Atame! Tie Me Up! Tie Me Down! (¡Átame!) (¡Átame!)

BIND MIG, ÄLSKA MIG!

När du är färdig vill sjukhusdirektören träffa dig.

Kom in.

-Ni ville träffa mig. -Ja, sätt dig.

Domaren har beslutat att du inte behöver stanna här längre.

-Han anser att du kan släppas i dag. -Vad bra!

Nu behöver du inte rymma mer. Du är fri, Ricki.

Att vara fri innebär också att vara ensam.

Jag kommer inte att kunna skydda dig längre.

Som andra medborgare måste du ta ansvar för dina handlingar.

-Ingen fara. Jag fixar det. -Vad tänker du göra?

Jobba och skaffa familj, som normala människor.

-Du är inte normal. -Domaren säger att jag är det.

Vad vet domaren om det?

Det är 50000 pesetas-

-för bilderna, och för den njutning och dårskap jag upplevt med dig.

-Tack. Jag ska inte göra åt dem. -Prata inte dumheter.

Du behöver pengar tills du hittar ett jobb.

Jag har gjort en lista på ställen du kan kontakta. Gå nu, för...

Gå, sa jag.

Först vill jag tacka er för allt ni har gjort för mig...

-Ska du rymma? -Nej, nu är jag fri.

-Jag släpps ut i samhället igen. -Samhället. En gång levde jag där.

Jag var med i ett gastronomiskt sällskap, men de förgiftade mig.

Jag råder dig att inte lita på nån.

Kom, här ska du få nåt...

Det är gratis.

-Vad är det? -Det är sällskapets medlemskort.

Toppen. Har du inga kreditkort?

De är slut. Jag väntar en ny leverans,

Okej. Hej då.

-Vad kostar nougaten? -600 "pelas",

-Vad är "pelas", mamma? -Pesetas.

Hej. Jag kommer snart.

-400...1000. -Hej då.

-Vad vill du ha? -Hjärtat i skyltfönstret.

-Hur mycket blir det? -500 pesetas.

-Bussen... -Ska jag inte slå in den?

"Estudios Barajas"

"Rehabiliterande filminspelning" "Marina Osorio"

-Jag tar av mig trosorna, de syns. -Antingen syns trosorna eller musen.

Vi måste presentera ett sångnummer på festen. Jag lovade Máximo.

-Vad då? -Nåt sexigt, men enkelt.

-Från vår tid på Xairos. -Jag vet inte om jag minns nåt.

Vi visar lite hull här och lite där, och slår två flugor i en smäll.

Máximo blir nöjd och producenten med.

Som du vill, du bestämmer.

Jag har inte sagt det till dig, men jag är jätteglad.

-Dumsnut. -Jag hoppas det håller i sig.

-Du har för mycket. -Lite måste jag ha.

Jag får jaga på dem om vi ska bli klara i dag. Den kan vi sjunga!

Jag har nåt åt dig också.

När jag blev förlamad i ena sidan-

stänkte jag att jag måste göra en film till-

-Innan jag blev förlamad i andra sidan också.

-Det här blir mitt postuma verk. -Inte, ni ser så pigg ut i rullstol.

Ja, jag gillar rullstolen, och du har helt rätt.

Sen jag hamnade i den känner jag mig mer upprymd än nånsin.

Min fru säger att jag blivit barn på nytt, och kanske har hon rätt.

Efter nåt sånt här måste man lära sig allt på nytt:

Att prata, läsa, skriva, dansa-

-men framför allt lär man sig att man vill leva, i mitt fall göra film.

-Det var vackert sagt. -Knivarna, Den ortopediska...

-Hon går inte på det. -Jo då.

-Byt den, den ser inte äkta ut. -När ska vi prata om soffan?

Senare, sa jag! Har du sett Marina?

-Hur definierar ni "Midnattsspöket"? -Som en B-film i skräckgenren.

Efter så lång frånvaro, varför vill ni göra en B-film?

Jag har alltid velat göra en B-film... - Marina!

-Men den blir väldigt personlig. -Hur kommer det sig?

När hjärtat och könsorganen är med blir det personligt.

Ni är ju känd för att helst regissera kvinnor-

-men varför valde ni en porrstjärna med rykte som knarkare?

Om du vill överleva den här intervjun så säg inte "porr" och "knarkare"!

-Hej, Máximo. -Hej.

-Ska vi börja filma nu? -Snart. Hur känns tandvärken?

-Det värker lite. -Har du inte fatt aspirin än?

-Carlos! -Akta kulisserna! Gå hit bort...

-Hoppa. Akta, du är så tjock. -Tack.

Jag lovar att inte nämna porr eller knarkare igen.

Utmärkt.

-Vem är hon? -En journalist.

-Vad ska ni filma nu? -Min död.

Hur ska du visa att du dör?

Nu när du säger det... -Hur ska jag visa att jag dör?

-Osvaldo... -Titta! Gör som hon!

-Utan att säga Osvaldo. -Säg inte Osvaldo.

-Så där? -Ja, ja...

Nu blev hon sur...

-Vilken tagning gör vi nu? -Telefon-scenen.

Det är rena cirkusen här. Hur kan du koncentrera dig?

Som liten jobbade jag på cirkus och dresserade hästar.

Jag hade en lasso, och hästarna föreställde vilda.

Jag kastade och fångade in, kastade... Lyssna då!

Vad sa jag?

Du kastade, fångade in och 'red.

Sen rörde de sig på linje, och jag gjorde figurer på hästryggen. Jag...

