End of Sentence

God morgon. Vi heter Anna och Frank Fogle.

-Fogle. Fogle! -Ja.

Det står bara "Anna Fogle".

Ha skorna på hela tiden. Ta inte av några smycken när...

Ma'am. Ingen huvudbonad.

Ta inte av några smycken när ni är där inne.

Inga elektroniska apparater. Inga bylsiga byxor.

-Sean. -Hey! Ingen beröring!

-Det är härligt att se dig. -Jag kom för att ta farväl, Seanny.

Låt inte det förflutna styra dig.

Var snäll mot dig själv, Sean.

Mördare är de bästa fångarna.

De är smartare. De vet hur de ska uppföra sig.

Tjuvar då?

Den vanliga tjuven är värst. Vägrar lyssna.

Vägrar jobba. Noll respekt för reglerna.

När de kommer ut då? Jag läste att 87 % hamnar i fängelse igen.

Lösningen är återanpassning. Bra jobb är bäst för att stanna ute.

-Det är väl inte så svårt att få? -Det är närmast omöjligt.

Tack ska du ha. Var rädd om dig.

Hur är det med honom?

Tack så mycket.

-Frank, jag beklagar. -Jag är väldigt glad att du är här.

-Jag beklagar. -Tack.

Okej. Tack.

-Gud välsigne dig. -Tack.

Begravningen var jättefin. Jag önskar att du hade varit med.

Corned beef. 25 minuter, 175 grader. Älskar dig!

Från delstaten Alabama.

-Vad ska jag göra med 20 dollar? -Skicka blommor till guvernören.

Du kan byta om i C1. Lycka till.

Kom inte tillbaka, pojk.

-Be honom kvittera här. -Här.

Lås upp grinden!

-Vem är det där? -Det är ingen.

God morgon. Jag tog med donuts till dig.

Här är lite av dina gamla kläder.

-Du kunde bara ha sagt nej tack. -Vad gör du här, Frank?

-Jag är här för att hämta dig. -Nej tack.

-Jag är hans far. -Vill du åka med din pappa?

-Nej. -Du kan inte tvinga honom åka med.

Det är för mamma. Vi måste göra en sak för henne.

-Vad ville hon? -Nära slutet...

Hon fick mig att lova att du och jag skulle sprida hennes aska i en sjö.

-Vilken sjö? -Lake Alainn. Den ligger i öster.

-Var? New York? Massachusetts? -Nej, nej, längre österut.

Skitmycket längre österut...! Varför ville mamma begravas i Irland?

Hon var döende och andades knappt. Vissa saker gör man bara utan frågor.

Nej, du gör bara utan frågor.

Om vi gör det här så behöver du aldrig se mig igen.

Jag åker ingenstans med dig. Jag måste vara i Kalifornien om fem dar.

Gott om tid. Flyget tar åtta timmar, sen ett par timmar i bil till sjön.

Allt åt fel håll. Är inte flygning en av dina fobier eller nåt?

Alla offrar sig. Jag har planerat det noga. Det tar 3 1/2 dag.

-Sen betalar jag din flygbiljett hem. -Inte intresserad. Gör det själv.

Det måste vara vi båda. Hon krävde det.

När vi är där kan vi titta på huset som jag ärvde efter henne.

-Vilket hus? -Ett gammalt släkthus.

-Vad är det värt? -Jag vet inte.

Om du följer med så får du det.

-Låter som en bra deal, Fogle. -Då kan ju du följa med.

Vänta, Sean.

Sean. Det var hennes sista önskan. Jag lovade.

Du ska inte lova sånt som du inte kan hålla, Frank.

-Vänta, Sean... -Ni måste flytta på er.

Tre år som turistbusschaufför. Du är överkvalificerad.

-Jag behöver få en bil körd till LA. -Jag längtar efter att få börja.

De flesta vill ha returbiljett. Varför vill inte du det?

-Jag flyttar västerut för ett jobb. -Då vinner ju alla på det här.

-Jag behöver en referens eller två. -Javisst, självklart.

Jag har deras telefonnummer här om ni har fler frågor.

Jättebra, jättebra. Vad sägs om nån från trakten?

-Typ från Evansville? -Ja, ja, absolut.

Ett par namn dyker upp i skallen.

Men jag tror att de är bortresta just nu.

Var, pojk?

Jag tror att en är på semester och den andra...

Nej, nej, nej, nej. Du?

Hör på, jag...jag måste komma till Kalifornien före måndag.

Limestone? Decatur?

-Limestone. -För vad då?

Ge mig bara bensinpengar, så glömmer vi kost och logi.

Ringer jag ett samtal så får jag veta det.

Bilstöld.

Jag har fem dar på mig att komma till Oakland.

Då är det bäst vi sätter fart.

-När flyger jag tillbaka? -Söndag förmiddag kl. 10.50.

Sablar. Jag sa naturell burgare till dem.

-Lämna tillbaka den. -Det är okej.

Det är inte okej. Det är inte det du beställde.

Nu är det det.

Visa stake och säg till 16-åringen: "Du fuckade upp min burgare."

-Om jag hade sagt så till min far... -Din far var för full för att förstå.

-Nu äter vi i lugn och ro. -Kom igen.

Du kan säga det, du kan göra det. Gubben var ett kräk. Ett kräk.

Han var min far. Jag respekterade honom.

-Man måste förtjäna respekt. -Det tycker inte jag.

-Respekterar du mig som din son? -Kan vi inte bara äta i lugn och ro?

Du respekterar inte mig. Varför kan du inte bara medge saker?

