The Hexecutioners

För tre år sen...

...stiftades en lag som tillät privata kliniker utföra aktiv dödshjälp.

-Är du den dödsdoulan? -Ursäkta?

Du är sen.

-Är ni närmast anhörig? -Jag antar det.

Jag heter Malison McCourt, palliativ tekniker hos Lifesource Closures.

Vi känner verkligen med er i denna svåra stund.

Patientens avslut kommer att bli meningsfullt, skonsamt och minnesvärt.

Lägg ner skitsnacket. Tryck bara in sprutan så är du klar.

Om jag kunde ha gjort det själv hade jag redan gjort det.

-Vad? -Det är min första arbetsdag.

Åh, vad roligt för dig!

Hon ligger där inne. Sätt dig här.

-Hur länge har hon varit så här? -Hon har legat i sängen i 4 år. Koma.

Envis som få.

-Vill ni säga något? -Nej...

Hon kommer inte att känna nåt.

Mördare!

-Nej! Nej, nej, nej, nej! -Nej...

Nej, nej, nej!

Jag skulle ha gjort det här för länge sen.

Det där är olagligt. Det finns ett ord för det ni just gjorde.

08.17.

Ms McCourt!

-Du får inte ha katter i lägenheten. -Inte katter, jag har en katt.

Jag känner nog din sort.

Jag vill inte ha några jäkla kattkärringar i mitt hus.

-När är värmen lagad, mr Poole? -Ställer du krav nu också?

Jag kräver inget, jag frågar bara.

Det sitter ett par gamla stötar där borta som kunde behöva våra tjänster.

-Det är inte roligt, mr Winston. -Nej, du har rätt. Ursäkta mig.

Hade du en dålig dag? Du fick alltså en dålig början?

-Kollas klienterna upp ordentligt? -Det prioriteras.

Ärligt talat, när ni tekniker kommer dit är alla juridiska hinder avklarade.

Vårt företag är noga reglerat.

Så alla på Lifesource Closures är helt täckta av försäkring.

Så ni kan göra det som krävs för att avsluta det, släcka ljuset.

-Det är ditt jobb. -Klienten kallade mig för mördare.

Det har de rätt till. Du är inte den första.

Hälften av de här människorna är totala grönsaker.

De har inget vettigt att säga. Det är den anhöriga som är klienten.

-Jag behöver verkligen jobbet. -Självklart! Det är ett bra jobb.

Det som hände dig igår, händer alla. Sånt händer.

Men jag har ett litet förslag till dig.

-Inget av detta ingick i utbildningen. -Vi gör så här ibland.

Vi har ett projekt där vi skickar ut såna som du med en erfaren tekniker.

Hen hjälper dig med sånt som inte tas upp under utbildningen.

-Som klienten som kallade mig mördare? -Inte klienten! Inte klienten.

Klienten är de anhöriga och du utförde jobbet perfekt och helt lagligt.

-Okej? -Okej.

I morgon åker du ut på ett jobb med Olivia Bletcher.

Hon har varit med oss i tre år och är ett fulländat proffs.

Hon har varit med om allt man kan tänka sig.

Hon hjälper dig att fatta rätt beslut om saker går snett.

Hon kommer att vara din vän.

-Tack, mr Winston. -Den här klienten är mycket viktig.

Han är väldigt förmögen. Han är lite av en kuf också.

Det ligger utanför stan, så ta din bil och packa för tre dagar.

Spänn av, tjejen!

Det här är ju dödshjälp! Det är inte som om vi räddar liv.

Kom ihåg det jag säger till alla flickor:

Det här är ett jäkla självmordsuppdrag, så ta inga fångar!

Mr Poole?

Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare rinna över

Godhet allenast och nåd skola följa mig i alla mina livsdagar

Och jag skall åter få bo i Herrens hus evinnerligen

Är allt som det ska?

Jag ber för din skull. Jag ber att Jesus ska förlåta dig!

Va?

-Du skall icke döda! -Det där var kränkande!

Sluta! Sluta!

Lucy?

Mr Poole?

Mr Poole?

Mr Poole? Är ni här inne?

Förlåt mig, förlåt mig.

-Jag är ledsen för det jag sa förut. -Vad gör ni därinne?

Jag drömde att du tänkte mörda mig.

Du skulle döda vem som helst. För det är ju ditt jobb, jag förstår.

I drömmen sa Gud åt mig att berätta en sak för dig.

Personerna du dödar kommer inte till Honom.

De går till dig.

Ni hade bara en otäck mardröm. Var snäll och gå och lägg er igen.

Du kan inte bo här längre.

Hej, raring! Bagageluckan?

-Hur länge tänker du vara borta? -Jag är mitt emellan boenden.

-Winston sa att du hade det tufft igår. -Hemskt! Jag är glad att du är här nu.

De påstår sig välja klienter noga, men det är nog mest bankkontot som lockar.

Det är ju fruktansvärt! Under utbildningen verkade allt så ädelt.

De använde ord som "värdighet" och "avslut". Jag gick på det.

-Cigg? -Nej, tack.

-Är det lugnt om jag röker? -Visst, om du vevar ner rutan.

Det här uppdraget ser jag fram emot. Tre dagar på landet.

-Säkert en välfylld vinkällare. -Jag dricker inte.

Den gamle gubben är stenrik. Vi kanske till och med får dricks.

Dödssjuk humor, Olivia!

Den var bra, Mal.

