Into the Badlands

Du får vänja dig. I Territorierna är allt öde och vindpinat.

Vindpinade stränder, vindpinade berg, vindpinade...

Om du pratade mindre så kunde vi gå fortare.

- Var är vi? - Var?

- Vi är... - Du vet inte.

Va? Jo, på ett ungefär.

Vad hände med: "Jag kan vägen. Du behöver ingen karta."

Jag vet precis var vi är. Ungefär. Jag vet vart vi ska.

- Du visste en genväg genom muren. - Jag känner en smugglare som kan den.

- En smugglare? Så betryggande. - En vän till mig. Han heter Nos.

Han har hemliga tunnlar. Problemet är att vi inte har nåt att betala med.

Men det löser sig.

Det dyker alltid upp nåt.

Kom nu, häng på.

Fin dag, inte sant? Riktigt fiskeväder.

- Fångat nåt? - Nej, inte än.

Men jag har höga förhoppningar.

Vi vill inte ha trubbel.

Då skulle ni inte ha tagit med dem.

Ni har ett pris på er sen ni flydde gruvorna.

Varenda rövare med en rostig kniv är ute efter er.

- Är de inte med dig? - Nej, jag jobbar solo.

Oj, ursäkta.

Det kommer fler.

Följ med mig.

Lev eller dö, välj själv.

Hallå! Vänta på mig!

Hörni!

RÖD SOL, SILVERMÅNE

- Vi måste dumpa honom. - Han räddade våra liv.

För att vinna vår tillit. Sen kan han halshugga oss och få belöningen.

Skit också, han är en clipper.

Bättre än du, av tatueringarna att döma.

Du visste det. Det är därför du litar på honom.

- Hans baron kan ha skickat honom. - Ända hit?

Bara min baron skulle bry sig och honom dödade jag.

Jag gillar det inte.

Nu går vi.

Hallå?

Är det nån här?

Du ska vara i mässen.

Vad hände med min mor?

Det dröjer innan du får återvända till Spegelsalen.

- Varför...? - Sist gång tappade du kontrollen.

Sluta kämpa emot dig själv. Konsekvenserna kan bli dödliga.

Inte bara för dig.

Det är en lång väg. Leta inte efter genvägar.

Ryder har kallat till konklav. Som kränkt part får han vara värd.

Kränkt? Han borde vara tacksam att han lever.

Kanske det. Men det är ett smart drag.

Vi måste gå dit obeväpnade.

Varje baron tar med en sekundant, inga vapen.

Ryders clippers patrullerar området ifall en nomad vågar sig för nära.

Sex baroner. Jag behöver stöd av minst två.

Du får försöka charma lite folk.

Till din fördel, det är Ryders show-

- men alla gillar inte att han snor mark från Jacobee.

- Och till hans? - Alla hatar dig.

"Änkan." Inget kärleksfullt epitet.

- Har du förberett det vi pratade om? - Allt är redo.

Jag är glad att jag är med dig.

Kan ni lämna oss?

Jag tar med Waldo till konklaven. Du får stå vakt här.

Det är min plikt att skydda dig.

Du har dödat lite folk, än sen?

Hur många slag har du utkämpat?

Madame Butterfly behöver en strategiker vid sin sida.

Jag känner till spelarna och jag kan spelet.

Och jag kan följa order.

Om Mor så önskar, så lyder jag.

Om nåt händer henne så håller jag dig till svars.

Du behöver inte hota mig.

Går det åt fanders så dör jag också.

Jag hade inte nått hit utan dig. Vi har lång väg kvar att gå.

Håll de här för mig. Jag får inte ta dem med mig.

Du är ansvarig tills jag återvänder.

Gör jag inte det så spränger du oljefälten innan fienden tar dem.

Gör allt för att hålla flickorna trygga.

"Gamlingen sa: 'Tre gissningar till.'"

"Prinsessan svarade: 'Heter du Henry?'"

"Han svarade nej."

"Heter du Jack? Han svarade nej."

"Då kanske du heter Rumpelstiltskin?"

Är du redo för din röntgen?

Det är dags.

Det ska räcka.

Varför vill jag alltid be dig toppa håret?

- Litar du på mig med en sax? - Jag anförtror dig redan mitt liv.

Fast en klippning är mer riskabel. Lydia klippte mig alltid själv.

- Ångrar du det? - Att jag slängde ut henne?

Jag lurades tro att hon försökte döda min brud, som nu är med min son.

Jag borde ha genomskådat Jade.

- Jag visste inte. - Tillit...

Det är så skört. Så lätt fördunklat av kärlek eller hat.

Vad är det dina mannar förbereder sig för?

I slutändan får vi alla sona våra synder.

Förutom de av oss som fortfarande är oskyldiga.

Jag framkallar de här och kommer med resultaten.

Jag väntar här om det går bra.

Din mor räddade mitt liv. Två gånger.

En gång från en svärdskada.

En gång från en sjukdom i mitt huvud.

Jag dricker illasmakande häxbrygder, men huvudvärken är borta.

- Hur går det? - Snart klar.

Inga förändringar.

Du utför mirakel. Jag känner mig tio år yngre.

- Då fortsätter vi så. - Ser du vad jag menar, Henry?

Håll dig till mjölk. Ett litet tips.

- Ses vi till middagen? - Ja.

- Din vän pratar inte mycket. - Nej.

Han föredrar att slå folk. Eller skära dem i bitar.

Stämmer det?

Strider du hellre än pratar?

Min mentor berättade om en legendarisk clipper.

Han lämnade Badlands och försvann.

Han hette Nathaniel. Nathaniel Moon.

- Det namnet har jag hört. - Jag med.

Han kallas Silvermånen.

Han sägs jaga flyktingar i Territorierna.

Tro inte på rykten.

Visst tar jag en rymling då och då.

Men inte för belöningen.

I Badlands dödade vi för våra baroner.

Härute ser jag oss som bröder, inte fiender.

Varför gav du dig av? Vad sökte du?

Frid, antar jag.

Om man dödar tillräckligt många så blir man ihålig.

Jag ville försöka bli hel igen.

- Finna nån slags försoning. - Gjorde du det?

Jag träffade henne här. En krigsherres dotter.

Jag vann henne i en kamp. Sen vann hon mig.

Vi fick en son.

Tack vare dem var jag lycklig.

En lycka man känner i magen, som en varm brasa.

Så kändes det bara jag såg dem.

Det varade inte länge.

Jag trodde att min baron skulle komma efter mig.

Istället var det brodern till en nomad jag dödade för honom.

Det tog honom flera år att hitta mig. Han hittade min fru och min son.

Jag kom hem och fann deras huvuden på köksbordet.

De stirrade anklagande, som om jag var sen till middagen.

Så ja, jag fann frid.

Sen trillade jag tillbaka i gamla hjulspår.

Jag började fånga efterlysta.

Man kan fly. Långt bort.

Men vi är det de gjorde oss till.

Hade du familj?

Jag har en kvinna som väntar på mig.

Hon var gravid när jag gav mig av.

Hon måste ha fött barnet nu.

Om du bryr dig om dem, gå inte tillbaka.

Det är den bästa gåvan till dem.

Doc, det är Edgar. Är du där?

Edgar.

Kan du titta på min hand?

- Det måste väl sys? - Ja, en massa stygn.

Henry sover. Jag syr ihop dig därute.

Vi patrullerade och jag snubblade.