-Det sabbar inte vår relation, Frank. -Jag har gjort så gott jag kunde.

Ibland är man duvan, ibland är man statyn. Sånt är livet.

Man skakar av sig det och går vidare. Jag har gått vidare.

Det sägs vara oundvikligt att man blir som sin far.

-Jag tror inte att det nånsin händer. -Om det gör det...

Ja, då är vi på väg.

Vi ska dingla en mil över havet i en plåtburk-

-som rattas av en som säkert har sovit för lite.

Om du vill fly och boka om mig till Oakland...

Nej, jag kommer att klara det. Jag hoppas att vi kan se en film.

Ha ert pass klart för inspektion i passkontrollen.

Fyra dörrar, ac, manuell växellåda.

Är inte alla bilar automatare? Jag kan inte köra manuellt.

Här måste man begära det. Nu har vi inga automatare i er klass.

-Då måste ni uppgradera. -Det är lugnt. Jag kör.

-Jag tar uppgraderingen. -Vill ni slippa fylla tanken sen?

Nej, vi stannar varje timme. Då känns en lång bilresa kortare.

Det var det dummaste jag har hört. Det tar dubbelt så lång tid.

Det tar längre tid om bensinen tar slut.

-Lite väl uppenbart, eller hur? -Vad?

-Hur du glodde på hennes bröst. -Det gjorde jag inte.

-Visa lite respekt på damavdelningen. -Damavdelningen?

Var är det? Bredvid hushållsvaror? Vilken gång?

Man måste visa respekt för att få respekt. Det vet jag.

-Jag har varit säljare hela livet. -Nu ska du ge mig råd om kvinnor.

Håll upp dörren för dem, ge dem din jacka, håll deras väska.

Notera det till när du ska sälja dina stulna bilar i Kalifornien.

Hey! Vad gör du?

-Okej. Flytta på dig. -Se nu vad du gjorde.

Hur som helst, bara så du vet... Så vinner du inga hjärtan.

Jag kommer klara mig fint med att vinna hjärtan.

Tack, snälla. Det ska bli roligt när du ska lära mig om sex.

Nu när vi har kört om snigeltanten-

-tror jag att vi kommer till det där huset i kväll.

I morgon. I kväll ska vi till Dublin för den där grejen.

-Vad då för jävla grej? -Middagen med mammas släktingar.

-Jag känner dem inte. -Vi måste.

De kunde inte komma på begravningen och ville att vi skulle ses här.

Vilket jävla snille berättade för dem att vi skulle komma till Irland?

-Vad är det? -Jag är blyg.

Är det okej? Din kostym ligger i väskan.

Nej. Jag tar inte på mig den. Inte ens i high scool var den cool.

Visst. Ta på dig vad du vill då.

-Jag gör mig klar här. -Jag har nog aldrig sett dig naken.

Varför är det två toastolar?

Jag vet inte. Jag har aldrig varit i det här landet förut.

-Jag vet, den stora är för nummer 2. -Okej.

Så vi stapplar ut helt plakat och kan knappt krypa till nästa pub.

20 år senare kurerar jag fortfarande min baksmälla.

Och vi var 40 plus då.

Den har jag inte hört.

Hon var en av de snällaste elever som jag har haft.

Hon lekte alltid med de blyga barnen-

-eller åt sin lunch med de som inte fick vara med.

Hon var väldigt svag för de missanpassade i livet.

-Frank. -Ja?

Frank, Frank...

Tack.

Snälla du, förlåt mig. Jag måste...ordna en sak.

Åh, Frank...

Vilken skönhet.

Hon var aldrig den första som lämnade en fest, va?

Vi gick inte på så många fester.

Jag drog samma vitsar varje gång-

-och hon skrattade alltid som om det var första gången.

Du råkar inte veta vem det här är som hon sitter med på motorcykeln?

Ingen aning.

Ingen här, tror jag.

Bara ännu en beundrare från för länge sen, antar jag.

Skål!

Drick, drick, drick, drick!

Ja!

Ut på dass. Han är mänsklig trots allt.

Jag kan inte riktigt placera honom.

Se vem jag hittade fastlimmad vid baren.

Den förlorade sonen.

Jag har inte sett dig sen du var liten. Innan du blev den förlorade.

Kathleen, vem är killen? Känner du igen honom?

Som en ung Marlon Brando.

Det gjorde det nästan värt att sitta på motorcykeln ända dit.

Ända dit?

-Ronan. -Ronan, just det.

-Gjorde de en resa tillsammans? -Det kan man säga.

Det var honom som hon rymde med.

Norrut. Till Donegal, tror jag.

-Har hon aldrig nämnt det här? -Det gjorde hon aldrig. Va, Frank?

Hon kan ha gjort det nån gång. Jag försöker komma ihåg.

-Var det seriöst mellan dem? -Nej, nej, nej, ingenting sånt.

-Det var bara hennes lite vilda sida. -Kom nu. Tillbaka till baren.

Hoppas vi inte har sagt nåt som var upprörande, Frank.

Nej, inte alls.

Om du vill veta mer så har Brigid kört hit från Kinvara.

-Du kan alltid fråga henne. -Brigid? Nej.

Nej, det är okej.

-Det är inte så viktigt. -Just precis.

-Brigid? -Ja?

Det är Frank...Fogle.

Har du tid att prata?

Ronan Quinn. Hon mötte honom när vi var i Galway.

Vi kände honom inte så bra. Han var inte student eller nåt.

När hennes föräldrar förbjöd henne att träffa honom... Du kände Anna.