Catching Killers

Jag hade känt Leafie sen jag var 16 år.

Hon ringde ofta och småpratade.

Bara för att säga: "Hej" och "Glöm mig inte."

Den 2 oktober får jag ett samtal om

att Leafie inte har besökt sin syster och de var oroliga

och ville att jag skulle åka hem till henne.

Dörren är låst så jag klättrar in genom fönstret.

Jag känner fasa.

Allt är tyst.

Det är kusligt tyst.

Jag går till hennes sovrum

och ser kroppen som har täckts över med en filt på golvet.

Jag drar undan den.

Det är Leafie.

Hon har blivit ihjälslagen.

Det var... Jag fick en chock.

"Jag pratade ju med dig för några dagar sen."

"Och nu ligger du här."

Hon var min vän.

Det är ren och skär ondska. Bara ondska.

"Varför mördade du henne?"

Jag bestämde mig för att sätta fast den som gjorde det.

"Jag ska hitta dig om det så är det sista jag gör."

"Jag struntar i om det tar hela livet. Jag ska hitta dig."

Randy, tagning ett. ABC.

Jag heter Randy Kennedy. Polischef i Hughes Springs i Texas.

Jag har varit polis i 46 år.

Jag har trappat ner lite.

Som Clint Eastwoods Dirty Harry skulle säga:

"En man måste veta sina begränsningar."

Men jag gillar att fånga skurkar.

Leta upp de skyldiga och ställa dem inför rätta.

Jag tänker fortfarande på mordet på Leafie.

Det är en av de värsta känslorna som man kan uppleva.

På brottsplatsen tittar jag på Leafie.

På märken runt hennes huvud och hennes kropp.

Jag ser att hon har blivit slagen med ett trubbigt föremål.

"Vem i hela friden skulle komma hit och göra så mot dig?"

"Du har inga fiender."

I badrummet finns hennes väska med ID-kortet

och plånboken ovanpå.

Det visas upp som om han är stolt.

I köksvasken står mat som någon verkar ha ätit.

"Ställde du den här, Leafie, eller gjorde mördaren det?"

När jag gick till baksidan av huset såg jag fönstret.

Individen bänder upp fönsterrutan med sina fingertoppar och drar bakåt

men hans handflator trycks mot den.

Det var tydligt avtryck från handflatorna.

Jag tittar tvärs över gatan.

Där går järnvägsspåret.

Ingen i samhället skulle göra så mot henne.

Det slog mig att det måste vara tåget.

Någon klev av tåget, gick hit och mördade henne,

steg sedan på tåget och åkte härifrån.

Jag vet att luffare åker med tågen.

De brukar stanna i Hughes Springs.

De påföljande veckorna tar jag deras handavtryck

och jämför med dem som jag hittade.

Ingen träff - noll.

Personen kan vara varsomhelst.

Jag ska kolla om någon annan myndighet i Texas

har något som liknar det som jag utreder.

En vecka senare är jag på kontoret

och får ett samtal från Ken Macha hos West University-polisen.

Han säger att de har haft ett mord.

MO var väldigt likt det i mitt fall.

WEST UNIVERSITY PLACE, TEXAS 400 KILOMETER BORT

Polisen söker spår i en bostad i West University.

En kvinna hittades mördad i ett sovrum.

Blodfläckar hittades i flera delar av rummet

tillsammans med en stor kniv. Det fanns blod på kniven.

Det är svårt att tro

att en människa kan bära på så mycket ilska och hat,

och vilja döda på det sättet.

Jag vet att sånt händer, men det hände inte i vår lilla stad.

Dr Benton var mamma till underbara tvillingdöttrar.

Det var en stor chock.

Jag berättar om mordet på dr Benton för polischef Kennedy.

Dr Benton blev slagen med en bronsstatyett.

Kroppen var övertäckt och identitetskortet låg framme.

Väskan var tömd.

Mitt nackhår reste sig när han berättade det.

En annan egendomlig sak med fallet var att han åt mat

och lämnade rester i köket.

Jag frågade Ken Macha: "Har ni avtryck från handflator?"

Han svarar: "Nej."

Fingeravtrycken som vi hittade inne i huset

jämfördes med alla okända avtryck i fingeravtrycksdatabasen

och det blev träff.

Han berättar att den misstänkte heter Rafael Resendez-Ramirez.

Jag vet att det är han.

Ramirez är mexikansk medborgare.

Vi har ingen adress, eller permanent plats.

Vi behövde nån som kunde följa upp spår runtom i delstaten

när de kom in.

Därför tog vi hjälp av Texas Rangers.

Ska jag sitta och titta in i kameran?

Ska jag se henne kärleksfullt i ögonen?

Jag heter Drew Carter och var inspektör hos Texas Rangers.

Det som var typiskt i västern var att de goda hade vit hatt.

Alla rangers har en vit hatt för vi är de goda.

Jag hade jobbat som ranger i tre månader.

Jag gillade att jobba med fall.

Jag ville bli en Texas Ranger och nu var jag det.

I normala fall när någon har begått ett våldsbrott så vill de fly.

Han gjorde det motsatta. Han stannade kvar ett bra tag.

