Star Trek: Discovery

I förra säsongen av Star Trek Discovery...

Sjuhundra år efter att vi gett oss av, sinade dilitium-förråden.

Federationen testade alternativa former av warpdrift,

men inga var pålitliga. Sen kom Branden.

Ingen vet hur eller varför det hände,

men på ett ögonblick, blev allt dilitium inert.

Alla skepp med aktiv warpkärna exploderade.

Federationen försvann över en natt.

Det var här Branden inleddes.

Det ska finnas dilitium utspritt över hela planeten.

Federationen skulle behöva sådana nyheter nu.

Det kommer en signal från mitten av nebulosan.

Meddelandet är 100 år gammalt.

Det här är dr Issa från KSF Khi'eth.

Märkena på dr Issas huvud... Hon var gravid.

Vi är här för att rädda barnet.

Han heter Su'Kal.

Vi kan ha hittat källan till Branden.

Du är inte längre ensam.

Saru har bett om tid att överväga nästa steg.

Han ska återvända till Kaminar för att hjälpa Su'Kal bygga ett nytt liv.

- Det här är hemma nu. - Nej. Kwejian är mitt hem.

- Jag gillade att se Kwejian. - Jag gillade att vara där med dig.

- Har du pratat med Saru? - Ja, sir, men...

Han vill att du blir kapten för Discovery, och jag med.

Så många världar har haft det svårt sedan Branden.

Vi har hittat ett sätt att utvinna dilitium på planeten.

Du och ditt team kan ta det till dem.

Du kan ge dem hopp, kommendörkapten Burnham.

De har väntat länge nog, och det har du också.

Är alla redo?

Ja, kapten.

Då flyger vi.

Det är en ära att vara de första besökarna er planet har tagit emot sen Branden.

Å Förenade planetfederationens vägnar, tackar vi er.

Vi har skickats för att förmedla deras önskan

att återfå kontakt med er stora civilisation,

och för att öka möjligheten att dela resurser

och teknologi i framtiden.

Det är tradition att ge en gåva för att skapa tillit.

Så, som en vänlig gest, har vi med dilitium på vårt skepp,

och vi erbjuder er gärna det, som vi har gjort för många andra världar.

Utan förpliktelser.

Ursäkta, det betyder...

Vi vet.

Vi kanske borde tala klarspråk och skippa de politiska finesserna.

- Det har skett ett missförstånd... - Det är inget missförstånd.

Ni tog med nåt ni tror att vi behöver, tillsammans med ett lockande erbjudande,

för att ta för er av vår teknologiska rikedom.

Allt för det låga priset av "inga förpliktelser".

Jag tror att hon sa "möjlighet" och "dela",

men förutom det...

Book...

Jag är medveten om att ni, under årtiondena innan Branden,

hade ett ansträngt förhållande till Federationen.

"Men ni har förändrats.

Det är annorlunda nu. Vi kan lita på er."

Vi skannade ert skepp. Ni har fört med er en tredje livsform.

Ja, det är Grudge.

Grudge?

Felis catus, en tam art av små köttätande däggdjur.

Ni påstår er förstå vår kultur, men för en köttätare till vår värld?

Tam, jag sa tam.

Hon är mitt husdjur. Hon bor på mitt skepp.

Jag matar henne, älskar henne, ger henne kattgodis.

- Är hon tacksam? - Nej.

- Absolut inte. - Hon har dålig attityd.

- Ändå förväntar ni er att vi ska vara det. - Nej.

- Ska ni göra oss till husdjur? - Vi ska inte göra er till nåt.

Låt mig förklara.

Hon är en drottning.

- Håller ni en monark fången? - Nej.

Kejsare Lee'u, vi har enorm respekt för er...

- Det här är illa. - Gör din empati-grej då.

- Min vad? - Din empati-grej, på en gång.

- Du ska få kontakt med dem. - Jag tror inte att de vill få kontakt.

För oss till ert skepp.

Vi ska befria drottningen.

Ja, dags att sticka.

De blir inte glada när de får se ett enormt rymdskepp.

- Det kommer de inte att göra. - Va?

Det får inte plats. Jag skickar det lilla.

- Hinner det hit i tid? - Det får vi snart veta.

Varför finns det alltid en klippa?

Varför sa du "köttätare" till fjärilsfolket?

De är inte fjärilsfolk. Varför har du ens ett husdjur?

- Kan du inte ha en hologram-guldfisk? - Jag hade en, Grudge åt upp den.

Vem äter upp ett hologram?

Fjärilarna skjuter. Ta fram vapensystem.

Nej! Skjut inte. Det är ett diplomatiskt uppdrag.

Då strålar jag ut oss.

- Nej, vi måste ge dem dilitium. - De vill inte ha det.

Om vi åker nu, litar de aldrig på Federationen igen.

- Vi kan komma tillbaka. - Varför har de inte träffat?

- Va? - Alshain.

De borde ha träffat oss.

- Är det ett problem? - Ni rör er oberäkneligt.

