Supergirl

Rapporter strömmar in över hela världen att människor förtvinar.

Myndigheterna tror att titanerna som slåss i National City orsakar det.

Ju mer de slåss, desto hopplösare känner sig världens befolkning.

Det är som att vi bleknar bort. Ursäkta...

Jag kan inte.

-Jag försökte rädda Lex. -Du måste spara på krafterna, mamma.

-Jag är döende, Lena. -Säg inte så.

Det gör inget. Jag är redo för det.

Men jag vill berätta nåt först.

Jag måste berätta att jag visste vad din mamma var.

-Jag vet vad du är. -Visste du?

Din pappa var alltid lycklig i ditt ljus och din intuition.

Jag var rädd att krafterna skulle ge dig samma öde som din mamma.

Jag la talismaner kring huset för att hämma det som knoppades-

-och drev dig mot vetenskapen. Med tiden glömde du allt.

Ditt ljus falnade och du blev en Luthor.

Du får hata mig, men jag försökte bara hjälpa familjen.

Och hjälpa dig.

Så vadå? Med den här bekännelsen på dödsbädden-

-så vill du att jag använder mina krafter för att rädda Lex?

Jag vill att du ska vara fri.

Jag såg hur du förtvivlat bläddrade i din bok med trollformler.

Du besitter inte kraften till fullo men det måste du göra.

Glöm Lex.

Glöm det jag ville att du skulle göra.

Lev ditt liv som du vill leva.

-Kara. -Har du en plan?

Jag behövde tid att tackla allt och förstå vad som gick fel.

Plötsligt kom insikten.

Livet som Supergirl grundas på en felaktig premiss.

Jag har drivits av idén att människor behöver bli räddade.

Att det var mitt jobb och uppdrag att rädda dem.

Jag trodde att det var mitt kall att vara jordens hjälte.

Nu förstår jag att vi inte behöver vara hjältar.

Vi behöver vara partners.

Vi måste ge kraft åt alla, så att de blir hjältar i sina egna liv.

-Det känns rätt. -Och är relevant i den här krisen.

Lex och Nyxly använder AllStone för att ta kraften från alla andra.

Om vi ger människor kraft så tas kraften från Lex och Nyxly.

Som AllStone dränerar människor måste alla i världen motiveras samtidigt.

Jag ska tala till dem. Vi måste bara lyckas nå varenda individ.

Vi behöver en kraftigt känslovåg för att få energin som krävs.

Nu vet jag.

Min Legionkrona.

Den låter mig mentalt kommunicera allt jag hör och ser med andra.

Du kan projicera Supergirls ord in i allas sinnen.

Men inte få dem att ta åt sig av det hon säger.

Alla bär på sitt kors. Det kan ta flera år att bygga upp självkänslan.

För att det ska fungera måste vi ta oss förbi deras försvarsmekanismer.

-Jag tror jag vet hur. -Lena.

-Hon är död. -Jag är ledsen.

Jag med.

Jag har frid. Jag fick inget avslut med mamma, men fick det med Lillian.

Jag vet en formel som får människor att lyssna med öppet hjärta.

Den borde hålla tillräckligt länge.

Titanerna har intagit National Citys tågterminal.

Bra plats att hålla kvar dem på medan du gör ditt.

-Får jag följa med? -Jag hämtar det som behövs.

När du är redo.

Just nu håller superskurkar på att dränera er kollektiva livskraft.

De tömmer er på sanning, hopp, mod...

-Supergirl? -...drömmar och mänsklighet.

De försöker kuva era öden och tror att ni är hjälplösa.

Supergirl...

De inser inte att era krafter alltid har funnits inom er.

Det finns mycket som kan få en att inte känna kraften.

Jag vill påminna er om att ingenting mäter sig med-

-kraften som var och en av er har inombords.

Jag trodde att jag skulle behöva rädda alla.

Men det finns bara ett sätt för världen att läka och frodas.

Då alla samarbetar som ett team.

När vi bidrar med våra unika gåvor helhjärtat i världen-

så kommer vi att skina.

En ensam individ kan flytta berg.

Om vi når sanningen i våra själar och omfamnar vår storslagenhet-

-så kan vi tillsammans besegra mörkrets krafter.

Tillsammans blir vi ostoppbara.

Tillsammans kan vi skapa en bättre värld.

Det fungerade.

Kraften i AllStone har sjunkit under 20 %.

Då minskar Lex och Nyxlys krafter.

Folket tar tillbaka sina krafter. Det är dags för er att ge upp.

-Du tar ut segern i förskott. -Han har rätt.

I min dimension var det här bara uppvärmningen.

Lite för femdimensionellt för mig. Jag nöjer mig med gladiatorer.

Känner ni hur maktbalansen skiftar?

Rör inte utan samtycke.

Ta inte i för mycket, Supergirl. Du tar livet av dig.

-Mon-El? -Ditt tal blev historiskt.

Lätt som en plätt.

-Jimmy! -Jag råkade vara i krokarna.

Slå till, syrran.

Du förstör dagen när jag tänkte göra det!

Såna snedsteg bör straffas.

Inte av dig.

-Nu, Brainy! -Länge leve Legion!

Och nu nåt från det förflutna.

-Mamma? -Jag är nästan som en kryptonier.

Bara i filmer.

Mitch! I rättan tid, för en gångs skull. Utplåna dem.

