Santa Fe Trail

VÄGEN TILL SANTA FE

När den amerikanska arméns vagga var en liten garnison med ett fåtal kadetter-

-under den lysande kommendanten Robert E. Lee-

-byggde armén redan för att försvara en nygrundad nation i en ny värld.

I trav framåt!

Höger om!

Linje till höger!

Andra avdelningen!

Tropp! Avsittning!

- William Pender! - Här!

- Jeb Stuart! - Ja!

- George Custer! - Här.

- George Pickett! - Här!

- Robert Holliday! - Här.

- James Longstreet! - Här.

Paul Rader! Phillip Sheridan! John Hood!

Jeb, ska jag rapportera det här sadelsåret?

Jag vet inte, George. Men jag tänker rapportera mitt.

Ni kan ha ert kavalleri. Jag vill till infanteriet.

- Jag är trött på den här märren. - Första goda nyheten din häst fått!

Det skulle inte göra ont om du inte var så envis!

Jag sa ju när vi red ut att kindkedjan satt för hårt.

- Inte första gången du skär hans tunga. - Har du tänkt på att tygla din tunga?

Nej. Och ingen annan har försökt.

Är det bara ni sydstatare som kan hästar?

- Vi kan åtminstone sela dem. - Negrer också där nere har jag hört.

Med en rem över deras ryggar.

- När klipper du till honom? - Det är för nära examen.

Har jag väntat i fyra år kan jag vänta en vecka till.

Upplösningen av dagens amerikanska union är grunden för min plan.

Och den förstörelsen måste baseras på negerslaverifrågan och inget annat.

Unionen måste sedan omorganiseras efter emancipationsprincipen.

Denna fråga är enormt omfattande, -

-skrämmande i sina utsikter, men sublim och vacker i sin sak.

Ett liv ägnat åt den vore ädelt tillbringat eller offrat.

Om den federala regeringen och dess författning strider mot mina tankar-

-är felet deras, inte mitt, och jag ska bekämpa dem med alla medel och vapen.

Vem skrev den där provocerande texten?

- En klok man vid namn John Brown. - Var fick du tag i den?

Lyssna inte om du inte gillar det.

- Den var väl menad för mig? - Ta det som du vill.

Visst var det för dig. Han försökte abolitionistgrejorna med mig först.

Låt det vara, Bob. Vi törnar in, Jeb. Det finns inget förbud mot egna idéer.

- Men mot att sprida förrädiska tankar. - Du har visst svårt att höra sanningen.

Jag förstår det här problemet mycket bättre än du gör.

Södern kommer hantera det på sitt sätt i sinom tid.

Men inte med propaganda från renegater som John Brown och hans anhängare.

- Skulle jag vara en av renegaterna. - Se på din trohetsed och svara själv.

Jag svarar här och nu. Jag har stått ut med mycket från er sydstatssnobbar.

I femtio år har ni vattnat era dyrbara familjeträd med negerslavars svett.

Samlat ihop rikedomar och och snobberi så ni tror ni äger regeringen och armén.

Och den som inte håller med er är en lögnaktig renegat. En rebellförrädare.

Ta det från mig, Stuart. Och alla ni andra sydstatsplutokrater.

Det kommer en tid när vi andra sveper bort er sort från jordens yta.

Giv akt!

Överste Robert E Lee Kommendant

Jag har noterat en tid att det funnits ett störande moment bland kadetterna.

Den här omstörtande kampanjens natur och vilka som bär ansvaret för den-

har inte tidigare varit kända för oss.

Stuart! Enligt akademins alla regler borde ni avskedas från tjänsten-

-och era kollegor är inte mindre skyldiga i denna skandalösa affär.

Överste, jag är ensam skyldig. Ansvaret faller helt på mig.

- Det är inte sant. Det var mitt fel. - Vi är alla lika skyldiga, sir.

Om jag trodde ni var ensam skyldig, Stuart, hade jag bara skickat efter er.

Ni, Custer, och resten, måste lära er att lögner för att skydda en vän-

ibland kan vara extremt farliga.

Själva slagsmålet bekymrar mig mindre än dess orsak.

Alla ni sju bröt mot den första militära uppföranderegeln.

En amerikansk soldat ägnar sig inte åt våldsamma politiska meningsutbyten.

Ni måste straffas hårt.

Jag ska begära att ni sänds till arméns farligaste avdelning efter er examen.

s 2:a kavalleriregemente, stationerat i Fort Leavenworth, Kansas.

