3 Days with Dad

Diane Gies här. Jag är inte är här nu, så ni vet vad ni ska göra.

Jag försöker få tag i er. Ni svarar inte. Jo, jag missade flyget.

- Eddie? Det är olägligt nu. - Vad är det?

- Kan jag ringa upp dig? - Jo, men jag står vid disken, Diane.

Jag ringer tillbaka.

- Vad fan händer? Varför är du här? - Låt mig prata! Jag är på flygplatsen.

- Jag missade flyget. - Det är ditt problem, Eddie, inte mitt.

- Doktorn är här. - Zak, hur är det?

Inte så bra nu på morgonen. Han hade en dålig natt.

- Jo, jag behöver ditt kort... - Var är du?

- Jag behöver ditt kortnummer nu. - Inga problem. Jag vet hur det är.

- Fan, det händer nåt nu. - Säg inget till Andy. Han blir bara sur.

- Prata inte med honom. - Jag löser det.

- Jag behöver bara... - Jag är tillbaka. Jag messar numret nu.

Tack, och glöm inte säkerhetskoden.

Ska vi börja?

- Vem är killen? - Fick vi inte säckpipespelaren?

- Men han spelar ju flöjt. - Det är ju bara nån indiangrej.

- Känner du honom? - Tom Springmoln. Vi gick i skolan ihop.

Har inte sett honom på 30 år. Jag bjöd inte in honom.

Det är en panflöjt. Jag löser det.

Du, Tom? Tom, kan du ta en paus?

Vi känner oss hedrade. Tack ska du ha, men det räcker nu.

- Han slutar inte. - Gå och säg till honom.

- Gå nu. - Du, Tom! Tom, min vän.

- Pappa hade älskat en säckpipespelare. - Jo, jag vet.

Ge mig era trötta, fattiga stackare som längtar efter att andas fritt,

era mexikaner som längtar efter bidrag och rättigheter

och gratismat och busskort.

Jag kan inte stoppa honom. Stoppa honom du.

- Mexikaner, Gud välsigne oss. - Pappa! Pappa, sluta.

Sätt gångjärn på den där förbaskade muren.

Pappa, familjen Diego bor granne.

- Det är kränkande. - Hälften av dem saknar papper.

Papper. Documentos. Betala, por favor.

- Du är en rasistisk jävel. - Ja, och jag behöver mer att dricka.

- Vi verkar ha tystat grannskapet. - Glad nationaldag.

- Är alla redo? - Visst.

- Hur ser jag ut? - Toppen. Du är jättefin.

Jag kommer inte ihåg vad jag ska göra. Jag är så nervös och kan inte sluta skaka.

Vi väntar tills musiken börjar, går nerför gången och sen ger Eddie minnestalet.

- Eddie? Jag trodde det var Andy. - Jag var redo, men...

Bob ville att Eddie skulle ge det.

- Edward, du ska ge minnestalet. - Ja.

Jag håller det kort och koncist.

Går det bra?

Välkomna till ceremonin och föreningen mellan Robert Joseph Mills

och vår Herre, vår Gud.

Edward vill dela med sig av sina tankar innan mässan börjar.

Även icke-katoliker får ta nattvard.

Bara korsa armarna och ta emot välsignelsen,

men ta inte del av sakramentet.

Välkomna, allesammans.

Tack, Fader.

Hej, allihop. Bra uppslutning. Det hade pappa gillat.

Det känns konstigt att han inte är här.

Jag vill prata med honom. Han måste vara här borta.

Förlåt, jag ska bara ta in honom. Hoppas ingen blir förnärmad.

Katolska kyrkan ogillar det här. Jag vet att de vill ha honom där bak

och bara ta in honom under mässan. De sa det till oss.

Jag är inte katolik längre för jag blev aldrig konfirmerad.

Jag vill bara ha honom här, så ta inte illa upp. Förlåt.

Ja... Det känns bättre så här.

