Shooting Livien

- Jag ber dig att bli min fru. - Jag vet.

Det gäller Howards End. Vi bör ta en titt på stället.

Jag trodde att ni var Ruth Wilcox!

- Var tycker du att vi ska bo? - I Oniton.

Jag glömmer inte familjen Schlegel.

Om de monopoliserar min far, ska jag säga ifrån.

De svälter! Han sades upp och är utblottad.

- Är du tokig? - Var är mr Wilcox?

Jag ska prata med Henry.

Bli inte sentimental gällande de fattiga.

Jag ogillar din man. Framöver ska jag gå min egen väg.

- Ni får det bekvämare på hotellet. - Är det Henry?

Jag tror på personligt ansvar. Gör inte ni?

Har hon varit din älskarinna?

För tio år sen. Vi kan slå upp förlovningen.

Käraste pojke! Det här ska inte skilja oss åt.

Det är allt eller inget och för mig är det inget.

Det hände långt innan vi möttes. Vore det annorlunda-

skulle jag ändå skriva samma sak.

Jag förstår...

Käre mr Bast. Jag har talat med mr Wilcox-

- men måste tyvärr meddela att han inte har anställning till er.

Helen, ge honom det här. Paret Bast är av ondo.

Jag har ett rum till dig här. Kan du komma när du får det här?

Jag kanske själv hälsar på Bast och gör det som känns rätt.

Henry, kära du.

Henry, se på mig.

Smit inte undan. Se på mig.

Så där. Det är allt.

Du syftar på gårdagen. Jag har löst dig från förlovningen.

Jag kan hitta på ursäkter, men tänker inte göra det. Nej.

Det får vara.

Lämna det som du vill. Det ska inte bekymra oss.

- Det gör ingen skillnad. - Ingen skillnad?

Att veta att jag inte är den som du trodde?

Jag är inte värdig dig. Hade jag varit värdig...

Jag klarar inte att prata om det. Det får vara.

Du med ditt skyddade liv-

och dina förfinande intressen-

- vänner och böcker... Du, din syster och kvinnor som ni-

- kan inte förstå vilka frestelser det finns för en man.

Jag har bitter erfarenhet, men du säger att det inte gör skillnad.

Inte för mig.

Är jag den sista till frukost?

Har Helen kommit?

- Har hon skickat nåt meddelande? - Inget som jag känner till.

- Kan du ringa på klockan? - Varför?

- För att fråga. - Klocksnöret är trasigt.

Det hann inte lagas. Jag har en liten gong.

- Jaså? - Ja. Här.

- Tog du med den från London? - Ja.

- Var hittade du den? - Dolly köpte den på Harrods.

- Det är säkert lustigt för dig. - Nej. Tänk inte så.

- Du har rätt att diktera villkor. - Säg inte så.

- Jag kan inte argumentera. - Jo då.

- Sir? - Jo, mr Burton...

...var min syster här i går kväll?

Nej, hon sov på hotellet, så vitt jag vet.

Ska jag skicka dit nån? Jag kan gå dit.

Jag går dit själv, tack.

Det är en enkel historia.

Det var för tio år sen, i en garnison på Cypern.

Jag var långt borta från gott inflytande och från England.

Jag var väldigt ensam och saknade att höra en kvinnas röst.

Jag har sagt för mycket för att bli förlåten.

Men jag har redan förlåtit dig, Henry.

- Ja? Vad är det? - Det är jag, Tibby.

Helen? Kom in! Qing jinlai!

- Jag fick ditt telegram. - Ska jag servera lunch?

- Ja, tack. - Ja, sir.

- Är allt som det ska? - Ja då. Vad sa du när jag kom?

Jag? Qing jinlai.

Kinesiska för "varsågod, kom in". Det kan sägas på fem sätt.

Utelämnar man "qing", blir det "kom in".

Nästan. Sen finns qing jinlai ba.

Åh, Tibby.

Du ser hemsk ut. Är nåt på tok?

- Jag kommer från Oniton. - Oniton? Jag trodde...

Jag kommer från Oniton. Det har hänt en del där.

Vill du ha lunch?

Jag vet inte vad jag ska göra, Tibby.

Jag är upprörd för nåt som gäller Meg, men jag vill inte träffa henne.

Jag kom för att berätta att jag ska resa till München eller till Bonn.

- Ni får dela på mina möbler. - Men...

Jag har ont i huvudet.

Gick nåt fel på Evies bröllop?

Inte där.

Får Annie komma in med maten? Eller ska jag ta den i dörren?

Får jag torka ögonen först?

Annie, kan du återkomma om en stund?

Ja då, sir! Är allt som det ska, miss Helen?

Ja då, tack, Annie!

Leonard kände till det hela tiden.

Meg kan inte ha hört det än, tror jag.

Låt dem gifta sig.

Frågan om kompensation kvarstår. Ingen betalar, om inte jag gör det.

Det här är mellan oss. Meg kan inte få veta.

Jag ska överföra 5000 pund till dig-

- och när jag är i Tyskland, ska du ge dem paret Bast.

- Herregud! - Småsmulor hjälper ingen.

Jag har möjlighet att göra nåt, att hjälpa nån ur avgrunden.

Folk kommer att se det som anmärkningsvärt.

Strunta i folk! Det är hälften av vad du äger.

Inte hälften. Jag har för mycket.

Min gåva kan ge dem 115-200 pund att leva på. Det räcker inte.

- Jag vet att du inte förstår mig. - Jag? Jag förstår ingen.

- Kommer du att göra det? - Tydligen.