Det var allt, gentlemän. Ni kan utgå.

Sänd in kadett Rader nu.

- Fort Leavenworth! Kansas! - Vilken tur!

Kavalleriet! Aktiv tjänst! Befordran! Innan vi knappt rakar oss!

- Kansas är fullt av problem. - Vad säger du? Jag växte upp där!

De här pamfletterna hittades i er förläggning. Dussintals av dem.

Tillsammans med ett brev från en abolitionist-

-med instruktioner att ni ska ge dem till kadetter som verkar sympatisera.

- Hur länge har er konspiration pågått? - Tillräckligt länge.

Smart idé av era medkonspiratörer att placera en agent mitt ibland oss.

Ni får vanhedrande avsked. Ni ska vara borta från West Point vid solnedgången.

Bra!

Hälsa mr Stuart att det är bäst att han stannar i armén. I mitten av den.

Kadett William Cue, Ohio.

Kadett Martin Evans, Ohio.

Kadett George Custer, Ohio.

Kadett James Longstreet, South Carolina

Kadett Phillip Sheridan, New York.

Kadett Jeb Stuart, Virginia.

Kadett John Hood, Kentucky.!

Kadett Robert Holliday, Kansasterritoriet.

Kadett Jason Wood, Virginia.

- Kadett George Pickett, Virginia. - Hon är glad som ett barn.

- Två år i Boston gör en dam av dig. - Det bara hoppade ut.

Kadett William Keel, Ohio.

Kadett Robert Davis, New Jersey.

Det är nu min stora ära och privilegium att presentera USA:s krigsminister.

Den hedervärde Jefferson Davis.

Officerare och gentlemän i 1854 års klass...

gäster och mycket stolta familjer...

Jag ska inte låta er sitta här länge då jag själv en gång varit i ert ställe-

-och fick uthärda ett oändligt långt tal av en mycket tröttsam general.

Men som nationens krigsminister har jag en plikt mot en ny officer i armén-

innan han går i aktiv tjänst.

Den plikten är att klargöra hans ansvar gentemot sin regering.

Vi är en ny nation i världen som för bara 80 år sedan slogs för vår frihet.

Och vi kämpar ännu för att behålla den. Vi är ännu inte en rik nation,

-utom i andan. Och den gemensamma andan är vår största styrka.

Ni mannar har bara en plikt. Endast en. Amerika.

Med er lojalitet och Guds hjälp behöver vår nation inte frukta framtiden.

Era liv har tjänat det ädlaste syfte, försvaret av de mänskliga rättigheterna.

Vägen till Santa Fe gick på räls till Kansas...och vidare på rent mod.

Biljetter!

- Vi är nära Leavenworth, mr Holliday. - Ja. Synd att inte tåget går längre.

- Varför det? Finns ju inget därute. - En halv nation därute.

En dag ska jag bygga en riktig järnväg och öppna upp den. Ända till Santa Fe.

För att vara en man som blivit rik har ni då mycket att lära.

Säg åt de i loket att sätta fart, sista gången fick jag hoppa av och skjuta på.

Första gången du åkte med mig bytte jag din blöja.

- Vart är jag på väg? - Ser ut som du ska på bordell.

Ville bara veta!

Man har pratat länge om en sådan järnväg, mr Holliday.

Kan inte bygga järnväg på bloddränkt mark som Kansas. Vem skulle åka?

Vi förlorar tusentals nybyggare till Oregonleden. De går förbi oss.

Vi hörde om räden mot Osawatomie förra veckan. Hur är det egentligen här ute?

Kansas är ett territorium, inte en stat. Vi vill gå med i unionen-

-men frågan är om vi går med som slavstat eller fri stat.

Å ena sidan har vi de i Kansas som är för slaveriet, de kom från Södern-

-å andra sidan abolitionisterna ledda av John Brown och hans söner.

De gör Kansas till en kokande gryta av uppror och massakrer.

- Därför skickar armén er ut hit. - En självmordspostering.

Första gången jag såg dig tänkte jag på vad Napoleon sa när han mötte Josephine.

Han sa att han inte visste att det vilda Amerika kunde frambringa sådan skönhet.

- Tack. Vilken underbar lögn. - Javisst? George har använt den länge.

- Önskar jag kunde komma på sånt. - Nu har vi nåt att diskutera.

- Ni skulle berätta nåt mer om Kansas? - Hur roar ni er på lördagskvällar här?

