Amidst the Devil's Wings

"Jag hade för första gången smakat hämnd:

- som ett aromatiskt vin, en varm och syrlig klunk;-

eftersmaken, metallisk och frätande-

- fick mig att kännas som om jag blivit förgiftad." - Charlotte Brontë.

8 JULI 1997 MIAMI RIVER INDUSTRIOMRÅDE

David!

Jag har hittat henne! - Det är ingen fara, hjälp är på väg.

David!

Det är okej. Det är okej.

Hjälp är på väg.

NUTID

Vad kan få en människa att avvika från sin moral? Sitt liv?

När kommer pappa hem?

Tvinga honom till självdestruktivt beteende?

En orsak. Ett beslut.

Ett val bortom självkontroll.

Jag måste ha kört runt i stan i timtal den natten-

- för att försöka ta reda på vad som hände min far.

- Hallå. - Herr Delavida.

Jag hittade honom.

Det var den natten som allting förändrades.

Älskling? Alla har gått nu.

Barnen är i bilen med din bror.

- Vi är redo när du är det. - Ge mig en minut.

Min far var en filosof och en mentor.

Av sitt lilla företag skapade han ett imperium.

Han gav sina söner kärlek till Gud, utbildning och politik.

Eftersom han trodde på att en enda man kunde förändra saker.

Att en enda man kan bygga en värld av godhet-

innan den förstörs av ondska.

Du älskade det här spelet.

Tänk, Manuel. Gör inget drag utan att planera det helt först.

Vad skulle han tycka nu?

Jag började gräva en grav åt mig själv.

Ju djupare jag grävde, desto mer information skulle jag avslöja.

Anledningen till min fars mord.

Den vaga sanningen. Biskopen i spelet.

Emanuel Holt. En mäktig kriminell försvarsadvokat på åttiotalet.

En av hans mest ökända klienter var förre borgmästaren John Casternoble.

Holt blev känd för att ha försvarat Casternoble-

i ett fall som verkade osannolikt.

Det sades att de höll kontakten sedan Holt blivit guvernörens chefsrådgivare.

Med tiden ledde detta förhållande till desperata åtgärder.

Vi går rakt på sak. Det här är inte precis bästa stället att träffas på.

- Du tränger mig, John. - Lugna ned dig, Manny.

Man måste vara galen för att komma in här oanmäld.

Mina FBI-agenter håller ett öga på stället.

- John, jag tror inte att du... - Ta en drink, Manny.

Rök en cigarr. Vad vill du ha? Kubansk? Dominikansk?

Min vän, du måste lära dig att förena affärer med nöje.

- Det hjälper mot stress. - John?

Ta en.

Kom igen, Manny. Ingenting i den där lådan kommer att döda dig.

Här, jag kan tända den år dig.

Varsågod.

John, inte för att vara fräck, men du anlitade mig för att skydda dig.

Mitt råd är att du ligger lågt tills valet är över.

Mitt råd, Manny, är att du fan borde ta och lugna ned dig.

Och inse att allt är under kontroll.

Valet är om några veckor, och sen kommer allt att vara på min sida.

Och det är det jag betalar dig för.

Vi har lite problem med hamnarna, och med finansieringen.

Mia, ge oss en sekund. Vi måste prata lite affärer.

Krenzels främsta supporter, Delavida, har skrivit en check.

En miljon dollar till Krenzels kampanjfond.

Checken har betalats, men han är en smart gubbe.

Han kommer att spåra sina pengar.

Ta hand om gubben.

Få det att se ut som en olycka. Jag vill inte ha med ett mord att göra.

Mina killar rensar upp den olyckliga händelsen.

Din kille, den där David Ross. Litar du på honom?

Jag handplockade David. Jag berättade om pengarna och förmånerna.

Han var ivrig att jobba för mig. Nu är han som en pokal i min kontorshylla.

Manny, håll honom nära dig.

Dra in honom i skummare saker. Jag vill begränsa hans valmöjligheter.

- Jag kan hantera David. - Bra.

Och gubben och hans organisation, vad kan de egentligen göra?

För vem lyssnar på gubben när han ligger i graven?

Herr Delavida.

- Vi hade ett avtal, Emanuel. - Ja.

Kontraktet gäller än. Allt är som det ska.

- Jag behöver bara lite mer tid. - För vad?

Trodde du att jag inte skulle spåra mina pengar? Din lögnaktige fan!

- Hallå. - En miljon för omvalet.

Inte femhundra tusen dollar.

Förlorar han, så äventyras hela min organisation.

Allt är tillbaka på plats på måndag.

Jaså? På måndag kommer hela delstaten att känna till dig-

- och din lekkamrats utpressningsring. Oavsett om du är död eller levande.

Hotar du mig, gubbe? För det vore inte det klokaste att göra.

Vad tänker du göra, Emanuel? Skjuta mig?

Jag tror inte att du är så djävla dum.

Sjuttiofyra år av ett kärleksfullt liv utplånade på ett ögonblick.

Utplånade på grund en mans girighet-

- en mans okunnighet, en mans rädsla för att bli avvisad..

Den man jag hade älskat och sett upp till i hela mitt liv-

- låg döende på den kalla marken, och tog sitt sista andetag...

ensam.

Jag hade börjat bli den man jag aldrig vetat att jag kunde vara.

Hur kan en pappa hålla tillbaka tårar och pussa sina barn-

- kanske för sista gången? Utan vetskap om vart hans väg ska leda honom.

