The first 200 lines.
DEN OSYNLIGE MANNEN
Okej... Kameran går.
Ni tittar på en stol... därför att jag sitter i den.
Jag heter Nick Halloway. Jag är varken sjuk eller galen, men osynlig.
Hur ska jag få er att tro på det här?
Vad sägs om det här?
Inga trådar.
Vänta lite... Det här borde övertyga er.
Jag spelar in filmen därför att jag snart kan vara död.
Det här är min sista chans att berätta.
Alltihop började en tisdag i mars.
90 cm djup snö? Kan du boka rum åt mig på Aspen Lodge?
Enkelrum, med en bred säng. Man vet aldrig... Tack.
Boykin undrar om du läst att Allied och Security Oil har gått ihop.
Kaplan ringde igen angående Magnascopics.
Personalmöte torsdag. Du har inte gjort oljeskiffer-analysen åt Roger.
-Så du är här... -Roger! Kom in.
Jag har försökt få tag i dig.
Jag rekommenderar att oljeskifferpositionerna undersöks.
Fint! Träffar du fortfarande Denise Lee?
Det hände en gång för ett halvår sen.
Du är den värsta lögnare jag jobbat åt.
Ta ledigt resten av dagen. Jag går till klubben.
Du har Magnascopics i morgon. Taxin kommer kl. 7.30.
Hur ska jag hinna igenom det här?
-Du lovade. -Jag var full.
Du åtog dig det.
-Min familj, då? Min släkt? -Du har ingen.
Dagen var som alla andra. Men det som skulle hända...
...skulle förändra livet för evigt.
Academy Club - en av San Franciscos sista herrklubbar.
Ett ställe där järnvägspatroner förr åt, köpte sig en flicka-
-och diskuterade hur mycket de stulit.
Jag utnyttjade tennisbanan och gillade baren.
Dålig axel. Inget djup.
Sätt 100 dollar på St. John's mot Villanova.
Tack.
Någon vill ha er uppmärksamhet. Mr Talbot, tror jag.
Låtsas inte se honom.
-Hej, Nick. -Hur är det med magen, George?
Jag tänker starta ett fosterhem för fattiga barn.
Främst flickor. Jag behöver familj.
-Gör oss sällskap. -Inte ikväll.
Kom igen! En drink.
Det är bara Ellen och hennes vänner. Och Alice Monroe, min systers vän.
-Jag ska upp tidigt. -Titta...
Kanske en liten stund.
-Du känner nog alla. -Hej, Nick.
Alice Monroe, får jag presentera Nick Halloway.
-Var har du gömt dig? -Du har klippt dig.
Alice gör dokumentärfilm åt Smithsonians.
Det är en av mina... favoritinstitutioner.
-Vad för slags dokumentärer? -Antropologi, kosmologi...
Kosmologi... En av mina favorit-"ologier".
Du läste juridik och arbetade med det. Vad hände?
Det var mina föräldrar som ville se mig som advokat.
-Det blir nog Indiana - UNLV. -Carolina.
Hur kom du in i filmbranschen?
Jag fick jobb som produktions- assistent på ett TV-bolag.
-Plötsligt var jag i djungeln. -Primitivt, va?
Bara några få platser vid Amazonfloden kan anses orörda.
-Vad saknar du mest? -En varm dusch, cheeseburgare...
Jag tror att Seton Hall klarar sig hela vägen.
-Jag avskyr TV. -Jag också.
-Jag tycker om musik. -Jag älskar jazz.
-Jag avskyr folk som styrketränar. -Narcissister...
-Jag älskar att åka skidor. -Havet och skogen...
Jag älskar blont hår.
Älskar...vitlök.
-Nick...vad gör vi? -Jag hoppas att det är förspelet.
-Vi borde gå tillbaka. -Ja.
-Inget billigt och betydelselöst. -Vad blir jag skyldig?
Du skulle aldrig ha råd med det.
-Roligt att ha dig tillbaka. -Tack.
-Går du tidigt? -Ska vi inte äta?
-Jag har lovat att träffa en person. -Jag följer dig.
Jag har mycket arbete som väntar.
Gillar du italiensk mat? Vi kan gå till Fiorello's.
-Jag måste faktiskt träffa en person. -Det trodde jag att du bara sa.
-Vill du äta lunch på fredag? -Lunch? Vi åker till Hawaii!
Vi har gott om tid, Nick.
-Får jag ångra att jag träffade dig? -Det gör du redan.
På sätt och vis var det Alices fel.
Om hon inte hade varit så otroligt vacker-
-så hade jag kanske inte supit mig full.
Jag har aldrig varit så bakfull.
Idag tänker vi på magnetism som riktningar och rörelse hos partiklar.
Vi upptäcker med förvåning hur andra människor-
-betraktade de fenomen som vi kallar "magnetism".
Redan på 500-talet f.Kr. observerade filosofen Thales-
magnetitens enastående förmåga...
...som specificerar riktningen och styrkan i ett magnetfält...
Vi har inte ens hunnit till Jesu födelse.
Ropa när han kommer till inkvisitionen.
-Ursäkta... Finns det en toalett här? -Där borta.
Hallå?
KATASTROFLARM Överbelastning
Tio minuter...
...och jag blir som ny.
