Dietland

Jag brukade besvara brev för ett modemagasin.

Brev skrivna av tjejer från hela landet.

Kära Kitty. Min kille tvingade mig till sex. Borde jag göra slut?

Vad har jag för äckliga röda knölar på armarna? Hur blir jag av med dem?

Kära Kitty. Tjejerna i ert magasin är så smala.

- Vissa tjejer är så lyckligt lottade. - Jag hatar min rumpa.

- Öron. - Lår.

Jag skär mig på brösten. Det gör ont, men är också skönt.

Ibland vill jag göra motstånd, men jag är inte stark nog.

Det han gjorde mot mig borde han råka ut för.

Jag är redo att ta mitt liv. Eller nån annans.

Där är jag: Alicia Kettle.

Men alla kallar mig Plum för att jag är saftig och rund.

Även känt som tjock.

Det är okej, jag får säga det.

EN TABLETT DAGLIGEN

...en tjej hoppade framför ett tåg. Reportrar...

Jag berättar det här från framtiden, om ni inte förstått det än.

Men det är ingen sån historia. Jag är tjock och får blickarna...

Sötnos.

Skaka på den, snygging.

...som om vissa skulle föredra att se mig död.

När jag blickar bakåt på mitt liv påminns jag om hur instängt det var.

Ett tittskåp. Jag höll mig inom en fem kvarters radie.

Lägenhet, kafé, mina ViktVäktar-möten.

Lägenhet, kafé, möten.

Magasinet som jag skrev för hette Daisy Chain.

Syftet var att inspirera unga kvinnor att bli fantastiska fruar.

ROSA ÄR TILLBAKA!

DAISY CHAIN INLOGGNING

Du är så retro med din dagstidning. Som min farfar.

Det är min särskilda förmåga att läsa på papper.

Åh, Rolo. Kolla, nån älskar mig.

- Skaffa en egen hund. - Jag kan knappt ta hand om mig själv.

- Besvarar du brev? - Ja.

- Ge mig det bästa. - "Kära Kitty."

"Du är så söt, även om du ser ut som en smal vax-Dracula."

"Fråga: Är det alltid fel att ha sex med sin far?"

- På riktigt? - Nej. Men jag skulle inte förvånas.

Jag svarade på brev till redaktören på Daisy Chain. Redaktören var...

Kitty Montgomery. Redaktör för alla kvinnomagasin på Austen Media.

Allt började när jag piffade upp Daisy Chain och gjorde den relevant.

Jag ser inte ut som en vax-Dracula. Det är bara avundsjuka.

Jag vet vad Plum tycker, men hon får lön för att få mig att verka smart.

Så vem är dummast av oss två?

Kan du jobba i morgon? Jag måste träffa killen om alkoholtillstånd.

- Jag följer min matplan. - Du behöver inte äta. Bara baka.

- Bara lukta, inte snorta? - Behövs inte pengar till operationen?

Det...

Det ska bara snabba på viktminskningen.

- Jag läste att den var farlig. - Har du pratat med min mamma?

Jag erbjuder ett extrajobb. Jag försöker att fixa hit spriten.

Och ditt brevskrivande ger inga pengar.

- Min farbror ska kanske sänka hyran. - Igen? Snart betalar han dig.

Jag vattnar hans växter. Jag är riktigt grym på att vattna.

Okej, då! Jag bakar. Bli bländad av min järnvilja.

Du är bäst! Tack, faster Plum.

Bortsett från Steven och några få till

har jag lärt mig att leva i mitt inre.

Min kropp var bara nåt jag använde för att vrida på huvudet.

Så jag gick miste om mycket.

METODISTKYRKAN

- Ännu ett halvt kilo den här veckan. - På min våg stod det över ett kilo.

Det räcker med att titta på pommes för att öka sin vattenvikt.

Men det går framåt, det är det viktigaste.

Du måste lägga på ett kol. Du är sjukligt överviktig.

- De ändrade tabellerna. - Vi pratar inte om det nu.

Du stannar väl tills mötet? Vi ses individuellt efteråt.

Toppen.

Jag gör allt rätt. Jag tränar.

Vilket inte är så lätt med barnen hemma.

Jag loggar varenda tugga. Varför rör sig inte vågen?

Låt oss prata om vågmentaliteten.

- Det är svårt att bara... - Förlåt! Jag avskyr bussen!

Fortsätt! Förlåt.

Janice. Första gången. Jag är taggad!

Jag berättade för Karen att vågen bara är ena måttet på vår framgång.

Hon gör det här för att se bra ut naken.

Jag måste se bra ut naken.

Och du är på rätt väg.

Jag vill att ni alla lägger märke till att Karen inte ger upp.

- Hon behöver inte ens gå ner i vikt. - Min man håller inte med om det.

- Din man kan dra åt helvete. - Inga svordomar här, Janice.

Förlåt.

- Din man kan dra åt helvete - Jag älskar din entusiasm, Janice.

Som sagt vill Karen känna sig bekväm med sin kropp,

likt hur ni kom hit för att bli ert bästa jag.

Ursäkta?

Berätta för Janice om vår filosofi.

Plum har gjort så bra ifrån sig.

Folk kommer inte hit för att de är nöjda med sig själva.

De kommer hit för att de är redo att bli nöjda...

...med sig själva.

Skämtar du med mig? Jag mår bra. Väldigt bra.

- Jag älskar mig själv. - Janice...

