American Outlaws

In i skogen!

Tillbaka!

- Är du träffad? - Vi bär bort honom till vagnen.

En Gatling! De har en kulspruta!

För fan, Cole! Det här slutade vara kul för två år sen!

Flytta vagnen!

Ner!

Skjut!

- Cole, Bob, är ni skadade? - En kanon biter inte på en Younger!

- Kanonen gör ett bra försök, Cole! - Du är en duktig scout, Tom.

Du betalade för att hitta blårockarna. Där är de.

Hämta honom, James.

- Inte Jesse - han som kan skjuta. - Frank!

- Frank, upp där framme! - Jesse, passa ryggen!

Kanonen eller kulsprutan?

Kanonen!

- Var blev du av? - Vad är det som händer?

När jag sticker upp huvudet försöker de skjuta av det.

Min plan är att ligga här och pissa i byxorna!

Jag kan träffa dem härifrån. Men vi får göra en avledningsmanöver.

Varför sa du inte det från början?

- Han ler. - Det bådar aldrig gott.

Träffa ryttaren!

Vi är på väg, Jesse!

Inta höjden! Framåt!

Tillbaka!

Stick i väg. Stick!

- Var det en avledningsmanöver? - De såg dig knappt.

Skulle jag ha dragit till mig mer uppmärksamhet?

Du kunde ha haft en stor damhatt på dig.

Ja, det skulle ha gjort intryck. Det är ditt problem, Frank.

När du har tänkt ut nåt har jag redan gjort det.

Ditt problem är att du alltid gör nåt innan jag har tänkt ut det.

Fan, grabben! När vi kommer hem till Missouri och berättar för tjejerna-

- hur lille Jesse James angrep hela nordstatsarmén själv.

- Han har snart högre rang än du. - Men jag är fortfarande snyggare.

Vi samlas på vägen där borta. Vi kan kanske fånga några jänkare.

- Rid med mig, kusin. - Jag mår bra av att gå.

Som du vill. Vi har hästar borta vid vägen.

Kom igen, jägare. Nu rider vi!

Jag skulle ha låtit dum om jag sa nåt sånt.

- Vart ska ni? - Det är massor av jänkare där borta.

Kriget är slut. General Lee kapitulerade i går vid Appomatox.

- I går... - Berätta det för de jävla jänkarna.

- Vad nu då? - Hem! Vi sticker hem, Cole.

Vi rider som galningar. Och ve den som kommer mellan mig och min gård.

Det är fanimej den bästa plan jag har hört på länge!

Då rider vi!

- God dag, Liberty, Missouri! - Vi åker hem till vår gård.

Och planterar majs. Och skördar majs. Och äter majs.

Skjuter majskolvarna inte på mig? Då kommer jag att älska dem.

- Vi har problem. - Det är en garnison i stan.

- Vi är i ockuperat område. - Ta bort handen från höften, Cole.

Välj dina strider, kusin. Det har du lärt mig.

- Herregud! - Det är Charlie Higgins.

- Jag skär ner honom. - Inte nu, Cole.

Ska vi döda de jävlarna får de inte se att vi kommer.

Jag vill hem till gården och se till lille Jim och tjejerna.

Rid hem till mamma och säg att vi mår bra. Vi pratar med Doc Mimms.

Ursäkta, herrn, vi vill prata med doktorn.

- Jesse? Frank! - Zerelda? Lille Zee Mimms?

- Du var lille Jesse James. - Ja, men du har blivit stor.

Jag menar äldre. På ett bra sätt är du stor och äldre.

- Säg nåt, Frank. - Nej, du klarar det bra.

- Frank! Jesse! - Pappa...

- Var är Web? - Han red mot dem som en ande.

- Gjorde min Web det? - Hästen hoppade över oss.

Han dödade många nordstatssoldater.

- Han fixade kulsprutan och kanonen. - Han räddade våra liv, doktorn.

Ingen Liberty-kille hade återvänt om inte Web Mimms hade funnits.

- Web dog i strid. - Web dog som en hjälte.

- Men han dog trots allt. - Är det nåt vi kan göra...

Nej. Tänk på er själva nu. Sluta inte som Charlie Higgins.

De upptäckte att han red med Quantrills marodörer och grep honom.

- De hängde honom i morse. - Jag trodde att amnesti var utfärdat.

De som var med i en partisangrupp häger de för förräderi.

Och har man en gård kan man råka illa ut. Järnvägen behöver mark.

Ingen vill sälja. Då riskerar man att bli hängd för förräderi.

Under kriget svor jag att döda alla som ville ta ifrån mig gården.

Måste jag bekämpa järnvägen för att stanna får jag göra det.

Vi får tänka över det. Har vi en bra förklaring fixar det sig nog.

Vilken förklaring köper de, Frank?

Vi var med general Hoods Texas-brigad tills...Sharpsburg-

- överfördes till General Jeb Stuarts kavalleri och gav upp i Tennessee.

- Det skulle kunna gå. - Ja.

Hälsa nu på er mor. Hon blir glad för att ni lever.

Och för hennes skull fortsätter ni med det.

Tack för allt. Särskilt historien ni berättade för pappa.

- Hör nu, Zee... - Jag vill gå in och gråta nu.

- Zerelda har blivit en snygg kvinna. - Ja.

- "Stor och äldre?" - Håll käften, Frank.

- Jag dödar dig. - Testa "fet och härjad" nästa gång.

Mina pojkar! Mina pojkar!

Mina pojkar lever!

- Gudskelov! Ni lever! - Krama inte ihjäl oss, mamma!

- Dödade ni jänkarna? - Många, mamma.

- Bad ni era böner? - Varje kväll, mamma.

- Kom in och tvätta händerna. - Så snygg du är!

