Resistance

MÜNCHEN, NAZITYSKLAND 9 NOVEMBER 1938

-Och de levde lyckliga... -I alla sina dagar.

-Amen. -Amen.

-Jag älskar dig. -Jag älskar dig med.

Pappa?

Varför hatar de oss?

Jag tror inte att de hatar oss.

Hitler lägger bara skulden på oss för arbetarklassens lidande.

Vissa väljer att tro på honom.

Varför det?

Det finns inget enkelt svar.

Men jag kan berätta att ekonomin blir bättre.

Snart slutar de leta efter syndabockar för det som inte fungerade-

-och fokuserar på att skapa en bättre framtid.

Vi måste bara göra vår del för Tyskland-

som vi alltid har gjort.

Nu måste du sova.

Du ska till skolan i morgon.

Du är för ung för att tänka på sånt.

-Jag älskar dig. -Jag älskar dig med.

NÜRNBERG, TYSKLAND 1945

KONGRESSHALLEN Före detta samlingsplats för nazisterna

General Patton.

-God kväll, soldater. -God kväll, sir!

Om vi godtar den gängse definitionen av mod-

-som en egenskap där man inte känner rädsla-

har jag aldrig sett en modig man.

Alla män är rädda.

Mod är bara rädsla som gör att man håller ut lite längre.

Tänk att utkämpa det här kriget som civil.

Tänk att inte kunna avfyra ett vapen-

-men ändå utmana nazisterna för att rädda liv.

Jag har hört en otrolig historia.

Jag vill dela den med er.

Det är en historia om en unik människa-

som gör att era uppoffringar-

och ert hjältemod är värt det.

STRASBOURG, FRANKRIKE 14 NOVEMBER 1938

Herregud! Herregud!

-Pappa, vilken överraskning. -Hur vågar du?

Gillade du föreställningen?

Du är en clown utklädd till Hitler i ett horhus.

Det är inte Hitler, utan Chaplin, och det är en kabaré.

Jag beklagar misstaget.

Pappa, jag är skådespelare.

-Jaså? -Ja.

Vi måste börja tidigt i morgon. Nu går vi hem.

Mrs Garber är på väg.

-Hej, mrs Garber. -Hej.

-Hur är det med Emma? -Hon mår bra.

-Varför frågar du alltid om henne? -Pappa vill att vi gifter oss.

-Verkligen? -Ja.

Är det sant, Charles?

-Är hon inte judisk? -Jag tror det.

-Då säger jag nej. -Varför det?

Jag vill inte utsätta några judiska flickor för den här värdelösa kanaljen-

-som vill bli clown och är lika stark som ett spöke.

Det mesta är sant.

Emma är den enda judiska flickan som inte vill gifta sig.

Slösa inte bort din tid.

Tack.

-Jag tror inte att det fungerade. -Det tror jag.

-Hon tror att du är en idiot. -Psykologisk projicering, enligt Freud.

-Jag har aldrig hört talas om honom. -Jag vet.

Att lägga skulden på andra kan leda till-

-att man i en hierarki lägger skulden på den under sig-

vilket fortsätter ner till lägsta rang.

Vad betyder det?

Om slaktaren tycker att man är en idiot, är man nog ett geni.

Ja.

Be dr Freud att bota det.

-God kväll, farbror. -Shalom, George.

Får jag prata med Marcel?

Jag är en seriös skådespelare, inte en clown.

Jag behöver hjälp. Barnen har upplevt mycket.

-Varför skulle jag bry mig? -Säg inte så.

Förlåt, men jag bryr mig inte. Jag är inte bra med barn. Jag är otålig.

Jag har knappt tid att jobba åt pappa.

Jag jobbar med en pjäs med 30 karaktärer.

Marcel. Det är föräldralösa, judiska barn.

Jag vet.

Jag har en levande, judisk pappa. Det gör inte livet lättare.

Det är en hemsk sak att säga.

-Hur kan jag hjälpa till? -Jobba på pjäsen.

-Du har många karaktärer att spela. -George.

-Gå härifrån. -Förlåt.

Hej.

Jag träffade din mamma förut.

Hon sa till min pappa att vi borde gifta oss.

Den generationen är konstig.

De är gamla och fattar inte att vi vill gifta oss av kärlek.

Och du hittar inte kärleken i kabarén?

-Tro inte allt du hör. -Det är säkert anständigt.

Konst kan förekomma överallt. Titta bara på Marcel Duchamp.

Jag vet inte vem det är.