Nej, den här skiten kan dra åt helvete.

Jag kom hit för att gå ner i vikt på grund av mina ryggproblem,

inte för att jag hatar min kropp.

- Vi tar det här utanför. - Rör mig inte, din slinka!

Jag är en enhörning. Jag är en gudinna.

Och...

...jag får mer saftig kuk

än jag kan hantera.

Sorgligt, va?

Så mycket förnekelse.

Sorgligt.

DÄR HON HÖR HEMMA

Ser bra ut, Plum. Sakta men stadig minskning.

Sju veckor kvar för att öva in vanor innan operationen. Några snedsteg?

- Bara ett. - Låt oss prata om det.

Jag åt några chokladkakor.

- Tio. - Aj, det måste ha känts dåligt.

Om du äter mer än så här mycket efter operationen

kommer du att må illa. De som gjort bypass säger att de mår hemskt.

Just för att jag inte kan unna mig efter operationen...

Nu måste du blicka inåt och lista ut varför du saboterar för dig själv.

Det är dags att sluta tröstäta.

Mat är bränsle, inget mer.

- Hur kände du dig? - Hungrig.

Arg över att vara hungrig.

Insiktsfullt. Okej, nästa gång

ska du säga åt ilskan att du har kontroll

och att din inre smala person vill komma ut!

Okej, tack.

Tar du fortfarande antidepressiva? Hur länge har du gjort det?

- Sen grundskolan. Ett tag. - Gud, ja. Det är så stressigt.

När jag gjorde nationella provet gick jag upp typ elva kilo.

Jag älskade skolan. Jag bara tog massa examen tills de sparkade ut mig

och tvingade mig att skaffa ett liv.

Om du älskade skolan, varför började du ta antidepressiva?

- Det du sa. Stress. - Jisses, ja.

Runt 90 procent av mina patienter säger att stress får dem att hetsäta.

Det och ensamhet. Men alla känner sig ensamma. Jisses.

Att gå på antidepressiva kan hjälpa. Vissa blir deppiga efter operationen.

Det kan vara svårt att bryta dåliga vanor, som att äta.

Jag har känt stark yrsel på sistone. Som att jag måste kräkas.

Kan det vara kopplat till min diet eller medicinen?

Tar du den på tom mage?

Min mage är alltid tom.

Kul att höra! Men ja, det kan vara problemet.

Eller att du känt av ängslighet. Inga konstigheter.

Ska du följa upp med nån operation? Lårlyft eller bukplastik?

Inte på en gång. Jag betalar merparten av min bypass på kredit.

Det som inte täcks av försäkring. Det är så dyrt.

Spara dina ören. Du lär få en hel del lös hud.

En tjej jag kände sa att hon såg ut som en flygande ekorre.

Som...

Kan du föreställa dig?

- Följer du efter mig? - Va?

- Jag hörde inte vad du sa. - Följer du efter mig?

Ha en otrolig dag.

Det är du kapabel till.

Så tjejen var mysko, men det skulle bli en otrolig dag.

Efter operationen, när jag blivit smal, skulle jag inte vara Plum.

Mitt namn skulle bli Alicia.

Och jag skulle bryta mig ut ur mitt sorgliga tittskåp

och vidare mot ett stort, sexigt liv.

Härnäst besöker vi ett område

som skakats om av två före detta militärers försvinnande.

- Hej, mamma. - Hej! Du svarade!

- Ja, jag är på väg ut. - Du ljuger.

- Mår du bra? - På riktigt, är du på väg ut?

Mamma! Hur är det med skuldran?

Bättre. Jag bowlade häromkvällen.

Bra. Hur mår de fagra lagkamraterna?

Fick du artikeln som jag skickade?

- Vad gör du? Äter du? - Ja. Förlåt.

Bra! Du borde äta! Det står så i artikeln.

Bara en på hundra som gör den dumma operationen...

- Sluta, annars lägger jag på. - Ja, jag vet.

Jag bara önskar att du skulle nöja dig med vad Gud gav dig.

- Du har mormors kropp. - Mormor var tjock.

Mormor var gift. Hon levde till fullo och visste vem hon var.

En tjock fru.

- Du är på taskigt humör. - Vi pratar om nåt annat.

- De lade ner mitt program. - Gjorde de? Vilket?

Efter min sorgliga måltid

försökte jag glömma min hunger och sova.

Men mina drömmar tog över.

ALLT DU KAN ÄTA

Just precis. Det lönar sig att blicka inåt.

Läckert kött i smält smör.

Färskskuret till perfektion!

Det är inte säkert.

Men mina drömmar gav inget lugn. De försökte få mig att vakna upp.

För tvärs över landet hade ett krig påbörjats.

O, ja! En dag för Plum.

- Får jag? - Ja, jag gjorde extra.

Jisses! Det är...

Du är typ ett proffs, va? Du utbildade väl dig i Paris?

Glendale, Kalifornien. Min moster som ägde en restaurang lärde mig.

Hon lyckades väl.

Jag planerade inte att skriva vaga råd under nån annans namn

till sorgsna tjejer. Jag ville bli journalist, eller bagare.

Jag vet. Jag har alltid älskat att baka, men på den tiden

avskydde jag vad det fick mig att hungra efter. Det vill säga allt.

Kan jag hjälpa dig med nåt?

Jag gillar den här färgen.

Den heter Juicy Plum.

Vad?