American Gigolo

I tidigare avsnitt

Jag heter Isabelle.

Jag är Olgas syskonbarn. Det är hon som är drottningen, så jag är prinsessa.

Visste du att jag var kär i dig när jag var liten?

Kom igen!

Ja! Äntligen.

Jag såg skylten om rummet.

Manlig Escort Frikänd

Du kan inte syssla med sånt i mitt hus.

Jag gör inte sånt längre.

Jag har en son.

- Vad heter han? - Colin.

- Colin har rymt med läraren. - Skicka inte den mannen efter honom.

- McGregor är mycket diskret. - Jag vet vad han gör.

Nej, det gör du inte.

- Du vet inte... - Jo, det vet jag!

Din fru har kidnappat min son. Berätta om du vet något,

- så gör jag allt jag kan för att skydda dem.

Jag vill träffa Olga.

Gå.

Olga, Olga!

Joan Sunday, Los Angeles polis. Är det här Olga Desnains hem?

Olga klarar inte av att ta besök.

Vad heter du?

Guy.

Johnny? Gillar du bilar?

- Jo. - Ja. Man säger, "Ja, jag gillar bilar."

Ja, jag gillar bilar.

Gillar du den här bilen?

Jovars.

Jag menar, ja.

Ja.

Burt, stanna. Tack.

Kan du köra bil?

- Jag är 15. - Det var inte min fråga.

Nej... Jag har aldrig kört.

- Men... jag kunde prova. - Du kan.

Okej... Jag menar, jo. Ja.

- Burt kliv ur, tack. - Ja, frun.

Kör mig.

Vart då?

Varthän jag ber dig om. Kör rakt fram, just nu.

Okej.

Starta bilen.

Och kör.

Sätt igång.

Kör fortare.

Ännu fortare, Johnny.

Hej.

Du, det var lite knäppt häromdagen.

Vi borde kanske prata? Prata på riktigt.

Ja.

Det här är så jävla stört...

...men jag vill ändå gråta.

Hon var min hallick.

Nej, tack.

Vad menar du? Ska du inte skåla för vår kära hädangångna?

Tack, men nej tack.

Vad ska vi kalla henne?

- Mentor? - Chef?

Motståndare.

Bitch.

- Fängelsechef. - Mamma.

Älskarinna.

Fan ta dig, Olga.

- Så... kondoleanser? - Ja.

Vem skulle vilja ta livet av Olga, Julian? De som dödade Janet Holmes?

- Det är du som är kommissarie. - Ja.

Då får du berätta det.

Okej. På vägen hit tänkte jag på hur den så kallade drottningen-

- blir mosad bara några dagar efter att du, hennes gullpojke,

- släpps från finkan. - Okej.

Det känns lite väl påpassligt. Tror du att någon ville utkräva hämnd?

- Imponerande polisarbete. - Du stack från dinern-

på en gång eftersom du trodde att Olga-

- hade lejt Finnegan att döda Janet Holmes. Nu är Olga död.

- Jag gjorde det inte, kommissarien. - Var var du kvällen när hon dog?

- Jag var ute och gick. - Ute och gick.

Vart då?

Omkring bara.

- Ensam? - Ja.

Och ingen kan intyga det?

Svara när jag ringer dig, dag eller natt. Låt mig inte jaga dig.

Var jag för stygg häromkvällen?

Är det därför du inte vill börja jobba?

För att jag var taskig?

Får jag fråga en sak, Isabelle?

Minns du Lisa Beck?

Vem då?

Lisa Beck. Hon var ung.

Jag tog med henne.

Minns du vad som hände henne? I badrummet på ovanvåningen?

Ja.

Det var längesen jag tänkte på det.

Hurså?

Jag kom ihåg henne idag av någon anledning.

Av någon anledning.

En sak som jag mindes...

...idag, av någon anledning...

...mitt första jobb.

En kille som hette Hank.

En stinkande 115-kilos ryss.

Olga skickade honom till ett rum och bad mig gå dit.

På den tiden, trodde jag att jag var hennes dotter.

Att jag var speciell.