Berätta för mig, sötnos.

Jag hade en kort kjol med fransar och en hästsvans ner till rumpan.

Om du bara hade sett det!

-Osvaldo. Känner du inte igen mig? -Nej.

-Det är Montse. -Montse? Vad du har förändrats.

Sen vi gjorde slut har jag gått upp lite i vikt.

-Du har också blivit kraftigare. -Ja,

-Får jag intervjua dig? -År du journalist?

-Ja, och du är visst skådis. -Vi måste prata, killar.

-Vad gör vi nu? -Jag har en plan...

-Máximo, jag måste prata med dig. -Ursäkta mig.

Producentens fru gillar soffan och vill behålla den.

Varför?

Hon är rädd att vi ska bloda ner eller rispa den.

Det är svårt att knivhugga nån utan att spilla blod.

-Prata med honom du. -Vill han inte ha blod?

Jo massor, men inte i soffan.

-Ingen fara, jag ändrar slutet. -Aldrig! Du älskar slutet!

-Jag ändrar det ändå! -Har ni de nya replikerna?

Jag vill att du ska göra din film. Bara för att hon vill ha soffan...

-...ska du inte behöva ge efter! -Det här slutet blir bättre.

-Marina, jag ska rädda dig. -Blir jag inte mördad?

Vad synd. Hur slutar det då?

Kan du uthärda smärtan lite till?

Tandvärken ger dig ett perfekt ansiktsuttryck.

-Ja, jag har ändå vant mig. -Tack, hjärtat.

-Den karln blir min ruin. -Mot mig är han jättesnäll.

Och snällare vill han bli, och ändå tar du av dig trosorna!

-Vad menar du? . -Han blir så tänd på dig...

...att han vill rädda dig, och jag får ändra allt!

Ja?

Jaså, det är du...

Nej då, nu känner jag mig lugnare.

Tacka poliserna från mig.

Nej, inte i dag. i morgon. I natt vill jag bara sova.

. Raring, vi har tyvärr hela livet på oss. Det är klart jag avgudar dig.

Berätta de obehagliga detaljerna i morgon. Ja, jag avgudar dig.

Hej då, raring.

Hej då, raring.

Kom fram. . Jag har väntat på dig.

Väntade du mig trots att de sagt att jag är död?

Jag visste att du inte skulle dö utan att ta farväl.

Jag kom inte för att ta farväl, utan för att ta dig med mig.

Vart då?

Till en fridfull plats där vi kan bli lyckliga.

-Nej! -Vad då?

Ta först av dig masken och visa ditt ansikte.

-Jag har inget ansikte. -Nåt måste du ha.

Om jag ska följa med dig är det lika bra jag vänjer mig.

-Vill du verkligen se det? -Ja,

Jag kan inte! Min kropp är full av liv...

...men mitt ansikte är dött.

Du erbjuder mig bara död, och döden skänker sällan lycka!

Bryt! Vi är klara! Hjälp henne!

Vänta! Nån har stulit min freestyle och Osvaldo saknar 10000 pesetas.

Handklovarna saknas.

-Jag saknar också 10000. -Nej, de har jag lånat.

Lämna tillbaka sakerna så glömmer vi det. Det är jag som har ansvaret!

Jag skulle också vilja ta saker. -Du var suverän.

-Vem är skyldig? -Ingen sparkar dig, Lola.

I dag är sista dan, och nu ska vi fira,

-Nu öppnar vi champagnen! -Spriten kanske får tjuven att prata.

-Stirra inte på mig. -Jag stirrar inte...

...Jag beundrar dig. -Beundra mig inte då.

-Vart har du så brått? -Jag är dyngsur, vad vill du?

-Inget du vill höra. -Säg det inte då.

-Ses vi på festen? -Visst,

Hej. Förlåt...

-Får jag prata lite med dig? -Tyvärr, jag hinner inte.

Marina!

Titta, Marina! Titta!

-Lola, har du mina extranycklar? -Har du tappat bort dem igen?

Var har du huvudet, Marina?

Det är svagt av dig att inte komma på festen.

Jag varken kan eller vill, punkt slut.

-Vad vill du? -Få betalt.

Var har du bilen? -På parkeringen.

Jag ska hämta den.

-Vad heter hon? -Paquita.

Få se, Paquita... -Hon har ju en abscess,

-Vad är det? -En hovböld.

Ni måste ta av skon. Gör ni inget får hon kallbrand.

Gör en gröt på vetekli och vinäger och linda säckväv runt hoven.

Ta bort den efter ett dygn, desinficera hoven och låt den torka.

Eller hur? Lat dem inte vanvårda dig. -Akta så hon inte dör för er.

-Hej då, Paquita. -Lär dig av henne, hon har rätt,

Praliner med hasselnöt...

Från Máximo.

Det är Pepe, din granne.

-Hej. -Jag åker på semester.

Jag vill försöka glömma den här usla filmen.

Får jag viktig post kan Lola eftersända den.

Jag vet inte hur du lyckades, men du var suverän.

Tycker du?

-Jag gjorde bara som Máximo sa.. -Nån dag får du avslöja ditt knep

-När kommer du hem? -Om ett par veckor.

-Ha så kul, och ragga mycket. -Får jag napp kommer jag inte hem.

Vad är det, Pepe?

-Vad vill du? -Lugn...

Vad gör du?! Du har mina nycklar...

Skrik inte.

Jag sa att du inte skulle skrika!

Jag sa ju åt dig...