Döden är hemsk.

Vad vi har fått utstå, eller hur? Jösses... Det tog aldrig slut.

Det må jag säga. Den här mannen är en kämpe.

Hörni, bra jobbat med...

färgen.

Färg eller svartvitt?

Färg är dyrare. Pappa är fin i svartvitt.

Vänta nu. Vi har inte fastställt ordningen för liturgin än.

- Eddie, hur går det med minnestalet? - Hörni, vi har våra prioriteter i kväll.

Semifinalen av 'Idol' går nu!

Jag gillar den där countrytjejen med flätor.

- Du menar hennes tuttar. - Hon är bra.

- Den tjocka, svarta tjejen är fantastisk. - Flätorna, tuttarna och rösten.

- Ledsen, så är det bara. - Är man tjock i 'Idol' vinner man.

Sluta säg 'tjock'.

Hörni, vi måste göra klart det här inom en timme.

- Jösses... Ledsen, pappa. - Fan också.

Kan ni sluta svära, tack?

Man improviserar inte en jä... Ett minnestal, Eddie.

- För många räknar med dig. - Jag tänker improvisera.

Fader Rose ringde. Han vill se det för att referera till det i predikan.

'Fader Rose ska hålla snattran. Fader Rose...'

Jag tror att vi alla har lite lågt blodsocker.

- Åh, vad har vi här? - Vi har lite smarriga smörgåsar.

- Jag nådde överlordkrigare. - Jay, sluta.

- Tre nivåer över Svarta dödens träsk. - Hörde du? Sluta nu.

Det är tills Svarta dödens träsk sipprar in i nån öppning.

Nu räcker det, snälla.

- Har du ens sett det här? - Ja, det har jag.

- Min immunitetskristall gick sönder. Fan! - Okej, vad har vi här?

Det är en vegansk överraskning. Biffmacka med ost

fast med hummus och quinoakräm som är jättegod.

Och den här är en mager, glutenfri kycklingcaesarrulle.

- Jag visste inte att du var vegan. - Det är hon absolut inte.

Ändra attityd och ton, tack. Jag köper dem på Pick-a-Deli-Square.

Min tränare rekommenderade dem.

- Beklagar. - Jättekul.

Hon äter chokladkringlor varje kväll. - Men det är väl okej, mamma?

Den här familjen är så dömande.

Jag hade gärna gjort en god familjemiddag, men jag sörjer min far.

- Diane, jag bad dig inte laga mat. - Det här är toppen.

Förvänta er inte våfflor och ägg i morgon, bara flingor.

- Vill du ha det? - Bara flingor.

Och utan Svarta döden, om det går bra för dig, Jay!

Du suger.

Jag bearbetar!

Fan!

Inte såna...

Nej, låt honom gå. Han klarar sig.

Trots att pappa var en hängiven katolik,

så ville han inte åka till himlen.

Han ville inte möta Jesus.

Nej, han kämpade...

varje dag på sjukhuset. Han kämpade för att stanna här.

Han ville ha en till dag här på jorden. - Eller hur, pappa?

Han ville ha en till dag med dig. Han älskade dig.

Han ville ha...

Herregud, ångkokt krabba.

Han ville ha en kall öl, ni vet.

Han ville ha en till dag på stranden och gå längs strandpromenaden.

I slutet ville han ha...

bara en klunk vatten till.

Och jag önskar att jag hade kunnat ge honom det.

Han ville bara ha ett till... Ett till andetag.

Det ser bra ut.

Är du fortfarande parkeringsbetjänt i Chicago?

Jag är portvakt på The Peninsula, pappa. Det är faktiskt ett femstjärnigt hotell.

Skaffa ett statligt jobb, sa jag. Då behöver du inte oroa dig.

- Trygghet. Välj trygghet. - Trygghet. Javisst, sir. Ta värvning.

- Ta värvning i armén! - Jag stred för mitt land.

