All Quiet on the Western Front

"Det här är varken en anklagelse eller en bekännelse...

men heller inget lättsamt äventyr.

Döden är inget äventyr för dem som måste möta den.

Vi försöker bara redogöra för en generation män som...

trots att de faktiskt undkom granaterna...

blev förstörda av kriget..."

Trettiotusen.

- Ryssar? - Nej, fransmän.

Vi tar ännu fler ryssar varenda dag.

Herr brevbärare!

Krig är krig och en sup är en sup. Affärerna får gå som vanligt.

Ni har inte levererat posten än.

Förlåt mig, herr Meyer.

Goddagens, Himmelstoss. Har ni nånting till oss idag?

- Nej, herr Peter. - Nånting finns det väl?

Här har ni, busgrabb där.

Det är ändå de sista breven jag delar ut.

- Vad då? - Imorgon byter jag uniform.

- Går ni in vid armén? - Ja, jag är inkallad.

Jag är sergeant i reserven.

Jag blir också inkallad om det inte tar slut snart.

- Det gör det nog. - Ni har säkert rätt.

Mina älskade elever. Så här måste vi göra:

Slå till med all vår styrka.

Ge vartenda uns av kraft...

för att uppnå seger före årets slut.

Motvilligt för jag åter ämnet på tal.

Ni, pojkar, är fäderneslandets liv.

Ni är Tysklands män av järn.

Ni är de muntra hjältarna som slår tillbaka fienden...

när man kallar på er.

Det är inte min sak att säga...

att någon av er ska stå upp och försvara vårt land...

men jag undrar om en sån sak korsar era tankar.

Jag kan berätta om en skola...

där pojkarna reste sig...

och tog massvärvning.

Men om nåt sådant händer här...

får ni förlåta mig, om jag blir stolt.

En del säger att ni inte borde tillåtas att ge er iväg än.

Att ni är för unga och hör hemma hos...

era mödrar och fäder.

Att ni inte borde slitas iväg.

Glömmer era fäder sitt fädernesland så lätt...

att de hellre förlorar det än er?

Är era mödrar så veka att de inte kan sända en son...

att försvara det land som fött dem?

När allt kommer omkring...

är en smula erfarenhet så illa för en ung pojke?

Är äran i att bära uniform...

nånting vi bör undfly?

Och våra unga damer som hedrar dem som bär dem...

är de nånting att skämmas för?

Jag vet att ni aldrig längtat efter...

hjältesmicker.

Det har inte ingått i min undervisning.

Vi har försökt förhålla oss värdigt...

och låtit hälsningsjublet komma när det måste.

Men att få stå längst fram i striden...

är en dygd som inte bör förbises.

Jag tror att det blir ett kort krig...

med ringa förluster.

Men om förluster krävs, låt oss minnas den latinska frasen...

som måtte ha legat på många romares läppar...

då de stod insnärjda i strid i främmande land:

"Gott och passande är det att få dö för fäderneslandet."

Några av er är ärelystna.

Jag vet en ung man...

som är mycket lovande som författare.

Han har skrivit första akten i en tragedi...

värdig en mästare.

Hans dröm, antar jag...

är att få gå i samma fotspår som Goethe och Schiller - min också.

Men nu kallar vårt land!

Vårt fädernesland behöver ledare!

Personlig ära måste sättas åt sidan...

för en stor offergärning för vårt land.

Här kan ni ärorikt börja era liv.

Ärans fält kallar er.

Varför stannar ni här?

Du, Kropp, vad håller dig tillbaka?

Du, Müller, vet du hur mycket du behövs?

Du sneglar visst på din ledare.

Men jag vänder mig också mot dig, Paul Baumer...

och undrar vad du tänker göra.

- Jag far. - Jag vill fara.

- Räkna med mig! - Med mig också!

- Jag är redo! - Jag tänker inte stanna kvar.

Följ mig!

Tag värvning nu!

Slut på lektionerna!

- Ge inte upp! - Kom nu, Behn.

Vi måste hålla ihop. Allesammans.

Visst, Behn.

Okej. Jag följer med.

Bra!

Nu far vi.

Låt oss sjunga!

På led, soldater!

