1883

DUNKERKYRKAN SLAGET VID ANTIETAM

17 SEPTEMBER 1862

Kapten.

Jag vet.

Jag vet.

Pappa talar inte om kriget.

När män frågar om han kämpade säger han nej.

Jag har sett andra soldater ropa hans namn på gatan.

Han vänder sig om och går i motsatt riktning.

Han tillbringade tre år i ett unionsfängelse.

När han kom hem sa mamma att han vägde 44 kilo.

Ni kommer att behöva en kock eller två.

-Hur så? -De äter som vid julbordet.

Nån måste ransonera maten för när den tar slut tar de min mat. Eller er.

Vi har med oss en hjord, mat blir inte ett problem.

Jo, det blir det. Lägg till en kock på listan.

-Känner du för att flytta lite kor? -Nån måste ta hand om dem.

Överlever de inte sex timmar själva vid en flod vill jag veta det nu.

-Vad tittar du på? -Inget.

-Varför har int'ja nåt hår? -"Int'ja"?

Varit i Texas i sex dar och du har redan glömt hur man pratar.

Det blir bättre när du blir äldre.

-Varför inte nu? -Jag vet inte varför.

Kanske för att det gör dig...lättare att kittla!

Elsa?

-Var är din mamma? -Vet inte.

Vi ska hitta boskap. Tillbaka i eftermiddag.

Lämna inte lägret, håll ögonen på din bror och gå inte iväg.

Sval luft stiger från marken och får mig att rysa.

Sen finner solen mitt ansikte och jag värms upp.

Världen här lurar ens sinnen.

Jag vet inte vad ordet Texas betyder.

Men för mig betyder det magi.

Den här boskapen ska till Kansas, om du inte kan betala Kansaspriser.

-Vad är Kansaspriser? -Man får 40 dollar stycket där.

-New Yorkare gillar då biff. -Det kan vi inte betala.

Fullt förståeligt, inte jag heller.

Men det finns vildboskap på Brazos om ni vågar driva in dem.

Vi vågar, men vi har inte mannar.

Vi kan sadla vagnshästarna och sätta några tyskar i sadeln.

-Stå på rad kan de väl? -Var inte så säker på det.

Ta dem till i säljarladan. Lott fyra.

-Vi har inte ändrat oss, kapten. -Vi tänkte driva in några, är ni med?

-Var har ni dem? -Vi har inte hittat dem än.

-Ska ni jaga vildboskap? -Ni får en dollar stycket.

-Hur många behöver ni? -Runt hundra.

Då behöver ni tio mannar. Bra mannar.

Jag har tre bra mannar och 20 värdelösa.

Är inte värt det om vi inte fångar några.

Ni får tio dollar var, vare sig vi fångar några eller inte.

-Det är slöseri med pengar. -Ni är ju så händiga.

Det finns vildboskap runt Fort Griffith. Men det är en bit.

-Vi är redo om ni är det. -Yeehaw...

-Kom igen, ni har boskap att sortera. -Vi återkommer om det.

Även träden känns nya här.

De står i klungor, som små byar.

Och det finns skatter överallt.

Överallt en belöning som väntar på att bli upplockad.

När jag blickade ut över marken-

såg jag bara friheten som utlovades.

Jag visste inget om fasan som låg dold i frihetens skugga.

Får jag se?

Lägg dem i grytan.

Vilka dårar...

-Jag går och varnar dem. -Bry dig inte.

Lika bra de dör här än gör nåt som får oss dödade på vägen.

Enda botemedlet mot dumhet är himlaporten.

Lustigt, jag minns inte ordet "dum" från Bibeln.

-Se vad katten släpat in i lägret. -På andra sidan floden, människor...

De ligger dubbelvikta av illamående.

Var du på andra sidan floden? Du är torr så du har inte simmat.

Antingen har du lärt dig flyga eller så fick du hjälp av en tysk.

Jag vet inte vad som är mer vämjeligt.

-Det finns ett rev. Och en stock. -Då var mysteriet löst.

De kokar inte ens vattnet, dricker det bara direkt.

-Kolera kommer att ta många av dem. -Vad gör mamma?

Ödslar sin tid.

Jag har plockat tillräckligt med bär, din tur. Akta dig för taggarna.

-Jag ser inga sadelhästar. -Jag har några.

Har du sadlar med? Det här är ploghästar.

-Vi varnade er. -Vi klarar oss bättre utan dem.

-Kan nån av dem rida? -Jag har en som kan rida.

Det är vattnet. Man måste koka det innan man dricker.

Drick inte vattnet.

-Sadla Lightning. -Hon är sjuk. Av vattnet.

-Det är de alla. -Sadla Lightning.

-Gör du te åt dem? -De kan inte ens koka vatten.

-Jag blir borta till imorgon, sent. -Var försiktig.

Du har geväret om det blir problem.

-Får vi problem har jag Claire. -Hon gör saken värre.