Hälften så gammal som du. Jag stannade i armén för att lägga undan pengar.

Du blev inkallad i Vietnamkriget, så du hade nog inget val, pappa.

Växer man upp med väldigt lite, uppskattar man tryggheten armén ger.

Både du och jag vet att jag fanimej aldrig hade klarat mig i armén.

Jag hade gett min vänstra kula för att bli konstnär,

men vi fick er barn och jag blev tvungen att ta ansvar.

En kämpande serietecknare? Man mättar inte munnar med det.

Ja, livet är fullt av besvikelser.

'Man får aldrig det man vill.' Du brukade ju säga det, pappa.

Eller hur?

- Vad vill du egentligen? - Ingenting.

Det du inte uppnådde och dina besvikelser är dina egna.

- Jag ångrar tamejfan inget. - Skitsnack!

- Jag vet inte vad du snackar om. - Se dig omkring!

Konsten. Den gav dig glädje. Du är en konstnär.

Du lär aldrig förstå det ansvaret. Barnen som ser upp på en.

'Vad ska du göra, pappa?' Det är bara du!

Barn. Pang, pang, pang. Där är de.

Ge dem mat. Ta hand om dem.

Livet stirrar en i ansiktet i spegeln. Vad fan vet du om det?

- Det är inte samma sak. - Jag är inte pappa, så jag förstår inte.

Det måste du erkänna, min vän...

- Du tog den enkla utvägen. - Herregud...

Du och hela din jädra generation. 'Jag. Vad vill jag ha?'

Jag har jobbat hårt varenda jävla dag sen jag var 12, och det vet du.

Jag har varit pensionerad i 24 år. Jag har aldrig jobbat hårdare.

Ser du allt det här? Varifrån tror du det kommer?

Från mitt jobb. Arbete! Jag levde, Eddie.

Jag väntar på den andra delen, pappa. Kom igen, jag vet att du vill säga det.

Jag har inte åstadkommit nåt i mitt liv. Är det inte det du vill säga?

Min son...

Du dricker öl på eftermiddagen.

Du gav mig ju den.

När jag dricker en öl på kvällen är det för att jag har förtjänat det.

Man måste bygga upp sitt liv, Eddie. Bit för bit.

Vad menar du? Att jag inte har förtjänat öljäveln?

Notre Dame nådde just femyardlinjen. De kommer att göra mål.

- Jag glömde matchen. - Heja Notre Dame.

Jag kommer snart.

Jag glömde lite vad jag skulle säga.

Andy, vill du säga nåt?

Javisst, Eddie. Jajamän.

Hej, allesammans. Jag råkar ha lite anteckningar här.

Här.

Jag tackar Gud att pappa var vår far och för att han...

Han var även vår hjälte.

Han lärde oss att vara hårda,

stå upp för det vi tror och han stöttade oss alltid.

Han lärde oss att livet är hårt och man måste vara hård.

För livet är skrämmande. Det är inte bara frid och fröjd.

Och alla vinner inte alltid förstapriset, så man måste vara hård.

Och man ska vara en man. Det var min pappa.

Jag kom hem en dag efter skolan

efter att en mobbare kallat mig fet och berättade det för pappa.

Han sa: 'Gå tillbaka till skolan och ge ungjäveln en smocka på näsan.'

Jag vet att han älskade mig, även om han aldrig sa det, för sen kramade han mig.

Och min pappas kramar... Han gav oss såna där björnkramar.

Visst gjorde han, Diane? Han gav oss björnkramar. Zak? Eddie?

För att han älskade oss och var hård. Pappa var en hård kille. Han var en man.

Han var hård och behövde inte säga att han älskade oss.

Vi visste det, och han gav oss kramar och var en bra man.

Tack, kompis.

Jag ställer tillbaka den nu så kan du börja sen.

Jag ställer tillbaka den. Okej.

Nu så.

Åh nej, jösses. Förlåt...

Det är ingen fara.