Det borde du veta innan du dömer en konstnärs duk.

-Är din duk kabarén? -Ja. Nej.

Nej, jag... Vem är du, egentligen?

-Hon du vill gifta dig med. -Nej, det vill jag inte.

Din mamma vill att vi gifter oss.

Där kommer de.

-Hur många är det? -123 barn.

Stiftelsen har betalat en förmögenhet för deras liv.

Deras föräldrar dödades av nazister.

Marcel.

Vill du se?

-Är du redo? -Ja, det är jag.

-Varför är min bror här? -Han kan uppträda som clown.

Han bryr sig bara om sig själv. Och han blir sur om man kallar honom clown.

Om han inte är till nån hjälp, skickar vi hem honom.

-Men vi behöver alla. -Okej.

-Bussen är inte stor nog. -Det är den enda vi har.

Jag kan hämta pappas bil.

Det är en bra idé.

Ta bort knivar och kött. Barnen är rädda.

Ge dig i väg.

Kom.

Vad är det?

Kom.

Vill du komma ut?

-Okej. -Den här vägen.

Var försiktig.

Det är okej.

-Ta det lugnt. -George.

Lugna ner er. Snälla, lugna ner er.

Ni behöver inte slåss. Sätt er vid bordet.

-Spring inte. -Det är ingen ordning.

George, hjälp mig.

Prova den här.

-Är den för stor? -Nej, det går bra.

Det är okej. Du håller på att bli vuxen.

Följ med mig.

Mila, jag är strax tillbaka.

Kommer jag att klara mig?

Det är ingen fara med dig.

Det här händer alla kvinnor. Det hände mig.

Det betyder bara att du blir vuxen.

I några dagar varje månad...

...måste du använda såna här.

-Vad är det? -En speciell servett.

Den förhindrar att du får blod på kläderna.

Det varar bara i några dagar.

Det är en förberedelse-

-för den dag du är är redo att skaffa barn.

Spring inte, gå. Det finns ingen anledning att springa.

Ni kommer att göra er illa.

Lugna ner er, allihop.

Snälla, stå inte på bordet.

Var snälla mot varandra. Vi är en familj nu.

Vad gör han?

Fortsätt blåsa!

Vänta, vänta, vänta. Blås!

Blås!

Om internationella judiska finansiärer i och utanför Europa skulle lyckas-

-att än en gång kasta ut nationerna i ett världskrig-

-kommer det inte att bli en bolsjevisering av världen och en judisk seger-

-utan utplånandet av den judiska rasen i Europa.

Du klär dig som en clown.

Du målar en clown.

Vad vill du?

Du gnider penseln i färg.

Du målar ett ansikte.

Jag ska inte säga att det är fult. Du har blivit bättre.

Jag förstår bara inte varför nån gör det, även när det blir bra.

Varför gör du det?

-Varför går du på toa? -Du behöver inte förolämpa din pappa.

Nej, jag förolämpar dig inte. Jag frågar.

Varför går du på toa?

För att min kropp inte ger mig nåt val.

Precis.

Det är mitt svar på din fråga.

-Amen. -Amen.

Stek. Vilken överraskning. Var köpte du den?

Tack. Var köpte du dräkten?

Det är ingen dräkt. Det är underkläder för kvinnor.

Jag tog den från mamma.

Charles, Alain tror att Hitler tänker invadera Polen.

Kriget kommer att nå Frankrike.

Han har ingen chans mot Frankrike. Han bluffar.

Jag hoppas att han gör det misstaget, så att vi kan krossa honom.

-Har du hört honom tala? -Prat, prat, prat.

Populister talar, så att idioter kan få utlopp för sin frustration.

Alain har en poäng. Vi måste vara redo om vi måste åka.

Jag lämnade Polen för att fly från antisemitism.

Nu säger du att jag måste fly igen? Nej! Nej!

Jag kan inte heller bara sticka.

På grund av barnen?

Jag hjälper barnen, men jag jobbar med min pjäs.

Jag målar kulisserna själv.

Jag är dum. Jag trodde att du brydde dig om nån annan än dig själv.

Varför är barnen mitt ansvar?

De är de enda som inte tycker att du är konstig.

Fullständigt löjlig.

Det finns 123 barn i slottet.

-Vart ska vi ta dem? -Gör som du vill.

-Du säger att Marcel är självisk. -Ja.

Men han hjälper barnen varje dag, medan du teoretiserar om Hitler.

-Hur lång tid har gått? -De har varit här i ett år.

Hej, Alain.

Kom.