Dashing Through the Snow

Jul, va, högtidernas kycklingvinge.

Ja, jag sa det. Mycket arbete och definitivt överskattat.

Missförstå mig ej, jag gillar en ledig dag som alla andra.

Men ge mig Juneteenth eller den fjärde juli.

Jag gillar till och med Arbour Day.

Då planterar man ett träd istället för att hugga ner ett.

30 ÅR SEDAN

Innan du kallar mig hatare, ska du veta att jag har anledning

att inte röra julen.

Den dagen förväntar sig alla många gåvor

men inte jag, jag behövde en sak.

Så jag gick till killen på toppen

som kunde hjälpa mig med min önskan.

Vad vill du ha i jul?

Jag har skickat brev till Nordpolen.

Jag ligger efter med brevläsningen, så vad blir det?

Att mina föräldrar slutar bråka. Kan du göra det?

Jag vet inte. Kanske.

Pappa vill ha ett hopfällbart fiskespö.

Han älskar att fiska.

Så du kan ge honom ett, han tror att det är från mamma,

och det löser allt.

Är det din mamma?

Ja, det är hon.

Hon är lite ledsen för pappa har varit borta ett tag.

Kan du göra det tomten?

Var bor du?

Jag tyckte det var konstigt att tomten frågade det,

men han har så mycket att bekymra sig för på jul.

Saker och ting gick precis som jag ville.

Min pappas affärsresa var slut

och han kom hem lagom till jul.

Vad är allt detta?

Eddie frågade om vi kunde ha en riktig jul.

Det är vackert.

Min familj var äntligen tillsammans på jul.

Första gången på evigheter.

Ja, det har gått lång tid.

Vi kan göra det trevligt för tomten.

Visst, pappa?

Vi vill göra det trevligt för tomten, min son.

Jag hade stora förhoppningar den kvällen.

Om du inte kan räkna med tomten, vem kan du då lita på?

Jag satsade på Saint Nikolaus.

Ett ögonblick trodde jag på jackpott.

Hörru, stjäl du våra saker?

Men istället förlorade jag allt.

Nej, pappa, nej!

Men nix.

Han vill hjälpa!

Det var inte tomten.

Det var bara köpcentersnubben i hyrd kostym

där för att ta istället för att ge.

Medan mina päron höll tomten nere.

På grund av honom var det sista julen

vi spenderade ihop som familj.

Stanna!

Det var då jag lärde mig att räkna bort julen.

Och om han någonsin frågar,

ge inte tomten din adress.

Usch.

Du skojar, varje station, kom igen.

LILLTJEJEN

Hej älskling, hur mår du idag?

Så bra för att det är julafton.

Åh, just det.

Det är så dumt att du inte gillar jul.

Kom igen, du vet att jag är ok med det.

Jag gillar bara inte musiken, dekorationerna, ornamenten,

ljusen, träden, kakorna och

all överdriven shopping.

Dummerjöns. Kommer du förbi senare?

Naturligtvis kommer jag senare.

Jag missar det inte för nåt.

Älskling, jag har ett annat samtal.

Okej, då ses vi senare.

-Hej då, Suris. -Hej då.

-Hej, hur är det? -God jul från Atlanta PD.

I behov av vår krisrådgivare.

Kan du komma till konstcentret?

Japp, jag hör dig. På väg.

Berätta, vad händer.

Kolla själv.

Vill jag ens veta vad han gör där uppe?

-Har du ett namn? -Nej.

Du kan ta stegen upp.

Nä, jag fixar det.

Jag ber dig skicka upp den, ok?

Hej, god dag på dig.

Fint skägg.

Jag har försökt få mitt sådär

och det funkar bara inte, hur gör du?

-Har du ett namn? -Jag heter Luther.

Luther, Eddie.

Trevligt att träffa dig.

-Är du polis, Eddie? -Nej, jag är läkare.

Socialarbetare. Jag jobbar med polisen.

Jag hjälper människor i trubbel

men inte typen av trubbel som behöver polis.

Så säg mig, Luther, vad gör du här uppe?

Jag vill bara vara själv här.

