Lincoln Rhyme: Hunt for the Bone Collector

I tidigare avsnitt:

-Agent Cutter? -Så det är du...

...som bombar min inkorg med dina...synpunkter.

Du är intelligent och duktig. Men kan du inte samarbeta stannar det där.

Jag har läst din akt. Du vill komma in på FBI.

-Sen, då? Bli profilerare? -FBI avslog min ansökan.

Det här är... Jane!

-Är du Bensamlaren? -Ja.

Om du dödar mig lär det plåga dig.

-Jag har gått igenom fallen. -Har du hittat nåt?

-Ett offer som kom undan. -Är det Bensamlaren?

-Jag behöver namnet. -Peter.

-Peter Taylor. -Jag känner honom.

New York-polisen! Vi har beslut om husrannsakan!

Vardagsrummet är tomt!

Peter Taylor! Visa dig!

Polis! Visa händerna.

Försiktigt. Vi vet att han gillrar fällor.

Herregud. Det är hans fru.

Danielle Taylor, tidigare Crocker.

Den jäveln har dödat sin egen fru.

-Vi behöver en tekniker. -Nej, vi har inte tid.

Det här verkar olikt honom.

Inga spår av yttre våld.

-Inget blod. -Hennes hand.

Ringfingret. Han har tagit ut benet.

Äktenskapet betydde nåt för honom.

Titta på den andra handen.

Ett rött material. Läder, kanske.

Och nån sorts partiklar på handflatan.

Det kommer från hennes kropp.

Sellitto får svara. Jag vill se på.

Vi vet vem du är, Peter Taylor.

Inspektör Sellitto. Det är väl ni?

Mannen som utsatte sin partner för fara.

Du lät honom gå in på lagret utan förstärkning.

-Jävla... -Ge mig Lincoln Rhyme.

Koppla fram honom.

Peter Taylor.

Lincoln Rhyme.

Äntligen får vi spela öppet.

Ditt ansikte ska kablas ut över hela stan.

Du kan inte köpa kaffe utan att nån larmar.

Du vet inte vad jag är kapabel till.

Jag fanns rakt framför näsan på dig i flera år, men...

...den store Lincoln Rhyme tänkte på sig själv: sin bok, sin berömmelse.

Han la inte märke till en labbtekniker som jag.

Jag hittar honom inte. Prata på.

Handlar det här om det? Avundsjuka?

-Förtryckta gudar blir djävlar. -Ser du dig själv som en gud?

-Jag ser mig som överlägsen dig. -Jaså?

Du har dödat den enda som litade på dig.

Jag skonade henne från galenskapen som väntar.

-Du mördade henne. -Du missar målet.

Målet är din inbillning. Det enda som finns är din psykopati.

Du profilerar, vilket säger mig att jag leder.

Du griper efter det akademiska, för du har inget konkret att gå på.

-Du överskattar dig själv. -Nu visar du din arrogans.

Din ödesdigra svaghet.

Vi spelar ett nytt spel, Lincoln.

Du får dina ledtrådar, men jag slutar inte efter tre lik.

Jag ska fortsätta döda-

-tills hela världen inser din obetydlighet.

-Vi kommer att stoppa dig. -Det är precis min poäng.

Du kan inte stoppa mig.

-Peter Taylor... -En tekniker. Han var oansenlig.

Men han minns dig.

Ge mig allt ni har. Jag vill ha Bensamlaren.

Inte för att låta plump, men tänker du köra över oss?

Som Lincoln vet gillar jag lagarbete. Fint att du har tagit till dig det.

-Mycket har förändrats sen sist. -Jag ser det.

-Du ser bra ut. -Detsamma.

-Till och med de gråa håren? -De ger dig karaktär.

Som svar på frågan ska vi inte ta över fallet.

Vi ska samarbeta, tills vidare. Så vad har ni?

-Felix! -Peter Taylor.

Född den 10 februari 1968.

Han var labbtekniker på New York-polisen 2005 till 2017.

-Gifte sig med Danielle Crocker 2011. -Nu ligger hon på bårhuset.

Vi har massor av spår. Vi tar honom.

Men...jag kanske redan har nåt.

Amelia Sachs - mina ögon och öron och ibland min andra hjärna.

Agent Cutter. Jag beundrar er.

Er kurs i rättspsykologi förändrade min syn på brottslighet.

Kan du applicera nån lärdom på vår misstänkte?

Ja.

Han gifte sig 2011 och började mörda som Bensamlaren 2012.

Det här förhållandet var hans ankare.

Fem år, femton mord och inte ett enda misstag.

Sen slutade han plötsligt. Varför?

Hans konkurrent Lincoln Rhyme var ute ur spelet.

Sen kom Lincoln tillbaka. Det skakade om Bensamlaren.

Han flyttade hem hit och började begå misstag.

Han gick så långt att han... dödade sin fru.

-Vilket innebär? -Bensamlaren är fixerad vid dig.

Men utan sitt ankare driver han.

Om han inte hittar ett nytt ankare.

-Imponerande, inspektör Sachs. -Polisassistent.

Då hittar vi nästa ankare. Föräldrar? Svärföräldrar?