Von Erxlebrens genombrott möjliggjorde en förbättrad...
Är det inte sant, mr Jenkins, att ni var i Honduras samma dag-
-som dr Mendoza föll ifrån 21:a våningen på sitt hotell och dog?
Jag var konsult åt den demokratiska befrielseorganisationen.
Får ni inte betalt av CIA? Gick ni inte under kodnamnet "Skorpionen"?
Var ni inte i Östtyskland för två år sen-
-när dr Hans Bodnik försvann och sedan föll från hotellet i Wurzburg?
Kan ni upprepa frågan?
-Hur placerade de mig i Wurzburg? -Glöm dem. Vi har ett viktigt fall.
Något har hänt på Magnascopics i Santa Mira. Läs det här...
Det viktiga är det som inte är...
Jag vet inte hur länge jag låg medvetslös.
Jag vaknade upp till en mardröm.
Inget omkring mig var som det skulle. Jag såg delar av kontoret och huset.
Hade jag hallucinationer? Alla fysikens lagar tycktes upphävda.
Lystring!
Iakttag försiktighet inom området.
Byggnaden verkar allvarligt skadad, men inga spillror har hittats.
Byggnaden är intakt, men vissa delar syns inte.
Molekylär instabilitet kan ha gjort vissa delar osynliga.
Ni kan komma i kontakt med osynliga ytor.
Var försiktiga när ni kommer in på området!
Byggnaden kan fortfarande vara under omvandling.
Allting inom mig sa: "Ut härifrån!", men jag svävade omkring i en dröm.
Jag vandrade genom resterna av rummet och försökte orientera mig.
Vad hade hänt? Hade jag dött? Var jag ett spöke?
Jag måste fundera över vad som var verkligt.
Jag kunde inte se min hand. Herregud...!
Vad hade hänt?
Jag behövde hjälp. Men vem...?
Jag måste ringa någon.
Och då visste jag.
Det var inte bara byggnaden... det var jag.
Jag gick bort till spegeln.
Där fanns ingen spegelbild. Jag var osynlig.
Jag ser den också.
Lys uppåt!
Hallå där...!
Hjälp mig!
Hjälp!
Vad är det med er? Herregud, ser ni mig inte?
Hjälp! Vad har de gjort med mig?
-Han kanske är död. -Nej, han andas. Filten rör sig.
Honom skulle vi behöva hos oss. Tala om täckmantel...
Han ska till nåt labb där de sticker upp rör i arslet på honom.
-Va?! -Håll tyst, allihop!
Vad är ni för några? Vad har hänt med mig?
-Ta honom snabbt till trailern. -Nej!
Håll er på avstånd! Jag vill veta vilka ni är och vad fan som pågår.
-Jag heter David Jenkins. Och du...? -Harvey.
De senaste timmarna måste ha varit smärtsamma och förvirrande.
Vi måste göra en grundlig läkarundersökning.
Jag hörde allt om den. Jag vill inte ha testiklarna flytande i en skål.
Lugn, Harvey. Du har varit med om ett trauma.
Sluta! Gör inte så där.
-Jag vill ringa min advokat. -Hör på nu...
Du kan vara döende. Om du vill leva, så måste du lita på oss.
-Vi är vetenskapsmän. -Jag tror dig inte.
Jag har inte rättighet att låta dig gå härifrån på egen hand, Harvey.
Om något händer dig, så bär jag ansvaret för det.
Viktiga beslut måste fattas beträffande dig.
Besluten måste fattas av kompetenta människor.
Jag måste ha kontroll över situationen.
Det förstår du nog?
Harvey?
Stäng grindarna!
Jag bara sprang och sprang. Allt jag ville var att komma ifrån dem.
Hjälp!
Jag var chockad och mindes inte vad som hänt mig.
Jag glömde att jag var osynlig.
Jag ska bevisa en sak för dig...
Du sa inget till mig öga mot öga.
Jag har något att säga dig öga mot öga.
Du kan inte ge mig sparken. Jag ger dig sparken...
Du kan inte ge mig sparken. Jag ger dig sparken.
Taxi!
Kan du köra mig till San Francisco?
Visst.
Jag måste få betalt direkt.
Här...
Jag tar mig en tupplur. Väck mig när vi kommer till bron.
Först skulle jag ringa min läkare.
Nej, det var dumt. Jag behövde en magiker.
Ursäkta, är det här en taxi?
-Sa ni något? -Korsningen Sacramento och Powell.
Kan ni stanna till här?
Usch...
Kan ni köra mig till San Rafael? Jag har ändrat mig.
Jag behövde komma i säkerhet i min lägenhet och räkna ut vad som hänt.
Det skulle kanske gå över på några dagar-
men tänk om det inte gjorde det.
Han kan ha hört något som gjorde honom misstänksam.
Vad som helst kan hända honom. Han är kanske redan död.
Jag måste ta upp det med Parcells på högkvarteret.
Det vill du nog inte göra.
-Vad menar du? -Ge honom alla data...
...men säg inget om mannen. Vi håller det här för oss själva.
Om du säger ett ord om killen, så får du inte ha hand om fallet längre.
Då blir vi bortkopplade.
Om vi griper honom snabbt, står han under vår kontroll.
Vi är de enda som vet att han finns.
No comments yet. Be the first to leave one.