Jag förstår, men låt mig berätta nåt Luther,

mitt jobb, okej, den viktigaste delen av mitt jobb

är att aldrig låta nån som är ledsen och ensam

fortsätta känna sig så.

Jag känner mig ledsen och ensam idag.

Ja, julen kan vara tuff.

Det stämmer.

Hade du bra jular som barn?

De var... De var bäst.

-Lagade din mamma maten? -Ja.

Min mamma gjorde största steken du nånsin sett.

Det gjorde min med.

-Släppte köttet från benet? -Direkt.

-Och minimorötter? -Och melass.

Självklart, ja.

-Och röd potatis. -Röd potatis, jag älskar det.

-Med eller utan skal? -Skal, ser jag ut som

en vilde, Luther? Kom igen.

Du har humor, mannen.

Vad sägs om att ta oss ned?

Jag fixar en säng på Moonlight Mission.

Ok? Kanske behöver inte julen vara så knepig.

Tror du det?

Jag tror på minimorötter och röd potatis.

Med skal på.

Hej alla, här är Luther.

Han tänker gå till Moonlight Mission.

Vi skickar dr Crawley för kontroll.

Vet ni? Ring vår tjej Naomi på Finnegans Chop House

och säg att vi behöver några skivor av finaste steken.

Med allt på, eller hur?

Min vän.

Jag kollar till honom i imorgon, ok?

-Okej. -Okej.

Ha en god jul, Eddie.

Jag vet inte vad det är men det låter illa.

Ja, det låter bättre.

Bara några timmar från julafton

närvarar kongressledamot Conrad Harf vid julgranständningen

här i Lakewood, utanför Atlanta Moonlight Mission

som tillhandahåller övergångsboende och direkt vård

till hemlösa.

Hej, Luther, min vän.

Ska skaffa dig den steken.

En julgran är som ett par varma öppna händer

som välkomnar alla till tiden av kärlek och dela med sig.

För mig är julaftonens sanna underverk

hur den får var och en av oss, oavsett vår ålder

känna oss som barn.

Vi är alla en stor familj

och den allra bästa gåvan vi kan ge

är att hjälpa dem som har minst.

Jag menar det.

KONGRESSLEDAMOT HARF KÄMPAR FÖR MOONLIGHT MISSION

Kom alltid ihåg att finnas där för er familj, Atlanta.

Det var kongressledamot Conrad Harf

med ett inspirerande och tankeväckande tal.

Hej...

Hej. Du ser så chockad ut.

Ser du spöken ur ditt förflutna, nutid och framtid?

Jättekul. Hej, älskling.

Hej, pappa! Vi tog med julmiddag.

Oj. Du är klädd i rött och grönt.

Ifall du tar mig på nåt annat sen.

Jag måste se rätt ut.

Ta det här åt mig. Tack. Håll upp den. Okej.

Vad är detta?

Det handlar om att jag är väldigt säker på

att du inte skulle komma ikväll.

Jag vill inte att du gör vårt barn besviken på julafton.

Låt mig fråga, vad är poängen med vår terapi

om du inte tänker låta mig bevisa att det fungerar.

Eddie, jag gav dig bara en tjuvstart.

Skinkan är typen du gillar.

-Med ananasringarna i? -Och den där farinsockerglasyren.

Vet du vad? Glöm terapin.

Vi går och dansar ikväll.

Hur frestande det än låter, men, nej.

Jag måste handla det sista.

Snälla lämna mitt barn kl. 20.30.

Okej, vänta, ska du gå?

Ja. Jag menar, det är första gången på vad, nästan ett decennium

som pappa inte jobbar på jul.

Låter som pappa-dotter-kul i mina öron.

-Pappa-dotter-kul? -Ditt barn älskar julen.

-Bara... -Jag vet.

-Ha bara kul. -Visst.

-Du känner mig. -Ok.

-Jag är Herr Kul. -Okej.

Hej då, älskling, vi ses sen!

-Hej då, mamma! -Ha så kul.

Och lägg maten i kylen åt mig,

din far lämnar den framme.

Vänta lite nu.

Jag förstår ännu inte varför vi måste ha på oss dessa dumma saker.

Det kallas att smälta in.

Det är julafton som är planens genialitet

och även dess brist.

Man kan inte bara gå hem till folk.