Hans föräldrar är döda. Danielles bor i Queens.

-Ordningspolisen är på väg. -Blanda inte in dem.

Sellitto. Danielles föräldrar. De ska inte bara meddelas.

Vi måste få reda på allt de vet.

Jag skickar med dig agenter. Vi delar all information.

Om du funderar på en karriär inom profilering, så ring mig.

Första ledtråden: getskinn och röd färg.

Inget speciellt, utöver spår av polytetrafluoroetylen-

mer känt som teflon, på undersidan.

-Teflon? -En skyddsväst?

-Det är för tunt. -Det är nog vattenavvisning.

Eller en teflontejp av nåt slag.

Partiklarna på fruns hand, då?

-Andra ledtråden: epinefrin. -Adrenalin.

-Hade offret allergier? -Jag kollar.

Vi hittade inget som tydde på det. Inga sprutor eller mediciner.

Det är utspätt. Det är nog inte injicerbart.

Teflonbehandlat läder, adrenalin...

Två ledtrådar räcker inte. Vilken är den tredje?

-Låten? -Förmodligen.

Den gick om och om igen. Vi skulle höra den.

Spela den, Felix.

"What To Do" av Buddy Holly.

-Betyder texten nåt? -Det kanske inte är texten.

Han spelade in den hemma i Greenwich Village.

Getskinn, adrenalin och Greenwich Village...

Hard Times boxningsklubb.

Ursäkta?

Rött läder.

Från en boxningshandske. De innehåller ofta teflon.

Med adrenalin behandlas sår under matcher.

Låten spelades in i Greenwich Village där klubben Hard Times ligger.

Min gamla klubb.

Spåren handlar om mig. Han kopplar dem till min bakgrund.

Amelia, åk dit med Eric. Cutter får möta er där. Åk nu.

-Vad sa Danielles föräldrar? -Inget som hjälper oss.

De anade inget ont om Taylor. Han var bara en bra make. Typiskt.

Ingen på polisen anade nåt. Han levde dubbelliv.

Ja. Äcklet gick runt precis som vanligt.

-Känner du igen dig? -30 år senare är allt sig likt.

-Var du här mycket? -Det höll mig borta från trubbel.

-Du? Trubbel? -Jag har ett förflutet.

Tomt i omklädningen.

Det vill jag gärna höra mer om.

Lincoln.

Cutter.

Jag såg honom aldrig. Jag såg honom inte.

Nån stötte till mig, sen vaknade jag här, så här.

-Ingen fara. -Nej.

-Vi tar loss dig. -Nej!

Han satte upp en rörelsesensor.

Rören spricker om ni går för nära eller om jag står upp.

Ni kokas till döds.

-Vi måste göra nåt! -Magen är uppskuren. Hon förblöder.

Hon är illa däran. Du får inte utsätta dig för fara.

Okej. Vi måste lista ut vad han vill att vi ska göra, och göra tvärtom.

Det är för sent. Det går inte att vinna.

Jag vet vad du tänker, men hon kan inte räddas.

Vi måste bara stänga av sensorerna.

Det är för farligt, Amelia!

-Du skulle hitta ett sätt. -Jag blev förlamad!

Han är inte osårbar! Peter Taylor är inte osårbar! Vi fixar det här.

Amelia. Jag har sysslat med det här länge.

Du måste inse skillnaden mellan mod och fruktlöshet.

Jag ger inte upp. Hon ska inte dö!

Nej, vi kan inte. Nej, Amelia!

Du ska banne mig inte möta Lincolns öde.

Amelia!

Amelia.

Att se nån dö...

Nån jag kände...

...och beundrade.

Jag vet att vi inte har tid med känslor just nu.

-Jag måste lägga dem åt sidan... -Jag lägger dem inte åt sidan.

-Inte? -Så fan heller.

Jag är arg. Jag är rasande.

Om du vill vara ledsen, så var det.

Använd det som bränsle.

Om du vill vara arg... använd det som motivation.

Ja, det gillar jag. Bensamlaren vet inte vad som väntar.

En sak till.

Jag kallar honom inte det längre.

Den självvalda titeln.

Vet du vem han egentligen är?

Peter Taylor.

En liten man bakom ett stort namn.

Han ska straffas för det han just gjorde mot Cutter.

För det han gjorde mot dem alla.

Tre ledtrådar på klubben.

Den första är ett nyckelkort av nåt slag.

Inget vanligt hotellkort, tror jag. Det kan göra det lättare att sålla.

-Och det gör du nu? -Jag ville bara informera er...

Det gör jag nu. Jag letar vidare.

Andra och tredje ledtråden är ett par.

-Förlåt, jag borde ha beskurit den. -Nej.

Jag måste se allt. Fortsätt.

Blomblad. Jag kollar DNA:t mot en trädgårdsdatabas.

-Blom-DNA? -Alla levande ting.

-Vad ligger bredvid? -Vatten och vetemjöl.

-Kanske från ett tunnbröd eller kex. -Han lämnar brödsmulor åt oss.

Det är ett tryck av nåt slag på det. Kanske bokstaven I?