- Är allt okej? - Ja, vi förhandlar bara.

Nu träffar vi ett träd. Håll i dig!

"Skjut inte tillbaka", säger hon.

- De har svårt att navigera. - Kan ändå skjuta.

Då kan vi få klappa min gisslan igen.

Där har vi det.

- Det är deras satelliter. - Du förklarar inte, eller hur?

- Rhys, vi behöver hjälp. - Ska jag skicka ett team?

- Nej, det är ett vetenskapsproblem. - Är det en jakt?

Är ni mitt i en jakt?

Alshain kan inte hålla kursen i luften.

- Vi måste fixa deras satelliter. - Ja, kapten. Vi löser det.

Kommendörkapten Stamets?

Om inte Alshain klunkat romulansk whisky, vilket jag tvivlar på,

måste problemet vara...

Planetens magnetiska poler.

De började röra på sig för 300 år sen.

De är nu 14 grader väster om var de hade varit i tusentals år.

Alshain navigerar med hjälp av magnetfälten.

- Som fåglar? - Visste ni att fåglar föds med magnetit?

Det hjälper dem att hitta norr via magnetfälten.

De skulle ha utvecklat teknologi för att kompensera.

Kapten hade rätt.

De döda satelliterna är...

Geomagnetiska kompensatorer.

Bra jobbat, båda två.

Jovar Tal älskade fåglar, så...

Varför funkar inte kompensatorerna?

De stabiliserar strömmen med dilitium.

Jag hittar inga dilitium-signaturer. Det är slut.

- Kapten Burnham... - Uppfattat.

Skicka ut DOT-robotar med dilitium nog att starta om nätet.

Det är en urusel idé.

- Vill du att de ska ta oss? - Vi måste vinna deras tillit.

Alshain på ingång.

- Vi kan ge täckeld... - Skjut inte, vi fixar det.

Nej, Michael.

- Jag strålar ut oss. - Nej.

- Alla ögonblick är inte en seger. - Kompensatorerna funkar igen.

- Vad sa du? - Grattis.

Nu kan de skjuta rakt mot oss. Kan vi åka nu?

Säg det du.

Varsågoda.

Kapten, kejsaren anropar oss.

Tack, löjtnant Christopher. Koppla fram honom.

Du upplevde inget trevligt besök, kapten Burnham.

- Så kan man uttrycka det. - Så varför gav du oss ert dilitium?

För att vi är Federationen. Det är det vi gör.

Vi finns här om ni behöver nåt mer.

Utan förpliktelser.

Det var en jäkla grej.

Tack, allihop.

Okej.

Nu flyger vi.

Federationens dilitium-gåva kan ta oss tillbaka till stjärnorna.

Eller så kan det gynna våra medborgare här på Kaminar.

Faran med att resa är för stor.

Branden kan inte ske igen, nu när jag har lämnat dilitiumplaneten.

Hur kan du vara så säker?

Det finns alltid en risk.

Vi kan inte leva i rädsla.

Såhär kan vi inte göra!

Store äldre, du har ännu inte delat ditt perspektiv.

Vi skulle uppskatta dina ord enormt.

Su'Kal har rätt, det finns ingen risk för en Brand till.

Vetenskapen är tydlig.

Jag har förundrats de här fem månaderna på Kaminar.

Tidigare generationer av vår art levde i rädsla och hat.

Nu lever vi tillsammans, i gemenskap.

Även om vi kan ha det svårt ibland,

tror jag att det finns mycket vi kan dela med andra världar.

Vår plikt är mot vårt hem, inte sant?

Om man definierar endast Kaminar som vårt hem,

ja, självklart.

Men tänk på det här:

Här lever vi, älskar vi, odlar mat i ljuset av vår sol.

Men...

...det är inte vår sol.

Vi delar den med sex andra planeter i vårt solsystem,

ett system som är ett av många i en delad galax.

Bortom vår galax...

...ligger rymden.

I själva verket, befinner vi oss på en ö tillsammans.

Vi måste fråga oss:

Hedrar vi vårt inbördes förhållande,

eller kröker vi oss inåt som ett löv draget från sitt träd?

Många valde att göra det efter Branden.

Men det här är en ny epok, inte sant?

Jag stannar om du säger att du har gjort en uniform åt Grudge.

Nästan, jag skulle nästan stanna.

Du borde inte missa din brorson Ikhu Zhens ceremoni.

En pojke blir bara en man en gång.

Men det här är väl en stor grej?

Stjärnflotteakademien öppnar igen efter 125 år.

Du ska presentera presidenten...

...vilket du inte ser fram emot.

- Varför tror du det? - Din olustiga min.

- Jag har ingen olustig min. - Jo, det har du.

Du får 11:an mellan ögonbrynen.

President Rillak utnyttjar ögonblicket.

Det borde handla om kadetterna, de som stred för akademien.

Hon gör vad politiker gör.

- Slå henne inte i ansiktet. - Jag ska göra mitt bästa.