-Jag tar med mig Elsa. -Va?

Vi har få ryttare och vi behöver henne.

Jag skulle protestera men det låter inte som om du ber om tillåtelse.

Hur ska jag göra henne till en dam när du behandlar henne som en man?

Gott om damer i världen. Goda män har vi alldeles för få av.

Vad ska jag säga till det?

Solen är stark.

Den kommer att blåsa av.

Knyt fast den.

-Vad är den till för? -Inte säker.

Men jag vill inte vara utan den när vi får veta det. Håll dig nära.

-De kom tillbaka tidigt. -Vilka är de?

Där hade du tur, kapten.

Finns det ett bättre sätt att bli skjuten så känner jag inte till det.

Galoppera rakt emot oss som banditer.

Vi har sett dig skjuta, Grady, banditerna klarar sig.

-Letar ni boskap? -Vilda. Har ni sett några?

En del. Vildtjurarna är på de engelska kossorna.

Måste vara lukten. Inte för att jag känner nåt, men jag är inte tjur.

-Ni är få för att driva vildboskap. -Vi behöver hjälp. Ni får betalt.

Behövs inte. Vi behöver bli av med en del. Följ med till lägret.

Kom då.

Trevligt att se dig, Wade. Jag höll fan på att skjuta dig.

-Jag har en. -Vad har du?

Jag dubblerar.

Tänk att du har nåt kvar efter Abilene, den stan brukar kosta.

Vi håller oss därifrån, man blir skinnad inpå benen.

Bäst ni aktar er.

Även om vi kan få en hjord till vagnarna kan vi inte hålla kvar den.

Vi kan inte ge oss av förrän vi har mannar.

Tyskarna måste lära sig klara sig själva.

Annars överlever de inte resan. Inte vi heller.

De överlever knappt vid floden, knappt nån mil från stan.

-Det finns ingen att anlita. -Då ger vi oss inte av.

Du kan stanna, men jag ger mig av.

Jag vill se det en sista gång.

Innan det bebyggs.

-Innan det blir förstört. -Och när du väl sett det...

-Vad händer då? -Sen bryr jag mig inte.

Världen kan svälja mig. Jag bryr mig inte ett skit.

-Vad är det till för? -Ormar. De tar sig inte över.

Du, då?

Det var så länge sen jag såg ett bad att inga ormar vågar sig nära.

Tack. För att jag fick följa med.

Det var inte en gåva.

Vi behöver dig. Så tack.

Det är vild boskap vi pratar om.

Tjurarna stångas. Se till att du inte hamnar i snåret med en.

Mana dem som går att mana, resten lämnar vi.

-Du måste höra mig klart och tydligt. -Ja.

Jag litar på dig.

Vet du vad det är för dag idag?

Ingen aning.

Torsdag, kanske?

För 18 år sen, på denna dag...

...kapitulerade Lee till Grant hemma hos Wilmer McLean-

i byn Appomattox.

Ett år senare föddes jag.

Det var måndagen den 9 april 1883.

Och det var min födelsedag.

Ja, torsdag...

Tror du har rätt.

Hördu, vakna.

Vi måste ge oss av.

Han är sadlad och klar.

-Jag följer dig. -Jag ser inget.

Följ hästen framför och titta på gnistorna från hovarna.

Härifrån rider vi i led och placerar ut oss.

När jag är på plats ropar jag. Näste på tur gör detsamma.

Vi driver rakt västerut. Korsa inte floden om ni inte ser spår.

Den kan svälja både häst och ryttare.

Kommer ni till ängen, vänta på ryttarna söderifrån.

Håll ledet så driver vi dem rakt till lägret.

Stanna här, det här är din plats. - Resten följer med mig.

-Vad ska jag göra? -Följa efter.

Längst bak, vänta.

Se så, kompis.

Låt dem komma.

De kommer söderifrån med fler. Vi samlar dem här och manar på.

Man undrar vad de rika har för sig, va?

-De gör då inte det här. -Nej, ma'am, det gör de inte.

Jag tittade till höger och såg min far-

-som på nåt sätt red vertikalt mot jorden.

Bortom honom närmade sig kofösare och boskap-

-med dammet efter sig som en molnig skugga.

Ljuset var mjukt och blekt-

-och skärt, som om Gud hade bestämt sig för att lysa upp med stearinljus.

Och hela Texas bredde ut sig framför mig.

Det var det mest storslagna jag hade sett.

Det gick bättre än väntat.

-Är det roligt? -Ja.

Vi måste ha nån vid mynningen så de inte läcker in.

-Och en till som driver bakifrån. -Jag kan göra det.

-Kan jag det? -Det kan du.

Okej, pojkar, då rör vi på oss!

Frihet. För de flesta är det en idé...

...en abstrakt tanke som har att göra med kontroll.

Det är inte frihet. Det är självständighet.

Frihet är att rida otyglat över otämjda marker-