Lonely Planet

Mina damer och herrar, vi är snart i Marrakech

och lokal tid är 15.30.

Vi ber er att spänna fast era säkerhetsbälten...

Tack.

RÖSTMEDDELANDE MONA

Katherine, det är Mona.

Du ska väl till din retreat i dag.

Det är bra.

Men ibland är retreater mer lek än arbete.

Jag ville bara påminna om vår deadline.

Boken måste komma ut i tid, annars blir det katastrof.

Vi måste ha ditt utkast...

Tack.

Madame, välkommen till Kasbah A'shab.

Jag heter Hamid.

Var är ert bagage?

Nånstans mellan JFK och här.

Åh, nej! Det är borta.

Jag är optimist. Det kommer nog tillrätta.

Madame Benzakour kunde tyvärr inte möta er.

Hon äter middag med de andra gästerna.

Här är ert rum.

Det är mycket gammalt.

Nämen, Gud.

Jag anmälde mig så sent.

Jag var beredd på en liten skrubb.

Madame Benzakour ville absolut ge er det bästa rummet.

Vem flyttades?

Otroligt.

Jag väntar utanför.

Jag tar er till middagen när ni är redo.

Nej, jag vill inte ha middag.

Men madame Benzakour ville så gärna hälsa.

Jag är hemskt trött.

Om jag tar det minsta rummet,

slipper jag gruppaktiviteterna?

Jag är bara här för att arbeta.

Ingen fara.

- God natt, madame. - Säg Katherine.

- Förlåt? - Jag är ingen madame.

Bara Katherine.

Som ni vill.

INTERNATIONELL FÖRFATTARRETREAT

Jösses, Owen.

Vad gör vi här?

Inte vet jag. Jag följde med dig.

Lily Kemp.

Du kom!

Välkommen. Jag är Fatema Benzakour.

Trevligt att träffas.

Och du är Owen?

Ja.

Kom, jag visar er runt.

Vi väntar på några gäster,

men de andra träffar ni här vid middagen.

Det här är den stora kasbahn.

Men ni får ett av rummen mot trädgården.

Den här vägen.

Om ni saknar nåt i matväg,

kan ni bara fråga vem som helst här.

- Ja. - Okej.

Hamid, bar du in deras väskor?

- Ja, madame. - Tack.

- Hej. - Hallå.

Fatema, det är helt otroligt.

Tack.

Allt är sen min gammelfarfars tid.

Utom madrassen, vilket ni nog är glada för.

- Bra. - Ni ska få komma i ordning.

Drinkar på terrassen kl. 18.00.

Tack för att jag fick komma. Jag känner mig hedrad.

Det är jag som är hedrad. Vi ses sen.

Jag menar...

Gudars skymning.

Imponerande.

Titta vilken utsikt!

Man ser jättelångt.

Vilken tur vi har haft.

Henne känner jag.

Jag kan fortfarande knappt fatta det.

Det kan jag.

HÄR ÄR NÅGRA ANNONSER

Vad f...

RÖSTMEDDELANDE E

Ja.

Varför får jag lägenhetserbjudanden?

Jag gav dem numret.

Vad? Så får du inte göra.

Du sa att du skulle hitta nåt nytt ställe.

Jag har ju arbetat.

Om vi väntar på att du ska sluta skriva,

flyttar du aldrig.

Det vill ingen av oss.

Du vet hur svår den här boken är.

Jag flög ju hit för att få skriva i lugn och ro.

- Kath. - Fokusera.

Lägenhetsannonser hjälper inte.

Jaha, att hjälpa dig är inte mitt ansvar längre.

Det är du som skriver om...

Om brott, ja.

Hur lång tid tog det att skriva din serieroman?

Jag läste en av dina böcker

och jag vill säga att du kan bli bättre.

- Två och ett halvt år. - Jaså?

Vi får prata mer sen.

De är kända författare, jag är bara en lättviktare.

De kommer att ta en titt på mig

och genomskåda mig och slänga ut mig.

Såja.

Din bok är bra.

- Det här fixar du. - Tack.

Bara polishistorier. Tråkigt.

Förlåt.

Nämen, Gud, det är Ada Dohan.

- Vem är det? - Hon har fått Nobelpriset,

- så låtsas att du vet det. - Okej.

Lily Kemp?

- Ja. - Rafih Abdo.

Ja.

- Memoarerna... - Kul att ni

är här. Jag älskade er bok.

Nämen Gud. Jag... Det...

Tack.

Det här är Owen.

- Trevligt att träffas. - Detsamma.

Rafih har skrivit om sin tid som barnsoldat i Libyen.

Just det. Du gillade den.

Får jag fråga en sak om din bok?

Först och främst...

När skrev du den?

Jag började efter college...

Hej, kompis.

Hur är läget?

Okej.

Fakta eller skönlitteratur?

Ursäkta?

Vilket skriver du?

Ingetdera.

Jag är ingen författare utan finansman.

Jag är här med Lily, min tjej.

Låt mig gissa.

Dedikerade hon sin bok till dig?

Ja.

Ja, det gjorde jag.

Han var helt oumbärlig.

Struntprat.

Struntprat.

Ursäkta?

En bok är som ett foster i livmodern.

När den har koncipierats,

måste allt ske i sin egen takt.

Du kan bara göra det lite bekvämare.

Som varma handdukar i business class.

Hade du trevligt?

Du sa nästan ingenting.

Tja.

Du får inte ta det där om varma handdukar personligt.

Hon är en bråkmakare.

Hon gör alltid så där.

Det gör inget.

Bra.

Jag behöver en sömntablett.

Tänker du ta en?

Nej, jag väntar ett samtal.

Okej.

Godnatt.

Vänta, vad?

Fan.

Kom igen.

Fan också.

Kom igen då.

Fan.

Tack och lov.

Det är jag. Är de med?

- De har väntat. - Koppla fram mig.

Hej, Owen.

Förlåt, jag hade ingen mottagning.

Så här är det.

Hans familj har godkänt försäljningen.

De vill bara ha besked av oss.

Och han säljer bara om han får vara kvar som VD.

Det måste stå i kontraktet.

Ja, vi såg ditt mejl. Vi är med på det.

Vi meddelar dig när vi har ett bud.

Bra, jag ville bara säga det.

Hallå?

Fan.

Hej.

Hej.

Vatten.

Mottagning. Nätt och jämnt.

Ja.

Okej.

Du?

Såg du vilken dörr jag kom ut från?

Nej.

- Tyvärr. - Det är lugnt.

Vänta.

Trapporna är där borta.

Nu vet jag var jag är.