Att ljuga och säga, "Pappa kommer snart tillbaka".

Pappa kommer snart tillbaka.

Om jag kommer tillbaka, kommer de fortfarande att känna igen mig?

Eller kommer de att se något annat än en man?

Något som de alltid kommer att vara rädda för?

Livet är som ett mynt. Det har två sidor.

Och det ger oss möjlighet att välja vilken sida vi vill ha.

Arturo kommer att vara i södra tornet.

Och du i kommunikationstornet på 18:e våningen.

Direkt mittemot Manuels kontor.

- Är det gjort? - Ja.

Men dina killar måste komma och ta över.

Det gick inte precis som planerat.

Jag var tvungen att själv trycka av.

För fan, Holt! Det skulle ju se ut som en olycka!

Jag hade inget val. Gubben trängde mig.

Stick, Holt. Mina killar får rensa upp efter dig.

Gå till kontoret på söndag, som planerat.

Byggnaden kommer att vara rensad då. Ta filerna ur arkivskåpet.

Radera alla spår. Och sabba inte det här, Holt!

Annars kommer jag att dra ut din ryggrad via din röv!

Fan.

Han går tillbaka till sitt kontor.

Min bror var aldrig intresserad av familjeföretaget.

- Han valde militären istället. - Han är på kontoret.

Han entledigades på grund av psykologiska problem.

- Bra. Kontor nummer 1803. - Jag är framme.

Jag har alltid tagit hand om honom och i gengäld var han alltid mig lojal.

Även när det var som svårast.

Hallå, jag är inne.

Bra.

Gå till fönstret och meddela precis vad som händer.

Jag vill höra varje detalj.

Arturo, vad ser du?

- Han går tillbaka till sitt kontor. - Närmar han sig?

- Ja. - Okej, Var uppmärksam.

SEKRETESSBELAGDA UPPGIFTER

Om han inte gör det, döda dem båda.

Vem skickade dig?

Hej det är jag. Han är här.

Jag ringer dig när han är online. Bra.

Hej, Dave. Tack för att kunde träffa mig här på så kort varsel.

- Jag vet att du har varit upptagen. - Inga problem.

- Det var ett tag sedan. - Precis som gamla tider, eller hur?

Vare sig vi boxar eller avfyrar några skott-

så lindrar det alltid min stress.

Särskilt när jag har ett fall som jag inte kan ens börja att få ordning på.

Jag saknar det.

Men med våra familjer och jobb verkar vi aldrig ha tid för det.

Våra jobb...

Mike, är allt okej?

Ja, livet leker.

Du har rätt. Tiden går alldeles för snabbt.

Är det två år sen du lämnade polisen för att jobba för regeringen?

Att göra karriär är alltid bra. Särskilt med en fru och ett barn.

Men att jobba för FBI är inte som att arbeta för dig.

- Det är för djävligt. - Du, apropå för djävligt....

En kille mördades i centrum. I ett parkeringshus. Hörde du om det?

Nej. Det gjorde jag inte.

En viss Enrique Delavida.

Viktig ekonomisk supporter för guvernör Krenzel. Mördad.

- Jag var där. - Några spår?

Det är det som är så lustigt. Det känns som om jag börjar bli galen.

Ser jag galen ut, tycker du? För jag börjar tro att jag är det.

Jag förstår inte vad du försöker säga, Mike. Var det några spår?

- Det hände aldrig. - Vad?

Jag vet att jag babblar.

Du är den ende som jag kan lita på, David.

Låt mig sammanfatta. Lyssna bara på vad jag har att säga, okej?

23.05 avlossas skott i ett parkeringsgarage i centrala Miami.

Två gatustädare i närheten hör skotten. De ringer polisen.

Jag har jour just då, och är på brottsplatsen prick 23.30.

När jag kommer dit, så är FBI redan där.

Som om de har kallats in före någon annan.

Så jag tänker att det här det är ju väldigt underligt.

De säger åt att mig att dra, att jag inte behöves.

De har full kontroll på fallet och de tar över.

Rakt av: stick. Adjö.

Varför bryr du dig? Låt dem ta fallet.

Det är uppenbarligen nåt större än bara ett mord.

Ja, precis! Av nyfikenhet ringer jag spaningsledaren dagen efter.

För att han känner mig berättar han att de ser det som en självmord.

Ett djävla självmord? De döljer något, Dave.

Jag var där! Jag såg killen som låg med ansiktet i marken.

Jag har sett mycket. men aldrig nån begå självmord med tre skott i ryggen.

Det var ingångssår, Det är något djävligt skumt på gång här.

- Det är inte ditt fall. Släpp det. - Jag vill bara veta vad som hände!

Hur många fall har du just nu? Säkert minst 15 som du inte har tid med!

Släpp det. Det är uppenbarligen något större.

Delavida, guvernörens huvudfinansiär, som du råkar jobba med. Eller hur?

Vet du hur många såna det finns? Vet du hur många som påstår sig vara det?

Jag skiter i politiken. Jag gör mitt jobb.

Jag skyddar honom och hans personal. Bara det.

Sedan åker jag hem till Dana och Brian. Mike...

Varför är FBI intresserade av gubben? Inte vet jag.

Kanske är han insyltad i rån eller terrorism. Jag vet inte vad han gjort.

Visst.

Och allt det här händer fyra veckor före valet.

Vet du vad som väckte mina misstankar?