Nu måste vi ta reda på vem individen är, var den kommer ifrån och var den är.

I båda fallen låg husen vid järnvägsspår.

I hans immigrationsakt står det

att han har en bakgrund med att ha gett sig av med tåg.

Det gjorde att det var mer troligt att han tog tåg för att förflytta sig.

Jag fick reda på att han hade gripits flera gånger

och varit på många platser.

Han har gripits i Michigan, Kalifornien och på östkusten i Texas.

Han är överallt.

Vi har inget mönster för att klura ut vart han har tagit vägen.

Det som gjorde det svårt var att han angav ett nytt namn varje gång som han greps.

ANGEL RESENDIZ-RAMIREZ

Annat födelsedatum.

Och i några fall ett annat socialförsäkringsnummer.

Inledningsvis handlade arbetet om efterlysningen.

EFTERLYST BELÖNING 60 000 DOLLAR

Det är frustrerande.

Vi har många tips om en mexikansk man som stämmer in på beskrivningen

men inget konkret som uppger var han kan befinna sig.

Det har gått fem, sex månader sen mordet ägde rum.

Jag får ett samtal från en av våra utredare.

Vi pratar om ett fall som inträffade 160 kilometer väster om Houston.

I området där dr Benton mördades och utsattes för sexuellt övergrepp.

Någon har gått in i prästgården...

och dödat pastorn och hans fru med en slägga medan de sov i sängen.

Han tar sig in i ditt hus som är låst och du tror att du är trygg.

Han är ondskan som stirrar dig i ansiktet.

Karen Sirnic utsattes för sexuellt övergrepp

och lämnades i samma typ av ställning som dr Benton.

Det är väldigt påtagligt.

Det kan finnas en koppling.

Nästa steg är att jämföra DNA-bevisen från dr Benton

och bevisen från Karen Sirnic.

Några veckor senare får jag ett samtal från labbet.

De sa att bevisen från Claudia Benton och Karen Sirnic matchar.

Det här är mycket större än vad vi trodde.

Nu vet vi att det är en seriemördare.

MAJ 1999

Det är ett stort fall, så skulle du säga att ni behöver FBI?

Jag kan nog inte påstå att vi behöver FBI.

Jag heter Thomas McClenaghan.

Jag var FBI-agent från 1984 till 2009.

Jag har alltid tänkt att om man ska ge sig på ett yrke

ska man göra det med de bästa.

I USA anses FBI vara den bästa polismyndigheten.

FBI kopplas in för den lokala polisen har inte samma räckvidd som FBI.

Vi utnyttjar de flera tusen agenterna som finns i hela landet.

Jakten på Rafael Resendez-Ramirez var det största fallet

som jag har varit delaktig i.

Hans handlingar överträffade allt annat som jag hade jobbat med.

Att försöka hitta nån som hoppar på och av tåg är mycket svårt.

Jag vill få ut information om honom till media

så att alla i USA letar efter honom.

Vi måste få ut honom på alla skärmar och i alla tidningar

så att hela landet letar efter honom.

Vi tryckte 400 000 flygblad

med bilder, signalement och beskrivning på engelska och spanska.

Vi skickar ledtrådarna till samtliga 56 FBI-kontor

som ska ut till alla migrantläger och soppkök.

Ställen där en luffare kan bo.

Vi delade ut flygblad överallt i hopp om att få en ledtråd.

En presskonferens hölls av FBI om sökandet efter Rafael Resendez-Ramirez.

De senaste bilderna på den misstänkte Railcar Killer visades.

INS-tjänstemän uppmanar alla att berätta,

även illegala invandrare, som kan vara rädda.

När många olika polismyndigheter deltar

anser alla att just deras ska leda utredningen.

De enda som har större egon än FBI är Texas Rangers.

A-personligheter som Drew Carter

kommer att börja göra saker som jag inte känner till.

Jag satte Kim på att samarbeta med Drew

för jag visste att de skulle komma överens.

Jag kunde lita på henne.

- Kim, tagning ett. - Tack.

Det här är mer påfrestande än att prata med FBI.

Jag heter Kimberley Barkhausen. Jag var agent på FBI.

Under hela min karriär tyckte inte mina barn att det var spännande

och var aldrig intresserade. Det var en del av vardagen.

De är i 20-årsåldern i dag.

Jag sa att jag skulle vara på Netflix och då blev de uppspelta.

Hur skulle du beskriva Kim med tre ord?

Jag skulle beskriva Kim som hårt arbetande, hård

men vänlig så att hon klickar med folk.

Drew och jag kom bra överens. Han är rätt rolig att prata med.

Kim behövde inte säga att hon var från FBI.

Hon var där för att vara med i gruppen och var en lagspelare.

Hon behövde inte framhäva vem hon var eller vad hennes expertis var.

Vi tillbringade mycket tid tillsammans under en kort tid.

Det var tidigt i våra karriärer. Båda två hade småbarn.

Det var lätt. Det var inte svårt att få det att fungera.

Jag blev illamående när jag såg brottsplatsbilderna

för de dog en brutal död och det var hemskt att se.

Hos en som människa tar det bort all känsla av oskuld

och all förnekelse om alla hemska saker som verkligen inträffar.