Hej, grabbar! Titta på Jimmy Younger. Han är nästan vuxen. Hej!

- Din mor ville att vi skulle äta. - Det är två timmar sen.

- Ni har ju inte ätit upp. - Och du är snäll mot vår indianvän.

Han är kristen och har dödat jänkare. Jesus säger att han är bra ändå.

- Hon pratar fortfarande med Jesus! - Det värsta är att han svarar.

- Har du sett Zereldas ögon? - Hon har två, va?

- Ett av dem är visst av glas. - Ja. Det högra eller det vänstra?

Cole, jag ska inte berätta för alla om killen du knullade i Atlanta, va?

- Är det mig du pratar med? - Danshoppan på Bunnys?

Sadie var en vacker kvinna. Sadie var inte en man!

- Hon hade en snygg mustasch. - Hon var europé.

Jag erkänner att Sadie var en kvinna om du håller käften om min Zee.

- "Min Zee"? - Din Zee?

"Ur kvinnoögon drar jag denna lärdom;"

"De gnistra städs av Prometheisk eld, De äro konsten, böckerna och skolan,"

"Som famna, nära, lysa hela världen."

Jag vet inte vad du pratar om, men det var fint.

Det är Shakespeare. Han är europé.

Kan du skriva ner det åt mig?

- Ja, jag skickar ett telegram. - Tack, bror. Tack för hjälpen, Cole.

Du gjorde mycket hos oss.

- Du saknar det inte, va? - Kriget? Nej, för fan.

- Nåt saknar jag... - Det var spännande.

Ja, men vi dödade många. Varför skulle vi sakna det?

För vi är bra på det. Vi är skitbra på det.

Berättar du det här för nån dödar jag dig för jag är stans hårding:

Men du är fanimej skräckinjagande med de där pistolerna.

Killar...

- Hejsan. Hur är det? - "Hejsan"? Folk österifrån.

Jag heter Rollin H. Parker och är utsänd av mr Thaddeus Rains-

- Rock Northerns järnvägsdirektör. Det är den berömde Allan Pinkerton-

- grundaren av Secret Service och anlitad av mr Thaddeus Rains.

Ni har nog hört att vi drar järnvägen västerut.

Ja, hade ni dragit den österut hade det blivit under vatten.

Västerut och med öppna förbindelser till folk som er.

Er mark ligger på den planerade rutten.

Jag är här för att få er underskrift på det här köpkontraktet.

Jag har bemyndigande att ge er två dollar per tunnland.

Det är ett pris som är godkänt av USA:s inrikesministerium.

Marken är inte till salu.

Jag förstår er väl. Ni har ett fint hem här.

Det är inte upp till er eller mig. Känner ni till expropriationslagen?

Ja, det gör jag. Vad är det med den?

Den här marken blir snart exproprierad.

Jag gör er alltså en tjänst. Priset på två dollar gäller endast i dag.

Priset sjunker sen.

Hade jag varit som ni skulle jag ha skrivit på.

Adjö, mr Parker. Be mr Rains stoppa upp den här på ett visst ställe.

Shakespeare.

Jag tror inte att ni förstår.

Ni har inget val.

Frun, jag tycker att ni ska tänka över det här och fatta rätt beslut.

Jag ska fråga Herren.

Herren säger att vi kan begrava er i fruktträdgården.

- Där har vi en som är förbannad. - Låt dem gå, mamma.

Vi begraver dem nästa gång.

Frun...

Ni begår ett stort misstag.

Snyggt jobbat.

Berätta för dem, Frank.

Jag var på rådhuset för att titta på ritningarna för järnvägen.

De tänker inte använda vår mark. De vill bara köpa upp allt.

Clell Miller har ordet.

De säger att om vi inte säljer får vi ingenting.

- Om vi inte står enade, ja. - Loni Packwood.

Det här var droppen.

När jag kom tillbaka från kriget var min gård nerbränd.

Mina kor var döda. Och nu har min fru stuckit med min kusin Jeb.

Den jävla skitstöveln! Han tog min hund!

Loni, angående järnvägen...

Han tog min hund!

- De har tagit Cole! - Pappa, de kom hem till oss...

De kom med samma erbjudande som de har gett er.

Vår lillebror Jim jagade dem. En av detektiverna slog ner honom.

Cole tappade besinningen. Lite bara.

- Hur många dödade han, Bob? - Två.

Eftersom detektiverna jobbade för ministeriet...

- Kan armén hänga honom. - I morgon.

- Vad ska vi göra? - Ingenting! Ni ska bara gå hem.

Du också, Doc. Ni måste kunna svära på att ni inte vet vad som händer.

- Grabbar! - Doc, gå hem.

De hänger inte fler Liberty-killar.

Gå hem.

Mötet är avslutat! Gå hem, allihop.

Gå hem.

- Jag stannar. - Jag också.

- Jimmy, jag bad dig stanna hemma! - Det är mitt fel.

De vill bara statuera ett exempel.

- Du är för ung. - För ung?

Jag är lika gammal som du var när du gick ut i kriget.

- Ni slösar tid. - Zee, gå hem.

Vem var här när de hängde de andra? Ni måste veta hur de gör.

Kan ni inte befria Cole bara för att ni inte vill lyssna på en kvinna-

kan ni fara åt helvete!

Vi åtta mot ett nordstatsregemente och Pinkerton-detektiver-

mitt på huvudgatan i dagsljus.

- Han ler. - Är det illa?

Mycket.

Slappna av, Pinkerton. Armén har allt under kontroll.

Det finns ingenting som kan få folk att flytta som en hängning.

Jag kan inte slappna av.

Jag har män vid alla sidogator så ingen kan storma in.