Så jag sa: "Nej, aldrig i livet.

Jag gör inte det här."

Då slog hon till mig.

Kom igen.

- Litar du på mig? - Ja.

Okej.

- Mr Kaye, stig på. - Mr Banks, John Henderson.

- Årskurs 95. - Jag minns dig väl. Slå dig ner.

- Hur har du haft det? - Både upp och ner, sir.

Berätta. Jag lyssnar gärna.

Jag är här för att prata om Lisa Beck.

Hon tog sitt liv när hon var student här.

Jag minns, det var en sån tragedi.

Det är såna händelser-

- som håller mig vaken om natten. Inte framgångshistorierna. Tragedierna.

Vadå? Är det för mycket?

Har du någon information om henne du kan ge mig?

Vad som helst?

Vad är det här för personer?

Vänner. De är mina vänner.

- Är du okej? - Ja.

Okej. Nu festar vi.

- Inga nyheter? - Nej.

Jag hade berättat det i så fall.

Han kommer tillbaka. Oroa dig inte.

Du verkar inte så berörd över att vår son kidnappats av en pedofil.

Michelle, han har inte kidnappats. Han rymde.

Han kommer tillbaka.

Han är kär i henne.

Det ger saken en annan nyans.

Och om han inte återvänder?

De kommer att hitta honom och ta med honom hem.

Chris Shannonhouse: Kan du träffa mig?

Jag blev överraskad av ditt sms.

Menade du vad du sa? Om jag hjälper dig att hitta dem,

- skyddar du Elizabeth? - Jag ska göra allt vad jag kan.

Hon har aldrig gjort något extremt innan.

Aldrig. Jag dejtade henne i sex månader innan hon ens kysste mig.

Men jag älskar henne.

Fattar du? Jag vill ändå ha henne tillbaka.

Det här är hennes senaste kortbetalningar.

Ett motellrum.

Att stirra på fotot kommer inte att magiskt framkalla honom.

Jag är jäkligt hungrig.

Jag vill ha hamburgare, pommes och en milkshake.

- Jaså? - Ja.

- Det kan jag ordna. - Vänta, jag kan gå.

Nej, jag fixar det.

Nummer 19 är klar.

- Två nummer fem och två milkshake. - Tack.

Har han en nyckel?

Colin!

- Var är han? - Han är inte här.

Ring honom. Säg åt honom att komma genast.

Nej.

- Ring honom. Nu. - Nej.

Berätta var han är.

STÖR INTE

Hej, raring.

Gå hem till mamma, gullet.

Du kan stryka Ceasar därifrån.

Det är för bord fem, eller hur?

- Ja. - Okej.

- Allt okej med damerna? - Hej.

Jag vet... Jag fattar.

- Jag fixar det inte ensam. - Jag fattar.

Vi löser det på något sätt. Okej? Du, Jay?

- Du har köksvana. - Kan du hacka, tärna och fixa en julienne?

- Två av tre. - Två av tre är inte illa.

Det här fixar vi. Han har köksvana.

Jay, ställ ner glasen och kom hit ett slag.

Vi kan få det att fungera. Lita på mig. Visa honom vad du behöver.

- Det är ditt fel om det inte funkar. - Kom hit lite, Julian.

Det står en låda lök där bak. Tärnade.

- Lätt som en plätt. - Inga problem.

- Okej. - Det där klarar han. Jag lovar.

Hej.

- Hur är läget, Lizzy? - Inte mycket.

- Jag ville bara säga tack. - För vad då?

Fotoalbumet.

Jag hade inte sett det innan.

Du...

Jaså?

Varsågod.

När Irene flyttade in... trodde jag inte att vi skulle bli vänner.

- Varför inte? - Hon var äldre. Och... intensiv.

Men när hon blev sjuk... jag menar inte att det var bra,

men det förde oss närmare.

Hur då?

Även om jag var rädd, så ställde jag upp.

- Fan också. - Hallå där.

Är det en kompis?

- Något liknande. - Hemleverans.

Lizzy, jag beklagar verkligen din sorg.

Nej, det är okej. Jag hade tur ändå.