-Får jag kalla dig Mal? -Visst!

Det är... Det är faktiskt vad min mamma brukade kalla mig.

-Vad vill du bli kallad? -Olivia duger fint.

Okej, Olivia.

Har du erfarit nattskräck än? De kommer med jobbet.

Det säger de inget om. Man har några jobbiga nätter.

-Nattskräck. -Det låter hemskt! Vad orsakar det?

Det är nog bara hjärnan som hanterar det faktum att du dödar folk nu.

-Avslutar. Vi gör avslut. -Visst, avslut.

Det kommer att gå bra. Du är en av oss nu.

-Ska vi knacka först? -Ja.

-Är du redo för det här? -Nej, det är jag inte.

Malison! Kom nu.

-Mördare. -Hörde du det där?

Gör inte så, Malison. Du skrämmer livet ur mig.

Det är lugnt, ingen fara. Ingen fara.

-Är allt som det ska? -Malison, det här är Edgar.

-Ursäkta, jag vet inte vad som hände. -Du svimmade och slog i huvudet.

Jag fixar det.

Det där är den mest socialt inkompetenta person jag träffat!

-Stackarn, jag kanske skrämde honom. -Jag tror faktiskt att han grät.

-När du ramlade sprang han in. -Herregud, vad pinsamt!

-Nej, ingen fara. Hur känns huvudet? -Bra. Jag måste be honom om ursäkt.

-Vänta tills han kommer tillbaka. -Vad heter han?

Edgar.

Edgar, jag ber om ursäkt. Jag känner mig jättedum.

-Pungråtta. -Ursäkta?

-En pungråtta här under. -Såklart.

Jag tyckte att jag hörde nåt. Det måste ha varit den.

Pungråttan är dräktig.

-De bits. -Okej.

Han ströp en pungråtta. Med sina bara händer. Han är helknäpp, Olivia!

Han är galen.

Bäst att hålla sig inomhus när det är mörkt.

-Vad gjorde du med den? -Pungråttan?

Jag gjorde mig av med den.

Det var bra. Tack, Edgar.

-Ni ska bo en våning upp. -Den här vägen, då.

Kom nu, Malison.

-Vart tog han vägen? -Hit upp, tror jag.

-Han är väldigt fokuserad. -Han ströp en gravid pungråtta.

-Var är mr Somborac? -Nedervåningen.

Han kan inte gå i trapporna.

-Bor du här med honom? -Ladan.

-Sover han i huset ensam? -Han verkar behöva vård dygnet runt.

Han lever fortfarande. Han kan inte dö, inte ordentligt.

Är du hans testamentsexekutor? Hans son?

Det andra sovrummet ligger längre bort i korridoren.

Det här verkar stort nog för oss båda. Vi håller nog ihop, eller hur?

Finns det nåt att dricka? Kanske en flaska vin?

Jag ringer i klockan i gryningen. Då är det frukost.

Hörde du det, Esmeralda?

-Han vill prata med er. -Vi har en del dokument att gå igenom.

-Han har specifika önskemål. -Det har vi väl alla?

Det passar nog bättre imorgon.

Vad passar bättre imorgon?

Ingen vinkällare...än.

Jag tycker synd om honom.

Det är iskallt härinne!

Han är inte van att ha folk omkring sig.

-Är det nåt du kan relatera till? -Kanske.

Förlåt, det var elakt sagt.

-Ibland kan jag bara inte låta bli. -Du har rätt.

Kom igen!

Vi kan väl vara vänner?

-Vad då? -Jag förväntade mig bara inte det.

Du behöver ju inte få mig att känna mig obekväm.

Oroa dig inte för nattskräck. Så hemskt är det inte.

-Jag fick en hemsk tanke. -Vad då?

-Ska vi slå vad om att han har kikhål? -Jag tror inte han är så smart.

Hjälp mig att leta.

Jag skulle ha ett om jag var han.

Han håller väl på att strypa sin lilla pungråtta nu.

-Han är därinne! Jag såg honom. -Skämtar du?

Den lille jäveln!

Vänta här!

Försvinn! Sluta! Sluta!

-Vad då sluta? -Snälla, lämna mig inte igen!

Det är lugnt. Han har gått iväg.

Han gick tillbaka till sitt skyffe.

Nu håller vi oss lugna. Jag går ut och tar en cigarett.

-Snälla, lämna mig inte här! -Följ med.

Edgar gick åt det hållet.

Det här stället är ju enormt! Lite väl mycket för två män.

Varav en är sängbunden.

Det är nåt som inte stämmer här. Varför gör inte bara Edgar det själv?

Han sover där borta, antar jag.

-Jag är så rädd. -För vad?

De där jäkla pungråttorna. Vad tror du?

Det är så mörkt att jag kan känna dem.

-Jättestora mullvadsmän. -Sluta, sa jag!

Jag saknar Lucy.

Någon ser väl efter den? Pojkvän?

-Nej, jag bodde ensam. -Bra gjort.

Inte direkt. Det är hemskt.

Jag kan nog inte åka tillbaka till... Vad är det?

Huset ser argt ut. Titta på det.

Det ser levande ut.

Tror du att det gillar oss, Liv?

Hej. Jag är Malison McCourt.

Jag är palliativ tekniker hos Lifesource Closures.

Vi känner med er och er familj i denna svåra stund.

Jag försäkrar er om att familjens avslut blir minnesvärt, skonsamt...