-Jag är less på att bli utnyttjad. -Va?

Jag är på deras sida.

De två hårfagra. Det här blir roligt.

Nej, allihop.

-Är ni redo att ge upp? -Aldrig.

Impen har rätt. Det är mörkast före gryningen.

Eller rättare sagt, den eviga natten i Fantomzonen.

Vad gör du, Lex?

En fantom orsakade kaos på jorden. Vad händer med fler?

-Gör inget dumt. Stäng portalen! -Den går inte att stänga.

Det är nog bäst att ni springer. Lämna gärna AllStone med mig.

-Jag går ingenstans. -Inte vi heller.

Räkna med oss också.

Det blir er ändlösa begravning.

Nu!

Var beredda!

Nej! Lex... Nej!

-Varför attackerar de inte? -Fantomer dras till rädsla.

Inget maskerar rädsla mer än hybris.

Nej!

Hybris.

-Han levde med sina övertygelser. -Han förblir i våra hjärtan.

Han får ett stipendium i sitt namn.

Hej. Jag har pratat med presidenten och utrikesminister Brown.

De tackar för hjälpen och har inspirerats av vår seger.

Och vill återupprätta DEO. Eller hur?

-Han har rätt. -Jag är ju från framtiden.

När vi stoppade Lex och Nyxly visade vi dem våra mänskliga superhjältar.

Vi får fria tyglar att återskapa DEO precis som vi vill.

-Är det så klokt? -All byråkrati och politisk osämja.

-Sånt kom alltid i vägen. -Instämmer, men vi borde göra det.

Det vi gjorde mot Lex och Nyxly var så betydelsefullt.

Hela världen inspirerades att bejaka sin inre kraft och varandra.

Men det var ingen heltäckande lösning för världens problem.

Bra känslor består inte för evigt så vi får kämpa vidare varje dag.

Vi får inte ödsla bort vår seger.

Om vi fortsätter att kämpa så kan vi få det bästa ur varandra.

Inte som rättskipare, utan som samhällets tjänare.

DREAMERS HBTQ-INITIATIV

Inte som superhjältar, utan som vänner.

Skjutsen är här.

-Du kommer väl till bröllopet? -Självklart, det vill jag inte missa.

-Tror du att du kan komma? -Dessvärre inte.

När Brainy har förenats med Big Brain så kommer jag att få fullt upp.

Jag kommer nog inte tillbaka i det här livet.

Talet du höll häromdagen...

Jag vet inte om du inser det...

...men du förändrade framtiden.

Du gav alla kraften att bli hjältar i sina egna liv.

Du inspirerar oss.

Hela tiden.

Så du kan inte stanna? Inte ens för bröllopet?

Jag har redan stannat för länge.

-Om jag stannar i 2021... -...så är Big Brain i fara.

Jag kommer att drömma om dig, Nia.

Du har alltid varit min drömtjej.

-Jag älskar dig, Nia Nal. -Jag älskar dig med.

Okej, Winn. Mr Man-hunter. Ms Danvers.

TRE VECKOR SENARE

Här är senaste nytt.

Brandmän har problem med katten som fastnat-

-bland grenarna på National Citys äldsta träd-

som är högre än brandmännens stegar.

Men vänta...

Lokala butiksägare verkar samarbeta och har riggat trissor.

De hissar ner katten Howell i talande stund.

-Hallå? -Vet du vad jag hatar, Kira?

-Jag hatar människor. Allihop. -Ms Grant?

De är inte bara destruktiva och själviska, de är korkade också.

-Mr Grant... -Jag pratar nu.

Vet du att 50 procent av korallreven är borta? Döda.

Korkat, mänskligt beteende. Vad du vem boven är? Solskydd.

14 000 ton av det. Det är det verkliga dilemmat.

Jag visste inte att det fanns så mycket solskydd i havet.

Jag har inte tid att utbilda dig, Kira.

En havssköldpadda håller på att strypas av en övergivet nät-

-och jag måste rädda den med mina bara händer.

Edgardo! Slipa min kniv, tack.

Gracias. Edgardo är min favoritdykmästare.

Jag försöker lära mig spanska för hans skull.

Men det går inte så bra.

-Var är du? -Nuquí, Colombia. Stilla havets kust.

Jag kan inte kallprata mer. Jag har våtdräkt och måste ner i vattnet.

Vänta, ms Grant. Ringde du av nån särskild anledning?

CatCo var till salu så jag köpte det.

-Har du köpt tillbaka CatCo? -Ja, det har jag.

Jag kom till insikt. Jag är en reporter.

Inget har större inflytande än media så du och jag ska lösa ut larmet.

Tillsammans rapporterar vi bara saker som är viktiga.

Förresten, jag anställer dig som chefredaktör.

Jag har mejlat kontrakten och kommer hem om två veckor.

-Okej, jag måste lägga på. Adios. -Ms Grant, det är ju...

Hallå? Hallå?

Ledsen att jag är sen. Arrangören har brutit armen.

Jag försökte hitta en ersättare som är bra på arrangemang...

Kara... Blommorna är inte färdiga. Du vet att bröllopet är i morgon.

-I morgon bitti. -Jag fixar dem med superhastighet.

Okej... Vad är det?

Cat Grant ringde mig. Hon har köpt CatCo från Andrea.

-Du skojar? -Nej. Hon erbjöd mig ett jobb.