Katherine Ryan: In Trouble

Slappna av.

Slappna av.

Slappna av.

Slappna av.

Mina damer och herrar,

pojkar och flickor...

Hon är en stark och självsäker svart kvinna.

Låt mig presentera Katherine Ryan!

Tack.

Tack.

Det här är helt otroligt. Eventim Apollo. OMG.

Jag har bott i Storbritannien väldigt länge.

Jag brukade vara en oönskad överraskning i ett blandat program,

men nu ser jag att minst en tredjedel av er

faktiskt är här för att se mig.

Jag flyttade hit som flicka,

och se på mig nu.

Jag är en fullt utslagen Caitlyn Jenner, och det känns bra.

Det känns underbart. Jag har alltid velat vara en Kardashian,

och jag skiter i att det blev pappan.

Det duger.

Det duger.

Hon är en majestätisk förebild.

Jag ser några som tar bilder.

De har förbjudit er att göra det, men det går bra.

Det var fan ingen olyckshändelse att jag klädde upp mig.

Ta många. Använd gärna Facetune.

Undvik att använda blixten, sir.

Så ja. Jag poserar för dig.

Tack.

Hur gamla är ni, flickor?

Tjugofyra. Och du?

Tjugotre! Ni är 23 och 24.

Jag trodde att ni var små tonåringar.

Bra jobbat. Ni fnissar som tonåringar.

Varför gör du så där?

Tror ni att jag spelar fotboll? Det gör jag inte.

Ursnygg.

Många unga kvinnor gillar min stil.

Finns det några tonårstjejer här?

Det här är inte internet, sir. Vi ser dig.

- Har du en tonåring med dig? - Ja.

Som...

Som gisslan.

Är det du som är hon?

Jag är hennes pappa.

Vilken jävla tur.

Han är hennes pappa.

Du har tagit med din dotter. Hur gammal är din tonåriga dotter?

- Jag är 17. - Sjutton! Bravo.

Hon har en röst. "Jag kan tala för mig själv!"

Jag är 17!"

Härligt. En pappa som umgås med sin dotter.

Underbart. Vad menar du? Nej?

Min mamma förstår sig inte alltid på dig.

Hon sa precis på ett vänligt sätt att hennes mamma avskyr allt jag gör.

Och det gör inget.

Tack.

Gumman, om alla gillade samma sak

hade alla varit gifta med din pappa.

Jag gillar att du tog med din 17-åriga dotter.

- Vad heter du? - Lara.

Jag älskar hennes stora röst. Lara är här med sin pappa.

Jag har turnerat ett tag

och en gång sa ett par till mig:

"Vår tonårsdotter gillar dig,

och vi är glada att vi inte tog med henne."

Då sa jag:

"Okej, varför inte?"

Då svarade de: "Hon är 14, och efter att ha sett vad du gör

är det tur att hon var hemma."

Då sa jag: "Hon suger av nån där, men visst."

Inte sant? Lara tänker: "Jo."

Och ni lämnade mamma hemma.

Min dotter är också här.

Hon lyssnar inte alltid, men jag använder en del fula ord.

Det kan låta riktigt illa.

Men såna ord är inte dåliga.

Mina budskap är starka. Inte sant, Lara?

Det är därför hon är här. Jag bryr mig om Lara.

Lara är en förebild. Hon är framtiden.

Om jag hade blivit tilltalad på en standup-show i din ålder...

För det första hade jag inte gått på en.

För det andra hade jag svarat "mjau."

Jag hade inte haft en aning.

Finns det nån kvinna här över 30?

Att ni bara vågar.

Att ni bara vågar. "Jag vet. Vi borde tagit våra liv för fem år sen."

Ni har rätt.

Jag är 32, och jag älskar att bli äldre.

Vi blir värdefullare för varje dag, och inte tvärtom.

Att åldras betyder bara att man inte har dött.

Men om man insisterar på att bli äldre än 18

kommer man undan med det om man ser ut och beter sig som en bebis.

Prata som en bebis.

Prata så här även om du är 45.

Och krymp dig själv. Det är det dieter går ut på.

Vi vill att du ska bli mindre så att du tar upp mindre plats.

Det där är inte din plats. Tänk om en man vill golfa där.

Är nån kvinna här med en yngre man?

Vi allihop. Se på...

Strålande.

Man ser kvinnor med yngre män,

men då skedde det av ett misstag

och åldersskillnaden är inte stor.

Vi strävar inte efter det som om det vore en hedersutmärkelse.

