig?

Var det mikro-aggression?