Panic

Alla småstäder har hemligheter.

Vår har en tävling.

Förlorarna stannar här, där just förlora är det vi gör bäst.

Vinnarna drar härifrån.

Det är det enda vettiga man kan göra i Carp i Texas.

Därför riskerar deltagarna sina liv för att vinna.

Segern är din, om du håller ut till gryningen.

Domen väntar.

Man ska inte dö av tävlingen.

Det gör man inte.

Om man följer den enda regeln.

Drabbas inte av panik.

Panik

VÄLKOMMEN TILL CARP

UTMÄTNING SÄNKT PRIS!

Sanningen är att Panik drog igång en massa saker här.

För det var sommar

och det fanns inget att göra.

Tävlingen började efter skolavslutningen

och fortsatte hela sommaren.

Alla som hade tagit examen fick delta.

Ibland var 40 deltagare med.

Ibland hälften.

Men det finns bara en vinnare.

Varje år är det nya deltagare,

nya utmaningar

och nya domare.

Men tävlingen har sina spöken också.

VILA I FRID! VI SAKNAR ER!

Vi behöver aldrig säga deras namn.

De vet var vi finns.

De vet att vi inte ska nånstans.

Inte om vi inte deltar.

Och nu, det ni alla har väntat på:

Avgångseleverna.

Natalie Williams.

Bra, Nat!

Bishop Moore.

Heather Nill.

-Du är sen. -Skit ner dig.

Hej, Ray.

Jag har en liten examenspresent till dig.

-Nu drar vi. -Vad fan är det här?

Ett slipp-ut-ur-fängelset-kort.

Vadå? Det kan komma till nytta om du vill hälsa på din farsa.

Jaså?

Synd att det inte är ett slipp-herpes-kort,

så att jag kan sätta på Tylers morsa.

Lägg av. Stick härifrån.

Otroligt att ni hoppar över ceremonin.

Det gör vi.

Nu kör vi.

Kör!

Kör!

-Där har vi min tjej. -Hej, pappa.

Hälsa på din farbror.

Okej, ett porträtt på far och dotter. Ställ er ihop.

Heather!

Vi är här!

Hej på dig.

Titta, blommor!

Tack, Lilybug.

Så du kom.

Självklart.

Jag är stolt över dig.

Här. Jag har nåt åt dig.

-Kan du ta den här? -Visst.

Du var galen i snöglober förr. Du kunde inte få nog.

Jag var sju.

På Walmart

skakade du om hundra stycken.

Jag trodde aldrig att jag skulle få ut dig därifrån.

Tack. Det betyder mycket.

Det är bara nåt litet,

för att fira högtidsdagen.

-Varför ser du på mig så där? -Det är inget.

Har du 20 dollar?

Bilen är på verkstan igen.

Nåt med startmotorn.

Och Bos pickup slukar bensin, så...

Jag har inte mer.

-Jaså? -Ja.

Vad hände med den innestående lönen från butiken?

Jag kan inte tvinga dem att betala mig.

Stolt över dig.

Kom, Lily. Dags att gå.

Tack. Vi ses sen.

Jag älskar dig. Hej då!

-Upp med hakan! Vi är fria! -Ja.

Perfekt.

Kom, vi drar.

Jag är klar med stället.

-Ett... -Ja.

-Två. -Två.

Tre.

Tack.

Vad skålar vi för?

Ingen mer gympa.

-Inga fler gympashorts. -Precis.

Sista kollekten.

Kom igen. Hit med pengarna.

Sista kollekten.

-Här kommer han. -Tackar.

Sista kollekten.

Regler är regler.

Skolan är slut. Jag deltar inte ens.

Se det som en försäkring.

Det blir en sjujäkla sommar.

Ja...

Kom igen.

Jag tänker inte delta. Okej.

Alla ska delta.

-Ray! -På ett eller annat sätt.

Du får en bön för en dollar.

Sluta nu, Ray.

Om du vill ha dina pengar, får du släppa min arm.

Jag skojar bara med dig.

Åh, Bishop.

Du.

En ny skål.

För total minnesförlust.

Nej.

Selektiv.

Några saker vill jag minnas.

Vad har jag missat?

Vi skålar för en framtid utan Ray Hall.

-Ja. -Han suger.

Ja.

Minns du?

Minns du när du spydde på klassresan i åttan?

Han fick alla att tro att Heather var gravid.

Sen sa du till alla att han hade klamydia.

Ingen bråkar med min vän.

För hämnd.

För klamydia.

-Jag skålar inte för det. -Va?

Okej, jag vet.

Redo?

Tog du med ditt diplom?

-Självklart. -Konstigt.

-Ja. -Visst.

-Vad gör du? -Nu är det rökt.

Natalie...

Vadå? Det kvittar, för...

...jag ska vinna Panik.

Jag älskar den här låten! Kom.

-Upp med dig. -Kanske senare.

Nej, nu!

-Nej. -Nej, senare. Jag...

Jag vägrar.

-Sätt ner mig! -Vi drar.

-Bishop! -Jag hör inte.

Vad fan?

Ursäkta. Jag slant med handen.

-Med en tändare? -Jag slant!

-Alltså... -Grejen är, Dick-ins,

att alla blir lite nerviga inför Domen.

Diggins.

Diggins. Jag sa ju det.

Har domarna sagt nåt?

Jag är bara ceremoniledare.

Jag väntar också på besked.

Hoppas att det kommer snart.

Du vet vad de säger om sysslolösa händer.

Det är djävulens verktyg.

In med dig, T!

Det är sent, Lilybug. Du borde sova.

Varför det? Du är vaken.

Nu slingrar du dig.

Jag läste ut min biblioteksbok igår.

Ska jag hitta på en berättelse?

Det var en gång

en stad, ganska lik den här.

Men alla människor där var gjorda av sten.

Som statyer.

Exakt. Som statyer.

De talade med stentungor

och vinkade med stenarmar.

Till och med deras hjärtan var av sten.

Men en flicka var annorlunda.

Hon var gjord av lera.

Alla sa att hon var värdelös.

Värdelös.

Oj.

De låste in henne i ett torn

utan dörrar, och med bara ett fönster.

Var hon ensam? Var det mörkt där?

Ja.

Ja, ibland.

Ibland pratade hon med vinden bara för att få sällskap.

Hur tog hon sig ut från tornet?

Jag vet inte. Jag har inte kommit så långt än.

Tja...

Hon kanske blir vän med en eldfluga.

Den kanske hjälper henne på natten,

så att hon inte är rädd för mörkret.

Vet du vad?

Så slutar det. Det är precis vad som händer.

God natt. Jag älskar dig.

-God natt. -God natt.