The first 200 lines.
FARBROR FRANK
Betty, ur vägen!
"Sen satte han händerna under hennes rumpa och lyfte upp henne.
-"Hon hoppade till lite." -Som en kanin?
Hej på er.
GUDFADERN MARIO PUZO
Vad vill du, Betty?
Varför läser ni "Lucy och Sonny på bröllopet"?
-Den är så snuskig. -Nej.
Mamma och pappa vill inte att du läser den. Du är för ung.
Min favoritstycke är:
"Hennes hand slöt sig kring en enorm blodfylld stång av muskler."
Det är ingen muskel.
Janis, din lillasyster är så konstig.
Betty, kom hit och hjälp mig med bönorna.
Hör du som de galna männen väsnas?
Ska jag inte hacka lite selleri? Du kan använda det i grytan.
Grytan är färdig, Butch.
Men du kan hälla ut baconfettet i byttan där.
Hur tung är pannan?
Jag har bursit i min friska arm.
-Jaså? -Jag tar hand om det, tant Butch.
Du får inte förlora din friska arm.
Tack, kära Neva.
Vad hände med din sjuka arm?
Minns du inte det? Jag halkade förrförra julen.
Jag fick en fraktur i metakarpalbenet i högerhanden.
-Det minns jag. -Den svällde upp som en ballong.
Få ut ungarna härifrån.
Spisen är varm, jag vill inte att nån bränner sig.
Bullet, Mae Ray, lyssna på mormor. Se så, gå ut.
-Betty, kan du ta ut ungarna? -Kom, så går vi ut.
Vad sjutton är det med ungen?
Jag menar det, Bullet, annars får du ett rejält kok stryk.
Vad har jag missat?
Ni bör nog inte gå in dit på ett tag.
Äckligt, pappa.
Okej. För tusan.
Flytta er, ni är framför mitt Falcons spel!
Bullet, Mae Ray, stick.
Kom, så går vi ut.
Stick!
Bullet, Mae Ray, stick.
Stick härifrån, för fan!
För i helvete!
Ni ska få smaka på min handsåg!
Herregud.
Bullet! Mae Ray!
Jag var alltid glad när min farbror Frank kom på ett sällsynt besök.
Sätt dig.
Ingen annan i familjen verkade vara intresserad av mig.
Har du läst Madame Bovary?
Men farbror Frank var annorlunda.
Han var collegeprofessor och bodde i New York City.
Han använde rakvatten.
Hans naglar var alltid klippta.
Och han bar en guldkedja under skjortan.
Jag kunde lyssna på honom dagen lång.
Ja, antagligen...
Han var den enda vuxna jag kände som såg mig i ögonen.
Jag gillar...
Han var nyfiken på vad jag hade att säga.
Jag gillar att få honom att skratta.
Och sommaren 1969, då jag var 14,
var det uppmuntrande.
Jag ska öppna den här. Var beredda nu.
Tack, Marcia.
En man behöver alltid ett extra par strumpor.
De är från mig och Tee Dub.
Grattis, Daddy Mac. Hoppas att jag får kalla dig det.
Ska du ingå i den här familjen, är det bäst att du gör det.
-Öppna ett till! -Bullet! Nu räcker det.
Så där, ja. Så hanterar man ett oregerligt barn.
Tack.
Det där är så fint inslaget att det måste vara från Frank.
Det måste det vara.
Vad är det?
En elektrisk skoputsare!
Tror du jag är för gammal för att putsa mina egna skor?
Behövs verkligen en jävla maskin till det?
Självklart inte. Nej.
Men... Jag har en själv.
Det är bara snabbare och enklare.
Nästa!
Jag uppskattar i alla fall din present, Frank.
Eftersom jag är den som alltid får putsa din pappas skor.
Tack, raring.
Varsågod, pappa.
-Det är från mig och Kitty. -Se där.
Titta, det är en pytteliten skruvmejsel.
För att reparera glasögon,
när du tappar en skruv i bågarna eller så.
De här har jag nytta av. Jag måste alltid laga mina läsglasögon.
Tack, Mike, Kitty.
Och Janis.
-Och Betty och Bullet. -Ja.