Vi går inte på klubb och tänker:

"Vem här kan jag göra allt åt och lära allt man behöver veta?

Jag är inte tillräckligt upptagen."

Nej.

Vi har inte tid att göra en extra lunchlåda varje dag.

Jag gick nyligen hem med en 25-åring.

Jag vet. Nej, det var märkligt.

Jag har inte varit med en 25-åring sedan jag var...14.

Men...

Jag råkade bli förälskad i honom, men det gick över fort.

Han sa nåt helt galet. Han sa: "Katherine,

visste du att Titanic är baserad på en verklig händelse?"

Jag svarade: "Försvinn." Sen var det över.

Det var över.

Nåt annat jag har lärt mig under åren

är att jag inte borde ha ett förhållande. Det passar inte alla.

Är nån singel här?

Härligt. Se, de är inte ledsna.

Jag går på dejter,

men jag inleder inget förhållande

eftersom jag brukar göra det med hemska män som gillar piratsex.

Snubbar som blinda hundar skäller åt.

Hajar ni?

Gör inte det här förresten.

Det är nåt som sårar föräldrar.

Det är de som får lida.

Min pappa är en fin människa. Han har inte gjort nåt fel.

När han betraktar mina val tänker han: "Vad fan?

Har jag antastat henne och glömt det?

Vem är subban arg på?

Berätta om ni kommer på det."

Jag tror att det finns underbara män.

Jubla om du är en underbar man.

Bra. Bra jobbat, grabbar.

I början av året dejtade jag en jude.

Jag råkade bli kär i honom.

Men han gjorde slut med mig. Just det, med mig...

för att jag inte är judinna.

Jag visste ärligt talat inte att religioner fortfarande fungerade så.

Jag är en blond, blåögd, vit medelklasskvinna 2016.

Jag är berättigad till allt.

Det är inte okej att hans sort behandlar mig

så som min sort behandlar alla andra.

Han sa: "Du duger inte för mina föräldrar, Katherine.

Vi har ingen framtid ihop. Tänk om vi skulle få barn.

Då skulle du väl inte vilja att vårt barn blev omskuret?"

Då svarade jag: "Varför tänker du på ett barn vi inte har och hans snopp?"

Vet ni vad? Han har rätt. Det skulle jag nog inte.

Det är inte nordamerikanskt av mig.

Han lyfte fram ett av många sätt som jag förändrats på genom att bo här.

I Nordamerika, jude eller ej,

blir man rutinmässigt omskuren. Jag har kollat upp det.

Men så är det inte här.

Han sa: "Katherine, du kan ha en chans på mig

om du överger din tro och kultur,

allt du vuxit upp med.

Om du hade konverterat till judendomen

så kan vi kanske vara ihop."

Jag övervägde det och sa: "Innebär det att avstå julen?"

Han svarade: "Ja, det gör det ju."

Då svarade jag: "Du tror alltså att din snorre är bättre än julen.

Nej, du.

Jag har sett många snorrar.

Några har möjligtvis varit i nivå med påsken.

Möjligtvis.

Jag har sett många Halloween-snorrar. Dem vill man hålla sig borta från.

En julsnorre har jag aldrig sett."

Så nu, utan egen förskyllan, måste jag dras med...

en avog inställning till judar.

Och det vill jag inte. Jag är en modern människa.

Jag avskyr såklart inte alla judar.

Bara en, men det är väl så det börjar?

Det är synd.

Det är sorgligt. Jag anser mig vara en snäll tjej,

men min humor har beskrivits i negativa ordalag.

De liknar mig vid Joan Rivers, fast äldre. Det sårar.

Delar av henne är yngre.

Hon fick precis det hon var ute efter genom sin senaste operation:

Att sluta åldras. Varför är vi ledsna?

Varför är vi ledsna?

Hon lyckades till sist.

Bra att veta.

Jag vet vad ni har läst om komikern Bill Cosby.

Det är nåt vi har pratat om i humorvärlden.

I synnerhet gör jag det som kvinna.

Jag förstår varför han är förvirrad.

Han kommer in i rättssalen, anklagad för sexuella övergrepp.

Han är förvirrad och säger: "Jag förstår ingenting.

Alla mina vänner våldtog folk." Han fattar ingenting.

Ni är alla unga och snygga,

men Bill Cosby våldtog bara på den tiden då det bara ogillades.

Minns ni? Minns nån den tiden

då man sa: "Försök att inte våldta andra.

Hoppa inte fram från en buske och våldta nån.