Som ni vill, generalen!

Stopp där!

Vänster om!

Se till att komma i uniformerna och inställ er! Fall ur!

- Här kommer man i fin form. - Det behövs för marscherna.

Jag ska till kavalleriet.

Inte jag, inte.

Det är i infanteriet man får slåss!

Var är vapnen? Det vill jag veta.

Du får inget vapen än på ett tag.

Om jag ska kunna slå fienden måste jag ju få öva lite.

Bajonettövning skulle jag önska.

Då fick du allt medalj, Müller.

Vänta bara, snart är jag övertäckt av medaljer.

Ta bort stövlarna ur ansiktet på mig.

Det är en ära att få dessa stövlar i ansiktet.

Det är arméns bästa par! Min farbror gav dem till mig.

Titta, specialimporterat läder.

Du får ha dem var som helst utom i ansiktet på mig.

Inte ens en kökspiga vill se åt mig i den här!

Givakt!

Det är Himmelstoss!

Har du sett! Uppklädd och allting!

Hejsan, Himmie. Tänk att vi skulle ses så snart!

- Ser du min grad? - Javisst!

Stå tillbaka, då!

Himmelstoss, så kul att se dig!

- Vad sa du? Äsch... - Vad är det med dig?

När man talar till en överordnad, säger man "sir"!

- Varifrån kommer hans fina uniform? - Fått nån post idag, Himmie?

- Tystnad! - Men kära vän, du skrikerju!

Lägg av, Himmelstoss, vi känner ju dig.

Kom ner från dina höga hästar.

- Du kanske menar det! - Det blir du snart varse.

- För tre där sen var du brevbärare. - Tystnad!

Kom hit!

På linje!

Ställ upp på linje, raska på!

Allihop! På linje, sa jag!

Just en snygg syn.

Har ni aldrig hört talas om att stå på linje?

Ni rör verkligen till det. Nå, jag får väl lära er.

Vi har ju dagen på oss, eller hur?

Ni är kanske dumma, men det är jag van vid.

Det blir en del annat också.

Jag släpper er inte.

Ni duger inte till mycket, men jag ska göra mitt bästa.

Ni har visst missuppfattat en del.

Det får vi också rätta till, va?

Först måste ni glömma allt ni hittills har lärt er.

Bort med allting ni har lärt er. Uppfattat?

Glöm vilka ni har varit och vilka ni tänkt bli.

Nu ska ni bli soldater, det är allt.

Jag ska torka modersmjölken av er och få er hårdkokta.

Jag ska göra soldater av er eller så dödar jag er.

Gör honnör!

Givakt!

Avdelning, ligg ner!

Ner med huvudena! Du också, Baumer!

Avdelning, upp igen!

NU sjunger ni!

Kallar ni det att sjunga?

Avdelning, halt!

Ni har inte lust, va?

Ni känner inte för att roa er. Ni vill arbeta istället.

Bra, då återgår vi till arbete.

Avdelning, ligg ner!

Ner med huvudet!

Sjung nu!

Mannar, halt!

I gevär!

Inspektion klockan 3.

Lediga.

Vilket svin! Det blir ingen tid över.

Det tar fyra timmar att bli klar för inspektion.

- Man vill veta vad han tänker. - Det gör han inte.

Jag slår in hans skalle och tittar efter.

Han är för tjockhudad. Det går inte.

Det är fjärde gången han får mig att svika den stackars tösen.

Skyldra gevär!

I gevär!

Skyldra vänster gevär!

Högra gruppen, Åt höger marsch!

Vänster! Vänster!

På led, vänster om marsch!

Vänster om marsch!

Framåt marsch!

Avdelning...

halt!

I gevär!

Himmelstoss.

Utmärkt jobbat! De ska till fronten imorgon.

- Det blir permission till midnatt. - Bra, sir.

Avdelning, ligg ner!

Ålning framåt!

Han har förstört vår permission! Det förlåter jag honom aldrig!

Vilken råtta!

Det tar oss ända till midnatt att torka kläderna!

Där går han, den apan.

Medan vi kämpar med leran, sticker han iväg för att dricka.

En vacker dag ger jag honom en snyting. En räcker.