Tack, Tibbykins. Du har varit så snäll mot mig.

Mr Theobald Schlegel, 2 Wickham Place.

Jag tackar för det generösa erbjudandet-

- men bifogar miss Schlegels check på 5000 pund.

Vänligen returnera den till henne.

Kära Helen! Mr Bast returnerade din check, då han inte är i behov.

Käre Tibby! Hitta paret Bast och tvinga dem att ta emot checken.

Kära Helen! Det tog en stund att hitta deras adress i Lambeth.

Jag har försökt flera gånger, men de verkar ha uppslukats av jorden.

Jag måste medge att med tanke på lockelsen som jag erbjöd-

- är din Leonard Bast en storartad man, trots allt.

Käre Tibby! Du måste hitta dem.

De får inte vara hemlösa på grund av mig.

Kära Helen! Du måste nog överge ditt filantropiska försök-

- och återinvestera pengarna på nåt klokt sätt.

På vår blivande svågers inrådan-

- har jag köpt aktier i Nottingham and Derby Railway-

och märkbart ökat mina tillgångar.

Jag föreslår att du gör detsamma. Tibby.

Käraste Helen! Henry och jag gifte oss i tisdags.

Tibby och moster Juley närvarade, liksom Charles och mr Cahill.

Jag uppskattar min blygsamma vigsel, men önskar att du hade varit med.

Vi funderar på att hälsa på dig i Innsbruck.

Jag vill så gärna träffa dig där.

Kära Meg! Jag ska resa till Gardasjön i några veckor.

Men jag är osäker på när, så anpassa inget efter mig.

"Jag tillbringar nog sommaren i Italien, kanske i Neapel. H."

Vilket otillfredsställande kort.

Hon lämnade nog Innsbruck för att vi föreslog ett besök där.

- Hon vill inte träffa dig. - Jag beklagar det.

- Jag har inget emot henne, - Varför inte?

Hon har förlorat all självkontroll! Det är så olikt henne, Henry.

Om det blir krig, måste hon återvända.

Bara inte er familj återvänder till Preussen då. Du får inte följa med.

Familjen Schlegel är engelsmän in i ryggmärgen, som moster säger.

Fast det säger hon bara när hon misstänker oss för nåt tyskt.

Vi bör bjuda henne till Ducie Street.

Kan vi inte bjuda henne till Oniton?

Varför? Jag har hyrt ut det.

Hyrt ut Oniton?

Henry! Du sa att vi skulle bo där.

Jaså? Det duger inte.

- Varför sa du inget? - Jag ville inte besvära dig.

Jag fick det bekräftat i morse.

Varför duger inte Oniton? Jag älskar stället.

Det är fel del av Shropshire. Och huset är fuktigt.

Det var nåt nytt att Oniton Grange är fuktigt.

- Har du inga ögon? Ingen hud? - Det tror jag nog.

Naturligtvis är det fuktigt! Det är byggt på lera.

- Och den avskyvärda sjön som... - Avskyvärda?

Nåja, det kanske är att ta i, men du vet vad jag menar.

- Varför flyttade ni dit, då? - För att...

- Varför vill du resa till Innsbruck? - För att hälsa på Helen.

Ja, visst, men frågor kan ställas i oändlighet.

Jag tog Oniton med tanke på Evie.

Hon ville så gärna ha lantbröllop. Jag fick inte ens fråga om jakt.

Hon var rädd att nån annan skulle ta det.

Det finns ingen jakt på Oniton. Det finns inget att jaga där.

Det är ingen fara. Hon fick sitt bröllop och nu ska det bli en skola.

Blir det inte fuktigt för pojkarna?

Det är deras problem. Jag gick igenom allt med dem.

Var ska vi bo? Det vore trevligt att bo nånstans.

Jag har inte bestämt mig än.

Det är inte maj än, vi kan bo här på Ducie Street och leta under sommaren.

Vi måste lämna Wickham snart. Jag...

Ingen fara. Din bror och syster får plats här.

- Det är inte vad jag menar. - Vad är det, då?

- Får jag...? - Varsågod.

Käraste Helen! I dag packades den sista lådan-

- och det sista av flytten gick från Wickham Place.

Jag vet inte om det vore enklare om nån skulle flytta in där efter oss.

Men huset ska rivas och ge plats till lägenheter.

Jag är glad att du slapp se huset tomt, utan liv.

Det känns märkligt att säga farväl till vårt hem utan dig.

Henry skulle kalla det sentimentalt. Tibby bor på Ducie Street-

- och du lika långt bort som förut. Det är för långt bort, Helen!

Henry har erbjudit sig att lagra allt i Howards End.

Till det hyrs ut igen, kan vi våra saker stå där.

Miss Avery tar hand om allt. Hon bor på gården i närheten.

Under tiden, efter långa samtal, ska vi bygga ett hus i Sussex.

Ritningarna blir klara till hösten.

Kära Helen! Berätta när du kommer hem, eller be mig att inte fråga.

Tibby sa att du känner dig omringad. Jag sa att du är i södra Italien.

Dolly och Charles har fått göra sig av med bilen.

Varför får inte Charles mer av förmögenheten?

Jag uppmanar Henry att ge dem mer, men han gör det inte.

Jag saknar dig oerhört och önskar att du skrev ett riktigt brev.

- Dolly! Hur står det till? - Hur står det till?

- Hur mår barnen? - De mår bra.

- Är det ritningarna? Får jag se? - Varsågod.

Hur mår Helen? Kommer hon hem nån gång?

Det är så märkligt.

- Ja. Men Helen är märklig. - Har hon ingen adress?