Grattis, Daddy Mac!
Jag förstod inte varför Daddy Mac var elak mot Frank,
eller varför ingen annan nånsin sa nåt om det.
-Okej. -Får jag gå på toaletten?
Ja, om du lovar att tvätta händerna.
Det hade varit förståeligt om Frank varit självisk, ohövlig eller snobbig.
Men han var smart, rolig och omtänksam.
Han var den sortens person jag ville bli.
Men han var den som Daddy Mac alltid retade och förminskade inför alla.
Frank var bra på att dölja hur mycket det sårade honom.
Men jag såg det.
Farbror Frank, hur är det att bo i New York City?
Jag älskar det.
När man kommer bort från en stad som Creekville,
då inser man inte bara hur liten ens värld var,
utan hur mycket större den skulle kunna bli.
På sätt man inte trodde var möjliga.
Får jag komma och hälsa på nån dag?
Ja, absolut.
Om dina föräldrar tillåter det.
Det lär de inte göra.
De låter mig inte ens åka på majoretteläger.
Pappa säger att ingen av hans döttrar ska spatsera runt
halvnaken inför hela stan.
Jag skulle nog bli våldtagen, och då har jag förtjänat det.
Sa han så?
Mamma sa att det bara var ölen som talade.
Hur går det med betygen, Betty?
Jag har A i allt.
-A i allt? Inga B? -Nej.
Bra. Fortsätt så.
Få höga poäng på standardprovet,
så kan du få stipendium och komma in där du vill.
Jag väljer nog SC State, som de flesta i min klass.
Lägg av nu.
Ska du bli den du bestämmer dig för att vara,
eller den alla andra vill att du ska bli?
Du har möjlighet att välja.
Du har det.
Jag önskar att jag inte hade hetat Betty.
Det är ett namn för en dam och jag är bara 14.
Byt namn, då.
Jag kan inte bara byta namn.
Du kan göra vad du vill.
Vad sägs om Liz?
Inte?
Liza?
Betsy?
Kanske Beth?
Ja, Beth gillar jag.
Och det finns så mycket Beth kan göra förutom att bli majorette.
-Min kusin Marcia är majorette. -Precis.
Var snäll och ta inte efter din idiotiska kusin Marcia.
Hon är gravid. Nu måste hon gifta sig med den imbecille unge mannen.
Är Marcia gravid?
Om du vill att jag låtsas vara din pappa nån gång,
så att du kan få preventivmedel, ställer jag gladeligen upp.
Titta på mig.
Och om du skulle bli på smällen,
ringer du mig först innan du pratar med nån annan i familjen.
Jag lovar.
Okej.
Vill du att jag lämnar kvar Madame Bovary till dig?
Gärna det.
Tack.
FYRA ÅR SENARE
Hör upp, nya elever.
Låt era studentambassadörer visa er runt på NYU:s campus.
Bledsoe, förnamn, Beth.
Elizabeth. Ursäkta.
Tack.
Det där var väl smaskigt?
Charlotte, vad var det för sallad?
Den kallas för tabbouleh.
Jag hade aldrig kommit på att ha ris i en sallad.
Nej, det är bulgur.
Vad är vulgärt?
Bulgur.
Det är gjort på vete.
Det var verkligen intressant.
Det doftar så gott.
Vad är det?
Det är nötkött.
Lamm.
Det är sfeeha.
-Det där? -Sfeeha?
Ja, det är en slags köttpaj.
Hon är så duktig på att laga mat.
Hon har slavat hela dan.
Slavat.
Och du är en så bra pojkvän.
Det är så kul att träffa dig, Charlotte.
Jag måste säga att ingen i Franks familj
-nånsin har hört talas om dig. -Jag vet.
Visst är det konstigt?
I synnerhet eftersom vi har varit ihop i snart fem år.
Lägg av!
Ja, Charlotte, lägg av.
Det är nog på grund av det där judiska.
Vadå?
Frank trodde nog att ni alla skulle misstycka
att han levde i synd med en smutsig judinna.
Raring, kommer du ihåg vad vi sa om ikväll?
Ingen politik...
No comments yet. Be the first to leave one.