Vad jag minns badar halva Leavenworth och den andra halvan super sig full.

Det finns bara två badkar i stan så det blir rätt spännande runt midnatt.

Kit! Kit!

- Varför heter du Kit Carson Holliday? - Carson och min far var goda vänner.

De var säkra på att jag skulle bli en pojke så jag namngavs innan födseln.

- Jag är glad att de hade fel. - Jag med.

- Jag med. - Jag med.

- Konduktör, vad tänker du göra åt det? - Åt vad?

Jag tar hand om det. Jag trodde jag sa att negrerna skulle åka i sista vagnen.

- Deras biljett gäller på hela tåget. - Jag vill inte ha bråk, mr.

- Bäst du lämnar oss i fred då. - Vad ska det bli av det här landet?

Sluta skaka, Hannah. Inget att oroa sig för. Bara en halvtimme till gränsen nu.

- Vi måste skynda oss innan gränsen. - Allright, sätt igång.

- Vart för ni negrerna? - Mina affärer angår er inte.

- Vi ställer frågorna. Är de friköpta? - Här är pappren. Se själva.

De kanske betyder nåt, men vi vet inte vem ni är. Rör er inte.

Vi tar er och dem av tåget medan vi är kvar i Missouri. Upp med er.

Vad ska de göra med oss?

- Vad vet du om det här? - De bad om problem.

De är slavar. Som han försökte smuggla över delstatsgränsen.

Jag ska ta den där mordiska slaverimotståndaren om jag så hängs!

- Vem var han? - Oliver Brown, en av John Browns söner.

Nu lyfter vi bort honom. Hjälp till nu. Ur vägen med honom.

Det är inget att hetsa upp sig för.

Det är det här de menar med "Det Blodiga Kansas".

Det blir aldrig lugnt längs vägen till Santa Fe så länge John Brown lever.

Vägen till Santa Fe började där järnvägen och civilisationen slutade.

Den gamla spanska vägen från Mexiko, nu full av nytt liv och ett nytt motto:

"Gud går av i Leavenworth och Cyrus Holliday kör dig vidare till djävulen."

Vidare från Wichita, mot floden.

Längs Cinnamonfloden mot Las Vegas. Sen vidare till Santa Fe.

Det blir vår första spårsektion. Leavenworth till Wichita. Över leden.

De i Öst betalar sin del när vi visat att järnvägen är säker i Kansas.

- Pappa! - Ja, Kit?

- Var gjorde du av lastlistan? - Jag glömde att skriva ihop en.

Det är klart för avfärd och ingen som lastar. Hur sköter du affärerna?

Det var därför jag sände väg dig. Se på dina kläder! På din smutsiga näsa!

- Vad skulle dina vänner i Boston tycka? - Jag bryr mig inte.

Har du näsan i en pappersjärnväg är det bäst jag har min i familjens affärer.

Tex! Windy!

Var är jobbarna?

Vad tror de de får betalt för? Tex!

- Varför berättar du inte? - Är du svartsjuk?

- Inga problem att säga adjö till henne. - Mig lurar du inte, din lögnhals!

- Du köpte inte den där till dig själv! - Du vet visst allt du.

Vänta tills hon får se vad du har till henne! Hon klipper till dig!

- Du din okunniga... - Ni två! Kan ni komma hit?

Är ni möjligen intresserade av jobb?

- Vi tappade vår klocka. - Vi hade ingen aning om tiden.

- Jag struntar i det! Var har ni varit? - Vi var tvungna att handla lite.

- Vi har liksom en flicka i Santa Fe. - Vadå "vi"? Jag är förlovad med henne!

Ska ni starta hushåll i Santa Fe, eller bara försköna naturen?

Hon ville att vi skulle hämta en sån där lyxig spegel. Fin, va?

Vad är ditt svar på det, Tex?

Vad skrattar ni åt, era långörade åsnor?

- Sätt fart nu då! - Göm den eller ta på dig den!

Fort Leavenworth, Kansasterritoriet. Sista arméposteringen innan Santa Fe.

Jag är rakt på sak till er nya. Det här är Fort Leavenworth, inte West Point.

Ni ska bemanna en gränsgarnison. Tre av officerarna ni ska ersätta-

-är begravda på militärkyrkogården där. De andra fyra saknas fortfarande.

Det beridna skytteregementet har bara en uppgift. Bevara freden i Kansas.

Och vi är ensamma. Det finns inga andra fort mellan oss och Santa Fe.